Struvor, Kalaskringla och Bagarbarn

Struvor är ett gammalt bakverk som verkligen är värt att baka till jul, även om det är ganska tidskrävande och pilligt. Mina barn uppskattar inte heller oset av kokosfettet när man friterar struvorna. Men de har inget emot att äta dem. De spröda stjärnorna och fjärilarna med socker på är så härliga. Jag passade på att göra struvor förra helgen, och den här helgen kommer jag att ägna åt resten av kakbaket till jul. Struvor, mandelmusslor och nötkakor är nog mina topp-tre-favoriter bland bakverk till jul. Vilka är era?

Passande nog fann jag ett par riktiga textilfavoriter på loppis för några veckor sedan. Kerstin Perssons Kalaskringla för Borås Wäfveri och Aune Laukkanens Bagarbarn, som ingår i Skyttelvägens köksserie för Almedahls 1960. Ser ni vad fina de är ihop? De passar så bra i mitt 60-talskök. Framför allt Bagarbarn har jag varit på jakt efter att hitta två gardinlängder av länge. Jag vill ha dem som julgardiner i mitt kök, men jag har ganska höga fönster, så hittills har de jag har hittat på Tradera varit för korta. Den här remsan är sydd dubbelsidig, som ett mycket långsmalt kuddfodral. Jag vet inte om det är vad den använts till. Kalaskringla i den här färgställningen skulle också vara fint som julgardiner, men det här är bara ett tygstycke som kanske varit duk.

Det här är lucka 17 i Retrobloggarnas julkalender. Varje dag 1-24 december öppnar en retrobloggare en lucka och visar något med retrojultema på sin blogg och/eller Instagram. På Instagram är taggen #retrobloggarnasjulkalender. I morgon är det Gitte Palo som öppnar luckan, @gittepalo på Instagram.

Min fina hall

Innan jag köpte den här lägenheten hade jag varit på visning av flera andra lägenheter i den här bostadsrättsföreningen, så jag visste att originalgolvet i hallen i alla lägenheter var ett mörkt stengolv. I min blivande lägenhet låg dock ett ganska trist eklaminatgolv. Jag var ändå ganska säker på att stengolvet fanns kvar där under. Det dröjde ett par månader innan jag tog tag i golvprojektet, men en söndagkväll för ett tag sedan bröt jag upp laminatgolvet, och där fanns originalgolvet! Så vansinnigt snyggt. Av en kompis som är geolog fick jag veta att det troligen inte är ett stengolv, utan polerad betong med stenkross i. Det känns verkligen rätt i en HSB-lägenhet från 1963. Folkhemsfunktionellt och snyggt så det förslår. Ett bra material, men inte onödigt dyrt och lyxigt. Det mörka golvet ger verkligen tyngd och karaktär åt hallen, som är lagom rymlig och med en rad av platsbyggda originalgarderober. Det är det enda rummet som jag inte hunnit måla om än. Det är litet trist beige. Jag behöver även skaffa en passande hatthylla. Nu sitter där en modern hatthylla från IKEA som inte ens är praktisk. Som pricken över i har jag köpt en rejäl teakbyrå från Retrolyckan.

Köket

Kika in i köket, vet jag! Idag visar jag upp mitt finfina kök. Skåpinredningen är intakt på ena sidan, med skjutluckor på överskåpen. De ursprungliga stilhandtagen på bänkskåpens luckor är dock utbytta, men jag har stilhandtag som jag ska sätta dit igen. Den rostfria diskbänken med rejäla hoar och upphöjd kant i framkant är också kvar, som tur är. Och i hörnet på andra sidan spisen är det teakbänkskiva! På andra sidan har det ursprungligen varit ett skafferi och kyl/frys, men skafferiet är tyvärr utrivet och istället står där ett modernt bänkskåp från IKEA som inte alls passar in. Så småningom ska jag hitta en bättre lösning. Färgen på luckorna är ganska speciell, mörkt gråblå med lätt dragning åt grönt. Ursprungligen var det pärlgrå luckor i de här lägenheterna när de byggdes 1963. Jag kan tänka mig att den här färgen kom till i slutet av 60-talet, men det kan också vara ommålat betydligt senare. Jag vill gärna måla om luckorna i pärlgrått när jag får råd, och likaså kakla om med vitt standardkakel med mörka fogar istället för den grå mosaiken. Den stör jag mig verkligen på. Två snygga originaltaklampor med vita glaskupor finns också kvar! Golvet är ett ganska trist eklaminatgolv. Det åker också ut när jag får råd att lägga in linoleum istället. Mycket nöjd är jag också över att det är en rymlig matplats. Man får bekvämt plats att sitta sex personer, och om det kniper kan man få plats att duka för åtta. Vi brukar dock bara sitta här barnen och jag. Har vi gäster dukar vi i vardagsrummet. Nu undrar ni säkert om jag får plats med allt retroporslin i skåpen. Nej, tok heller! Jag har ett linneskåp i hallen fyllt med porslin också, och en hel del nedpackat i lägenhetsförrådet.

