Åtråvärda Blå eld-delar

Med en så stor samling Blå eld som jag har är det inte ofta jag skaffar något mer. Mina första tekoppar köpte jag redan i gymnasiet på 80-talet. Den här hösten har det dock blivit två riktigt åtråvärda nytillskott. I födelsedagspresent fick jag den fina sockerströaren, formad som någon sorts frukt. Kanske en kalebass? Och på Antikmässan köpte jag marmeladburken, också den i fantasifull organisk form. Det för Hertha Bengtson typiska reliefmönstret framstår extra vackert på de här delarna i servisen. De får stå framme på matbordet för jämnan och skänka glädje.

Dagens kopp: polsk kaffekopp med rosor på

Visst ser man med en gång att den här koppen inte är svensk? Jag tänker genast östeuropeisk, och det stämmer ju. Fint med rosen inne i koppen! Med stämpeln som ledtråd har jag ägnat mig åt att vara porslinsdetektiv och hittat något om ursprunget på en sida med frågor och svar i The Courant:

Q: I have a set of china marked ”PT Tulowice, Made in Poland.” It has the same wreath mark with the star as RS Prussia, RS Germany, RS Suhl, RS Tillowitz and RS Poland pottery. I would like to know the history.

A: RS are the initials of Reinhold Schlegelmilch, who operated potteries in Tillowitz and Suhl, Germany, beginning in 1869. His mark was ”RS” in a wreath with the name of the city, province or country underneath the wreath. Pieces marked RS Germany, RS Poland, RS Prussia, RS Silesia, RS Suhl or RS Tillowitz were all made by Schlegelmilch or his sons. After World War II, Tillowitz became part of Poland and the name of the city was changed to Tulowice. Pieces marked ”PT Tulowice” were made at the Reinhold Schlegelmilch factory after 1945 and before 1956.

Dagens kopp: dekor 1023 från Gustavsberg

Nåra decennier äldre är de här kopparna än vad jag brukar vara intresserad av, men de var så rara. Dekornumret finns upptaget i förteckningen i boken om Gustavsberg av Gösta Arvidsson, och där anges ”troligen runt sekelskiftet 1900″. Ja, det känns ju troligt. Inbjuder till kafferep gör de verkligen!

Dagens kopp: mockakoppar i Gustavsbergsblommor

Strama, men samtidigt somrigt söta, beströdda med små blommor. Mockakopparna tillhör Stig Lindbergs servis Gustavsbergsblommor, tillverkad 1941-1951. De andra delarna i den här servisen är inte så här strama. De är nämligen i modell KY och WB, medan mockakopparna är modell SA. Här kan ni se en samling där man kan jämföra modellerna. Man ser också att godset i mockakopparna är mycket vitare. Tänk vilken skillnad det blir när man kombinerar en dekor med olika modeller! Helt olika uttryck.

Dagens kopp: Folkets Park Enköping

Men titta vad jag hittade på bakluckeloppis i Ulva för ett par veckor sedan! En hel kaffeservis från Folkets Park Enköping! Roligt! Jag lyckades få med den hem i cykelkorgen. Det är en restaurangservis från Karlskrona. På kopparna står det Folkets Park Enköping. På kannan bara Folkets Park.

Gröna sköna ting

Grönt i alla möjliga material har det blivit på sommarens loppisar.

Ett mindre fruktfat av Vicke Lindstrand från Upsala-Ekeby, 1951. Sedan tidigare har jag ett större fat och en assiett. Jag tycker att det är så vansinnigt vackert med samspelet mellan den gröna glasyren och reliefmönstret. Formen är fantastiskt fin, och jag använder dem mycket till servering av mat.

En finfin ljusgrön toapappershållare i plast kunde jag inte låta bli på bakluckeloppisen i Ulva.

Ett fiskformat uppläggningsfat i grönt glas. Visserligen har jag två sedan tidigare, men sill serverar man ju ofta flera sorter av, så de kommer nog till nytta.

En grön liten skål, som väl är tillverkad som askfat. Numera perfekt som sojaskål till sushin. Fint reliefmönster på undersidan. Den här skålen har ingen stämpel under. Jag har en större skål i samma serie, som jag ärvt efter min mormor. Den har inte heller stämpel. Någon som vet något om det? Uppdatering: Det är tydligen andrasortering av Kåges Argenta. Jag misstänkte att det var Gustavsberg eftersom det såg ut som samma glasyr som på Argenta, men visste inte att Argenta hade delar med sådant reliefmönster.

Sist några arkitekturglas i grönt från Lindshammar, inköpta på pepparkaksfabriken i Norrskedika.

Dagens kopp: Mor från Gefle

Många ”Mors kopp” kan vara ganska fåniga, men den här tycker jag har riktigt fin dekor. Hittade den på tradera. Tyvärr ser det inte ut att vara rätt fat. Jag skulle tro att det ska vara ett enfärgat blått fat till koppen, men det här fatet ser inte ut att vara ett Geflefat. Om koppen vet jag inte så mycket mer än att modellen är AU. Stämpeln visar också att den är tillverkad på 70-talet. Den Geflestämpeln med tre kronor runt användes från 1971. Dekoren kan dock vara äldre. Jag skulle tro att den är från 60-talet.

