Dagens kopp: Gavott modell E från Gefle

Hög tid för ett dagens kopp-inlägg, eller vad säger ni? Jag har faktiskt flera på lut. Jag fick nämligen en fin Gavott av lillebror Matti igår på julkalaset. Min första Geflekopp i modell E. Gavott finns även i flera andra modeller. E-modellen är formgiven av Sven Eric Skawonius och dekoren av Helmer Ringström, och den tillverkades 1959-1967. Den är lätt utställd upptill, men inte för mycket så att den kråmar sig och gör sig till. Fint. Beroende på vilken av modellerna som används så ser dekoren olika ut på faten. Den här är ju finast. Jämför med den gröna Gavottkoppen på AU-modellen. Där är det bara ett band på fatet. Och titta på den gula Gavottkoppen på EA-modellen. Där går mönstret ner hela vägen på koppen och fatet är helgult. Min brorsa har en Gavott på EF-modellen. Där är det ett gult band och en tunn svart linje på fatet. Vilken gillar ni mest?

Dagens kopp: Moster Ruts tekoppar

Efter mycket god middag med kaningryta igår hos mamma och pappa plockade jag fram en av moster Ruts tekoppar till teet. Moster Rut var inte min moster, utan mammas moster Rut Axelsson. Rut bodde i Kristinehamn och var lärare, och hon var även vice ordenstemplar i IOGT på 50-talet, vad som idag kallas vise förbundsordförande. Hon målade den här teservisen 1934. Det är sammanlagt 12 koppar med litet olika blommotiv, 12 assietter, tekanna, mjölkkanna, sockerskål och eventuellt något mer. Tror att det finns ett kakfat också. Någon gång ska jag ta fram allting och fotografera så ni får se. Det här är väl inte direkt min stil, men godset är så där tunt och fint, och det känns högtidligt att dricka ur dem när det är familjemiddag.

Dagens kopp: Opalen från Gustavsberg

Vad glad jag blev när jag hittade de här kopparna i mitt detektivarbete om Gustavsbergs restaurangporslin! Mest förstås för att det gav nya pusselbitar i mysterielösandet, men också för associationerna som namnet Opalen gav. Det låter som ett modernt och funktionalistiskt 50-tals-Folkets Hus, tänkte jag. När jag googlar inser jag att det finns och har funnits massor av Opalen. Till exempel snygga hotell Opalen i Göteborg, ett kondis i Boden, och ett allaktivitetshus i Kvissleby! Någon som känner igen dekoren och vet var de kommer ifrån? Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Dagens kopp: IOGT från Gustavsberg

Att beställa eget porslin var mycket vanligt både i IOGT och NTO. Dels fanns det att beställa med bara logotypen, men många beställde med logens eget namn också. Den här koppen i Gustavsbegs RA-modell var nog den vanligaste. Naturligtvis har jag en särskild relation till den här koppen. Jag blir galen på föreningar som fortfarande säger att de är antingen IOGT eller NTO, trots att man slogs samman till IOGT-NTO 1970. Jag är heller ingen kramare av gamla traditioner som förekom genom att det var ordensällskap. Det avskaffades också 1970. Men därmed inte sagt att man måste slänga ut sitt gamla porslin, och det har man ofta inte gjort. Det är porslin av god kvalitet och ett kulturarv att bevara. Otaliga är de gånger som jag druckit taskigt påste i kaffekoppar som känns som en dockservis. Finfint på något sätt ändå! Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Dagens kopp: RESO från Gustavsberg

Reso var ju en hotell- och resebyråkedja ägd av bland annat KF, så det är klart att de beställde sitt porslin från KF-ägda Gustavsberg. Den här tekoppen hittade jag på Tradera, och säljaren hade köpt in den hos en auktionsfirma för många år sedan. Då hade det stått i objektbeskrivningen att Stig Lindberg var formgivare. Jag har inte hittat något mer som styrker den uppgiften. Det står inte i Nationalmuseums föremålsdatabas, och jag hittar inget i litteraturen eller på nätet om det. Det är alltså en mycket osäker uppgift, men omöjligt är det ju inte eftersom Stig Lindberg gjorde en del sådana beställningsjobb. Även om koppen inte skulle bära Lindbergs hand så tycker jag att det är roligt att ha den. Trevlig dekor, hederligt benporslin och roligt med Reso! Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Porslinsdetektiv

