Om de bruna serviserna – Terma och inte Terma

Länge har jag tänkt att jag borde blogga om Terma, eftersom jag inte visat hela min samling, och för att jag då och då ser på Tradera att man försöker sälja en brun IKEA-servis från 90-talet som Terma. Och så bloggade Loppista om sin fina nyfyndade kanna som hon undrade om det kunde vara Terma. Det kändes litet trist att behöva säga att det inte var det, för IKEA från 90-talet känns kanske inte lika kul. Men jag förstår verkligen att man kan tro att det är Terma, åtminstone om man bara ser kannan och inte ser den bredvid Terma och kan jämföra glasyr, och inte kollat upp exakt vilka delar som fanns i Terma. Och riktigt snygg är ju kannan ändå. Men det är inte riktigt samma nyans, och om man tittar på kopparna som glider omkring på sina fat så tänker man nog att så skulle inte Stig Lindberg ha formgivit. IKEA-servisen heter Valuta, och jag kommer inte ihåg exakt när jag köpte den, men någon gång under andra halvan av 90-talet är jag rätt säker på. Jag köpte kanna med värmehållare och två förpackningar med koppar, så jag har 12 koppar med fat. Jag har faktiskt kartongerna kvar. Jag har använt servisen till glögg, men det är kanske mockakaffekoppar? Och Terma, det är ju Stig Lindbergs flamfasta servis som lanserades till H55-utställningen tillsammans med Spisa Ribb. De olika grytorna med lock har jag ärvt efter min farbror. De andra tre delarna har jag köpt på loppis vid olika tillfällen. Nu slår det mig att jag har en till del, ett stort ugnseldfast fat, men jag orkar inte ta fram och plåta allt igen tillsammans. Naturligtvis har det funnits fler matta bruna serviser, Liekki och Ruska från Arabia till exempel, men det är nog Terma och Valuta som brukar förväxlas.

En riktig hibiskus

Daniel, som pluggar till trädgårdsmästare, bloggade i somras om riktiga hibiskusar, och jag lovade honom att visa upp min, som jag har ärvt efter min farbror, och som är som ett litet träd. Litet och litet, förresten. Den är kanske en meter hög, och då beskär jag den ändå kraftig varje år. Nu har den bara blommat med en blomma åt gången sedan i somras, men nu var det riktigt många blommor och knoppar samtidigt, så jag passade på att plåta den. Hibiskusen har stått ute på altanen hela sommaren, men nu har den stått inne några veckor. Jag tog bara ut den igen för att kunna fotografera den bra. Ni ser att den har fyllda blommor som beter sig litet som de vill. Inte som de hibiskusar som man brukar hitta i handeln, som är behandlade med retarderingsmedel.

Det är inte så ofta ny arkitektur imponerar på mig

I alla fall inte när det gäller bostäder. Offentliga byggnader är en annan sak, men när nya flerbostadshus och villor byggs idag tycker jag oftast att det är taffliga och billiga detaljer som jag stör mig på. Men under det senaste året har jag spanat på ett hus som vuxit fram i hörnet Salagatan-S:t Persgatan. Jag brukar parkera cykeln mitt emot på Salagatan när jag ska gå loppisrunda på Vaksala torg. Nu i lördags när jag kom dit var byggställningarna äntligen bortplockade, så jag passade på att fotografera. Huset är alldeles svart, med grå sockel, och många snygga detaljer som portarna med träpartier runt om och de vinklade balkongerna ut mot S:t Persgatan. Jag gillar det väldigt mycket. Arkitekten Greger Wolter har influerats av trettiotalets arkitektur. Läs mer om kvarteret Alfhem här. Snart flyttar förresten Pingstkyrkans second hand-butik Bäckar små in i hörnbutiken. Bra att den hamnar i bästa loppiskvarteren. Här kan man se hur det såg ut på platsen vid förra sekelskiftet.

