Idag har varit softare

Har inte haft så mycket projekt idag. Ingen dagisdag, och vi har stannat inne hela tiden. Vi behövde ta det lugnt. Jag har läst för Viggo och vi har spelat litet spel på julkalendersajten.

Har också pratat länge med Maria L i telefon. Det var ett tag sedan.

Och så har jag mejlat Ella, Malin och Helén om att äta lunch nästa vecka när jag är i Stockholm, och mejlat hela gamla gymnasiegänget om att komma och hälsa på mig kring jul och nyår. Skönt att jag äntligen kom mig för att göra det. Man tror alltid att det finns all tid i värden under mellandagarna, men så är alla redan fullbokade. Nu borde vi få ihop det.

Klara försöker mer och mer att krypa. Krälar gör hon ju obehindrat och snabbt sedan länge, men nu reser hon sig ofta på alla fyra och gungar fram och tillbaka. Någon gång har hon lyckats flytta ena knäet framåt.

Fiskpinnar blev det till middag, och Viggo åt fem stycken. Skönt. Han har ätit riktigt dåligt i helgen.

Under tiden som jag läste saga för Viggo somnade Klara i Bos famn, och hon har fortsatt sova i spjälsängen hela kvällen. Jag har slagit in alla paketen till Bos paketkalender, så nu är jag ikapp!

Det är Arkens julfest på lördag, men vi skippar det. Det är så fullt upp med grejer, och den är ju på kvällen. Funkar inget bra med Viggo. Dessutom är det Nobeldagen, och vi har en något udda tradition. Redan när vi bodde i lägenheten på Arken började vi göra egna Nobelmiddagar hemma, och så tittade vi på den riktiga på TV. På den tiden var ju mamma och pappa bjudna varje år. Vi brukar inte göra så många rätter som det är där, men tre åtminstone, och naturligtvis avancerade glassdesserter till efterrätt. I år är i alla fall åsa bjuden. http://www.hagelstedt.blogs.se/main/

Vi har också bestämt att vi åker till Mattis och Karins adventsfika på söndag. Jag borde egentligen gå på kongressträffen och IOGT-NTO-distriktets julbord, men jag vill hellre till brorsan.

Frukostseminarium om barn till missbrukare

Onsdag 14 december klockan 08.00-10.00

Kafé Mumrik, Kungsgatan 61 i Uppsala
(mittemot centralstationen).

Kostnad: gratis. IOGT-NTO bjuder på frukost.

När det närmar sig jul vill vi lyfta fram barn till missbrukare, de behov de har, hur vi upptäcker dem och vad man sedan kan göra. Morgan Johansson har utlovat 100 miljoner till insatser för dessa barn, med hänvisning till Junis undersökning av kommunernas insatser.

Saffransskorpor

100 g hasselnötter eller osaltade pistagenötter
100 g sötmandel
150 g smör
2 dl socker
1 dl mjuk honung
1 g saffran
1 ägg
rivet skal av en apelsin
1 msk vaniljsocker
några droppar bittermandelolja
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Saffran- och apelsinkaka

Det här receptet kommer från Rosendals trädgårdscafé.

200 g smör
1 g saffran
2 ägg
3 dl strösocker
1 1/2 dl vispgrädde
Skal och saft av en liten apelsin
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Kalendrarna och fina amaryllisen

Viggos kalender. Den köpte jag på Tradera för något år sedan.

Klaras kalender. Den här är egentligen min från när jag var liten. Matti och Anna har likadana. Mormor Anna-Brita gjorde dem till oss. Lägg märke till att jag någon gång i barndomen har skrivit ett stort K med blyerts på den. Det är inte så smart att låta numreringen gå så här. När hälften av paketen är öppnade finns bara paket på högra sidan, och kalendern hänger jättesnett. Bättre som på Klaras kalender.

Fina amaryllisen som jag köpte lök till på Botaniska trädgården i Göteborg. Det var Viggo som valde sort, och den är ju jättefint vit med lime i mitten.

Adventsfika

Igår var det andra advent, och vi hade bjudit hem några kompisar på fika. Ursprungligen hade jag tänkt ja, vi bjuder hem alla kompisar, men så började jag räkna och insåg hur många det blir. Det orkade vi inte den här gången. Det är enklare att bjuda hem några i taget istället. Men sen när vi har renoverat färdigt, då ska vi ha den där jättefesten med alla vänner.

Jag hade naturligtvis tänkt hinna hur mycket som helst. Nu hann jag inte hur mycket som helst, men ganska mycket. Jag hann baka två saffransdegar och dammsuga övervåningen. Jag höll på in i det sista innan folk började komma vid två-tiden. Vi var 15 personer, och det är ungefär så många som är lagom i vårt vardagsrum och fortfarande sitta bekvämt och kunna ta sig fram utan att klättra över varandra.

Viggo mådde som en prins när han hade så många vuxna barn att leka med. Han somnade vettig tid, trött efter allt busande.