Dagens kopp och tekanna: Collection från Höganäs

Eftersom jag är i Öregrund finns det ju en hel del koppar att blogga om härifrån, till exempel Collection från Höganäs. Mamma och pappa har kopparna och tekannan i antracitgrå glasyr, som de har fått av mig och mina syskon.

Collection från 1990 är formgiven av Marie-Louise Hellgren. Jag tycker mycket om känslan i den matta glasyren. Den är skön mot händerna. Dessutom är jag väldigt svag för just den nyansen. Jag tycker mycket om olika nyanser av grått, men särskilt den där antracitgrå. Just den här Höganäsmuggen har en mycket fin och behaglig form, med perfekt rundning på kanten så att den är så skön att dricka ur. Andra muggar från Höganäs nuvarande produktion tycker jag är mycket tristare och inte alls lika behagliga. Framför allt känns Clubmuggen uttjatad. Vad som kanske är mindre praktiskt med Collection är träfatet. Snyggt när det är nytt, visst. Skön känsla med ett träfat, och man kan ha det som lock till muggen. Sånt gillar jag. Litet i Hertha Bengtsons eller Marianne Westmans anda med flera funktioner. Men tyvärr blir träfaten ganska fort fula och skavda av fukt. Och namnet Collection, hur fult och trist är inte det.

Tekannan finns inte i produktion längre. Den har fin form och är rymlig, vilket är bra, men den är också som en följd av storleken i kombination med godset ganska tung. Den där typen av bambuhanddtag är bra på det sättet att det inte blir varmt på samma vis som vanliga handdtag, men jag tycker ändå att de är opraktiska när man ska diska kannan.

Malin om Signe

Vad trevligt det var att sätta sig i kökssoffan i morse och läsa Malins recension i DN om Signe Persson-Melin-utställningen på Waldemarsudde. Och senare kom ett sms från Malin som ville träffas. Så nu kommer hon och hälsar på här i Öregrund nu på torsdag. Det ser jag fram emot.

På fyrskeppet

Även om vädret inte är något vidare var vi på promenad ner till hamnen och fyrskeppet i eftermiddags.

I väntan på stormen

Här ute i Öregrund blåser det ostlig vind. Inte så farligt än så länge, men stormen kommer nog. Regnade gjorde det igår, men inte idag. Bara gråväder.

Huvudvärken ville inte ge med sig igår. Jag sov middag ett tag, men inte förrän sent på kvällen var värken borta. Låg i sängen och tittade på Woody Allen-film, Match Point, som jag så klart inte riktigt hade sett klart när Klara vaknade och kom in till mig och somnade om.

Skönt att vara här och ta det lugnt, gå ner till tvättstugan och duscha i evigheter medan jag lyssnar på radio och sånt.

Barnen har just varit ute med min mamma och tagit upp potatis och morötter. Snart är det middag. Nu vill Viggo att jag ska följa med och titta på något i trädgården.

På väg mot Öregrund

Så där ja. Nu är vi äntligen på väg ut till mina föräldrar på landet. Hela dagen igår hade jag ont i huvudet, och det var ännu värre i morse när jag vaknade. Tog två Panodil och lade mig och vilade igen. Inte så lätt när Klara kommer och klättrar på mig och sjunger och Viggo kommer med fina teckningar som han har slagit in i paket med mycket tejp. Han hade ritat en glad mamma och en ledsen mamma. Till slut tog jag mig i kragen och packade för en vecka på landet, sista semesterveckan. Bo börjar jobba imorgon, så han skjutsar bara ut oss. Cykeln och cykelkärran är med så vi kan göra utflykter. Hoppas det inte blir regn hela veckan. Fast just nu är det sol. Jag mår fortfarande inget vidare. Det kanske syns på bilden.