Blått glas hittar jag överallt i sommar

Ni vet hur det är när man går på loppis. Man har olika saker som man letar efter i perioder, och då är det det man ser. Just nu är det blått glas med dragning åt turkos. Vad glad jag blev över att hitta Saara Hopeas Krokusskål för Nuutajärvi i turkosblått till ett bra pris. I den ofärgade varianten har jag ett par skålar sedan tidigare. Fantastiskt snygg är den. Och så är jag ständigt på jakt efter arkitekturglas från Lindshammar i den här färgen sedan jag köpte en avlång bit i början av året. Jag tänker att det är snyggt att ha till att exponera kakor och bakelser på. Några av dem köpte jag av Retrolyckan på bakluckeloppisen i Ulva i helgen. De större ljusstakarna är från Nybro glasbruk, medan de mindre är från Lindshammar.

Dagens kopp: Rosina i modell E från Gefle

Perfekt till mitt framtida konditori när jag hittade de här kopparna i en loppislada i Viksta! 13 koppar med fat, en sockerskål och en gräddsnipa för 150 kronor. Vem som står bakom dekoren vet jag inte, men modellen är E, där kopparna är formgivna av Sven Eric Skawonius, medan övriga delar formgavs av Mari Simmulson. Som jag flera gånger har skrivit om, är jag litet svag för flytande blå dekorer. Fint med den mindre rosen på baksidan. Nästan ännu finare än den stora, faktiskt.

Loppissommar

Den här loppissommaren har börjat bra, och mer loppisar lär det bli! När jag jobbar hinner och orkar jag inte uppdatera bloggen särskilt ofta. Det blir mest på Instagram som jag lägger ut bilder. Men nu har jag semester, och i eftermiddags när det regnade passade jag på att plåta en massa fynd, så nu tänkte jag göra en del inlägg framöver. Här kommer ett par bilder som får illustrera min loppissommar. Picknick på en av loppisrundorna med mina nyvunna loppiskompisar Nina och Tiina när vi var på bakluckeloppisen i Norrskedika.

Dagens kopp: Blårandig tekopp från Höganäs av Jackie Lynd

Vad jag förstår av mina efterforskningar måste den här koppen vara från början av 90-talet, men har inte dekoren väldigt mycket av 60-tal över sig? Tänker på Lisa Larssons Matilda och Stig Lindbergs Blå Husar, till exempel. Och jag gillar ju de där snälla, mjuka blå dekorerna. Ingen information har jag hittat om vad koppen heter, men den är stämlad Jackie Lynd under, och jag har hittat information om att hon arbetade för Höganäs 1990-1992. Formmässigt känns den som den följer en tradition av mer hantverksmässig keramik, snarare än industridesign, och det passar väl in när man formger något för Höganäs. Rejäl volym och skön att hålla i gör att den nog blir en vardagsfavorit.

Gjutformar för marsipan

I ett tidigare inlägg om Antikmässan skrev jag om min insikt om att jag måste gå i sådana montrar som jag inte trodde jag var intresserad av för att hitta en kategori saker som jag är på jakt efter. Det handlar om gamla bakredskap, och dem hittar man snarare bland antik än bland retro. Så efter att ha gått i alla montrar med 50-60-tal började jag spana efter antikmontrar som kunde ha bakredskap. Och minsann, jag hittade en del i flera montrar! Det var framför allt gjutformar för marsipan, men även några mindre gondoler, alltså formar för mördegsbottnar till bakelser formade som gondoler. De här gjutformarna för marsipan är ganska dyra. De kostade på mässan från 190 till 375 kronor styck. Men jag ser dem som en investering till mitt framtida retrokonditori. Inte bara inredningen ska vara tidstypisk, utan även bakverken. Igår färgade jag marsipan, som sedan fick ligga och vila över natten, och idag har jag testat att gjuta i formarna. Jag blev rätt nöjd med den blålila infärgningen som jag använde till plommonet. Det blir en skarv där delarna möts, som man får arbeta en del med att få bort, så vad gäller frukterna tror jag egentligen att det går fortare att forma frukterna för hand och med modelleringsverktyg än med gjutformar och få ett snyggt resultat. Till stjälken har jag använt en bit syrenkvist och till det där fnaset som finns underst på äpplen och päron, som är rester av där blomman har suttit, har jag använt en kryddnejlika. Om ni vill ha fler tips och trix för marsipantillverkning, och hur man tillverkar mandelmassa och marsipan själv, har jag skrivit om det tidigare här! Förresten, här ser ni hur det blev att använda arkitekturglaset från Lindshammar att exponera bakverk på. Inte så tokigt, va?

