Strax semester

Nu så. Klockan är sex och jag ska strax gå från jobbet och börja fem veckors semester. Jag har aldrig haft så många veckor sammanhängande förut.

Idag har jag skrivit klart en massa texter till Vit jul. Det är sånt man kan göra mitt i sommaren. Jag har också fixat grejer inför Almedalen och skrivit om en del texter för Minska alkovåldet, tagit en promenad runt Essingen med Lydia och Annica, skrivit och skickat ut nyhetsbrev och ätit jordgubbar med glass, kanelbullar och chokladkakor från Karin på ön. Det var gott.

Och så har vi nu lanserat I rörelse, IOGT-NTO:s nya blogg. Vi har varit igång och bloggat en vecka för att fylla på litet innan lanseringen. Jag kommer att skriva där också, men naturligtvis mest här på min egen blogg. Var lugn för det.

Nu ska jag bara packa ihop mina grejer så är det semester sen. Och jag tar absolut inte semester från bloggen.

Dagens kopp: på logen Vulcan

Åh, jag blev så till mig när jag hittade det här IOGT-porslinet i skafferiet på logen Vulcan i Tidaholm, Sveriges näst äldsta ordenshus. Så upphetsad att jag glömde kolla vad som stod under om tillverkare och modell. Men det var rejäla koppar i storlek. De brukar ju annars vara löjligt små. Det är något särskilt med gammalt IOGT-porslin, och NTO-porslin också så klart. Alltid av bra kvalitet, från de kända tillverkarna, och ofta med egen dekor. Ibland bara med IOGT, men ganska ofta med logens namn.

Personaldag på Tollare

Idag var det personaldag på Tollare hela dagen. Förmiddagen ägnades åt kansliets utvecklingsarbete, arbetet med kriskommunikationsplan, jämställdhet (som jag och Anders höll i) och solidarisk alkoholpolitik.

På eftermiddagen var vi ute och gjorde samarbetsövningar i form av Tollares tillitsbana. Jag och Lydia var rätt skeptiska innan, men det var bra! Å ena sidan kan man säga att IOGT-NTO:s kansli är fullt av organisatörer som är vana att leda. Å andra sidan är det också så att vi har sån koll så vi vet vad övningarna går ut på och att vad som förväntas av oss, så vi ger utrymme och samarbetar rätt bra där.

På vägen från Tollare fick jag sällskap av Kathy, som också skulle äta middag, och vi gick till ett kafé nära Slussen. Sen åkte jag ut till kansliet på Stora Essingen, och nu sitter jag och jobbar och jobbar. Fast just nu tar jag ju en paus och bloggar.

Jag hade kunnat

Trött, trött var jag igår kväll, och orkade inte blogga. Om jag hade varit piggare hade jag kunnat skriva om det seminarium om Sprit, makt och kön som IOGT-NTO arrangerade igår, eller att jag köpte massa grönsaks- och blomfröer på Weibulls eller vad jag tänkte på i provhytten när jag provade bikinin från Panos (som jag köpte och den var svart så klart) eller att det var absolut av nöden tvunget att stanna på Konsum på vägen hem och köpa en chokladkaka, en tvåhundragrams, men det orkade jag inte skriva om. Men jag återkommer kanske om seminariet och Gudrun och genus. Nu är tåget någonstans mellan Knivsta och Märsta, och jag ska jobba litet.

Stil

När jag introducerade min serie Dagens kopp skrev jag om att jag alltid har haft en förälskelse för allt möjligt från 50- och 60-talet, och att jag under gymnasietiden började låna min mammas gamla kläder från den tiden och även sy själv av gamla mönster. Lydia ville gärna se bilder på kläderna. Det finns inte så mycket som är åtkomligt. Vi får se om jag kan fixa det så småningom.

Här kommer några mönster i alla fall. Några är mammas gamla, några har jag ärvt efter min mormors syster Rut Axelson (som var vice ordentemplar i IOGT 1945-1953, vice förbundsordförande alltså!) och några har jag köpt på loppis.

Mönstret till höger ovan sydde jag min studentklänning av.

Minska alkovåldet!

Idag startar IOGT-NTO kampanjen Minska alkovåldet!

Det ska vara kul att gå ut. Man ska inte behöva känna obehag ute på krogen eller på stan. Överservering, slapp ålderskontroll och bråk är ett stort problem, och alkohol gör faktiskt skillnad när det gäller våld. Vid åtta av tio misshandelsfall är alkohol inblandat.

