Dagens kopp: blå Groblad

Min bruna Groblad behövde en kompis! Får jag lov att presentera min nya blåa Groblad? Inte bara färgen skiljer dem åt. Om man tittar noga är det två varianter av modell på koppen. Den blå har en skåra i örat, medan den bruna är helt slät på örat. Det är inte heller exakt samma böj på örat. På den bruna finns det även fyra skåror i ringen under koppen. Annars är den exakt likadan till modellen. Men som om inte det vore nog skiljer sig också dekoren åt litet. Titta noga på den spretiga växtligheten längst ner som går som en krans runt koppen. På den blå är det fler och tätare linjer. Det måste vara så att den bruna är en senare variant, som är något förenklad både till modell och dekor.

Sånt man kan ha kaffekoppar till

Inte dricker jag kaffe, och mina kaffedrickande vänner väljer helst tekoppar när de dricker kaffe, för kaffekoppar är ju så små. Men titta vad fint att servera dessert ur udda kaffekoppar! Här pannacottan från igår. Jag gjorde pannacotta på en liter grädde. Det blev lagom för nio personer.

Dagens kopp: Terrass från Gefle

Suget efter loppisar och en ny tekopp var stort, så igår skippade jag lunchen och tog en snabb loppisrunda med Anders istället. Butikerna på Andra långgatan visade sig vara stängda nu också. Den här till exempel som hade en så grymt snygg golvlampa som eventuellt är en Luxus.

Och en annan med massor av snyggt porslin, där det var någon där inne och jobbade, och Anders stack in huvudet och frågade om vi fick komma in, men det fick vi inte. De har ingen aning om vilka bra kunder de gick miste om.

Men på Bebop Antik på Kamponjärgatan 4 kom vi till paradiset. Massor av porslin, möbler och textil från 50- och 60-talet, noga utvalt. Klart att vi hittade varsin kopp där! Jag köpte en grön Terrass från Gefle. Modellen är EA, som formgavs 1959 av Arthur Percy, men dekoren tillverkades 1962 till 1967. Den finns även i blått och rött, men grönt är trevligast, tycker jag. Dekoren ska väl rimligen påminna om ett järnräcke på en terrass. Härligt! Åh, så mycket trevligare det blev att dricka te på hotellrummet nu!

Dagens kopp: Nya Mon Amie-muggen

Egentligen kallas den lattemugg, men det dricker ju inte jag, så det vill jag inte säga. Jag dricker så klart te ur den. Te med mjölk. För att det är godast så, och för att godset är för tunt att hålla i med bara hett te i muggen.

För mig är Mon Amie mormor Anna-Brita på Björkhagsvägen i Vallentuna. Hon hade koppar som jag tror att kusin Anders ärvde. När Marianne Westman ritade mönstret var det en regnig midsommarafton, och hon inspirerades av vita skvattramblommor som hon transformerade till blå blommor på vit botten med 50-talets mer abstrakta formspråk. Fast när jag var liten trodde jag att det var fjärilar. De blå blommorna känns litet suddiga och nästan flytande, som man kan tänka sig en regnig sommardag. Som idag. Jag tycker att det här suddiga och diffusa och de böljande formerna i blommorna ger ett så mjukt, snällt och vänligt uttryck. Precis vad man behöver till morgonens första kopp te. Men det mjuka och snälla är inte mesigt, utan var djärvt och modernt.

Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och när hon direkt efteråt började på Rörstrand fick hon utveckla servisen för produktion. Från början en teservis 1952, sedan även kaffeservis och på 60-talet kom delar till matservisen. Mon Amie var i produktion till 1987, och i år tog Rörstrand alltså fram en helt ny mugg med assiett med det klassiska mönstret.

Vad som var utmärkande för Marianne Westmans tankar kring porslin var att bryta upp servistänkandet. Hon och Hertha Bengtson gick i bräschen för att ta fram porslin som man kunde köpa udda delar av och kombinera. Det är Mon Amie ett tydligt exempel på. Därför ligger det helt i linje med hennes idéer om porslin att nu ta fram bara några få udda delar.

