Nu blir det ris à la Malta och Daddy Long Legs

Nu blir det ris à la Malta i trevliga Kryss-dessertskålen och Daddy Long Legs från 1955. Fred Astaire och Leslie Caron. Fint!

Mon Amies många dekorvänner

Att Marianne Westmans Mon Amie och Hertha Bengtsons Blåvinge har tycke av varandra har jag bloggat om tidigare. Hertha och Marianne var ju arbetskamrater på Rörstrand. Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och började tillverkas 1952. Hertha Bengtsons Blåvinge tillverkades 1952-1959. Visst påminner dekorerna mycket om varandra, även om Mon Amie föreställer skvattramblommor och Blåvinge fjärilar. Jag har alltid tänkt på Mon Amie som fjärilar. Och de började alltså tillverkas samma år!

Eli har skrivit om likheten med den norska servisen Viola av Rolf Fröyland. Den såg jag på Myrorna i somras och plåtade utan att köpa för att kunna jämföra.

Nu har jag upptäckt en dekor som liknar Mon Amie ännu mer, farligt nära plagiat. Det är en Arabiaservis som heter Katrilli, och finns med på bild i ett nytryck av en gammal produktkatalog från Arabia från 60-talets början. Eller vad säger ni?

Det bor små 50-talstomtar i mossan i adventsskålen också

De flyttade in natten till julafton.

Som en sommaräng mitt i vintern

Mitt i smällkalla vintern kan man behöva påminnas om att det kommer en sommar igen. Den här fina kudden som min mamma broderat av restgarner fick jag i julklapp.

Dagens kopp: Marianne Westmans Mon Amie från Rörstrand

Jo då, jag fick en tekopp i julklapp. Mamma hade hittat en Mon Amie. Den moderna muggen som kom förra året ar jag redan, men jag har inte haft någon klassisk Mon Amie-kopp.

När Marianne Westman ritade mönstret till Mon Amie var det en regnig midsommarafton, och hon inspirerades av vita skvattramblommor som hon transformerade till blå blommor på vit botten med 50-talets mer abstrakta formspråk. Fast när jag var liten trodde jag att det var fjärilar. De blå blommorna känns litet suddiga och nästan flytande, som man kan tänka sig en regnig sommardag. Jag tycker att det här suddiga och diffusa och de böljande formerna i blommorna ger ett så mjukt, snällt och vänligt uttryck. Precis vad man behöver till morgonens första kopp te. Men det mjuka och snälla är inte mesigt, utan var djärvt och modernt.

Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och när hon direkt efteråt började på Rörstrand fick hon utveckla servisen för produktion. Från början en teservis 1952, sedan även kaffeservis och på 60-talet kom delar till matservisen. Mon Amie var i produktion till 1987, och 2009 tog Rörstrand fram en helt ny mugg med assiett med det klassiska mönstret.

Vad som var utmärkande för Marianne Westmans tankar kring porslin var att bryta upp servistänkandet. Hon och Hertha Bengtson gick i bräschen för att ta fram porslin som man kunde köpa udda delar av och kombinera. Det är Mon Amie ett tydligt exempel på. Därför ligger det helt i linje med hennes idéer om porslin att nu ta fram bara några få udda delar.