Sockerärtor och bondbönor

Hur ljuvligt är det inte att skörda sina egna sockerärtor och bondbönor, repa bönorna, koka allting snabbt i lättsaltat vatten och äta dem med smält smör? Det är bland det godaste jag vet. Man ska servera smöret i en äggkopp och som man doppar sockerärtorna i och sedan repar med tänderna. Äggkoppen kan med fördel vara Berså av Stig Lingberg. Det är trevligt. Den har så bra rak form och är snyggare än snyggast. Passar bra till sånt som kommer från egna täppan, liksom. Har ni inga bersåäggkoppar går det bra med andra, förstås. Men inte lika stylish.

Fin street art på parkeringen vid stadshuset

Klaras första biobesök

I eftermiddags var vi på Spegeln och såg Kung Fu Panda. Det var faktiskt Klaras första biobesök, men hon satt stilla och tittade hela tiden och skrattade. Fast på slutet somnade hon litet.

Helt okej familjefilm. Drömsekvensen i början, tecknad i gammal kinesisk stil är så snygg. Synd att det inte fortsatte så. Och det hade såklart varit roligare att se den med engelskt tal, men det går ju inte med barnen.

Prima våffeljärn

På Emmaus igår fyndade jag ett hederligt gammalt våffeljärn i gjutjärn. Jag har aldrig gillat elektriska våffeljärn. De går ju inte att diska rent ordentligt. Jag tycker att det är litet snuskigt. Det här våffeljärnet var i alla fall litet rostigt, men efter att jag hade skrubbat bort rosten och oljat in det blev det fint. Första våfflan blev bara knas, men sen blev de fina! Faktum är att det är toppen; det pyser inte ut en gnutta smet.

Bisarra Dragon Gate

Otaliga är de gånger då vi passerat det ändlösa byggandet av Dragon Gate och skrattat åt det bisarra fenomenet. På vägen hem idag svängde vi faktiskt in och tittade på det. Och ja, det var verkligen bisarrt. Tristess och tragiskt och ångest på nåt sätt. Man kunde betala 150 spänn för en guidad tur om man ville. Det ville inte vi. Kolla fula husvagnen som kränger asiatisk mat och varmkorv åt turister.

På en folktom strand i Brämsand

När vi kom fram till den fina stranden i Brämsand var det ganska mulet och blåsigt, så det var inte så mycket folk på stranden. Ett tag var vi helt ensamma på den enorma stranden. Men vi dukade upp vår lunch vid kanten till havtornsbuskagen, och periodvis tittade solen fram. Det var varmt i vattnet och riktigt höga vågor. Härligt att bada, och barnen byggde kanaler.

Med bilen genom norduppland

Oavsett väder tänkte vi att vi skulle göra en bilutflykt upp till Brämsand, söder om Dalälvens utlopp i havet, så igår kväll bakade jag bröd och i förmiddags gjorde jag finfina mackor och packade picknickhinken. Och så stuvade vi in oss i bilen. Vädret var bitvis mulet, bitvis soldis. Ganska bra bilväder.

Första stoppet var Emmaus i Gryttby. Det ligger på en gammal bondgård och är stort. Det är så underbart att barnen tycker att det är kul med loppis, särskilt när det finns massa spännande loft att klättra upp till.

Hittade till exempel den här dammsugaren. Nej, nej. Jag köpte inte den. Men jag tror att det är en likadan som vi hade när jag var liten. Den är så snygg i åskmolnsblått och vinrött.

Dagens kopp: Marimekkomuggarna

Jo, i Helsingfors passade jag på att köpa de här fyra muggarna utan öra, som jag suktat efter ganska länge. På etiketten som satt under kallades de lattemuggar, och jag förstår varför. Till och med för mig som har ganska värmetåliga fingrar blir muggarna för heta med bara hett te i. Som tur är dricker jag ju mitt te med en rejäl skvätt mjölk i, så det går bra. Jag tycker mycket om dem. De är enkla, stilrena och moderna. Barnen har testat att dricka kall oboy ur dem, och det gick också fint.

Alla har dekorer som från början är tygmönster från Marimekko.

Prickmönstret heter Fokus och är ritat av Anna Danielsson.

Människorna i stadsmiljö heter Hetkiä/Moments och är ritad av Maija Louekari.

Björkmuggen heter Kaiku och är också ritad av Maija Louekari.