Vad tycker du att vi ska göra åt alkovåldet?

Gå in på www.minska-alkovåldet.nu och läs mer om kampanjen och gå med i facebook-causen Minska alkovåldet här.

Fredagseftermiddag med plastjesus

Hörrni, nu börjar jag bli litet för trött för att vara effektiv, trots att jag har pimplat Pepsi Max mest hela dagen. Men annars är jag rätt nöjd med dagens arbetsinsats. Jag hade Skansenmöte med planering av folknykterhetens dag på förmiddagen och en eftermiddag på kansliet. Har bland annat hunnit skriva texter, packa grejer från butiken som jag är glad att bli av med till Saxenborgs vänners lotteri, uppdatera butiken på webben, hjälpa forskare som blev glad, prata med en säljare om profilprodukter som jag vill ha prov på, få Bosse H att lova vara historisk appelltalare på Skansen på FND och svara på massa mejl.

Plastjesus hänger här med mig och vi lyssnar på gårdagens sändning av Magnusson i P1 och håller på att avsluta jobbet för idag. Plastjesus klättrade upp på den fina IOGT-silvergloben med inskriptionen Världen är vårt fält. Där trivs han minsann.

Nu ska jag dra till Söder och äta middag med Maria L. Det blir riktigt bra. Och jag kommer nog att vara fnittrig. Det blir jag när jag är övertrött.

Det är Artur som visslar

I fredags var jag på Skansen och planerade verksamheten på Brofästet. Brofästet är ett ordenshus som har tillhört IOGT-logen 1888 Brofästet. Huset stod tidigare i byn Raklösen, alldeles utanför Ullfors, som i sin tur ligger sex kilometer söder om Tierp i norduppland. Det flyttades till Skansen 1996, och visar hur det såg ut i en IOGT-lokal vid 1920-talets slut. Jag har själv jobbat där som museivärd förut, men nu för tiden har jag bara hand om rekrytering och utbildning och arbetsledning av museivärdarna, och är med och planerar vad som ska hända i huset.

Vi satt i Jakobsberg, som är en byggnad på Skansen där kulturhistoriska avdelningen håller till. Den är en gammal malmgård från slutet av 1600-talet och har flyttats från Hornstull. Det är verkligen en speciell känsla att sitta där och ha möte och dricka te. Såklart att man kan räkna med att få gott te, bryggt i kanna.

Det blåste ganska friskt i fredags, och plötsligt när vi satt där och spånade idéer om historiska brandtal och Rusets fånge visslade det till.

”Det är Artur som visslar”, sa trevliga Annika som är museiintendent på kulturhistoriska avdelningen. ”Han har gått ut ur min garderob i morse också. Dörren stod öppen.”

Med Arthur syftade hon naturligtvis på Skansens grundare, Artur Hazelius. Det brukar vissla ibland när vinden viner runt knutarna, och då brukar de säga att det är Artur. Och om annat besynnerligt som försiggår.

Ideella drivkrafter

Erik skrev igår om varför man gör ideella saker, om att bara göra saker man vill göra. Ibland hör jag folk säga att man bara ska göra sånt som känns kul.

Det där sista om kul vet jag inte om jag håller med om. Jag har lagt ner massor av ideellt arbete i mina dagar som har varit rätt trist vardagsslit, men som har känts meningsfullt. Där det känns som att jag har gjort skillnad för andra människor och lyckats förändra något. Men jag har också gjort massa sånt som inte har känts meningsfullt, utan bara slöseri med tid, för att jag har varit en snäll och duktig flicka.

Och där går gränsen, tycker jag. Om jag ska ha uppdrag vill jag känna att jag gör vad jag kan för att nå dit jag vill. Det är inte säkert att jag lyckas, men jag måste känna att jag gör vad jag kan för att förändra. Om jag inte har tid att göra det är det meningslöst, och jag har ju inte så mycket tid nu. Därför har jag gjort mig av med det ena efter det andra uppdraget. I maj ska jag avgå från Våra Gårdars förbundsstyrelse också. Jag funderar på om det är åtta eller tio år jag har suttit där, men det räcker verkligen. Man ska inte sitta längre. Men det är också så att jag känner att jag inte hinner och orkar lägga ned den tid och kraft som behövs för att göra ett bra jobb och förändra. Och det finns mycket att göra tycker jag.