Min fina lägenhet

Ingenting har jag bloggat på hela hösten och vintern, men nu tänkte jag att jag skulle göra några inlägg och visa upp hur fint det börjar bli i min lägenhet, som jag köpte i höstas och flyttade in i 1 november. Lägenheten ligger på Väpnargatan och hör till en stor HSB-förening. Huset är byggt 1963, ett gult tegelhus, där jag bor högst upp på tredje våningen. Det är en stor tvåa på 64,5 kvm, och barnen och jag trivs verkligen bra här. Jag hade varit på många visningar av lägenheter i Svartbäcken, och tyvärr är förtvivlat många förstörda av renoveringar så att alla fina originaldetaljer är försvunna. Men den här hade det mesta bevarat! Vad som också är bra med att det blev en lägenhet från tidigt 60-tal, och inte från 40-talet som jag hade tittat på många lägenheter från, är att den här lägenheten är 20 kvm större än vad tvåorna i 40-talshusen oftast är. Det gör stor skillnad. Vardagsrummet med stor balkong har söderläge. Sovrummet, köket och badrummet har fönster åt norr, med utsikt över Tunabergsallén. I vardagsrummet, sovrummet och köket har jag hunnit måla om väggarna. Hallen är kvar att måla. Jag börjar med att visa vardagsrummet i det här inlägget.

Dagens kopp: Prisma R i modell A från Gustavsberg

Inte tycker jag att det är någon bra modell på tekopp, alldeles för vid och låg, men Bibi Bregers Prisma är en väldigt fin dekor, och jag har letat efter en kopp i flera år. Jag har bara några fat sedan tidigare. När jag besökte Lata Pigan i Väla häromsistens hade jag egentligen handlat färdigt och varit och ätit våfflor från våffelkiosken, och gick bara in igen för att säga hej då, och då såg jag koppen i ett skåp och var tvungen att köpa den också. Detta är A-modellen, men den tillverkades även i modell LI, och den finns även i en grå variant som heter Prisma G. I den här rosa varianten heter den alltså Prisma R.

Somriga fjärilstyger

Två sagolikt somriga och fina textilier med fjärilar hittade jag hos Lata Pigan i Väla. Den gulgröna är en liten duk och det blåvita är en bit tyg som är fållat. Det har kanske varit en liten gardinkappa i en sommarstuga. Tyvärr vet jag inget om tygerna. Vet ni?

Tillbringare i serien Flora från Nuutajärvi av Oiva Toikka

Det är så vackert med reliefmönstret i det tunna glaset. Flora finns i flera färger, men jag tycker att det är snyggast i turkos. Jag har sedan tidigare skålar i ett par storlekar och några höga glas som jag ofta dricker apelsinjuice ur på helgmorgnar. Nu har jag även en tillbringare som jag köpte på en antikmässa i våras. Den är skön att hålla i och bra att hälla ur. Serien Flora från Nuutajärvi är formgiven av Oiva Toikka och tillverkades 1966-1991. Jag har sagt det förut, men om man tjatar om det kanske det blir verklighet. Tänk om Flora också kunde tas i produktion igen, precis som Kastehelmi, även den formgiven av Toikka.

Dagens kopp: Carmen från Gefle

Jag kanske skulle passa på att blogga om de loppisfynd jag hunnit med de senaste månaderna, nu när jag faktiskt har semester, och litet mer tid. Dessutom är det i morgon 10-årsjubileum av den här bloggen! Det vore ju fånigt om det fick passera obemärkt. Även om bloggandet ganska mycket har spelat ut sin roll, och jag mest använder Instagram, så har jag någon sorts ambition att dokumentera loppisköp här, och berätta mer utförligt om föremålen.

Vad kan då passa bättre att komma igång med, än ett Dagens kopp-inlägg? Här har ni rara och somriga Carmen, som jag faktiskt har en tekopp av sedan tidigare. I sommar har jag dock kompletterat med fem koppar till. Carmen är ritad av Eugen Trost och tillverkades 1933-1945 på modellerna A, F, I, enligt Gyllenhammars Gefleporslin. Detta är dock modell AU, så dekoren måste rimligen ha återupptagits på 50-talet. Den lilla blomman som gömmer sig på andra sidan av koppen tycker jag är en trevlig detalj. Än lustigare att den finns i litet olika varianter, som ni ser. De här kopparna passar kalasfint på sommarens kalas!