Bland det roligaste med porslinsintresset hör att upptäcka nya saker, sådant som kanske inte var allmänt känt och fanns dokumenterat. Det fina är att alla vi som har det här intresset hjälps åt, delar med oss av kunskapen och bidrar tillsammans. Det är faktiskt riktigt fin folkbildningstradition i modern tappning! Som när jag igår skrev om Gustavsbergskoppen Morning, och att det inte stod om den i litteraturen eller fanns några mer uppgifter på nätet. Genast kommenterade Benny att han hittade den i en produktkatalog från 1962, och att man där kunde få veta att den var av modell A och att den även tillverkades i rött. Är det inte fantastiskt hur vi lägger pussel tillsammans allihop!

De senaste veckorna har jag grottat ner mig totalt i en annan koppmodell från Gustavsberg, eller snarare flera mycket snarlika. Jag har letat på nätet, i antikaffärer, lusläst litteraturen, letat fram och tillbaka i Nationalmuseums föremålsdatabas, och även haft mejlkontakt med en intendent på museet. Jag känner inte på något sätt att jag har löst det här porslinsmysteriet, men jag är något på spåren. Kanske finns det någon annan som vet något mera? Vad jag har kommit fram till är i alla fall att Gustavsberg, precis som Gefle och Uppsala-Ekeby, verkar ha haft för vana att trycka samma dekorer på olika modeller. Kanske inte med de mest kända dekorerna, men med en hel del. Särskilt sådana som var beställningar på restaurangporslin till serveringar och samlingslokaler.

En liten utvikning om Nationalmuseums föremålsdatabas först. Nationalmuseum fick en donation från KF för en del år sedan, med en stor samling Gustavsbergsporslin. De har även haft projektmedel för att inventera samlingen och fotograferat och lagt in tillgängliga uppgifter i föremålsdatabasen, som finns tillgänglig på deras hemsida. Det är ett fantastiskt jobb av tillgängliggörande, men kanske inte den smidigaste och mest användarvänliga databasen. Vad jag förstår är det så att de uppgifter som finns om tillverkningsår och formgivare gäller dekorerna, men om modellerna skriver de inte dessa uppgifter. Däremot förekommer det att de anger modellens beteckning när det är känt, men utan andra uppgifter.

Vad var det då som triggade igång det här? Jo, jag hittade några koppar på Tradera, tillverkade för RESO. Fem stycken närmare bestämt, men jag ville bara ha en, så det köpte jag. Den var i samma modell som en IOGT-kopp som jag har sedan tidigare vad jag kunde se på bilderna. När jag fick hem den visade det sig att det inte var riktigt samma modell. Jag tittade på traderabilderna, och såg att min kopp inte var samma modell som på bilderna i alla auktionerna. Det var uppenbart att porslinet fanns i två snarlika modeller, och att säljarnen inte märkt det och använt samma bilder i alla auktioner. Hade jag vetat att det var olika modeller hade jag ropat in en av varje. I föremålsdatabasen fanns den endast i RA-modellen, den som jag alltså inte har.

Det här gjorde mig nyfiken, och jag började mitt detektivarbete. Jag letade i Nationalmuseums föremålsdatabas och mejlade över bilder till museet och frågade om modellen och vad sifferbeteckningen under IOGT-koppen betyder. Jag har nämligen inte hittat något om det varken i litteraturen eller på nätet. Rörstrand använde under några decennier på 1900-talet en liknande sifferkombination för att ange år och månad som porslinet var tillverkat. Tyvärr visste de inte på museet heller, så jag fick ingen vidare hjälp där. Det verkar dock osannolikt att siffrorna skulle vara en datering på Gustavsbergsporslinet.