Firar Lennart Hellsing genom att dricka te ur Krakel Spektakel-koppen

Nu hyllar jag Lennart Hellsing på nittioårsdagen genom att dricka te ur fina Krakel Spektakel-koppen med illustrationer av Stig Lindberg!

Dagens kopp: Groblad

En känsla av behovet av en ny tekopp översvallade mig igår när jag åkte hem för att hämta barnen, och jag skyndade mig i solskenet till Söders gammalt & nytt som ligger på Kungsgatan nära stationen. Och där hittade jag en brun Groblad utan fat. Det fick duga för att stilla mitt behov, för Groblad har jag varit sugen på att skaffa ett tag. Faten är inte svåra att hitta, så det kan jag komplettera med någon annan gång.

Dekoren Groblad ritades av Barbro Löfgren-Örtendahl, och förekom liksom många andra dekorer från Uppsala-Ekeby Gefle på flera olika modeller. Just den här är i modell EF som tillverkades 1964–1973. Under vilka år just Groblad tillverkades vet jag inte. Fatet som saknas ska vara ett i helbrun glasyr. Modellen är alltså samma som jag skrivit om tidigare om blåbärskoppen och Gavott, och den är faktiskt väldigt trevlig och skön att dricka ur.

Dekoren tycker jag om för hur de fina stiliserade stänglarna är tecknade, och jag gillar den bruna och svarta dekoren mot vitt, även om jag mest eftertraktar den varianten med grön dekor. I blått finns den också. Jag vill ha en av varje förstås.

Och så tror jag att det spelar in att jag alltid har fascinerats av groblad, den riktiga växten alltså, för att den sägs stilla blod. Jag minns hur jag brukade plocka groblad ute i Öregrund när jag hade fått skrubbsår på knäna i barndomen, och det fick jag ju jämt när jag sprang omkring på bergknallarna runt sommarstugan.

Är det inte väldigt fint förresten med den bruna dekoren mot den ljusblå 50-talsduken?

Slår ni mig?

Om ni är intresserade av formgivning, gör då den här stol-quizen. Jag hade 38 av 40 möjliga. Och sen gör ni kopp-quizen. Gissa hur många rätt jag hade? Just det. Alla.

Ny form för Mon Amie

Åh, Marianne Westmans fina Mon Amie tas åter i produktion av Rörstrand. Den var mormors frukostservis, och jag tror att min kusin Anders fick den efter henne. Och spana in de nya muggarna utan öra. En sån ska jag ha!

Dagens kopp: Domnarvet-kopparna från Gustavsberg

En sån lycka att kopparna fanns kvar idag, som jag såg på min loppisrunda i lördags. Och så upptäckte jag något som jag inte såg då. Det är ju två olika dekorer på kopparna. Faten är likadana, men inte kopparna! Den som jag inte tittat noga på är inte alls lika speciell och vågad, men intressant i sitt sammanhang. Så jag slog till på båda förstås.

Den första koppen har jag redan bloggat om. Läs gärna kommentarerna från min kompis Malin, som berättar om att de var julklappar till personalen på Domnarvet. Jag hade annars trott att tekopparna kanske var en del av en hel servis för personalmatsalen på Domnarvet, eller något sådant.

Den andra koppen skildrar alltså olika processer inom järn- och stålframställning.

Under koppen står:

HYTTOR
THOMASVERK
KALDOUGN
ELEKTROSTÅLVERK

Gustavsberg
1965

KOMP. Calle B.
GRAVYR A. KOCK
ORIGINALDEK
DOMNARVET

Och under faten står:
DOMNARVET
700000 TON

Dagens kopp: Gavott

Här om veckan när jag sov över hos min lillebror drack jag te ur trevliga Gavott från Gefle. Det är samma modell som farmorskoppen med blåbär på, EF. Faktum är att dekoren Gavott verkar finnas på tre olika modeller av koppar, EF, E och AU, och i fyra olika färgställningar, gult, grönt, rött och blått. Det är Helmer Ringström som har ritat dekoren.

