När det är torsdag

steker jag alltid en rejäl laddning plättar och pannkakor. Jag gör smet på en liter mjölk, så blir det så mycket att det räcker till lunch på lördagen. Skönt att bara ta fram och värma då. Den här gråa januaritorsdagen tyckte jag att det behövdes frasiga tulpaner också.

Är det inte besynnerligt med Hello Kitty-bindor?

På Konsum på Torbjörnstorg såg jag de här bindorna idag. Är det inte märkligt? För om man kommer i puberteten och får mens så känner man sig väl litet vuxen och vill inte ha ett paket med Hello Kitty på? Men Klara skulle säkert tycka att det var jättefint, vad nu hon skulle med bindor till. Att språket dessutom är på ett barns nivå med rena språkfel på företagets hemsida, gör det ännu mera sjukt.

Bara så ni inte tror att jag överför min aversion mot vintern till barnen

Strax efter fyra i eftermiddags när jag kommer för att hämta Viggo på fritids sitter han rosenkindad i legorummet och bygger.

– Mamma, jag kom nyss in. Jag har varit ute i två timmar och åkt skridskor! Det var jättekul!

Fåglarna fick inte sitta kvar i grantoppen längre

Nu var granen för vissen och hängig, och igår var det ju Tjugondag Knut. Allt 50- och 60-talspynt är nedpackat. Fåglarna i toppen av granen också. Men de får komma fram i påskriset i vår som vanligt.

Nio sorters kakor, vardag och nya träningskläder

Gissa om man är uppskattad när man kommer tillbaka till jobbet och har en kakburk full med ungefär 90 kakor, 9 sorter, med sig och bjuder på. Mummakakor, drömmar, syltkakor, struvor, kolasnitt, chokladsnitt, saffransbiscotti, gingersnaps och kaffekakor. Allt bakat av mig de senaste veckorna. Vi var bara fyra på jobbet som fikade i eftermiddags, så det finns fortfarande massor av kakor kvar, kan jag meddela. Ingen fara. Hemma finns det förresten också mycket kakor kvar. Det går bra att komma förbi och fika på jobbet eller hemma.

Annars var det pest att gå upp i morse, men det är bara att bita ihop och tänka jag gör det ändå. Över 600 olästa mejl hade jag, men dem har jag betat av idag och fixat en del annat. Då ska ni veta att det är inte alla mejl sedan före jul, för jag jobbade en del hemifrån i mellandagarna. Det där var mejlen från någon gång i förra veckan till idag.

Kommer ni ihåg att jag bloggade om att jag köpte årskort på Fyrishov i december, inklusive gym och alla bad? Under de senaste veckorna har jag varit och simmat ett pass på en timme nästan varje dag. På gymmet har jag inte varit än, för jag har inte haft några skor att ha. Men ikväll efter jobbet gick jag och köpte träningskläder och skor. Återstår att ringa och boka tid med en instruktör, för jag har ju aldrig satt min fot på ett gym förr och har ingen aning om hur maskinerna funkar. Nu ni!

En varm kofta att trä på de isande tankarna

Den dikten av Sonja Åkesson, Ja tack, där den strofen finns med, tänker jag ofta på. Den värmer. Sonja Åkesson värmer alltid i hur hon skriver om livet, trots att det är så tungt.

Ikväll sänder Radioteatern en föreställning som handlar om Sonja Åkessons liv, Sonja Sonja – en folkhemsprinsessa av Agneta Elers Jarleman. Den ska jag naturligtvis lyssna på.

De senaste veckorna har jag annars lyssnat mycket på den fina samlingen med Sonja Åkesson-dikter tolkade av Kajsa Grytt, Anna Järvinen, Britta Persson, Lisa Nilsson, Lena Swanberg, Sofia Karlsson, Annika Norlin, Rebecka Törnqvist, Nina Ramsby, Anna von Hausswolff och Frida Hyvönen. Den finns tyvärr inte på Spotify, men man kan lyssna på några av låtarna här.

Uppdatering: Men nu finns finns albumet på Spotify, här!

Jag tycker verkligen om alla tolkningarna, men kanske särskilt Ja tack med Sofia Karlsson, Man får göra det bästa av allt med Britta Persson, Åkej med Annika Norlin, Skärvor av en svit med Nina Ramsby och Utdrag ur Självbiografi med Kajsa Grytt. Det har nog både att göra med vilka artister det är, vilka dikter de har valt att tonsätta och hur de har tolkat dem.

Det är väldigt intressant att jämföra sångtexterna med dikterna, och hur de har valt att använda texterna. Vad de har valt bort.

Åkej.
Jag är misslyckad.
Åkej.
Jag klarar inte upp det här.
Åkej.
Jag har en annan rytm.
Åkej. Åkej.

Åkej.
Man är väl fel person.
Åkej.
Av fel kön.
Åkej.
I fel roll.
Åkej.
I fel ålder
på fel plats
vid fel tidpunkt
på en galen planet.

