Anita och Televinken – Barnens trafikklubb

Svarade på en fråga på Facebook om vad jag minns av Barnens trafikklubb. EP-skivorna så klart! Dem lyssnade jag massor på. Letade upp dem. Tre stycken hade jag. Jag minns särskilt den med landsvägen på sommaren och vintern, sångerna Vinter, hej! och Sommar, hej! och hur Anita ska få Televinken att smaka på smultron. Här kan man lyssna på Spotify.

För övrigt är det litet hängigt här idag. Klara har fått vinterkräksjukan och vaknade ungefär en gång i halvtimmen hela natten och kräktes. Nu är det lugnare och hon sover mest.

Tyger som vitaminkick

Eller vad säger ni? Så härliga frukter, bär och grönsaker på de här kökstextilierna. Äpplena på förklädet är som syrliga karameller!

Kom igen nu, syrenerna!

Så här ser kvistarna som jag tog in i slutet av januari ut. Körsbären blommar och syrenerna knoppas. Några har nästan slagit ut. Äppelkvistarna går det sämre med. I min fina Herha Bengtson-kanna står fler kvistar som jag tog in för någon vecka sedan. Där händer det saker också!

Finfina grytlappar från sextiotalet

Är inte den här grytlappen, formad som ett päron, galet snygg? Vanten från Ullas är inte så dum den heller.

Godaste pizzan jag bakat på länge – med harissasås, aubergine och fetaost

Rätt ofta bakar jag pizza till middag på onsdagar. Oftast blir det en plåt med ost och skinka som Viggo gillar, och en plåt med salami och fetaost som Klara gillar. Resterna tar jag med till middag efter simskolan på Fyrishov på fredagar. Ikväll testade jag en ny variant som blev väldigt lyckad! Jag hade rester av harissasås i kylen, och tänkte att den kunde vara god som pizzasås. Jag rörde i litet extra tomatpuré för att dryga ut den så den skulle räcka till en pizza, och så är ju harissasåsen ganska oljig och stark. Och så skivade jag en aubergine ganska tunt, vattnade ur genom att strö salt på skivorna som man brukar, och stekte dem i olivolja. På pizzan hade jag sedan harissasåsen, litet oregano, riven ost, aubergineskivorna och smulad fetaost, och så in i ugnen. Så här såg den ut före och efter gräddning.

Pähkinäpuu – ekollon av Katsuji Wakisaka för Marimekko

Visst är det härligt, tyget från 1974, formgivet av Katsuji Wakisaka? Jag har två gardinlängder som jag hittade på Myrorna i mitten av 90-talet.

Valentinbakelser och andra hjärtan

I flera dagar har jag funderat på något roligt att baka till alla hjärtans dag. Att jag skulle göra ett marsipanhjärta av min hemmagjorda marsipan till Viggo var givet. Så igår kväll när jag höll på att somna kom jag på det! Sega rosa maränghjärtan med chokladmousse emellan, som gömmer ett hallon! Jag gjorde även utan hallon, eftersom jag förstod att barnen inte skulle gilla det. Här har ni receptet.

Alla sextiotalshjärtans dag

Äppeltyg i brunt och orange från sextiotalet

Jag fortsätter att visa tyg ur mina gömmor. Det finns så det räcker ett tag. Det här tyget har jag sett i andra färgställningar som jag tycker bättre om, men väldigt trevligt är det med alla äpplen på rad.

Barntyg med djur från Aristo

Jag minns inte var jag hittade det här tyget, men det är en våd som är över två meter lång. Gissar att det varit draperi. Jag har haft det på väggen i barnens rum när de var mindre. I stadkanten står: An Aristo Print – Guaranteed Washable Colors. Vet inget om Aristo, men gissar att det är brittiskt. Någon som vet?

Pesto med mandel och soltorkade tomater

Man får verkligen 90-talsvibbar av att göra pesto, men det är ju så snabbt och enkelt. I den här hade jag sötmandel, soltorkade tomater, basilika, vitlök, parmesan och olivolja. Det exakta receptet hittar ni här.

En blomsteräng på min barndoms barnkammargardiner

När jag ändå är inne på gardiner från barndomen måste jag visa gardinerna som hängde i mitt och min lillebror Mattis rum när vi var små. Vi delade rum tills jag var nio år. De här gardinerna är så fantastiskt fina! Det står inget i stadkanten, men jag skulle gissa att det är KF-textil, och att tyget är inköpt på textilavdelningen på Domus. Dessutom sydde mamma en klänning åt mig, som Klara sedan har haft när hon var mindre. Här finns bilder på mig och Matti, där jag har klänningen på mig, och på Klara 2008. Här finns bilder på mig i klänningen tillsammans med Matti och mina föräldrar 1973.

Estniskt rågbröd

Temat för Månadens sötsak är Frukost. Sött är det här brödet då rakt inte. Det är surt, och fantastiskt gott som frukostbröd. Degen till det här estniska rågbrödet är så stor att att jag jäser den i en tiolitersgryta. Tre rejäla limpor blir det. Det är väl värt att det tar flera dagar att baka det. Receptet hittar ni här.