Både E-modellen och AU-modellen är snyggare än EF, tycker jag, och passar bättre med den här dekoren från 1959, men AU från 1964 är ändå vardaglig och trivsam att dricka ur. Trots att den känns litet stadig och robust i formen är godset tunt, mycket tunnare än man kan få uppfattning att det är vid en första anblick. Och jag är ju rätt fixerad vid att kanten som läpparna möter inte ska kännas klumpig. Om jag skulle skaffa Gavott skulle jag välja den i E-modellen, som har samma mönster på fatet som på koppen.

Dagens kopp: Valsprofiler från Gustavsberg för Domnarvet

Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle dyka på något så udda på min loppisrunda idag. Specialbeställt porslin med egen dekor är inte så ovanligt till serveringar och inte minst inom nykterhetsrörelsen, där det förr var vanligt förekommande att föreningar hade eget porslin med sitt namn. Men den här koppen är verkligen originell och vågad. Helt fantastisk helt enkelt! Enligt undersidan heter dekoren Valsprofiler, och den är specialtillverkad för Domnarvet 1965. Det står också komposition Calle B. och gravyr R. Fröberg. Modellen är Stig Lindbergs LI, som han formgav till H55-utställningen. Bland mer kända dekorer finns Spisa Ribb och Prunus, som jag båda har.

Två tekoppar fanns det i butiken. Men vet ni något dumt? Jag köpte faktiskt ingen, för efter klippningen tyckte jag inte att jag hade råd. Men jag måste nog faktiskt gå tillbaka och köpa en av dem, visst måste jag? De är ju otroligt ovanliga och speciella, och jag kommer aldrig få en chans igen. Fantastiskt snygga är de ju också i sitt starkt grafiska uttryck med svart dekor. Visst hör de hemma hos mig?

Dagens kopp: Lillemor från Gefle

Om man bjuds på god mat och schyst musik hos Matti, vad kan då fullända kvällen? Många koppar te i Lillemor så klart. Det är en kopp som finns på min önskelista, så självklart valde jag den när vi skulle dricka te. Teet var för övrigt Prins Wladimir från Kusmi som gör så fina burkar.

Men till väsentligheterna. Lillemor!

I mitt köksskåp finns redan koppar i samma modell med dekorerna Hyacint och Zebra. Modellen heter AU och är formgiven av Arthur Percy. Även dekoren bär Percys hand i det här fallet, precis som Hyacint. Lillemor tillverkades 1951-1964 i flintgods och med koppartryck, och finns i varianterna svart, blått eller rött. Rasande trevlig är den.

Om ni vill spana in hur mycket olika dekorer det finns till AU-modellen och andra koppar från Gefle kan ni kolla här. Bra sida! Jag suktar efter många av de här kopparna.

Dagens kopp: Uppsala-Ekeby-kopp med blåbär

Länge sedan jag skrev om dagens kopp, hörrni. Men igår hittade jag den här på Söders antik och kuriosa, och köpte den i födelsedagspresent åt Matti. Alldeles självklart var det valet, trots att jag egentligen inte tycker att dekoren är särskilt snygg. Men den är särskild för Matti och mig. Hos farmor och farfar i Juniskär fanns de här kopparna nämligen, men som kaffekoppar, och ur dem drack vi varm choklad till frukost. De förvarades i överskåpet med skjutluckorna ovanför diskbänken. Tänk vad man minns detaljer.

Tyärr finns ingen stämpel under, men i natt lekte jag detektiv och letade i böcker och på nätet. Hittade inte just den dekoren, men kunde konstatera att modellen var Uppsala-Ekeby eftersom jag hittade likadana med annan dekor. Den bör vara sent sextiotal eller kanske tidigt sjuttiotal. Stadig, vardaglig och trevlig form att dricka ur är det i alla fall.