Blå husar smörbytta och skålrik

Vilken tur jag hade som hittade en skålrik i Blå husar på Antikmässan i Älvsjö. Nu har jag sex stycken! Och på sportlovsloppisen på Kistamässan hittade jag en liten smörbytta. Jag tycker att de är så praktiska att ha allt möjligt i. Mycket nöjd!

Ytterfoder modell HB i glasyrerna Peru och Cuba från Gefle Upsala-Ekeby

Jag skrev ju tidigare att jag har köpt mycket brunt på sista tiden. Som de här ytterfodren modell HB i glasyrerna Peru och Cuba. Ytterfoder från mitten av 1900-talet är inte så lätt att hitta. Det är vanligast med krukor med hål i botten. Mycket nöjd är jag med det här köpet, framförallt med den större, som är riktigt stor. Fint reliefmönster! Den större är i storlek 2, och den är i glasyren Peru, och den mindre är i storlek 1, i glasyren Cuba. Cuba är litet ljusare och mer gulbrun än Peru. Jag tycker att Peru är snyggast. Har en fin tekopp i den glasyren!

Bästa fyndet på länge

Ibland är man med om sådana fyndsituationer som man blir alldeles omtumlad av. På sportlovsloppisen på Kistamässan för en vecka sedan hände det. Jag var där med min kompis Nina (klinge.nygard på Instagram), och vi kom till en säljare med massor av kartonger med allt möjligt blandat. En sån där säljare där man förstår att de har tagit reda på ett dödsbo efter någon släkting och bara vräkt ner allting och vill bli av med det någon gång. Där låg dukar blandat med underkläder och kristallskålar. Vi hade väl hittat litet fina smådukar när ett stort tyg dök upp. Det påminde om Stig Lindberg i stil och färger, men var inte ett linnetyg, utan troligen viskos. Vi vecklade upp det, och det var stort, 2 meter långt. Det tyget och några smådukar fick jag köpa för 50 kronor! En rulle med så fint papper på, att rulla upp dukar på, ingick också i köpet. Jag visste inte exakt vad jag hade köpt, men misstänkte att det kunde vara engelskt. Mycket riktigt visade det sig vara ett tyg från Sandersons, formgivet 1955 av österrikaren Walter Matysiak, och tyget heter Patizier och tillverkades i flera färgställningar. Synd att det inte var två längder. Då hade jag kunnat använda dem som gardiner. Men det blir fint som draperi eller att hänga på en vägg också. Men historien slutar inte här. När jag hade köpt tyget hann jag bara gå två meter med bultande hjärta när jag blev påhoppad av säljaren intill. Vill du sälja tyget, kastade han ur sig. Nej, jag ska ha det själv, sa jag, och såg hur han skyndade till lådorna där jag hittat det, och började leta i hopp om fler fynd.

Hurra för mera Röd eld

Bästa köpet på antikmässan på Fyrishov i helgen var utan tvekan två mattallrikar i Röd eld. 25 kronor styck kostade de. De var litet matta, men annars inga fel. Ett äldre par stod bakom bordet, och kvinnan sa att hon först hade satt ett högre pris på tallrikarna, men att hennes man hade sänkt priset. Mycket nöjd var jag! Jag har en mattallrik i Röd eld sedan tidigare, och den är i perfekt skick. Visst ser man skillnaden i glans och djup i färgen, men tre tallrikar är bättre än en.

Speceriburkar av Wilhelm Kåge från Gustavsberg

För några veckor sedan öppnade Myrorna på Sysslomansgatan äntligen igen, efter att ha varit stängt på grund av vattenskada sedan i somras. Det är den loppis som ligger bäst till för mig, eftersom det ligger nära resecentrum, där jag byter buss på väg hem från jobbet. De här speceriburkarna från Gustavsberg hittade jag där på första besöket efter återöppnandet. De saknar lock, men för en tjuga styck tyckte jag att det var en bra affär. Fina att ha redskap i, eller att använda som vas! Den här modellen finns med flera dekorer. Denna heter dekor 2. Vad jag har läst mig till är det Wilhelm Kåge som är formgivare. Jag gillar formen, och midjan är praktisk eftersom man får ett stadigt tag i burken när man håller i den.

