Men när vi kom hem

Då lade vi oss i en hög i soffan och kollade på Wall-E. Jag var apmätt och aptrött. Det dröjde inte länge innan jag somnade.

Skönaste stunden

på julkalaset var efter julklappsutdelningen och före middagen när jag, barnen, lillebror Matti och Karin låg på mammas och pappas säng och slöade och skrattade.

Mammas mandelmusslor

Fast jag tog två till sen. FYRA totalt. De är ju så ljuvliga. Och de som jag bakade finns fortfarande kvar. De ligger i frysen och väntar på ett bra tillfälle. Som om det nu skulle finnas något dåligt tillfälle för mandelmusslor.

Mammas sillsallad

Coolaste barnen

På julkalaset hos mina föräldrar idag var barnen så här coola. De fick skotskrutiga byxor i julklapp som matchar mina, och Viggo fick en fuskläderjacka i bikermodell som ser precis ut som min! Klara hade fina kappan och mössan som mamma sydde åt min syster i mitten av 60-talet, och som jag också har haft. Den är i grått ylle med fuskpälskrage, rött foder och röda skinnklädda knappar.

Dagens legobygge

Vad kan vara bättre sysselsättning en juldagsförmiddag än att bygga lego? Vi byggde barnens star wars-lego som de fick igår. Imorgon kan vi bygga mer, för de fick varsin till star wars-lego på julkalaset idag hos mina föräldrar.

Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar och vet att den måste vårdas för att inte dö

Sedan gymnasietiden har jag älskat Bodil Malmsten. Först hennes dikter. Minns en gång, kanske hösten 1989 och jag hade precis börjat plugga, när jag var i Domkyrkan med några kompisar och hörde Bodil läsa sina dikter. Jag blev så tagen att jag grät så hela kroppen skakade. Minns hur jag stod efteråt på Domkyrkoplan och grät hejdlöst och Elisabeth höll om mig.

Sedan hennes romaner och noveller. En sådan fantastisk berättare hon är, i det skrivna ordet och när hon läser sina texter. Rytmkänslan.

Rytmkänslan är särskilt närvarande i hennes nyskrivna julberättelse Vinterbarn – variationer på ett tema, som hon läser själv i P1. Lyssnade nyss på den på webbradion, två gånger till och med. Lyssna ni också. Det tar bara en kvart. Läs den gärna också; texten ligger ute på Bodil Malmstens blogg, men lyssna på den först. Det är den värd.

Bodil skriver att det kanske blir en roman, att hon redan vet mer om Paul Anton Rye än hon vet om de flesta. Hoppas det. Jag vill veta mer om Paul Anton Rye och Amélie de la Garde Rosenberg och deras vänskap.

Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar och vet att den måste vårdas för att inte dö.