Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar och vet att den måste vårdas för att inte dö

25 december 2008 0:56 | Allmänt, Läser, Lyssnar på | 2 kommentarer

Sedan gymnasietiden har jag älskat Bodil Malmsten. Först hennes dikter. Minns en gång, kanske hösten 1989 och jag hade precis börjat plugga, när jag var i Domkyrkan med några kompisar och hörde Bodil läsa sina dikter. Jag blev så tagen att jag grät så hela kroppen skakade. Minns hur jag stod efteråt på Domkyrkoplan och grät hejdlöst och Elisabeth höll om mig.

Sedan hennes romaner och noveller. En sådan fantastisk berättare hon är, i det skrivna ordet och när hon läser sina texter. Rytmkänslan.

Rytmkänslan är särskilt närvarande i hennes nyskrivna julberättelse Vinterbarn – variationer på ett tema, som hon läser själv i P1. Lyssnade nyss på den på webbradion, två gånger till och med. Lyssna ni också. Det tar bara en kvart. Läs den gärna också; texten ligger ute på Bodil Malmstens blogg, men lyssna på den först. Det är den värd.

Bodil skriver att det kanske blir en roman, att hon redan vet mer om Paul Anton Rye än hon vet om de flesta. Hoppas det. Jag vill veta mer om Paul Anton Rye och Amélie de la Garde Rosenberg och deras vänskap.

Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar och vet att den måste vårdas för att inte dö.

2 kommentarer

  1. Jag har också alltid älskat Bodil sedan den tiden. Min favorit dikt när det gäller rytm är ”Ta ett bloss för Moster Lilly” http://smulansblog.blogspot.com/2005/12/ett-bloss-fr-moster-lilly.html

    Var den gången i domkyrkan tillsammans med Janne Schaffer och Björn J:son Lind. I så fall håller jag med om att den var fantastisk!

    /Maria

    Comment by Maria Haglund — 2008-12-28 9:33 #

  2. Det var nog samma gång i domkyrkan.

    Comment by Kerstin — 2008-12-30 0:15 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^