En samling påskdukar

Mina påskdukar. Överst en tupp på grå botten. Signaturen har blivit halvt dold i fållen, men jag tror det är M Bülher. Därefter tabletter signerade Brit B, Brit Bredström. Jag har en lila och tre gula. Den sista duken är så älskad och tvättblekt att man nästan inte ser signaturen, men det står AGB.

Påskkärring-outfit från 60-talet

Klara skulle med dagis till ett äldreboende och sjunga idag, och de fick gärna klä ut sig till påskkärringar om de ville. Det ville Klara, och de här kläderna skickade jag med henne. Visst är de ljuvliga? Klänningen har först min syster haft någon gång i mitten av 60-talet (hon är född 1961 och alltså åtta år äldre än jag), och sedan har jag haft den och nu har Klara den. Inte bara som påskkärring. Sjaletten med rosor på hade jag när jag var liten. Man hade jämt sjalett på huvudet så här på våren på 70-talet när jag var barn. Förklädet köpte jag på Tradera för några år sedan.

Säsongens sista semla i kvällssolen på trappen

Nu finns det inte en endaste semmelbulle kvar i frysen. De räckte precis till påskveckan, just som de skulle. Tekoppen heter Pors och assietten Narciss, båda från Gefle. Passar bra med Narciss till påskliljorna i urnorna på trappen, och kanske ännu mer med de blå dekorerna på porslinet till blå pärlhyacinter och penséer.

Hur många påskkycklingar får det plats på en liten gräsplätt?

Medan jag lagade middag igår fick barnen dekorera fatet med dekorationsgräs. Julgranen får ingen annan än jag pynta. Påskriset får ingen annan än jag pynta. Det spelar ingen roll vad de har gjort för pynt på dagis. Det får de hänga upp i egna ris i sina rum. Men på det här gräsfatet, där får de ösa på hur mycket pynt de vill. Jag hörde dem prata något om att en av kycklingarna som hade glasögon var Harry Potter, och några andra Ron och Hermione.

Hyllremsor med påskmotiv

Jag har så mycket bra att ha-grejer i mina gömmor!

En svärm av fåglar i påskriset

Och en och annan påskkärring också. Jag älskar färgkombinationerna på mina träfåglar, som får bo både i påskriset och julgranen. Riset står i min finaste Hertha Bengtson-kanna.

Senaste textilfynden

Allihop hittade jag på Risingeboden utanför Gimo. Kökshandduken ”Köksskåpet” är i fantastiskt fint skick. Nederst står: Oskarströms hellinne ”Köksskåpet” komp. av Brit Bredström. Funderar på om den är i nyproduktion, för en del av hennes handdukar produceras igen, men jag tror inte att den gör det. Och så två riktigt stora kvadratiska dukar. Den ena är från Almedahls, och jag har faktiskt en likadan sedan tidigare som jag ofta har som picknickduk. Två smådukar med rosenmotiv i två olika färgställningar. Jag har några stycken i en tredje färgställning som skymtar då och då här på bloggen, bland annat här. Och sist tre gröna linneservetter. Färgade linneservetter av denna typ var mycket populära på 60-talet.

Alla påsktupparna från 50-talet

Dagens tur till finfina loppisen Risingeboden utanför Gimo resulterade bland annat i fyra nya trätuppar till min samling. Översta bilden visar dagens fynd. Sedan följer en rad bilder på alla tuppar, hönor, kycklingar och vad det nu kan vara för sorters pippifåglar som jag samlat på mig under åren. Jag tycker nog bäst om de blå i olika nyanser och de svarta, och den skamfilade gröna är så lysande och härlig i färgen.

Retroprylar har uppmanat alla retrobloggare att presentera påskstilleben idag. Vi kan väl säga att det här är mitt bidrag, men jag kommer att blogga mer om påskpynt under påskveckan, var så säkra!