Idag var jag ideell en stor del av dagen, och föreläste på en regional Våra Gårdar-kurs i Uppsala. Jag föreläste för massa gubbar och en kvinna. Så ser det ut i Våra Gårdar. Fastighetsfrågor är en angelägenhet för gamla gubbar. Det är så synd, för fastigheterna är en strategisk maktfaktor i rörelsen.

Jag tror att ett par andra ledamöter i förbundsstyrelsen som också får räknas som yngre i sammanhanget kommer att avgå på ombudsmötet i maj de också. Japp, man är definitivt ung i Våra Gårdar om man är 38 år. Synd. Jag hoppas att valberedningen hittar några bra att ersätta oss med. Framför allt att det blir åtminstone någon med koppling till UNF eftersom vi kommer att satsa mycket på utveckling av ungdomsmiljöer.

Efter ombudsmötet i maj har jag bara kvar två ideella uppdrag. Arkenstyrelsen och kommittén för Solgläntan, som är ett sommarhem som min IOGT-NTO-förening äger. Fastighetsstyrelser i båda fallen alltså.

Like Jesus but evil

En av de bloggar som jag uppskattar mest att läsa är Hannas. Hanna lärde jag först känna genom UNF och att vi jobbade tillsammans med Kafé Mumrik. Sedan var vi distriktsordförande samtidigt, hon i UNF och jag i IOGT-NTO. Och så bodde vi på Arken, och hon var föreståndare en period när jag hade flyttat därifrån, men jag sitter ju i styrelsen.

Hanna är bra. Riktigt bra. Rolig. Smart. Elak. Går sina egna vägar. Hon gjorde något så ovanligt som att hoppa av lärarstudierna och bli lastbilschaffis istället.

Jag skrattar ofta när jag läser hennes blogg. Som åt det här.

Väntar på vardag

Nu vill jag ha vardag och rutiner för barnen. De har varit hemma från dagis en månad nu. Först var det vinterkräk, sedan förkylningar, och så jullov. Det är ingen ordning på sovtiderna och kvällarna går.

Och inte blir det av att jag bloggar när de aldrig somnar på kvällarna. Hinner inte fixa till bilder, men nu så. Det kommer mera från senaste dagarna.

Förresten började jag jobba redan igår, och svärföräldrarna som är här över trettonhelgen fick ta hand om Viggo och Klara. Jag och Anders, som ska jobba tillsammans med IOGT-NTO:s jämställdhetsarbete, planerade för årets arbete. Det var en bra start på arbetsåret. Tur också att Anders bor i Uppsala, så jag behövde bara ta bussen hela vägen till Rosenlund. Och så fick jag ju träffa världens bästa Ullie.

Ordning och reda

För ett tag sedan ondgjorde jag mig över kaoset och röran här hemma. Flyttkartonger och högar med böcker från Stor-Matti, och så en miljon leksaker och barnen som drar fram allting och inte plockar undan. Och jag vantrivs verkligen när det är så.

Så när jag har varit hemma med sjuka barn de senaste dagarna har jag röjt och städat och möblerat om i vardagsrummet. Ganska bra gjort av mig tycker jag. Bo har suttit i källaren och tentapluggat, och jag och barnen har varit på övervåningen och jag har fixat och donat medan de har lekt.

Vi har många fina detaljer i vårt vardagsrum, till exempel öppna spisen och dörrarna med blästrat glas, men det är ganska svårmöblerat. Jag har inte varit särskilt nöjd med möbleringen. Nu har jag vänt på soffan, tagit upp en fåtölj från källaren (som jag har klätt om själv för sisådär 18 år sedan) och burit ut stora soffbordet i garaget. Det kändes som att det blockerade och blev så kompakt. En öppen fyrkant är mer inbjudande för samtal. Som på ett gammalt ritualmöte i IOGT. Jag skulle aldrig vilja ha tillbaka ritualmötena, men sättet att möblera var genialt pedagogiskt och demokratiskt.

Jag har också köpt nya gardinstänger, gardiner och matta. Jag skulle vilja hitta något snyggt och nätt satsbord i teak från 50- eller 60-talet, och så sätta upp stringhyllor ovanför teven, stereon och högtalarna så att alla cd-skivor kan vara på ett ställe, nära stereon. Nu är det mesta i källaren och litet i vardagsrummet. Dumt. Och så vill jag förstås måla vitt på väggarna. Det är så murrigt med vävtapeten. Och stora tavlan måste jag flytta på. Den hänger fortfarande på en skruv som fanns i väggen när vi flyttade in.