Gul/svart/vitt från Søholm

Nu tar vi litet mera gult och svart, för det piggar ju upp en mörk och grå måndagmorgon. De här danska handmålade assietterna från Søholm köpte jag av Benny när vi sågs på Antikmässan. Jag har faktiskt ett tekoppsfat sedan tidigare, men annars har jag aldrig sett dem.

En trave Manganiaassietter från Gefle i två storlekar

Uppdatering! Nu har jag fått hjälp att identifiera att det inte är Negro utan Mangania. Läs gärna kommentarerna. Jag ändrade i rubriken så att jag inte lurar i någon att det här är Negro, men lät texten i övrigt vara kvar som den är.

Det är så vansinnigt raffinerat och elegant i sin enkelhet, Negro från Gefle. Klarar sig fint för sig själv, och lyfter och trollar med annat porslin som man kombinerar med det. Titta bara på mina senast fyndade Pallaskoppar med gul och svart dekor. Visst bli de ännu vassare i sällskap med Negro? Och känslan i den matta glasyren. Underbart. Här kan man läsa om Negroglasyren och Manganiaglasyren. Manganiaglasyren har jag på en av mina favorittekannor. Lustig nog tycker jag att glasyren på assietterna är väldigt lik manganiaglasyren på tekannan, men vad jag förstår är de släta assietterna Negro, medan de manganiaassietter jag har sett har ett räfflat mönster.

Allskålen från Skruf i originalförpackning

Jag fick hjärtklappning av upphetsning när Christina på Designhörnan sa att hon hade något hon ville visa mig, och tog fram en originalförpackning med allskålar från Skruf. Hon vet precis vad jag är ute efter. Visserligen saknades en, så det var bara 5 skålar, men jag får leta efter en att komplettera med. Dessutom var det min favoritfärg, rökfärgade. Tänk vad fina de blir att duka med till mina allglas. På förpackningen står det: allskålen – skålen för efterrätter, cocktail bits, sköljkopp, uppläggningar, sallader, glass, bär.

Liten skål med grönt äpple av Ingrid Käller-Glasell Focus Falun

Den här fina lilla skålen har jag haft sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan tidigt 90-tal. Jag tror att jag kan ha köpt den på en antikaffär som låg på Geijersgatan. Den är så härlig. Skålen kommer från Focus Ateljéverkstad i Falun och är gjord av keramikern Ingrid Käller-Glasell, som drev ateljén med sin syster Karin, som sysslade med textil.

Gult trekantigt kakfat

Eller ja, man kan väl ha det som vilket uppläggningsfat som helst, men jag tänker på det som ett kakfat för att det är samma modell som det svartvita trekantiga fat som farmor och farfar hade, och som alltid användes för bröd och kakor i köket i Juniskär. Ett likadant fat hittade min bror åt mig förut, och i somras hittade han det här gula i samma modell och gav till mig i födelsedagspresent. Fast det här är aningen större. Ni kan se på bilden där de står på varann. Visst är de snygga ihop så, förresten? Och snyggt med svart undersida till den gula ovansidan. Precis som med det svartvita har jag inte identifierat vad det är för tillverkare, men en teori är att det är Upsala-Ekeby för någon varuhuskedja. Jag tycker att det är något sämre kvalitet på de här faten än det brukar vara på Upsala-Ekeby, så jag vet inte.

Ett fat med sextiotalsrosor

Ja, ett Pyntafat, förstås. Jag fick det av Porslinan på bloggträffen på Antik- och kuriosamässan, för hon hade köpt en trave superbilligt, och jag hade bara en kopp utan fat. Tack! Den behövs för att lysa upp när sommaren är slut.

Svart karott med gult lock från Bo Fajans

Mera gult och svart! Visst är den flott? Snyggt med den matta svarta glasyren till den blanka gula. En så användbar storlek på karott, och behändig att kunna ställa direkt i kylen med locket på. Bra också att den inte har ett långt utstickande handtag som många Bo Fajans-karotter. Jag tycker att de är opraktiska för att de tar mycket plats och är lätta att slå sönder.