Faktum är att Matti har en kopp i samma modell, men med annan dekor. Den och flera andra dekorer är betydligt finare. Nåväl, Matti blev förstås glad.

Dagens kopp: Persons kryddskåp

Den klassiska kökshandduken Persons kryddskåp, formgiven av Astrid Sampe till Svenska Slöjdföreningens utställning H55 i Helsingborg 1955, har jag sedan många år. Nyligen fick jag också ett grytunderlägg med mönstret, och nu i julklapp fick jag den här burken, som också har ett lock, men som går bra att använda som mugg. Åtminstone om man som jag har en rejäl skvätt mjölk i mitt te, annars blir den nog för varm att hålla i utan öra. Mycket fin är den i alla fall med sin dekor i olika blå nyanser, grönt och svart, och jag blir glad av den. Godsets tjocklek är utmärkt ur dricksynpunkt. Muggen/burken är ett samarbete mellan Almedahls och Rörstrand. När Astrid Sampe ritade mönstret på 50-talet inspirerades hon av Signe Person-Melins kryddburkar.

Dagens kopp: Arkens teservis

Efter sammanträdena med stiftelsens styrelse blir det alltid te och smörgåsar på verandan. Bara te, inget kaffe! Då dukas det med det här porslinet, som var en gåva från Koperativa Förbundet vid invigningen av nya Arken 1957. Det är en restaurangservis av slitstarkt benporslin från Gustavsberg, som ju var KF-ägt, med blommig dekor och guldkant.

Naturligtvis är kopparna i minsta laget, men ändå en trevlig och behaglig form och lagom tjockt gods. Och även om det är blommigt så är det inte överdrivet blommigt på något sätt. Framför allt är det Arkens porslin, och därför älskar man att dricka ur det!

Jo

Det tar rätt mycket tid med hallrenoveringen, så jag hinner liksom inte blogga så mycket. Men snart. Det kommer, det kommer. Om koppar till exempel, som jag fotograferade på Magdas och Dantes fest i lördags.

Och renoveringen går framåt och det blir vitt och ljust och fint.

Jag satte teet i vrångstrupen

när jag läste i Magasinet i Svenskan om Stig Lindberg-tekoppen Aster som Gustavsberg åter har tagit i produktion. I bildtexten står det att Gunnar Wennerberg har formgivit den i början av 1900-talet. Inte ens någon som är helt okunnig om porslinsformgivning skulle väl kunna tro att den här 70-talskoppen är från tidigt 1900-tal? Och en journalist som skriver om form får inte göra sådana missar. Inte särskilt svårt att hitta uppgifter om koppen är det heller, eftersom den presenteras på Gustavsbergs hemsida.

Dagens kopp: Pi (ett designmysterium)

Faktum är att jag har farit med osanning här på bloggen. I ett inlägg för länge sedan påstod jag i förbifarten att kaffekoppen Pi från Rörstrand är formgiven av Stig Lindberg, och det är den verkligen inte. Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte. Jag tror att jag blandade ihop den med Blå husar från Gustavsberg, där ju Stig Lindberg var verksam, eftersom båda kopparna har ett litet flytande blått abstrakt mönster och båda är väldigt raka och sakliga i formen. Mina föräldrar har Blå husar i lägenheten i Uppsala och Pi i sommarstugan i Öregrund.

