Gå i ide

När väckarklockan ringer halvsex på morgonen och det är alldeles svart ute tänker jag att jag skulle vilja gå i ide och vakna nån gång i april.

When You’re Young

Synnerligen välartat att klottra Jam i viadukten på väg till Viggos skola. Det lyser i alla fall upp min tillvaro och gör mig på bra humör. Fast det kanske är nåt annat än Wellers The Jam som åsyftas, vad vet jag, för det är ju inte klottrat som man brukar skriva The Jam.

Ibland får man lov att gå ut i solen i alla fall

Nu ska jag berätta en hemlighet. Barn dör inte om de inte är ute flera timmar varje dag. Det är viktigt att vara ute för både barn och vuxna, men om man struntar i att gå ut någon enstaka dag för att någon i familjen är sjuk eller för att man bara behöver vara hemma och mysa och slöa så är det bara nyttigt. Barnen är ju ute så många timmar alla dagar på dagis och fritids.

När jag var liten sa min dagmamma att man måste vara ute och leka varje dag. Jag tyckte om att vara ute, i alla fall på våren, sommaren och hösten. Vara ute och cykla var helt okej, och att plocka blommor älskade jag. Men på vintern var det inget kul. När hon sa att jag måste gå ut brukade jag ta min tillflykt till bibblan på Torbjörnstorg. Där fick man sitta ifred och läsa, rita eller lyssna på musik.

Nu när Klara har varit sjuk har vi bara varit inne, och det var skönt, men idag när solen sken tyckte jag att vi skulle ta en promenad till Röbo och leka. Skönt att komma ut och få frisk luft och röra på sig, och så ville jag kolla att Klara var tillräckligt pigg för att gå på dagis imorgon.

Oktoberros

Hela natten har den här rosen från min trädgård doftat så gott. Det kan man tänka på när man blir väckt om och om igen av puffande och knuffande barn som vill ligga tätt intill på varsin sida. Klara sov dessutom med huvudet på min mage flera timmar. Jag hade inte hjärta att flytta på henne. Hon var så fin. Som en oktoberros.

Mycket bra VAB-dag

Eftersom Klara var sjuk var jag hemma och vabbade, och Viggo fick också stanna hemma. Vi hade det så skönt och mysigt hemma, och dessutom fick jag otroligt mycket gjort utan att barnen gnällde och tyckte att jag inte hade tid för dem. Trots att jag vabbade ägnade jag ett par timmar i omgångar åt att jobba. Nu när mejlen är igång igen efter haveriet är det en del att åtgäda, och det var texter som behövde korrekturläsas och annat. Dessutom städade jag badrummet i källaren, tvättade fyra maskiner tvätt, bäddade rent i alla sängar, sorterade massa saker och slängde (härligt!) och var ute i garaget och letade upp prylar, bland annat fler stringhyllplan.

Klara har inte haft feber idag, men har fortfarande svaga prickar på kroppen och sov flera timmar på eftermiddagen och gick inte att väcka, så hon är inte tillräckligt pigg för att gå på dagis. Vi stannar hemma imorgon också. På kvällen när barnen hade badat eldade vi i öppna spisen. Det är mysigt med hösten.

Salt water taffy

Magda har precis varit en månad i Boston och forskat, och hon hade med sig de här kolorna därifrån. Mycket snygga.

Stalinkyckling

När vi var i Helsingfors i somras med Dante och Magda och gick på så många bra restauranger pratade vi om att vi borde laga mat ihop oftare. I söndags var Dante och Magda här, och vi lagade söndagsmiddag tillsammans.

Först en förrätt med kokta rödbetor, rosa flingsalt och en röra av creme fraiche, philadelphiaost, pepparrot och rökt lax.

Och så stalinkyckling, som vi kallar det i min familj, eftersom det påstås ha varit Stalins favoriträtt. Låt er inte avskräckas av kopplingen till Stalin. Den är otroligt god. Receptet hittar ni här.

Sjuka Klara sov när vi satte oss till bords, men vaknade sen och kom ut till oss.

Sedan planerade vi konserthösten. Det finns så många konserter att gå på.

Och litet prickig

Men nu upptäckte jag att Klara har fått svaga röda prickar över mage, rygg, armar och ben. Säkert ingen farlig och jobbig sjukdom. Vattkoppor har hon ju haft och Röda hund är hon vaccinerad mot. Hon har inte hosta och snuva, så det är väl Tredagarsfeber eller Femte sjukan. Hon är inte sjukare än att hon bygger duplo.