Ägghuvor av Lena och Al Eklund från Laurids Lønborg

Uppväxt som jag är med några av Lena och Al Eklunds grytvantar från Laurids Lønborg, ligger mig deras härliga mönster varmt om hjärtat. Länge har jag velat ha deras sagolikt fina ägghuvor med blommor. På antikmässan hittade jag dem, och även några med djur. Alldeles bedårande är de. Om man söker information om Lena och Al Eklund och Laurids Lønborg är det inte lätt att få fram något, men nu hittade jag en bloggare som tagit saken i egna händer lyckats få kontakt med Al Eklund via ombud och få en intervju. Toppen! Läs här! Jag hade ingen aning om att Lena Eklund var dotter till Göta Trägårdh. Vilken är er favorit av ägghuvorna? Min är nog räven.

Antikmässan 2014

Vilken toppenfredag det var igår! Det kändes väldigt lyxigt att ha en semesterdag och åka på Antikmässan i Älvsjö och träff med retrobloggnätverket. För min del är jag ju mest intresserad av 50-60-tal, men jag insåg igår att jag behövde gå även i montrarna med antikviteter för en viss typ av saker som jag är på jakt efter. Vad det var, och vad jag i övrigt köpte ska ni få se i kommande inlägg. Här får ni se litet blandade bilder från mässan.

Dagens kopp: blommigt restaurangporslin från Karlskrona

Det fanns en tid då jag bara köpte en tekopp av varje av sådant porslin som jag gillade, för att inte samla på mig för mycket. Och i stort sett aldrig kaffekoppar. Inte längre. Nu köper jag på mig med tanke på mitt framtida retrokonditori. Så de här tre rosiga kaffekopparna i restaurangporslin från Karlskrona för 15 kronor styck slank raskt ner i korgen på Myrorna. Toppen! De har säkert funnits på något konditori en gång i tiden. Stämpeln under visar att de är tillverkade på 60-talet, men modell och dekor är med säkerhet flera decennier äldre.

Rostfri termoskanna från Bernadotte & Bjørn för AB Moderna Kök

Ett kap tycker jag nog det var när jag hittade den här klassiska rostfria termoskannan med Sigvard Bernadottes signatur för 200 kronor på Myrorna. I mycket fint skick! Det finns några olika modeller på de här kannorna, designade i slutet av 50-talet och början av 60-talet av Bernadotte & Bjørn för AB Moderna Kök. Det svarta handtaget och knoppen är i bakelit. En liter rymmer den. En mer snygg och stilren termos kan man knappast tänka sig, som verkligen inte skäms för sig att ställas fram och servera elegant ur. Men frågan är om det är Sigvard Bernadotte som har formgivit termoskannan. När jag läser Thomas Lindblads ”Sigvard Bernadotte och skandinavisk industridesign” tolkar jag det som att det är Peter Pien som formgivit dessa kannor.

Dagens kopp: Vardag av Karin Björquist

Visst är det en riktig vardagsservis, Karin Björquists Vardag för Gustavsberg. Rejäl, slittålig, mjuk och snäll. En rustik känsla. Inga krusiduller eller dekor som man tröttnar på. Bara den gröna glasyren med en vit kant, så den passar till allt och kan kombineras med olika dukar, servetter och annat som hör det dukade bordet till. Vissa delar har även ett reliefmönster med ett sigill. Karin Björquist formgav Vardag 1955 och visade upp utkast till servisen på H55, och servisen var i produktion till 1973. Modellen heter BE. Hur känns den att dricka ur då? Ja, örat är generöst tilltaget och skönt att hålla i. Koppen vilar stadigt i handen när man håller i örat. Men som med många andra serviser är det litet snävt att komma in med långfingret under örat när man ska lyfta koppen från fatet. Varför är det så vanligt, även av formgivare som helt uppenbart tycker att funktion är viktigt? Jag tycker även att godset är litet för tjockt när koppen möter läpparna, men det är ju en smakfråga vad man föredrar.

Turkost arkitekturglas från Lindshammar

I ett fönster till Qeptas antika stod den här turkosa glasrektangeln. Varken ägaren Karin eller jag visste vad det var, men jag fick hjälp av min kompis Britt-Marie Börjesgård, byggnadsantikvarie på Jönköpings läns museum. Hon visste att berätta att detta var arkitekturglas från Lindshammar. Det har alltså använts som arkitektonisk utsmyckning, där olika glasbitar sammanfogades i en järnram som ett glasfönster. Men vet ni vad jag tänker ha det till? Jag tänker ha det att exponera kakor och bakelser på. Tjusigt kommer det att bli!

Vem behöver inte en serveringsspade med teakskaft till bakelser och snittar?

Åtminstone tycker jag att det är en nödvändighet. Hittade den på antikmässan på Fyrishov i helgen för 35 kronor. Överkomligt mässpris. Undrar vilken bakelse som jag först ska servera med den här? En mockabakelse, kanske?

Äggkopp i Stig Lindbergs Blå husar

Ingen tekopp blev det på antikmässan på Fyrishov, men väl en äggkopp i Stig Lindbergs fina dekor Blå husar i flytande blått. Blå husar var i produktion 1968-1973. Modellen heter LL, också den formgiven av Stig Lindberg. Den användes för flera dekorer, bland annat Berså och Pynta.