Kom på loppisen i Bärbyparken idag!

Nej då, jag har inte slutat blogga. Det har bara väldigt abrupt blivit vardag efter lång semester, och jag har dessutom ägnat mig åt att rensa ut sådant som jag ska sälja på loppis idag. Den som väntar sig att jag ska sälja fint 50- och 60-talsporslin blir besviken. Det blir mest barnkläder och böcker. I alla fall har egnahemsföreningen i Bärby Hage sommarfest i Bärbyparken idag klockan 13-15 och boende i området säljer saker på loppis. Det blir även barnaktiviteter. Bland annat kommer Brandkåren och visar sina bilar. Kom kom! Jag har fina barnkläder i storlek 56-122 och nästan allt kostar 10 kronor styck.

Älskar att den här keramiklampfoten har ett asymmetriskt handtag

Sjukt snygg kommer den att bli med sin grå glasyr mot en teakskiva, tror jag. 80 spänn fick jag ge för den. Måste fixa passande skärm, för den hade ny trist från IKEA. Den har ingen etikett eller annan märkning som avslöjar tillverkare. Någon som vet något om den?

Dagens lunch på altanen

Det är en så skön sommardag idag, och fint att vara ensam hemma med Viggo när Klara är hos kompis och leker. Än är sommaren inte slut när man kan sitta på altanen och äta lunch. Jag åt gårdagens rester av kallrökt lax och potatissallad på egenodlad King Edvard, lök och rädisor, men kaprisen kom inte från min trädgård… Mycket god vinaigrette med grov fransk senap. Jag är förresten så väldigt förtjust i mina grå Blå eld-tallrikar, som jag bara har två stycken av. Skulle gärna ha fler.

Dagens kopp: okänd vit från Gustavsberg med reliefmönster på fatet

Jag är inte ens säker på att koppen hör till fatet. Den kan ju göra det, trots att den är slät medan fatet har ett reliefmönster, men koppen saknar märkning. Fatet har Gustavsbergsstämpel. En annan sak som talar för att de inte hör ihop är att örat sitter så lågt när koppen står på fatet att man inte kommer in med ett finger under för för att stödja, och jag tvivlar på att Gustavsberg skulle ha tillverkat en så uppenbart ofunktionell kopp. Jag gillade i alla fall reliefmönstret på fatet väldigt mycket och blev nyfiken på vad det kan vara för porslin, så jag köpte den för en tia. Nu hoppas jag att någon vet vad det är för porslin!

Tre teakskålar för en tia styck var ju inget att fundera över

Med litet teakolja blir de finfina igen! Under en av dem, den höga och bulliga, står det ”Uppsala träsvarveri Sweden Bangk. Teak”.

Två dagar kvar

Viggos skola börjar på onsdag och Klaras dagis har stängt för planeringsdagar idag och imorgon, så jag är hemma med barnen två dagar till innan semestern är slut. Det är skönt när man har så där mycket semester att man orkar ta itu med stora organiseringsprojekt hemma, sånt man ofta inte hinner och orkar annars. Nu får jag dessutom ett ypperligt tillfälle att göra mig av med saker, för nu på söndag 22 augusti klockan 13-15 är det sommarfest i Bärbyparken, som Bärby Hage egnahemsförening ordnar, och då kan man sälja sina prylar på loppis! Jag ska rensa ut en massa barnkläder och leksaker och barnvagnen ska väck. Det blir nog en del böcker och annat också. Kom gärna dit på söndag och fynda på loppisen. Det blir en massa barnaktiviteter också. Ponnyridning och eftersom vi har brandstationen som granne kommer brandkåren och visar sina bilar. Men om det blir regn blir det inställt, så håll tummarna för solsken. Annars är Klara och leker hos sin bästis Meja idag. De har följs åt på dagis, men Meja är ett år äldre än Klara, så hon börjar förskoleklass på Domarringen nu. Klara har ett år kvar på dagis. Viggo och jag har det skönt ensamma hemma. Det behövs särskilda Viggo och mamma-dagar ibland.

Mina bästa mjuka kakor

Är det inte så att de där vanliga trevliga kakorna kommit litet i skymundan, att folk inte bakar dem så ofta? Jag har tre favoriter av mjuka kakor som är snabba, lätta och väldigt goda. Mjuk pepparkaka, kardemummakaka och nötkaka. Så väldigt trevliga. Ofta när jag bjuder på dem säger folk att de hade glömt bort hur gott det faktiskt är med de där vanliga kakorna. Det finns andra, mer avancerade, som kan vara godare, men de här enkla kakorna är favoriter. Kardemummakakan kan man förresten med fördel trycka ned några äppelklyftor i om man vill, nu när äppelsäsongen precis har börjat. Idag hade vi kakkalas på altanen när Viggos bästis Jakob var här med sin lillebror Axel och mamma Malin. Fast Jakobs favorit är chokladkolasnitten, så jag tog fram dem och kolasnitten också.