Hängig på morron.
Åkej.
Döle vid lunchdags.
Åkej.
Färdig vid middan.
Åkej.

Åkej åkej.
det är väl hösten
eller vintern
eller våren
eller välfärden
nån bristsjukdom
eller
jag har en helt annan rytm
åkej

Tacetterna kastar sig ut på sina långa stänglar och doftar ljuvligt

Nästan en julduk

Jag läser på bloggar, Twitter och Facebook om folk som är less på julen och städar bort den. Inte jag. Adventssakerna åker fram till första advent, luciatåget till lucia och julgran och allt julpynt natten till julafton. Sedan får det vara kvar till Tjugondag Knut. Men man kan ju byta juldukar litet, så man hinner använda dem alla. Den här åkte på köksbordet idag, och det är väl egentligen ingen julduk, men känns så i färgerna. Fint till de röda och den blå julljusstaken också. Femtiotalsjul!

Dagens Garbo på Fågelsången

Nej, idag trodde jag faktiskt inte att jag skulle hamna på Fågelsången, men det gjorde jag. Tredje gången sedan jul. Det får gärna hålla i sig. Det kom ett sms från Malin, som undrade om jag ville fika på Fågelsången. Det ville jag förstås och kastade mig iväg till bussen. Jag trodde att hon hade läst på bloggen att jag och Elisabeth var där och fikade igår, men det hade hon inte. Och varför skulle man inte komma på att man skulle fika på Fågelsången ändå? Malin går ute på landet och är föräldraledig, och drömmer litet om att få vara en lattemamma inne i stan ibland. Kolla här. Nu fick hon det. Och Olle var bara glad och fin. Idag blev det varken mockabakelse eller studentska. Det blev en Garbo, ett bakverk som liknar hallongrottor.

Dagens räkmacka och studentska på Fågelsången

Finfint fika på konditori Fågelsången igen, idag med Elisabeth. Skönt med några timmars prat med en av mina äldsta vänner. Hann till och med träffa hennes pappa, som var där och fikade på förmiddagen, och just skulle gå när vi kom. Idag blev det faktiskt ingen mockabakelse, men väl en hederlig räkmacka med handskalade räkor, och så en studentska. Studentskor är en typisk uppsalabakelse med mördegsbotten, chokladtryffelfyllning och grön glasyr. Finns på flera av Uppsalas fik. Elisabeth var jättefin men ville inte vara med på bild, men här är jag i alla fall.

Årets fem höjdare – loppisåret 2010

Idag publicerar många retrobloggare en lista på årets fem höjdare vad gäller loppisfynd. Kul! Man kan verkligen fundera på vad ett fynd är. Är det bara det där som man hittar till ett fantastiskt bra pris, trots att det är något som kostar skjortan i antikaffärer i Stockholm? I Uppsala finns det inte så mycket sådana fynd. Folk vet vad som är värt något, till och med på lördagsloppisen på Vaksala torg. Jag försöker med min lista visa hur saker kan vara fynd på olika sätt. Länkar till de ursprungliga inläggen i varje rubrik.

1. Blå eld-tillbringaren
Ja, den var verkligen året största fynd! Riktigt plötsligt händer det-moment. Det trodde man väl aldrig att man skulle göra ett Blå eld-fynd på Tradera? Blå eld är ju min stora servis som jag började samla på redan i gymnasiet på 80-talet, och som jag har massor av. Men den här kannan hade jag inte. Den hade enligt säljbeskrivningen en liten nagg, men jag tyckte att kannan var värd att köpa för att den är ovanlig och jag fick den till ett lågt pris. När jag fick hem den visade det sig att det inte var en nagg, utan bara ett litet stänk av något vitt som gick bort när jag skrapade lätt med nageln. När jag diskat den var den i toppskick! 280 kronor inklusive frakt. Och jag tyckte verkligen att jag var värd det fyndet, eftersom jag samlat på Blå eld och annat 50-talsporslin långt innan det blev trendigt och eftertraktat.

2. Pallas-koppen
Den hann jag både hitta och slå sönder. Jag tyckte så mycket om den och slår mycket sällan sönder något, men den gick i kras efter några månader. Jaja, jag hann dricka te ur den ett tag i alla fall, och jag letar så klart efter en ny. Den hamnar på listan för att den är en favorit och den verkar rätt svår att hitta som tekopp, så det kändes verkligen som att jag hade tur när jag fick tag i den, även om den saknade fat. Och så är ju tekoppar det jag alltid letar mest efter.

3. Lilla Ett-glaset
Den har sin plats på listan för att det kändes som att jag lyckades med detektivarbete när jag hittade glasen i originalförpackning och bidrog till mer kunskap om vad det var för glas. Sådant tycker jag är särskilt roligt med mitt loppisletande och bloggande! Jag skriver om glasen här och här.