En kopp ceylonte i Ceylonkoppen på solig altan

Fredagar är mina hemmajobbardagar. Det är alltid skönt att slippa pendlandet och att få arbeta koncentrerat utan att bli störd. Extra bonus när jag kan ta paus med en kopp te i solskenet på altanen. Hertha Bengtsons Ceylonkopp lyser i kapp med solen.

Vintern gick hårt åt mina gamla krukor

Krukor som jag inte använder brukar jag förvara under tak ute på altanen, även på vintern. Det har aldrig varit ett problem. När jag vårstädade altanen upptäckte jag dock att flera av mina gamla krukor från 50-60-talet hade spruckit i glasyren så att bitar av den fallit av. Så ledsamt.

Plötsligt händer det! Hittade fyra femtiotalsgardinlängder

Som jag har letat efter fyra likadana hellånga gardinlängder från 50- eller 60-talet att ha i vardagsrummet, där det finns två fönster. Det är verkligen inte lätt. För ett tag sedan när jag hittade de här snygga i gult/svart/grått/vitt som bara var till ett fönster köpte jag dem ändå. Nu får de sitta uppe ett tag innan jag byter till de nya, för de passar så bra på våren. Men de här som jag hittade på Myrorna i lördags är också fina, och framför allt fyra längder.

Min okända svarta vas fick ett syskon och visade sig vara Rörstrand

Den här svarta vasen har jag säkert haft sedan tidigt 90-tal. Den har varken etikett eller någon synlig märkning under, och jag har alltid tänkt att den med sin litet tummade eller hamrade yta är gjord av någon okänd keramiker med egen ateljé. Så hittade jag den ljusa på Väderkvarnens antik och kuriosa, och den var etikettmärkt Rörstrand. Under den kan man se numret 110-5, eller om det möjligen är 3 på slutet. Vad fina de är ihop! Jag tycker om både den ojämna ytan och den litet rundade fyrkantiga formen som smalnar av.

Sextiotal så det skriker om det – randig plast

De här härliga randiga muggarna och äggkopparna i plast blir man så glad av. De mindre muggarna hade vi som tandborstmuggar när jag var liten. Mormor hade likadana. De här är dock hittade på loppis för några år sedan, liksom de högre. Under de höga muggarna står Guramic Denmark Mønst.Bsk. Och de små äggkopparna hittade jag på senaste loppisrundan. Men Kerstin, behöver du verkligen fler äggkoppar? Klart jag gör. Här finns mina andra äggkoppar.

Finaste Finelkastrullen

Vi fortsätter temat med emaljföremål från Finel, tycker jag. Hur glad blir man inte av den här kastrullen med dekor av Esteri Tomula? Nu blev jag vansinnigt sugen på primörer med smält smör, men det dröjer några månader innan det finns något att skörda.

Dagens kopp: emaljmugg från Finel

Det är faktiskt obegripligt att jag missat att blogga om min underbara slitna emaljmugg med alla djuren. Jag undrar om jag har gnagt av emaljen på kanten när jag var liten.

Dagens semla

Dagens semla på den fina gröna assietten av Vicke Lindstrand från Upsala-Ekeby, som jag även har ett stort fruktfat av. Teet dricker jag ur Grobladkoppen. Jag tycker att reliefmönstret på assietten ser ut litet som lager av blad, och passar fint till grobladdekoren.

Alla dessa äggkoppar

Om jag har sjukt många tekoppar, så har jag faktiskt rätt många äggkoppar också. Och det här är ändå inte alla, bara de äggkoppar som jag vill visa upp. Har en del mindre intressant undanställt i matkällaren också. Använder verkligen Kerstin alla de här äggkopparna, undrar ni nu. Jaha då, det gör jag. Dels tar jag fram olika efter humör när jag äter kokt ägg till frukost ibland, och dels kommer de till användning varje påskafton när det brukar vara ett helt gäng kompisar här och färga ägg på estniskt vis, och ibland när det är folk här på brunch. Det är också bra att ha många saltströare när man har många gäster som äter ägg, så alla har en inom räckhåll. Eller hur? Förresten har jag fler ströare. Här visar jag bara sådana som hör ihop med äggkopparna.