Dagens kopp: en naggad Pynta av Stig Lindberg

Trots att den var naggad och dessutom sprucken i örat blev jag glad över Pyntakoppen, som är formgiven av Stig Lindberg och tillverkades 1962-1965. För även om jag aldrig skulle dricka ur en kopp i det skicket duger den bra att ha i köksfönstret med en kruka med någon krydda i och göra mig glad med sin fina dekor. Modellen är LL, samma som användes bland annat till Berså och Blå husar. En hel och fin Pyntakopp vill jag ha någon gång att dricka te ur, men de är så fasligt dyra att det dröjer nog. 80 kronor fick jag ge för den här, som även saknade fat. Jag har en del Pynta sedan tidigare, men ingenting med rosorna på. De känns så typiska för 60-talet; stora och ganska skrälliga och moderna – inga gammaldags rosor här inte. Vad jag har sedan tidigare kan ni se här och här.

Det var så synd om Kay Bojesen-elefanten som saknade ett öra, så den fick följa med hem

Vilket öde att bli kvarlämnad på en hylla på Myrorna. Nog tyckte jag att den var värd 75 kronor i alla fall, trots sin skada. Den får väl alltid visa snygga sidan till då. En nytillverkad elefant kostar 1695 kronor såg jag i en webbutik. Elefanten av Kay Bojesen är gjord i ek och började tillverkas 1953.

Coolaste detektivspelet av dem alla – Perry Mason

Eftersom det har blivit så många inlägg om spel skapade jag en egen spelkategori på bloggen, och när jag sökte efter tidigare inlägg om spel för att lägga in i kategorin upptäckte jag att jag missat att blogga om det coolaste spelet av dem alla – Perry Mason. Det var någon gång före jul som jag köpte det, och jag hade väl för fullt upp med julstök så jag glömde bort det. Bara det faktum att det är Perry Mason gör det coolt i sig, och så är jag svag för när det är små bilar som man ska flytta. Det här spelet är faktiskt daterat. Det står 1959 på det.

Vi är detektiver

Jag har nog alltid tyckt att det är roligt med detektiver. När jag var barn fascinerades jag förstås över barn som var detektiver. Pappa läste alla Enid Blyton-böcker för mig, om Fem-gänget och de andra serierna, och jag tyckte att tv-serier som Kullamannen och Kråkguldet var vansinnigt spännande. Livet blir ju mycket roligare om man leker detektiv, så det gör vi ibland. Häromdagen smög vi omkring på tomten där det förut stod ett ödehus, men det har rivits för ett par veckor sedan. Platsen heter Sanda, och ligger alldeles intill vägen på andra sidan om gamla E4 där man svänger in mot nya brandstationen, flottiljen och Bärby Hage. Väldigt nära oss alltså, och vi går ofta förbi där när vi ska upp på åsen. Längst ner kan ni se hur det såg ut i våras, när huset ännu stod kvar. Nu är allt jämnat med marken, men fruktträden är kvarlämnade, liksom ett ensamt stånd rabarber. Det ser rätt underligt med lerplanen, och så den ensamma rabarbern.

Bondjäntan – estnisk dessert gjord på rågbröd

En bondjänta är något annat än en Bondbrud, och bondjäntan i det här fallet är en estnisk efterrätt där man river estniskt surdegsbröd, bryner det i smör i stekpannan, blandar med vispgrädde smaksatt med vaniljsocker och socker, och så serverar man med bär. Låter det knasigt? Det är det kanske, men det blir litet knäckig smak av att brödet bryns, och det blir faktiskt gott. Inte min favoritdessert kanske, men roligt att göra om man ändå har bakat estniskt rågbröd. Här är receptet.

Min och Klaras och alla andra vänsterhäntas dag

Vilken tur att jag inte växte upp på den tiden då vänsterhänta tvingades skriva med höger hand i skolan. Visst finns det en del nackdelar med att vara vänsterhänt, som att många redskap är anpassade för högerhänta, men jag har i alla fall min röda vänsterhäntssax. Jag minns en gång för många år sedan i en sybehörsaffär när en kund före mig i kön som skulle köpa en Fiskarssax och bad om en röd, för de var ju mycket snyggare än de orangea. Vad besviken hon blev när expediten förklarade att de röda var för vänsterhänta. Själv kände jag mig rätt nöjd. Och jag minns hur stolt jag kände mig när jag hörde när jag var liten att vänsterhänta var mer konstnärliga och kreativa.

Glamourös vardag

Först ska kanske sägas att jag faktiskt gillar att städa. Jag tycker om att sortera och bringa ordning och det är trevligt att städa medan jag lyssnar på P1. Och bäst av allt är när man har kommit så långt att man får våttorka. Jag älskar att våttorka golv.

Om man även hittar små gömmor av glitter här och där i en femårings rum blir det dessutom glamouröst. Och det gör man ju.

Ett annat tips för mer glamourös vardag är att städa i flärdfullt nattlinne. Och det gör man ju.