4. Svarta Cleo-koppen
Så läcker och ovanlig! 200 kronor var väl inget tokbilligt, men ett mycket bra pris i Uppsala för en så ovanlig kopp. Cleo i blått är ju den vanliga, men i svart har jag aldrig sett den förut.

5. Tilgman-vasen
Ett sånt där fynd till bra pris på tillfällig gårdsloppis som man hittar av en slump, och jag tycker bara mer och mer om den!

Tre bubblare
De kanske inte var fynd, men kom till väldig nytta!

1. 60-talsförklädet
Åh, vad jag använder det mycket, och jag älskar det! Jag har ett i samma modell som jag har haft i massor av år, men det är litet för stort och inte alls lika snyggt. Det här känner jag mig så fin i när jag bakar i köket och lyssnar på P1, och det är så praktiskt för att det skyddar mer än andra förkläden och det är så bra med fickorna. Det förgyller min vardag.

2. Bästa vasen
Den var inte billig, men oj vad den är snygg och användbar till både köpebuketter och blommor från trädgården. Den kostade 300 kronor och kommer från Reijmyre. Idag har jag säsongens första tulpanbukett i den.

3. Produktkatalogen från Arabia från början av 60-talet
Den är ett nytryck av en gammal katalog, och det var ett antikvariat som sålde den på antikmässan i Kista, så det var väl inget loppisfynd, men den kommer till mycket användning för att fylla kunskapsluckor eftersom det känns som att det är svårt att hitta så mycket uppgifter om Arabia både i böcker och på nätet om man inte kan finska. Till exempel bloggade jag häromdagen om en Mon amie-lookalike som jag hittade i den.

Dagens mockabakelse på Konditori Fågelsången

Biobruden

Klara och jag gick på bio i eftermiddags och såg Mumintrollet och kometjakten. Fint!

Jag älskar den frasiga känslan av tulpaner

Barnböcker från förr: Snuffe sjukhusgrisen

Vad jag gillar med Snuffe sjukhusgrisen? Färgerna, Evelinas rutiga klänning, att den är så knasig, att Evelina säger Godmorgon, sömntutor och sötnosar. Boken är skriven av Hilding Pawlo, med illustrationer av Kerstin Hedenby, och utgiven på Folket i bilds förlag 1969.

Barnböcker från förr: Byn som glömde att det var jul

Fina Alf Prøysen-sagan Byn som glömde att det var jul läste alltid min storasyster Anna för mig och Matti på julafton innan tomten kom. Den läser jag rätt ofta kring jul för Klara nu, och hon tycker också att den är så kul. Roligt med en hel by på norska landsbygden någonstans, där alla kollektivt glömmer bort saker. I det här fallet alltså att det var jul, men så ser lilljäntan en kärve och kommer på att den har man på julen, och så hissar hon upp den i flaggstången så att alla ska förstå att det är julafton. Underbara bilder som andas 50-tal. Boken utkom på svenska 1958 och är illustrerad av Nils Stödberg. Tänk att de ändå hinner allt julstök utan att slarva! Här städas och fejas och tvättas fönster och gardiner och bakas och huggs granar, och sedan julbadar alla i en enorm badbalja som snickaren hade gjort medan de andra pyntade i ordning till jul…

och just när de var färdiga och hade fått på sig rena kläder och mamman till lilljäntan i gården högst uppe under fjället stod och knöt ett rött hårband i håret på henne…

just då ringde kyrkklockorna. Och så var det jul.

Nyss pågick teparty på Klaras golv

Klara har en kompis på besök och de ordnade fin tebjudning för alla dockor, Barbies och rosa kaninen. Sen spelade de Lilla Anna och Långa farbrorn-spelet i köket medan jag bakade bullar. Snart blir det riktigt bullkalas!

Viggo vann första omgången Lego Harry Potter Hogwarts

Nu blir det ris à la Malta och Daddy Long Legs

Nu blir det ris à la Malta i trevliga Kryss-dessertskålen och Daddy Long Legs från 1955. Fred Astaire och Leslie Caron. Fint!

Mon Amies många dekorvänner

Att Marianne Westmans Mon Amie och Hertha Bengtsons Blåvinge har tycke av varandra har jag bloggat om tidigare. Hertha och Marianne var ju arbetskamrater på Rörstrand. Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och började tillverkas 1952. Hertha Bengtsons Blåvinge tillverkades 1952-1959. Visst påminner dekorerna mycket om varandra, även om Mon Amie föreställer skvattramblommor och Blåvinge fjärilar. Jag har alltid tänkt på Mon Amie som fjärilar. Och de började alltså tillverkas samma år!

Eli har skrivit om likheten med den norska servisen Viola av Rolf Fröyland. Den såg jag på Myrorna i somras och plåtade utan att köpa för att kunna jämföra.

Nu har jag upptäckt en dekor som liknar Mon Amie ännu mer, farligt nära plagiat. Det är en Arabiaservis som heter Katrilli, och finns med på bild i ett nytryck av en gammal produktkatalog från Arabia från 60-talets början. Eller vad säger ni?