Jag gick aktivt runt i antikaffärer och på loppisar och letade fler koppar i de här varianterna på modell med olika dekorer, eftersom det här var ett restaurangporslin som man kunde beställa med sin egen dekor. Så hittade jag två koppar i en antikaffär, med en dekor som det står Opalen på. Och kan man tänka sig, det visade sig vara samma modell, men med två varianter på hänkeln! Jag tror att det är lättast att visa detaljbilder på modellerna för att ni ska förstå skillnaderna. IOGT-koppen är i modell RA, har jag lärt mig via föremålsdatabasen. Jag har dock inte stött på användning av den beteckningen i litteraturen eller på nätet i övrigt. De andra kopparna som jag har är inte riktigt samma modell. De är litet rundare, medan RA-modellen smalnar av mera nertill. De ser även annorlunda ut undertill. Men för att röra till det mera så har de två varianter på hänkel. Den ena Opalenkoppen har samma hänkel som på RA-modellen. Hänger ni med?

För övrigt är även Arkens tekoppar i RA-modellen.

Jag tycker att varje kopp förtjänar varsitt Dagens kopp-inlägg, men här kommer jämförelsebilder så ni kan se.

Dagens kopp: Morning från Gustavsberg

En gråmönstrad kopp för en grå decemberdag. Den här koppen hittar jag ingen information om, varken i litteraturen eller på nätet, men den heter förstås Morning för att det är en frukostkopp till storleken. Säkert ovanligt stor på 50-talet, men alldeles lagom stor säger jag! Jag tycker att formen är underbar och dekoren får mig att tänka på blyerts. Grått är vackert.

Dagens kopp: Adam

Trista hotellrum utan möjlighet att brygga te är ju inget vidare, så det var jag tvungen att åtgärda när jag var i Örebro. En sån tur att jag var tvungen att köpa en tekopp och en tekanna! Sen fixade jag fram en vattenkokare från hotellreceptionen.

Vad blev det då för tekopp? Jo, Stig Lindbergs Adam från Gustavsberg köpte jag på Kavalkad. Inget loppispris direkt; jag fick betala 340 kronor för den. Adam ritade Stig Lindberg 1959, och den var i produktion ända till 1974, liksom Eva som har en inverterad dekor mot Adam. Där är prickarna vita, och bakgrunden röd, men någon Evakopp har jag inte ännu. De här kopparna har tagits i produktion av Gustavsberg igen, men jag ser ingen anledning att köpa de nya, för även de äldre kopparna har dekoren under glasyr. Med Spisa Ribb, Berså och Prunus som också återtagits i produktion finns det en vits med de nya, och det är att de gamla har dekoren ovan glasyr, så de går inte att diska i maskin. Jag skulle i alla fall inte köpa de nya, för de är inte lika fina och det är inte samma känsla, men det är inte oviktigt med möjligheten att kunna maskindiska. Modellen är förstås den klassiska LI, och formgavs ursprungligen av Stig Lindberg med dekoren Spisa Ribb till H55-utställningen.

Dagens kopp: Blå Lillemor från Gefle

Gefleporslin kan vara rätt ojämnt i trycket på dekoren tycker jag. Oftare små fabrikationsfel eller svagt tryck än hos de andra stora svenska porslinstillverkarna under 1900-talet. Jag tycker i och för sig inte att det gör något. Skavankerna ger de unika exemplaren karaktär och personlighet. Lillemorkoppen i blått som jag fick igår av min bror Matti var dock ett synnerligen fint exemplar. Djupt blått tryck. Finemang känns det att dricka te ur den på min födelsedag!

Lillemor har jag inte sedan tidigare, men har bloggat om Mattis svarta kopp. Den trevliga AU-modellen liksom dekoren är formgiven av Arthur Percy, och Lillemor var i produktion 1951-1964.