Sinivuokko från Tampella av Marjatta Metsovaara

När jag såg Prylodesign visa sitt fina Marjatta Metsovaara-tyg med blåa penséer kom jag att tänka på mina gamla gardiner som också är designade av Marjatta Metsovaara. Jag valde tyget själv när jag fick eget rum när jag var 9 år, 1978. Lustigt nog har jag alltid tänkt på blommorna som penséer, men när jag tog fram tyget och läste vad det hette visade det sig vara Sinivuokko. Det betyder Hepatica – Blåsippa. Och när jag tittar på det med nya ögon ser jag ju att det är blåsippor.

Husmorslexikon – Matlexikon från 1966

Det här matlexikonet hör ihop med husmorslexikonet, och det är det sista bandet.

Hur många salt- och pepparströare kan man ha egentligen?

Lugn. Min samling av ströare är inte på långa vägar så omfattande som tekopparna, äggkopparna eller kakburkarna. För dem behöver man verkligen jättejättemånga av, eller hur? Ströare behöver man bara lagom många av. Litet olika att duka med beroende på porslin, duk, humör och annat. Och på påskafton, när det brukar vara många kompisar här och färga ägg på estniskt vis, då är det toppen att kunna ställa fram många saltströare på bordet när alla äter ägg. Pepparströare tycker jag egentligen är meningslöst, för peppar ska helst vara nymald. Det här är i alla fall alla salt- och pepparströare och pepparkvarnar som jag har, och vi är ett gäng retrobloggare som bloggar om just detta idag, med anledning av Retrolux bloggutmaning Salt och peppar.

Jag for med osanning när jag påstod att det var alla jag har. Jag har faktiskt en pepparkvarn från 90-talet som är bra men ful. Den har jag till matlagning. Den här pepparkvarnen däremot är tillräckligt snygg att ställa på bordet, och funkar okej.

Mina fina, fina ströare från Arabia, formgivna av Esteri Tomula. Jag har även ett gäng äggkoppar med samma dekor.

Och så har jag några av Hertha Bengtsons klassiska Blå Eld-ströare, formade som ägg.

Det här setet har två fel. För det första är det två pepparströare. Det ska vara en för salt och en för peppar egentligen. För det andra ska det finnas en liten sked till burken med lock i mitten. Men fint är det i alla fall.

Den här pepparkvarnen har jag ärvt efter mormor. Snygg, men helt oduglig. Det står Japan under.

Det här setet har jag haft väldigt länge. Det ser man ofta på loppisar.

Det här är väldigt, väldigt fint. Gissar att det är för salt, peppar och socker. Det saknas dock en bricka som det ska stå på.

Räcker det här? Jo då. Men skulle jag springa på en ströare till bra pris från någon rolig servis som till exempel Stig Lindbergs Pynta, skulle jag slå till. Och så skulle jag gärna ha tre riktigt snygga och bra pepparkvarnar till matlagning och bakning. En för svartpeppar, en för vitpeppar och en för kardemumma.

Hederliga mockarutor

Under 90-talet när jag jobbade ideellt med Kafé Mumrik, ett drogfritt ungdomskafé här i Uppsala, bakade jag mockarutor hundratals gånger. Minst en sats i veckan. Det är ju vansinnigt gott, men jag blev litet trött på det, så nu har jag inte bakat det på många år – förrän i söndags. Plötsligt var jag sugen på det igen. Det här receptet använder jag till en stor långpanna.

Husmorslexikon från 1966, band IV, forts.

Vi inleder med uppslagsordet teservis, ett av mina favoritord! Och inte visste jag att det fanns en särskild sorts jumper som heter visitjumper. Visste ni?

Husmorslexikon från 1966, band IV

Fjärde bandet av husmorslexikonet innehåller bland annat långa artiklar om radio och tv och en helsida med Radiohuset i genomskärning. Kan det verkligen ha varit viktigt för allmänheten då att veta exakt på vilken våning olika avdelningar av Sveriges Radio huserade? Mycket underhållande nu i alla fall.

Renovering av Duxfåtöljen

För ett tag sedan skrev jag om min Duxfåtölj, USA 75, och mina funderingar hur jag skulle renovera den. Jag fick många synpunkter och tips, både här och på Facebook, bland annat av duktiga tapetseraren Anna-Karin som driver Tusen nålar. Jag följde hennes råd och testade med Baolin som jag strök på med trasa över hela fåtöljen, och särskilt mycket på den stora vattenskadan. Där upprepade jag ett par gånger. Det blev helt klart mycket bättre, även om fläcken verkligen inte är borta. Jag fick också tips om att det fanns gummiband att köpa, men jag har inte lyckats lista ut hur man skulle kunna fästa metalldelarna som sitter på originalgummibanden på de nya gummibanden, så jag följde Anna-Karins råd om att man kunde sätta dit elastisk sadelgjord istället. Det funkade fint!