De här äggkopparna och ströarna från Arabia vet jag inte om de har ett namn, men de är formgivna av Esteri Tomula. Mina föräldrar har likadana, så det är min barndoms äggkoppar, fast de här har jag hittat för dyra pengar i en antikaffär för länge sedan. Ströarna har jag köpt på Tradera.

Blå eld har jag bara en äggkopp av, och den är litet naggad. Flera ströare, som ni ser.

Furuvik har jag en gul och två gröna av.

De här tyska köpte jag på en antikaffär i München.

Berså är förstås trevliga. Så fina under också.

Men Prunus tycker jag mycket mer om.

Här kommer några i trä! Inte så praktiskt, kanske. Visst är den målade underbar?

Hur lovely är inte de här i plast, tänkta för picknick? Man transporterar äggen i dem så de inte går sönder, och sedan skruvar man ihop dem åt andra hållet när man ska äta. Toppen!

Nu hoppas jag att ni fick litet inspiration inför påsk.

Vårfina femtiotalsgardiner

Åh, så härligt det var i helgen att tvätta fönstren och hänga upp nystrukna gardiner! Länge har jag varit på jakt efter fyra hellånga längder från 50-60-talet till vardagsrummet. Det är inte så lätt att hitta fyra stycken, ska jag säga. Det är ju fönster på två väggar i vardagsrummet. Men när jag hittade de här ursnygga på Tradera slog jag till fast det bara var två stycken. I det stora fönsterpartiet med altandörren åt söder hänger fortfarande vita linnegardiner. Jag tänker att det får vara så.

En av dem jag träffade på retrobloggträffen på mässan i lördags var Brittmari med Randiga Tråden som kan massor om textil, och nu såg jag att hon nyligen bloggat om Symphonie av Göta Trägårdh. Är inte mina gardiner väldigt lika det tyget? Kan det här också vara Göta Trägårdh? Stadkanten är omsorgsfullt fållad, så jag kan inte kolla om det finns någon signatur. Det är kraftigt och fint tyg i fantastisk kvalitet och i toppenskick!

Visar också upp en närbild på köksgardinerna som har hängt med i många år, Stig Lindbergs Spegelblom. Är de inte underbara?

Pepita och Heini

Två inköp blev det på Antik & Kuriosa på Kistamässan igår. Och en trevlig retrobloggträff!

Mest nöjd är jag med att jag hittade jag ett ytterfoder i Pepita från Upsala Ekeby. Fina ytterfoder från 50-60-talet tycker jag inte är så lätt att komma över. Oftast är det vanliga krukor med hål i botten, men ytterfoder är så bra när man köper säsongsblommor som påskliljor eller pärlhyacinter i plastkruka och vill sätta direkt i en fin kruka utan att plantera om. Särskilt om man vill ställa den på ett bord tycker jag att det är bättre med ett ytterfoder än kruka med fat, som lätt kan rinna över när man vattnar. Och Pepita är ju underbar! Fint också att etiketten fanns kvar. Pepita är formgiven av Ingrid Atterberg och tillverkades 1954-56. Det finns både krukor, vaser och andra föremål i serien.

Dessutom hittade jag en skål från Arabia, som jag också tycker kan passa som ytterfoder. På mässan i höstas hittade jag en väldigt bra produktkatalog från Arabia från sextiotalets början i nytryck, och i den hittade jag att dekoren heter Heini och modellen AR, men inga uppgifter om formgivare eller produktionsår.

Dagens kopp: grön Pallas från Gefle

Hurra! Nu har jag tre kaffekoppar av Pallas i grönt. Det är förstås Helmer Ringströms klassiska AU-modell, och dekoren är formgiven av Berit Ternell. 1960-1964 tillverkades Pallaskopparna, som även finns med gult eller rött band.