Två till kokböcker!

Mia Öhrns Mitt eget kafé och Systrarna Eisenmans mingelmat.

När Konsum hette rätt och slätt Konsum

Så otroligt glad jag blev över den här fina tallriken som Porslinsbloggen-Benny hade med åt mig! Den är helt enkelt underbar. Konsumlogotypen, sättet träden är tecknade på, torghandeln, folkvimlet. Det är en jubileumstallrik för Konsum i Västerås 1960.

Dagens kopp: gul Pallas från Gefle

Som ni vet blir jag alltid gladast när jag hittar koppar. På antik- och kuriosamässan i Kista förväntar man sig inga fyndpriser, men det tycker jag faktiskt att 60 kronor styck för de här kaffekopparna var. Tre stycken felfria Pallas i gult köpte jag. Sedan tidigare har jag tre kaffekoppar av Pallas i grönt. Det är förstås Helmer Ringströms klassiska AU-modell, och dekoren är formgiven av Berit Ternell. 1960-1964 tillverkades Pallaskopparna, som även finns med grönt eller rött band. Det var faktiskt mitt enda inköp på själva mässan, men sedan var jag på trevlig bloggträff med Dollybirdretro, Femtiotalsjakten, Form 55, Leta Retro, Porslinan och Porslinsbloggen, och efter det var vi några som gick ut på parkeringen och gjorde affärer i Porslinsbloggen-Bennys baklucka! Jag kom hem med massor av fint porslin. Vad det var får ni se under den kommande veckan.

Mera kalas!

Det är väl inte alltid som stängd skola och fritids uppskattas så mycket, men idag var det toppen! Riktigt härlig indiansommar, och vi passade på att ha Viggos nioårskalas för kompisarna när alla ändå var lediga. Viggo ville som vanligt inte ha något stort kalas, utan hade bara bjudit fyra kompisar, så det blev sex barn med Viggo och Klara. Vi kunde ha fika ute på altanen, och eftersom det inte var så många barn hade vi sagt att föräldrar och småsyskon kunde komma och fika och vara med på skattjakt i trädgården när de skulle hämta. Viggo var väldigt nöjd med dekorationerna i rött, svart, vitt, guld och silver. Det var verkligen ljuvligt väder, och jag hade inte alls någon lust att sluta fika och cykla iväg till Fyrishov på simskola med barnen. Men det gjorde vi så klart, och det var skönt att simma ett motionspass medan simskolan pågick och roligt att bada tillsammans sedan.

Jo, jag lovade faktiskt att OM min syster skulle fylla 277 år så ska jag baka 277 sorters kakor

Det kändes ganska safe att lova ändå. Jag menar, hur troligt är det att hon skulle göra det? Och jag vill poängtera att jag på intet vis har kommit med några utfästelser om att baka obscena mängder kakor till några andra födelsedagar, även om jag bakade 50 sorter till hennes 50-årsdag. Detta med anledning av att jag fick Jan Hedhs 277 sorters kakor i födelsedagspresent. Den och flera andra toppenkokböcker! Vi passade nämligen på att fira mig och mamma också på Viggos födelsedag, när vi ändå var samlade. Alla septemberbarnen. Sjukt snygg spelkortsmörgåstårta, förresten.

Finaste nioåringen

Ledsen för blogguppehållet, men jag har faktiskt inte varit så där kalaspigg efter smällen i huvudet för en vecka sedan. Men idag har vi i alla fall haft kalas, för idag fyller min fina Viggo nio år! Vad roligt det var att lämna fram paket med gult papper och rött snöre, precis som skämtsmurfen. Och så födelsedagsfrukost med smörgåstårta, och på eftermiddagen familjekalas med 15 personer. Som ni ser hade jag tagit det rätt lugnt med bakningen jämfört med vad jag brukar. Viggo fick en egen dator i födelsedagspresent. Gissa om han var glad? Den gamla datorn som barnen har spelat på i källaren har Klara fått till sitt rum nu. Hon är också nöjd.