När allt var nystädat och i ordning lyckades jag ta några bilder innan barnen kom och rörde till allting. För det är klart att de gjorde.

Jag har min lilla arbetsplats där jag sitter vid datorn där i hörnan. Där sitter jag på kvällarna och jobbar.

Drabantens julmarknad

Idag har jag varit på Drabanten med pensionärerna i min IOGT-NTO-förening och förberett julmarknaden.

När jag skulle hjälpa Mary att packa upp alla grejer till loppisen sa hon att ”vi får väl be karlarna om hjälp att ställa upp borden”. Vem tror ni är starkast och bäst lämpad att göra sånt slitgöra? 80-årig gubbe eller 38-årig småbarnsmamma? Jag är stark.

I alla fall, kom till julmarknaden imorgon. Jag är där.

Tid: söndag den 25 november klockan 12-15
Plats: Drabantenhuset, Bangårdsgatan 13 i Uppsala
Arrangörer: IOGT-NTO-föreningarna 31 Drabanten och 1575 Svea

Annars är det en skithelg. Jag har fortfarande ont i halsen och allt går på tok. Ni skulle bara veta. Jag skulle behöva oceaner av tid för att få nån jävla ordning här hemma. Hela hösten har ju gått åt till att röja i Stor-Mattis lägenhet på helgerna, och här förfaller det och jag hinner inte ta hand om kartongerna från Matti här hemma. Det finns högar av böcker som ska sorteras in. Viggo och Klara leker ständigt lekar där de drar fram alla möbler och klättrar och hoppar livsfarligt. Jag vantrivs så mycket när det ser ut så här. Kan inte koppla av. Och barnen är så klart sura för att jag är borta mycket.

Så här ser vårt vardagsrum ut precis just nu.

Uppdatering litet senare samma kväll:

Bo sa när han hade läst det här inlägget att ”jag framstår ju som en idiot”. Och jag vill ju inte att någon ska tolka det som att när jag är borta blir ingenting gjort här hemma. För så är det verkligen inte. Det är Bo som gör det mesta av vardagsstädningen. Jag menade att jag den här hösten inte har hunnit få undan mina saker så att de ligger framme i vägen för allting. Och Bo är mycket bättre än jag på att få barnen att plocka undan.

Kransar

Idag har jag varit ute på Solgläntan och pysslat inför julmarknaden. Med mig hade jag Anita och Birgitta, men Ullie glömde! Hon var på städdag på Rosenlund istället. Troligen hundra gånger tristare än att pyssla med oss. Vi hann gjuta tvål med apelsin och kanel, och så binda kransar.

På kvällen var vi på middag hos Magnus, Maria och Helmer i deras nya hus på Timjangatan. Stort och fint!

Nu är helgen redan slut. Det går så fort.

Ledig eftermiddag i Göteborg

Helgen var fullproppad av grejer som skulle göras, och när jag tillslut satte mig och skrev ett inlägg på bloggen sent igår kväll gick uppkopplingen ner. Det händer nästan aldrig hemma.

Nåväl. Detta hann jag med i helgen. I lördags var jag i Stor-Mattis lägenhet och packade med de andra igen. Det skulle bara bli ett par timmar, men det blev fem. Men vi börjar faktiskt bli klara nu.

Igår kokade jag två satser julmarmelad med fikon, apelsin och kanel till Drabantens julmarknad. Jag promenerade iväg med Viggo till hans kompis Jakob så att de fick leka. På eftermiddagen ägnade jag ett par timmar åt att gräva ner alla rosor och perenner som kommer från Stor-Mattis uteplats och odlingslott. Det var i sista minuten. Det blir kanske inte mildare väder igen nu, och snön låg som ett tunt täcke över jorden. Det var tungt, men det gick bra. Sedan promenerade jag med Klara hem till mina föräldrar och uppvaktade pappa på Fars dag, och så vidare till Stor-Mattis lägenhet och mätte möbler som ska säljas på Tradera. Ja, och så hann jag väl tvätta fyra maskiner tvätt och vara med barnen förstås.

