Hur ser ett sammanträd ut?

För det mesta brukar Bo åka och storhandla ensam. Det är ju han som har körkort, och inte jag, och det är mest effektivt att en handlar utan barn. Idag åkte vi dock allihopa till Coop Forum Boländerna, eftersom jag under tiden skulle köpa vantar åt Viggo och gå in en sväng på IKEA.

Liten vantrapport. Eftersom Viggo frös så mycket om händerna har jag kollat en massa på nätet efter vad som kan vara den ultimata vantlösningen. Kollade olika märken och läste litet debatter på föräldraforum. Hade även ett långt samtal med Maria L, som är den person jag känner som är mest frusen om händerna. Det blev skinnvantar (tumvantar) med ludd i från märket Lindberg. De är dyra, och jag får litet ångest att de ska bli borttappade på dagis, men killen kan ju inte frysa. Och så tänkte jag att yllevantarna som Kristina stickar kan han ju ha inuti om det behövs, så måste han vara tillräckligt varm.

Efter handlandet åkte vi till Stockholm, hem till Matti och Karin i årsta på adventsfika. Det var massa kompisar till dem, men vi var enda barnfamiljen. Dante och Magda var också där. Viggo var uppe i varv, för han älskar ju både Matti och Karin och Dante och Magda. Det är hans kompisar, tycker han.

Vi satt och pratade med Dante och Magda om underhållningen på Nobelfesten med Allmänna Sången som kom in med blomsterdekorationerna, och skojade om att Viggo och Klara kunde göra något liknande på nyår hemma hos dem när vi ska dit. Viggo var också med på noterna och vi spann vidare på olika sätt han kunde vara utklädd. Jag kan vara ett träd med äpplen, sa Viggo. Eller ett sånt träd som du brukar sitta i när jag gräver i trädgården, sa jag. Ett plommonträd, eller ett sammanträd kan jag vara, mamma!

Det är ju inte en helt ovanlig replik att ”jag ska pÃ¥ ett sammanträde, men jag kommer hem när du har somnat”. När Viggo var bebis hade jag mycket mer ideella uppdrag. DÃ¥ var han med pÃ¥ sammanträden nästan varje dag. Nu försöker jag att inte ha sammanträden mer än en kväll i veckan, men ibland blir det mer. Undrar hur han föreställer sig att det är?

Besöksstatistik

Bo kan på sin blogg, http://bstr.blogsome.com/, se ungefär vilka som har varit inne och läst hans blogg. Han ser naturligtvis ingen lista med namn, men han kan se vilka servrar de kommer från, till exempel Skatteverket eller Advokatsamfundet. (Hej Anna och Magnus!) Det skulle jag också vilja kunna. Bo kollade om det gick igår, men det verkar inte så. Han tycker att blogg.se suger, men jag är i stort sett nöjd. (Men jag skulle vilja ha fler designmallar att välja bland. DEn gröna har jag valt för att det är den minst fula.) Vad jag däremot kan se är besöksstatistik dag för dag. Jag brukar ha mellan 50 och 60 unika sidvisningar (IP-adresser) per dag. Topprekordet är 71, som inföll 1 december. Kul att så många läser! Det är mycket kompisar, några familj och släkt och nog en del IOGT-NTO-rörelsefolk som jag känner mer eller mindre. Men kanske också några som jag inte känner alls.

1 miljon barnmatsburkar

Hjälp! Det svämmar över av urdiskade barnmatsburkar. Jag står ju inte och gör egen puré nu med två barn, och då blir det två-tre burkar om dagen. I början tyckte jag det var bra med alla tomma burkar jag fick. De behövdes för fikonmarmeladen till julmarknaden. Men nu behöver jag inte fler! Naturligtvis får vi börja slänga i glasåtervinningen, men jag tänkte fråga först om någon vill ha några för sylt eller inläggning eller så. De är ju rätt små. Den minsta sorten är nog bra för gelé. Hör av er i så fall.

Litet om Nobelfesten

Klara ville ju aldrig somna igår, så jag hann inte blogga om den riktiga Nobelfesten. Det var ju därför jag hade datorn framför TV:n, för att jag skulle kommentera medan jag tittade.

Läckert med takprojiceringen som i Harry Potter! Och fantastiskt bra underhållning av Allmänna sången och med alla blommorna. Vilket genidrag att komma in med blomsterarrangemangen som i Elsa Beskows Blomsterfesten i täppan. Det var sagolikt vackert. De har verkligen inte slätstrukna och konventionella uppträdanden på Nobelfesten. Kul med estnisk kompositör också.

Det är ju bara trerätters på riktiga Nobelfesten, så då var ju inte vi sämre! Jag hade för mig att det var fem rätter.

Victorias klänning var snygg, särskilt det där breda skärpet som var broderat eller vävt. Ebba von Sydows klänning var ful, även om jag är svag för vintage, som hon pratade om var inne. Fast jag skulle ju välja en klänning från 50-talet och inte 70-talet. På en vårbal för mååånga år sen hade jag en 50-talsklänning som jag köpt på second hand och sytt om. Den var i dimgrå tyll i många lager.

Jag hann ju inte sitta och titta hela tiden när jag hade Klara att ta hand om, och i början var Viggo också vaken, så jag vet inte om jag missade åsa i bild. En gång såg jag dock typ en tiondel av hennes ansikte när de visade partiledarbordet, mycket kort. Det gick dock inte att se varken frisyren eller klänningen. Sedan tror jag kanske att jag kan ha sett henne stå och prata med Lasse på slutet när de visade litet vimmel- och dansbilder. I så fall var klänningen litet ljust grön, eller? Kan det ha varit hon?

Nu väntar jag med spänning på utförlig rapport på http://www.hagelstedt.blogs.se/main. Vi vill se bilder!