Dagens tekanna: Marselis av Nils Thorsson från danska Aluminia

Det blev visst en tekanna på antikmässan på Fyrishov idag. Märker att jag blir mer och mer förtjust i brun glasyr. Det har blivit mycket av det på sista tiden. Inte visste jag vad det var för tekanna när jag såg den, men föll för den fina formen och reliefmönstret. Säljaren visste att den var dansk, från Aluminia. Väl hemma behövdes det inte mycket detektivarbete för att finna vad jag köpt. Tekannan heter Marselis, är formgiven av Nils Thorsson, och började tillverkas 1952. Den finns också i flera andra glasyrer.

Grön vas eller urna från Nittsjö

Gårdagens loppistur till Knivsta med Nina (@klinge.nygard på Instagram) blev lyckad. Vi besökte Varuförmedlingen, en loppis alldeles nära stationen i Knivsta. Loppisen är inte ny, men har just tagits över av ett par loppisbekanta till mig, Fredrik och Mia. Det var första lördagen de hade öppet, och det var proppfullt med folk. Roligt! Proppfullt var det även med prylar och möbler i de stora lokalerna i två våningar. Det fanns verkligen både fina saker och enklare prylar. Bra priser var det också. Jag kom hem med flera saker som jag ska visa framöver. Men jag börjar med den här urnan eller vasen från Nittsjö. Jag är inte särskilt kunnig om Nittsjö, men tror efter en del detektivarbete att den kan vara formgiven av Jerk Werkmäster, som var konstnärlig ledare på Nittsjö keramikfabrik i Rättvik 1933-67. Jag har hittat bilder på flera liknande urnor i grönt och med cirklar i relief som ska vara gjorda av honom. Jag tycker mycket om grönt, och den är så fin med skiftningarna och reliefmönstret. 25 kronor betalade jag för den.

Blå husar har blivit en riktig favorit

Under de senaste månaderna har det blivit fler och fler delar av Stig Lindbergs fina servis Blå husar här. Jag är uppvuxen med kaffekopparna, och har alltid tyckt om den flytande blå dekoren. När min farbror Stor-Matti dog 2007 ärvde jag några mattallrikar i servisen efter honom. Jag har också en tekopp och en äggkopp, och i höstas kom jag över några sopptallrikar. och för ett tag sedan hittade min loppiskompis Nina ett uppläggningsfat åt mig. De här sopptallrikarna, eller skålarna, har blivit riktiga favoriter. De passar även som serveringsskålar med sin praktiska och fina form. Modellen heter LL, också den formgiven av Stig Lindberg. Den användes för flera dekorer, bland annat Berså och Pynta. Blå husar var i produktion 1968-1973. Eftersom den inte producerades så många år är den inte lika vanlig som till exempel Berså. Ett plus är också att den har dekoren under glasyren. Som ni ser kan dekoren variera ganska mycket i hur flytande den är. Fint tycker jag.

Dagens kopp: Rosette från Rörstrand

Igår var en bra dag, för igår köpte jag en tekopp. Det händer ju inte så fasligt ofta att jag utökar samlingen nuförtiden. På Qeptas var det dessutom rea. Rosette heter den här koppen från Rörstrand. Tänker att det nog inte är en slump att den här dekoren inte finns med i den stora Rörstrandsboken, och att jag inte hittar någon utförlig information när jag googlar. Det här var säkert inte en ”fin” dekor, utan en mer folklig. Ingen av de kända formgivarna som står bakom. Själv tycker jag att den är litet fulsnygg. Ingenting jag skulle vilja ha mängder av, men rätt rar är den som enstaka kopp och i kombination med sådant som är mindre pråligt.

Härlig svart plåtburk med blomma i turkos, grönt och lila

Vad glad jag blev när jag hittade den här burken! Jag är nämligen uppvuxen med en större med samma dekor. Den har min mamma alltid haft pepparkakor i till jul. Den här är en bra modell att ha te i. Förgäves har jag försökt hitta information om den på nätet. Men det finns ingen stämpel eller någonting som ger någon ledtråd. Kanske någon läsare vet något om tillverkare?

Turkosa Floraglas från Nuutajärvi av Oiva Toikka

Det är något särskilt med turkost glas, och så vackert med reliefmönstret i det tunna glaset. Länge har jag suktat efter de här glasen. Några skålar i olika storlekar i Flora har jag sedan tidigare, men nu har jag även tre glas. Snygga att servera apelsinjuice i. Serien Flora från Nuutajärvi är formgiven av Oiva Toikka och tillverkades 1966-1991. Tänk om den också kunde tas i produktion igen, precis som Kastehelmi, även den formgiven av Toikka.

Gästbloggar på Nordiska museets julblogg

Idag gästbloggar jag på Nordiska museets julblogg, där jag berättar om min samling trätomtar från 50-60-talet! Kolla in den och alla andra intressanta julbloggare! Bjuder på fler bilder på samlingen här.