Nu är jag i alla fall i Göteborg. Sitter på mitt hotellrum på Hotel Flora som ligger vid Grönsakstorget. Bra läge och trådlös uppkoppling. Ikväll ska jag och Morgan bygga IOGT-NTO:s monter på Förebygg.nu, och imorgon deltar jag på konferensen. På onsdag ska jag åka ut till Mölnlycke och hjälpa Jenny Gustavsson med IOGT Internationals arkiv.

Nu ska jag ut på stan några timmar och vara ledig. Jag hade tänkt gå på Röhsska, men de har ju stängt på måndagar. Men imorgon har de öppet till 20, och jag har ingen lust att gå på middagen som hör till Förebygg.nu, så jag passar på då. Jag tänkte se åtminstone Trendrapport: 2008, och så besöka butiken förstås.

Ljusmanifestation mot narkotika

Torsdag 1 november

17.30 samling på Vaksala torg.

Kenneth Olsson, narkotikasamordnare Polisen Uppsala län
Anders A Aronsson, ordförande Socialnämnden för barn och unga.

18.00 Fackeltåg till Gotlandsparken

Vi tänder ljus för att hedra narkotikans offer

Efter manifestationen träffas vi på Kafé Mumrik, Kungsgatan 61 för reflektioner och en kopp värmande kaffe.

Arrangörer: IOGT-NTO, KRIS och FMN

Hjärtligt välkomna! Sprid gärna till fler!

Ingen rysk banantårta i sikte

I veckan var jag på konferens i Norrköping med Folkrörelsernas Arkivförbund ett par dagar. Det första jag tänkte på när jag klev av tåget var att alla pratade som Anton, och det lät ju trevligt. Jag spanade också i fönstren till konditorier efter rysk banantårta, som Anton har pratat lyriskt om, och som verkar vara en Norrköpingsspecialitet. Jag såg i alla fall inga i skyltfönstren.

Innan konferensen började hann jag klämma in ett besök på konstmuseet och se Grünewaldutställningen. Det var värt ett besök, både för utställningen och lokalerna.

Det sjungande trädet är en gammal favorit, som ju brukar finnas med i konstböcker.

Men allra mest tyckte jag nog om Nina i gul sweater. Vilken underbar titel.

Det fanns en annan utställning också, och där såg jag den här målningen av Torsten Jovinge, Kvarteret Bergsund, som jag tyckte mycket om.

Trots att jag var ute tre veckor i förväg lyckades jag inte boka rum på de hotell som ligger närmast Arbetets Museum, där konferensen var, men jag är nöjd med att jag hamnade på Hotel President. Det var nyligen renoverat och modernt inrett. Jag har litet svårt för den där stilen som är så vanlig på hotellrum annars, som ska vara litet kontinentalt hemtrevlig. Det känns bara omodernt och överpyntat med dålig konst på väggarna.

Jag hade till och med en egen balkong. Fint!

Men skumt var det med badrumsdörren i frostat glas. Varför?

Och så fick jag dåliga vibbar av den här. Jag har inget förtroende för att låta Svennis välja musik åt mig. Och inte kunde jag ha honom stirrande på mig när jag skulle sova. Jag var tvungen att vända bort den.

Själva konferensen då? Jo, det var en del matnyttigt, kanske framför allt att träffa folk. Men det blir rätt mastigt när man är i samma byggnad och har konferensen, äter alla måltider och har kvällsaktiviteter, även om Arbetets Museum är otroligt coolt. På kvällen hade det varit ganska nice att ligga i sängen på hotellrummet och titta på tv, men visst var maten god och trevligt bordssällskap. Jag blev bara litet irriterad på en äldre man som skulle tala om för mig vad IOGT-NTO sysslar med idag utifrån vad han hade hört att föreningen i hans hemstad gjorde. Det är märkligt vad äldre män alltid anser sig veta bättre om allting, även sådant som det är helt uppenbart att någon annan är mycket mer insatt i.

Vasagatan 9

är en adress som inte finns längre, åtminstone inte i Stockholm. Men där låg en gång i tiden IOGT:s centralexpedition. Ända till någon gång på 60-talet när där skulle byggas tunnelbanestation. Efter det har kansliet legat på många ställen.

Igår hade vi planeringsdag med kommunikationsenheten, och vi var då på Nordic Light, som har adressen Vasaplan 7. Jag är inte helt säker, men jag tror att det är samma kvarter som Vasagatan 9 låg på. Det kan dock vara så att det låg i kvarteret ett snäpp närmare Centralen.