Dagens kopp: Grön Emma från Gustavsberg

En syster till den bruna varianten av Emma kommer här, en grön Emmakaffekopp. Hittade den också på hyllan med udda kaffekoppar utan fat på Söders antik & kuriosa. Jag tycker nästan att den gröna är finare än den bruna. Ni kan läsa mer om Emma och se hur den bruna dekoren ser ut här, där jag skriver om en tekopp ur min systers köksskåp.

Dagens kopp: Gul Rosmarin/Capri från Rörstrand

Nej, jag har faktiskt ingen Rosmarinkopp sedan tidigare. Min syster har en hel teservis i rosa som jag bloggat om tidigare. Och det är litet lurigt med den här gula varianten, som jag hittade på Väderkvarnens gammalt & nytt samtidigt som Helianthuskoppen. Den här fick jag betala 80 kronor för, förresten. Det som är lurigt är ju att Rosmarin, som är formgiven av min favorit Hertha Bengtson, finns i brun, grå, rosa och vit glasyr. Den tillverkades 1957-1966. Men så finns den här koppen i gult, som kallas Capri, fast det är exakt samma kopp. Jag tycker nog att ursprungsfärgerna är finare, men det är roligt att ha den här gula också.

Vad som är så fint med Hertha Bengtsons sätt att arbeta med reliefmönster är hur glasyren lägger sig och fördjupar mönstereffekten. Ingen slår förstås Blå Eld, och jag tycker även att det gäller själva formen på koppen, men visst är den fin den här också.

Dagens kopp: Helianthus från Gefle

Helianthus är den första koppen i den här modellen från Gefle som jag har, vad jag kan se en EB. Jag hittade den på Väderkvarnens gammalt & nytt igår för 40 pix. Bara att slå till! Helianthus är formgiven av Göran Andersson och tillverkades 1962-1966. Formen på koppen är trevlig, tycker jag. Lagom stor och lagom tunt gods som känns skönt mot läpparna. Kanske att hänkeln är mera snygg än skön att hålla i. Solrosdekoren passar extra bra så här i solrostider!

En utvikning: När jag kollade modellen på Bennys fantastiska sida om framför allt Gefleporslin slogs jag av likheten mellan Daisy och Furuvik, men Daisy är formgiven av Helmer Ringström 1963 medan Furuvik skapades av Berit Ternell 1961.

Dagens kopp: Blå Husar från Gustavsberg

På loppisen som ligger i vandrarhemmet runt hörnet till lekparken vid klockstapeln hittade jag en Blå Husar-kopp i början av veckan. Den har en nagg i fatet, men jag tänker att bara koppen är värd de 50 kronorna! Ett nytt fat kan jag nog hitta senare. Blå Husar är formgiven av Stig Lindberg och var i produktion 1968-1973. Mina föräldrar har de här kaffekopparna i lägenheten inne i Uppsala, men den här är större, så det måste vara en tekopp för den inte är så stor. Teet kallnar alldeles för fort, annars är det skön form och bekvämt öra att hålla i. Varje exemplar kan ju se ganska olika ut eftersom det är flytande blå dekor. Jag kanske tycker att dekoren är litet väl diffus och ihopfluten på just den här koppen.

Dagens kopp: Mexico från Gefle

Två Mexicokoppar från Gefle för en tia tillsammans. Jag har ju inte min porslinslitteratur här ute i Öregrund, men jag tror att det är Helmer Ringström.

Porslinsdetektiv

Det finns ett drag hos mig av detektiv. Noggrant, tålmodigt och metodiskt letar jag information och fogar samman till ett mönster. Ser strukturerna. Jag använder det förstås i jobbet, men också i helt andra sammanhang. När jag läser på om formgivning, letar efter rätt detaljer till huset och inredningen. När jag ägnar mig åt mitt porslinsintresse. Söker på nätet, snackar med antikhandlare, slår i böcker, gamla reklamblad och tidningar.

