Man kan inte ha för många

sorters småkakor eller kakburkar. Här är några.

Finaste nötfatet

fick jag av min syster i julklapp för många år sedan. Tror hon hade köpt det på kyrkans basar. Det är svagt grönt med bruna strimmor i, vågig kant och små handtag i form av eklöv och ekollon och passar så fint att ha nötterna i till jul. Bocken fick också vara med på bilden, för den är så fin. Köpt på Tradera för ett par år sedan.

Alla tomtarna säger hej

Jag har inte så mycket julpynt överallt. Bara de fina juldukarna på några bord, julgranen med mycket 50- och 60-talspynt och så den här samlingen med luciatåget, alla tomtar och några änglar och litet annat löst folk som står på byrån i hallen. Men där är det galet mycket. Luciatåget har jag gjort själv. Det andra är loppis- och Tradera-fynd. Man kan inte få för mycket! Det ska vara de där i trä från 50- och 60-talet. Jag känner liksom att jag måste ha. Att jag måste ta hand om dem.

Igår när jag lyssnade på Danföredan

i tvättstugan och strök alla juldukar. Det finns så många fina. Textil är nästan det bästa fyndet man kan göra på loppisar. Så prisvärt. Men den blå med bara vitt tryck längst ner är inte loppisfynd. Den fick jag av min mormor en gång när hon var och åt middag i lägenheten på Arken, alldeles på slutet av att hon levde. Den tycker jag mycket om. Allra finast är nog nummer två eller tre. Eller jag vet inte. De är galet fina allihop.

Have Yourself a Merry Little Christmas

Plastjesus kanske kan hoppa in som surrogat

Otroligt roligt var inslaget jag hörde på nyheterna igår när jag stod och bakade småkakor med P1 som sällskap. Jag fnissade för mig själv. Det handlade om att jesusbarnet hade stulits från en krubba i Jönköping. Alltså, jag är inte skadeglad för att jesus är stulen eller så, men det lät så komiskt när det pratades om surrogatjesus. Då tänkte jag att plastjesus kanske kunde ställa upp. Vad säger du, Lydia?

Och julgranen klär man på natten till julafton medan barnen sover

Litet förvånad är jag över att fler och fler verkar ha julgran inne sedan veckor tillbaka. Jag har sett det i upplysta fönster, på bloggar och på folks facebook-status. Inte så att jag upprörs över att folk inte följer traditioner och att de skulle göra fel. Man får göra precis som man vill, som man blir lycklig av. Det är lugnt. Man får äta semlor nu också om man vill. Men jag tänker att man hinner ju tröttna på julgranen, trots att jag älskar julen. För om man tar in granen till julafton och har den till Tjugondag Knut som traditionen bjuder brukar den vara rätt barrig vid det laget, och sista veckan brukar till och med jag vara trött på den. Om man tar in den i början eller mitten av december är det väl dags att slänga ut den till jul då.

Men jag älskar som sagt verkligen allt med julen. (Utom det där att den har något med religion att göra, det har jag förträngt… hmm.) Den är något förmildrande med den annars så vidriga vintern. Det är så trevligt att julstöka, städa riktigt grundligt, baka, laga mat och göra julgodis, julmusiken, köpa julklappar och inte minst att omsorgsfullt slå in paketen. Och så julgranen med allt fint 50-talspynt då.

Och julgranen tar jag in kvällen före julafton, men jag klär den inte förrän på natten medan barnen sover. Så var det när jag var liten. Pappa klädde granen på natten, och när man vaknade på morgonen strålade allting så där magiskt vackert. Förutom att det blir en överraskning för barnen får jag dessutom klä granen ifred och bestämma hur den ser ut. Jag vill inte ha massa frigolitbitar och Pettsonfigurer i granen som barnen tycker passar; jag vill ha mitt fina 50-talspynt som jag köpt på mig på loppisar och Tradera genom åren. Därför har de fått krukor med enris i sina rum som de har fått pynta. Och medan jag pyntar lyssnar jag naturligtvis på Danföredan i P1 med Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin. Det är 19:e året som de sänder sitt program natten till julafton. De sänder från någon ny plats i Europa varje år, och de pratar och pratar i timmar och spelar musik. Så trevligt. Missa inte det nu. Klockan 22.12 i kväll och några timmar framåt.