När jag tänkte att jag skulle blogga om Pi, och upptäckte att den inte alls var från Gustavsberg, utan Rörstrand, påbörjade jag ett detektivarbete för att ta reda på vem som var formgivare. I boken om Rörstrandsporslin, Iris, Vineta och Gröna Anna av Bo Lagercrantz fanns den inte med alls. Idogt letande på nätet gav bara en träff som angav formgivare. På http://www.svenskt-porslin.net/rorstrand/ror-pi.htm påstås Pi vara formgiven av Inger Persson, och det är ju möjligt. Det är troligt att koppen är formgiven sent 60-tal, både med tanke på form och dekor och eftersom mina föräldrar köpte servisen när de hade köpt sommarstugan, och det gjorde de 1969. Då var Inger Persson verksam vid Rörstrand. Men jag känner mig ändå osäker eftersom det är enda källan, och jag skulle inte säga att den är tillförlitlig.

Alltså mejlade jag Rörstrands museum och frågade om de hade någon uppgift. Men tyvärr, det hade de inte. Så här svarade de:

Hej och tack för din förfrågan. Tyvärr finns det inte mycket information vi kan bidra med heller. Detta är mycket vanligt just vid den aktuella tiden. På 1960-talet lanserades hundratals serviser varje år och många många hamnade aldrig i några register av endera anledningen. Pi är dessvärre en av dessa. Jag vet inte varifrån uppgiften om att det skulle vara Inger Persson som är upphovskvinna kommer ifrån. Kanske stämmer det, kanske inte. Vi kan varken bekräfta eller dementera.

Du får glädja dig åt att i alla fall ha ett namn på din servis. Det är långtifrån alla som kan få reda på det.

Troligen skulle det gå att få fram uppgiften, men det skulle kräva mycket efterforskningar i Rörstrands arkiv. Men det får nån annan göra. Jag har i alla fall försökt lösa ett designmysterium.

Dagens kopp: med bruna fåglarna

Eftersom Malin var här och vi pratade om den ultimata koppen och hon valde den här av nostalgiska skäl när vi skulle dricka te, inte för att den på något vis förkroppsligar den ultimata koppen, får det väl bli den. Jag köpte den här ute i Öregrund på Storms när jag var liten åt min mamma i morsdagspresent, eller om det var till födelsedagen. Det måste ha varit sent 70-tal, och den andas verkligen sent 70-tal. Min barndom.

För övrigt hade Malin ett och annat att säga om den ultimata koppen. Och hon vet vad hon talar om. Folk säger att de kan dreja när de har gått en kvällskurs i keramik, men det kan de inte säger Malin. Det tar minst tio år att lära sig dreja. Malin har gått på Capellagården och på Konstfacks keramik- och glaslinje.

Men det finns annat än den fulländade formen som kan ligga till grund för ett val.

Dagens kopp: Maxim

Den här sortens kaffekoppar gör att jag önskar att jag tyckte om kaffe. Men det gör jag inte. Kaffe är gott i glass och bakverk och desserter, men hur jag än försöker är kaffe inte gott att dricka. Men om jag drack kaffe så skulle jag dricka ur såna här koppar. Så trevligt.

Det finns en enda kopp av Maxim från Gustavsberg här i Öregrund. Eller här hos mamma och pappa, alltså. Säkert finns de i stugor litet varstans. Modellen i benporslin heter SG-1 och är formgiven 1955. Dekoren är ritad av Bibi Breger 1956. Det är koppartryck i svart under glasyren. Den fanns även med rött tryck.

Förresten ska man alltid titta i botten på porslin. Ofta får man en överraskning för att det finns något extra i utförandet av stämpeln. Som bladen som omringar den här. Är det inte underbart?

Så vackert med det grafiska mönstet i svart på vitt. Och till Maxim passar gräddsnipan i serien Salix så fint. Olika bladmönster med ett väldigt grafiskt uttryck. Salix är också från Gustavsberg, ritad av Stig Lindberg 1954. Också den i svart eller rött koppartryck under glasyren.

Jag tror att farmor hade de här kaffekopparna, men med rött tryck, i skåpet med skjutluckor ovanför diskbänken i köket i Juniskär. Men jag är inte säker. Var de finns nu har jag ingen aning om. Hoppas de finns hos någon som uppskattar dem.