I natt kom jag plötsligt på att Veneziakoppen ju har ett syskon här hemma. En kaffekopp som också är i Rörstandsmodellen DM, och även den med svart dekor. Fat har jag inget, men under koppen står det Mia. Jag kollade i alla böcker om Rörstrandsporslin och sökte på nätet, men hittade den inte över huvud taget. Jag är så klart nyfiken på vem som gjort dekoren. Någon som vet något?

Dagens kopp: Venezia

En kopp som jag tidigare bara sett på bild i Bo Gunnar Lundgrens utmärkta bok Servisporslin från 1962 är Hertha Bengtsons Venezia. Så när Porslinsbloggen-Benny hade två kaffekoppar, visserligen utan fat, till salu på sin loppis var det klart att jag ville ha dem. Inte för att jag använder kaffekoppar själv för att dricka ur, men jag har ju kommit på ett finfint användningsområde för dem; nämligen att servera dessert ur dem. Då gör det inget att det inte finns fat till, även om de helsvarta faten säkert är urläckra till de vita kopparna med svart dekor.

Både modell och dekor är formgiven av Hertha Bengtson för Rörstrand 1954. Modellen heter DM och är tillverkad i flintgods. Dekoren är koppartryck i svart under glasyr, och fatet som jag saknar är alltså i svart glasyr.

Tänk vad raffinerat att servera lakritspannacotta ur dem!

Sommarkompisar

Gröna Terrasskoppen och gröna Grobladkoppen, så härligt somriga de känns!

Alla tre

Se så fina de är tillsammans, och här kan ni se den bruna och den blå med enfärgade fat. Jag köpte ju de kopparna utan fat, men när jag besökte Bennys loppis häromdagen hade han lagt undan faten åt mig. Den blå ska egentligen ha mönstrat fat den också, för det är den äldre varianten, ser man bland annat på örat.

Dagens kopp: grön Groblad

Tjoho! Jag slog till på en grön Grobladkopp igår. En med mönstrat fat. Den är den allra finaste av Grobladkopparna, tycker jag. Sedan tidigare har jag ju en brun och en blå. Jag har gått och sneglat på den på Uppsala-Ekeby-antikaffären Presenta på Väderkvarnsgatan sedan i våras. 250 pix skulle de ha för den, och jag har tänkt att om jag har tur så kan jag fynda den på loppis billigare. Men icke. Och nu i juli var butiken stängd, men igår var den öppen igen, så då köpte jag den. Det var på tiden. Fantastiskt roligt att den har det mönstrade fatet också, som rationaliserades bort i en senare variant, då de producerades med enfärgade fat som passade till flera dekorer. Men jag har märkt en sak. Örat är inte bekvämt att hålla i, och det går inte ens att komma åt att lyfta koppen bra i örat när den står på fatet. Oftast håller jag direkt i koppen istället. Men jag trivs så bra med min nya kopp. Det fanns förresten två till till salu, om någon är intresserad.

Dagens kopp: Emma från Gustavsberg

En trevlig sak med att vara hemma hos folk är att botanisera i deras skåp och välja en tekopp att dricka ur. Och koppblogga då. Gårdagens födelsedagskalas för systerdöttrarna Sara och Amanda i Rinkeby resulterade i att jag nu kan presentera Emma för er. Min systers finaste teservis är annars Rosmarin, men den har jag redan bloggat om, så det fick bli Emma.

Med sitt ganska storblommiga och täckande mönster i brunt är Emma en ganska typisk 70-talsservis. Men Emma är ändå inte murrig. Det är en fin balans mellan det vita godset och den bruna fint tecknade dekoren, som även fanns i grönt, en annan typisk 70-talsfärg. Emma tillverkades 1971-1977. Dekoren bär Paul Hoffs hand, medan modellen, som användes till många dekorer av skilda formgivare, formgavs av Stig Lindberg. Den heter SA och är naturligtvis i benporslin eftersom det är Gustavsberg.