Finaste sällskapet

Med Klara som sitter vid köksbordet och pysslar och lyssnande på P1 medan jag bakar småkakor. Finfint!

Genuslek

Klara leker med badskummet i form av pepparkaksfigurer som hon och Viggo fick i paketkalendern.

Mamma, det här är pepparkaksgubben och det här är pepparkaksgumman. Pepparkaksgumman sover och pepparkaksgubben lagar maten, men imorgon är det pepparkaksgumman som lagar maten.

Julebrus

Svåger Per som bor i Norge numera hade med sig en flaska norsk julebrus.

Mmm, smakar som godis, sa Viggo.

Det är ungefär samma som norska läsken champagnebrus om ni känner till den.

Här kan ni kolla in en snubbe som hamstrar julebrus, Julebruskongen!

Viktiga grejer

Sorry att jag inte har bloggat. Jag ägnar mig åt viktiga grejer.

Som Viggos skolavslutning i fredags. Viggo satt med sin klass längst fram i Missionskyrkan, jag och Klara på läktaren. Sen gick vi på loppis och på Landings och fikade. Barnen åt chokladtårta och jag mockabakelse. Så litet julklappsinköp. Viggo och Klara fick prova skotskrutiga jeans som de gillade, inte exakt som mina men ganska lika. Coola barnen! Ganska jobbig lunch på Mc Donalds eftersom det är för trångt och vi fick vänta länge på sittplats. Mera julklappsinköp, kolla litet på ån från dombron, och sen var Klara så trött att jag fick bära henne och alla julklappar till bussen.

Gårdagen mera julklappsinköp på stan, men ensam (klar med julklapparna!), ett par timmar på sena eftermiddagen hela familjen på Gränby centrum med inköp av julgran (riktig så klart och fin!) och inköp av all julmat. Vi överlevde.

I förmiddags kom svåger Per på besök för fika och byte av julklappar på väg upp till Sollefteå, men han hade inte sagt att han hade med sig en kompis, och det var inte riktigt med i beräkningen att få främmande besök med halvrenoverad hall och mitt i julstöket. Tur att jag precis han duscha och klä på mig åtminstone.

Och annars alltså julstök här hemma, tvätt och städ och saker som ska bakas och lagas. Kallt var det att tvätta alla fönstren utvändigt. Det hann skymma rätt ordentligt innan jag var klar.

Nu!

Nu har jag ledigt ända till 7 januari. Skönt. Imorgon Viggos skolavslutning.

Luciafirande på dagis

I tisdags var det luciafirande på dagis. Vilken tur att dagis hade valt att ha luciafirandet den här veckan och inte förra när vi hade kräksjuka här hemma. Först var det luciatåg med alla fem avdelningarna tillsammans i Tunabergsskolans gympasal, som ligger alldeles intill dagis. Sedan var det fika på avdelningarna. Klara syns på första bilden som nummer sju från vänster. Hon har luciakrona på sig.

Apropå Fröken Blomma

Här kan ni se flera finfina blomfröknar. Underbara!

Min finaste Hertha

Ni som följer mina dagens kopp-inlägg med intresse vet att jag håller Hertha Bengtsons Blå Eld-kopp som kopparnas kopp. Men allra finast av allting av Hertha som jag äger, och av allt keramiskt gods som finns här hemma, är ändå den här unika kannan, handgjord av Herthas händer! Eftersom den just nu står framme i vardagsrummet med enris i tänkte jag passa på att blogga om den.

Kannan hittade jag på en av dessa oändliga loppisrundor i början av 90-talet tillsammans med Fröken Blomma, Maria L (fast då var hon ju Maria E). Den fanns på ett av de bästa ställena, antikaffären på Geijersgatan som jag glömt namnet på, och som låg alldeles nära Viktoriagatan där Maria bodde. Innehavaren, som förresten hette Kersti, var själv mycket förtjust i kannan och inte helt säker på att hon ville sälja kannan. Men jag och Maria hörde till hennes stammisar, så hon visste vem hon sålde till och att jag skulle vårda den ömt, och jag fick köpa den.