Här kommer en bild på gamla IOGT-högkvarteret som jag har scannat från en bok, därav linjen tvärs över bilden. Och så ett par bilder som visar utsikten från tionde våningen på Nordic Light igår. Tänk om jobbet låg så där, tre minuter från tåget nu också?

Komma ikapp-blogg

Nu är det flera grejer som jag har tänkt blogga om, men inte hunnit, och det har gått så lång tid. Det får bli en komma ikapp-blogg om flera händelser de senaste veckorna.

För ett par veckor sedan var det heldag med Våra Gårdars förbundsstyrelse. Vi reste runt i Sörmland och tittade på olika lokaler som är anslutna till Våra Gårdar. Det var roligt att vi besökte så olika typer av anläggningar, och som var ägda av olika nykterhetsorganisationer.

Finast var Stensunds folkhögskola, som ägs av Svenska frisksportförbundet. Solen sken, och det var fantastiskt vackert, både huvudbyggnaden, parken och utsikten över vattnet.

De hade mycket fin konst på väggarna. Här är verkligen frisksport.

Här har vi sammanträde. Göran, Erik, Annelie.

I Nyköping tittade vi på IOGT-NTO-lokalen med mycket bra läge. Ett tips från Ulf Gustavsson till alla som tänker på utemiljön kring sin lokal: Skaffa gärna ett slott och litet vatten utanför huset.

Dessutom var vi till en blåbands-lokal i Södertälje och en NSF-lokal i Vagnhärad.

Mammas och pappas 70-årsmottagning har jag ju nämnt förut, och att jag hade galet mycket att göra med att laga mat och baka till den. Nu har ju pappa redan bloggat en hel del om mottagningen, så jag hänvisar till vad han skriver. Dessutom kapades hans blogg den dagen av några gamla vänner, som fick hjälp att lägga ut sina texter av Bo. DEt var kul. Läs här, och pappas kommentarer här.

Jag kan bara bidra med litet dokumentation av hur rörigt det var i köket, och en hint om mängden rätter, representerat av tårt- och kakbordet. Recept till rätt många av rätterna och bakverken finns här på min blogg, under fliken Recept.

Dagen efter mottagningen var jag och Bo på Lisas och Gunnars bröllop på Wiks slott. Eftersom Lisa har lagt ut en bild från det på sin blogg vågar jag mig också på att göra det. Här kommer de ut, och alla gäster blåser såpbubblor på dem.

Bröllopstårtan var kanske den ultimata tårtan. Sagolikt god chokladtårta! Underst var det ett centimetertjockt lager fudgetårta, sedan ett tjockt lager chokladmousse, så ett centimetertjockt lager mjuk chokladkaka, och så var det hela glaserat med chokladglasyr och dekorerat med chokladflak och hallon. Tyvärr blev inte bilden så bra.

Avslutningsvis var jag på IOGT-NTO:s personaldagar på Bommersvik torsdag och fredag. Det var ett bra drag att vi inte var på någon av IOGT-NTO:s egna anläggningar när vi skulle jobba med att utveckla kansliet. På Tollare skulle vi bara ha sprungit på en massa andra som vi känner, men nu höll vi ihop som grupp. Maten var ju helt fantastisk på Bommers. Vi borde kidnappa kockarna. Bara en sådan sak som salladsbuffén. Otroligt fräsch, med bland annat färska ärtskidor och bondbönor. Den skulle räcka som måltid med det goda brödet och litet kallskuret till.

Men varför de har alkohol på en kursgård som till majoriteten ägs av ett ungdomsförbund övergår mitt förstånd. Jag tror att de skulle locka till sig tillräckligt med konferensgäster ändå, med tanke på den goda maten, de bra och vackra lokalerna och den fina omgivningen.

Obokad helg

Skönt med en helg när vi inte har något inbokat. Det är så mycket alla andra helger just nu. Särskilt bra att hinna vara mycket med barnen eftersom jag var borta två dagar på Bommersvik när IOGT-NTO hade personaldagar torsdag-fredag. Idag håller vi på att sortera leksaker i olika lådor. Viggo har tjatat om det för att det ska vara lättare att hitta leksakerna. Men när vi satte igång sa han att det var bättre att leka, för tiden går fortare då.