Bubbla av lycka

Som en snökula, men med konfetti istället som yr omkring Eiffeltornet, Sacré Cœur och Notre Dame. Vilken lycka. Den fick Klara av Teresa igår. Själv var jag mest lycklig över en eftermiddag med Teresa och Elisabeth igår. Vi har faktiskt känt varann i 25 år. Det är ganska otroligt. Elisabeth träffar jag som tur är ganska ofta nuförtiden, eftersom hon flyttat tillbaka till Uppsala, men Teresa oftast bara en eller två gånger om året eftersom hon bor i Paris sedan evigheter.

Estniska surdegsbröden

Semester är faktiskt helt nödvändigt för att hinna pyssla om de här surdegarna. Det är många, många moment under flera dagar. Men med mitt estniska påbrå tycker jag att det är roligt att någon gång om året baka riktigt estniskt bröd. Tungt är det att arbeta degen, men väl värt mödan. Jag tänkte på¨min farmor när jag stod och knådade degen. Hon bakade estnisk surlimpa varje vecka. Men jag tycker om att knåda medan jag lyssnar på radio. Två sorters bröd bakade jag, och degarna blev så stora att min största rostfria bunke som jag brukar göra jäsdegar i inte räckte till. Jag var tvungen att ta till saftgrytan.

Det första brödet är en tät och grov råglimpa, bakad på grovt rågmjöl. Tunna skivor måste man skära av det här brödet, annars blir det jobbigt att äta. Receptet hittar ni här.

Det andra brödet är en sur-söt limpa, bakad på rågsikt, men med samma surdeg på grovt rågmjöl som bas. Man ska inte luras av att det är mycket socker och rågsikt i degen. Det är inte alls som rågsiktskakor och liknande svenska rågsiktsbröd. Det här brödet får en tät och seg struktur. Jag gjorde faktiskt dubbel sats av det här brödet och bakade fyra limpor. Testade att göra en påt med knubbigare och kortare limpor och en plåt med långa och smala bröd. Receptet hittar ni här.

Typiska 60-talsglas

Om tanken på att kunna kombinera porslin som man ville istället för att ha en hel servis med alla tänkbara delar och att ha delar som kunde ha flera funktioner utvecklades under 50-talet, så fördes den tanken över till glaset på 60-talet. Det mest kända var väl Bengt Edenfalks allglas för KF 1968, ett glas som skulle passa både till rött och vitt vin, öl, juice och vatten. Eftersom jag är helnykterist har det aldrig varit intressant att ha en massa glas tänkta för alkoholhaltiga drycker, och kanske just därför tycker jag mycket om den typen av kombinationsglas som är fina, men som inte associeras till någon särskild dryck. I lördags hittade jag de här glasen på Vaksala torg, tio stycken i perfekt skick för 150 kronor. De har inte samma form som Bengt Edenfalks allglas och jag har inte lyckats snoka reda på vad det är för tillverkare. Jag är inte så kunnig på glas, men har försökt lära mig mer på sista tiden. Någon som vet något om glasen?

Viggo förklarar sitt legolabyrintspel

Viggo har byggt ett spel av lego som han förklarar hur man spelar här. Jag har även testspelat det med honom, och han vann på upploppet.

Blå eld-tillbringaren som visade sig vara riktigt fynd

En sen kväll förra veckan snubblade jag över en Blå eld-tillbringare på Tradera. Blå eld är ju mitt stora porslin hemma, och jag har massor, men inte allt. Bland annat inte en sån här stor tillbringare. Det stod att tillbringaren var i fint skick men hade en liten nagg på handtaget. Det fanns en närbild som visade naggen, och jag tyckte att det såg ut som ett par millimeter bortslaget av glasyren ytligt. Utropspriset var 100 kronor, och köp nu för 200 kronor, och ingen hade lagt något bud trots att det hade gått flera dagar. Jag brukar oftast inte köpa porslin med nagg eller andra skador, särskilt inte när det ska användas till mat och dryck, men jag tyckte att den här kannan kunde vara värd 200 med den lilla glasyrskadan på handtaget, som ju inte skulle vara i kontakt med drycken. Den typen av större och mindre vanliga Blå eld-delar brukar ju bli väldigt dyra. Nyss kom tillbringaren hem till mig, och jag packade andäktigt upp den. Tittade på handtaget och tänkte att det där är ju inte ens glasyren som är avslagen, det är en färgfläck. Skrapade med nageln på fläcken, och så var den borta. Nu har jag en hög och reslig Blå eld-tillbringare i perfekt skick som jag betalat 280 kronor för, inklusive frakt.

Dagens pistagerulltårta med citronkräm och hallon

Eftersom Jenny och Sigge kom och fikade bakade jag en finfin pistagerulltårta med citronkräm och hallon från trädgården. Och ska jag berätta en hemlis? Jag har gjort egen lemon curd många gånger förr, men jag hade inte tid och ork just nu, så jag använde färdig Robertsons lemon curd köpt på Konsum. Det går fint det också. Istället hann jag baka ett par sorters småkakor och ett par mjuka kakor också.