Så fint det är med kombinationen av matt brun och blank blå litet transparent glasyr. Liksom på Blå Eld och Rosmarin har hon arbetat med reliefmönster. Ibland tycker jag att mönstret föreställer kottar, ibland tänker jag på hyacintknopprar.

Första skivorna

I den gamla stereo- och tv-möbeln fick vinylspelaren visserligen också plats, men det var knappt. Och när det är krångligt att använda den blir det inte av. Men nu med nya sideboardet står den rymligt, så nu kommer jag nog att spela vinyl mera igen. Plockade fram de två första egna skivorna som jag fick när jag var liten, och som jag hade önskat mig, om man bortser från barnskivor då. De här skivorna spelade jag mycket! Två Motown-skivor. Billy Prestons Late At Night och Supremes 20 Super Hits.

Vilka var era första skivor?

Den ultimata stereo- och tv-möbeln

Vilken skönhet! Vad glad jag är att jag lyckades köpa det här sideboardet på Tradera för ett tag sedan. Nu i veckan kom också de nya högtalarna som jag hade beställt på hifi-klubben. (Jag köpte via webbshopen för att slippa gå tillbaks till butiken och köpa av knäppa killen som tror att man måste ha snopp för att välja högtalare.) Så i eftermiddag har jag gjort i ordning allting. För att kunna använda sideboardet för alla apparater var jag tvungen att göra några öppningar på baksidan för alla sladdar, så jag fick borra och såga litet. Och sedan koppla ihop allting igen, och alla sladdar går inne i skåpet och på baksidan, så att det bara behövs en sladd som går ut till väggkontakten. Man tar helt enkelt fördelningsdosan och har den inne i skåpet. Ingen härva av sladdar på golvet under!

Sideboardet är Børge Mogensens Øresund. Möbelserien formgavs 1955, och just det här sideboardet helt i teak är tillverkat 1959. Det är så otroligt snyggt med sina skjutluckor och lådraden. En av lådorna är dessutom inredd för att ha bordssilver i, med grön filtklädd insats som går att lyfta ur. Det låg till och med kvar en kniv i en av skårorna. Skjutdörrarna är ju ultimata när vi har stereon och dvd-spelaren där inne. Bara att skjuta åt sidan när man använder den och vill använda fjärrkontrollerna, men man slipper en vanlig lucka som är i vägen när den är öppen. Och när den inte används döljs allt och skyddar mot damm.

Har du tänkt på vad jag sa?

Viggo, när vi tittar i leksakskatalogen och prickar för grejer till önskelistan och jag undrar om han verkligen behöver duplojärnväg också, när vi redan har massor av briojärnväg:

Mamma, har du tänkt på vad jag sa? Ibland behöver vi verkligen duplo!

Jaja. Jag ska tänka på det.

Luciamorgon

Ut tillslut

Fortfarande i förmiddags hade jag ont i magen, men på eftermiddagen tyckte jag ändå att det var dags att gå ut i friska luften när vi varit hemma och varit sjuka i en vecka. Inte för att vädret var något vidare. Grått och snöblandat regn. Men till slut måste man ju ändå få frisk luft och röra på sig.

Klara var entusiastisk över att vi skulle ut och promenera, men Viggo ville vara hemma och leka Star Wars med Klara. Då föreslog jag att vi kunde gå till labyrinten, det vill säga kullen med enbusksnåren i Röbo som Viggo älskar att smyga omkring i. Så kunde de leka Star Wars där. Det köpte Viggo.

Fast när vi skulle hem var Klara trött och grinig, och jag fick uppbåda all min kraft och fantasi åt att muntra upp henne så hon orkade traska hela vägen hem. Hemma drack vi varm choklad och hon fick bada, och så fick vi baka mera lussekatter, för vi hade redan ätit upp alla som vi bakade till första advent.