Comfort food

Aj då. Råkade visst svimma i badrummet igår förmiddags, och det gick ganska illa, för jag slog i huvudet, eventuellt först i badkarskanten och sedan i mosaikgolvet. Det är hårt. Resultat: djupt jack i hakan, bula i pannan, ont i huvudet, käkarna, axeln och knäet. Många timmar på akuten på Ackis, men de tog väl hand om mig. Dropp, fyra stygn i hakan och ordentlig undersökning. Remiss för lågt blodvärde som ska undersökas. Idag har jag hållit mig stilla och sovit mest hela dagen. Man ska vara försiktig när man har fått en smäll i huvudet. Fast sen cyklade jag och hämtade barnen på fritids och lagade comfort food som kändes snäll och lätt att äta. Det gör liksom ont i käkarna att anstränga dem för mycket. Potatissoppa med citron och timjan, filmjölkslimpa och äppelpaj med vaniljsås. Ärligt talat var det nog litet övermaga att sätta igång med allt det där, för jag blev rejält trött. Men nu ska jag berätta vilken comfort food som jag längtade efter alla timmarna på sjukhuset när jag inte fick äta och var vrålhungrig: min mammas kokta höns med ris och currysås. Vad har ni för comfort food?

Dagens kopp: ljusblå picknickkopp ur Mepalservisen

Här kommer ännu en variant på picknickkopp i ljusblått. Också en av mina koppar som jag glömt presentera som Dagens kopp. Denna har jag bara en av. Under står MEPAL SERVIS 189/15. Mepalservisen tillverkades av Hammarby Bakelit Industri AB (HABIA) för AB Melwo i Djursholm, och är från cirka 1950, enligt Thomas Lindblads ”Bruksföremål i plast”. Den fanns även i gult.

Hur ser du ut när du cyklar?

Veckans Stil i P1 handlade om hur cykeln påverkat vår klädsel. Väldigt intressant om betydelsen för kvinnors frigörelse. Cykeln snabbade på utvecklingen av kvinnors kläder. ”Förnuftet kommer att segra. Cyklistens bekväma garderob kommer att få den konventionella kvinnodräkten att te sig absurd och obegriplig”. Det skrev den kända och framstående amerikanska kvinnorättskämpen Frances Willard 1895 i en artikel med rubriken ”Hur jag lärde mig att cykla”. Alternativa kläder till den begränsande 1800-tals-dräkten med lång kjol och snäva liv, började komma. I programmet får vi höra mer om det, och om Amelia Bloomer, en pionjär när det gällde byxor. Själv cyklar jag massor, och då ser jag ut så här. Det tycker jag är praktiskt. Mycket kort kjol med strumpbyxor eller tights är över huvud taget alltid praktiskt, bekvämt och snyggt. Det går så bra att cykla eller att sätta sig ned på golvet när man ska hjälpa Klara med något. Tycker jag. Och så ashöga klackar. Finfint. Hjälm måste man också ha, hör ni det? Kanske inte så kul, men när man nu måste ha är den här snygg. Men när jag trampar på motionscykeln på gymmet har jag andra kläder. Det kan jag visa en annan dag.

Nyponkvistar i Anna-Lisa Thomson-skål

På en liten äppel- och blomplockartur var Klara och jag idag borta vid åsen. Nyponkvistar är också fint att arrangera, särskilt i den här favoritskålen från Upsala-Ekeby, som jag säkert köpte i början av 90-talet. Minns i alla fall att jag hade den när jag bodde i lic-rummet på Arken, och att jag arrangerade törnrosor i den en midsommarafton. Skålen har nummer 3235, och tillverkades 1937-1938. Den är så praktisk för att den har en lös hållare med hål i för att sticka in blommor. Ibland använder jag skålen utan hållaren och planterar jularrangemang med hyacinter och jultulpaner i den. Det här arrangemanget får stå ute på altanen och lysa upp. Det är så snyggt mot den svarta vaxduken.