Litet sjuk

Just när vi hade ätit middag och Anna och Evelina skulle åka igår upptäckte jag att Klara hade feber. Hon har inga andra sjukdomssymptom, men natten var rätt jobbig, för hon vaknade många gånger. Det är inte så kul att sova på en madrass på vardagsrumsgolvet och bli väckt hela tiden för att hämta vatten, för att klappa litet grand, för att ge mera panodil, för att prata lugnt och säga att vi inte ska läsa saga halvtre på natten. Vi sov i alla fall en stund till på förmiddagen. Det var skönt, så slipper jag känna mig som en trasa. Klara är hängig, men stoppade i sig rätt många plättar till lunch. Just nu ligger hon i soffan och tittar på Bamse. Jag planerar söndagmiddagen. Dante och Magda kommer hit och äter med oss.

Viktiga saker som man kan hitta i ett påslakan

En morgon tidigare i veckan letade Klara efter en borttappad Pippi. Kling och Klang och Tommy och Annika hittade vi, så det var ordning och reda minsann, men inte Pippi. I förmiddags när jag bäddade kände jag något som låg och skramlade längst ner i påslakanet. Det var Pippi och Library Lovers-ceratet. Vid närmare eftertanke kom Klara på att hon hade gömt sina skatter där i påslakanet. Man kan stoppa undan pengar i madrassen och annat värdefullt i påslakanet.

Klara blev överlycklig och lekte sedan med Pippi, ceratet, Kling och Klang och Tommy och Annika.

Däremot har jag fortfarande inte hittat kokboken Vinterns goda. Jag har letat sedan i morse. Irriterande.

Kommunikationshinder

Kanaler att kommunicera med mig som inte fungerar sedan ett par dagar – att mejla på iogt.se-adressen och vår fasta telefon hemma. Ovisst hur länge det fortsätter att vara så, så välj något annat.

Lördagens väsentligheter

Tog ett långt och varmt bad.

Lyssnade på P1.

Bakade mjuk pepparkaka.

Var ut en sväng i trädgården och plockade en oktoberbukett blommor. Ringblommorna vid husväggen har klarat sig trots frost i början av veckan och floxen är så fin. Det blev även röd mangold och rödbetsblad i buketten. Fin kontrast!

Anna Frej och Evelina var här och vi fikade och jag lagade Boeuf Bourguignon.

Jag ägnade kanske en timme åt att polisha teakmöbler och dörrar. De blir så fina när man bemödar sig om det.

Livets väsentligheter

Om fredagen började uruselt och på tok så blev den faktiskt bättre, och till sist så där bra som det ska vara. Riktigt toppen. För efter jobbet åkte jag till Odenplan för att möta Maria L, och så gick vi i antikaffärer på Upplandsgatan. Det var så där trevligt som det brukade vara på våra många och långa loppisrundor när vi var studenter. Maria och jag är precis lika insnöade på 50-tal och porslin och går igång på samma prylar. Vi behöver inte ens förklara för varann om vi visar upp ett underbart fynd, vi förstår direkt. Men klart att vi pratar och pratar ändå om alla finfina saker, som en fors. Inne på Bacchus antik stod vi säkert 40 minuter vid porslinet och tittade på saker och diskuterade vilka koppar vi ville ha, vilken modell av Bersåkoppar som egentligen är den finaste (den raka så klart) att man aldrig kan ha nog många vaser i olika modeller och att smöraskar med porslinslock är så användbara till mycket. Och det finaste fina där var ändå äggkopparna i Stig Lindbergs Pyntaserie, med en flundra på ena sidan och ett plommon på det andra. Underbara!

Så promenerade vi neråt stan och Maria fick vara smakråd om vilken Elvinejacka jag ska köpa. Den här lutar det åt. Fast om jag hade obegränsat med pengar skulle jag vilja ha nästan alla Elvinejackor. Det är så snygga detaljer. Jag är svag för grova och väl synliga blixtlås.

Middag åt vi på Restaurangen och fortsatte prata om livets väsentligheter. Gott och trevligt var det. Själv valde jag Pimiento – ”Fritters” krabba, mojo rojo, Kapris – ”Anglais” anklever, rökt anka, betor, Ras el Hanout – ”Pastilla” lamm, myntayoghurt, Stjärnanis – ”Crème brûlée” citrussallad och Kaffe – ”Lollipop” choklad, körsbär, kaffeglass. När vi sedan flyttade oss till loungen var Andres Lokko där och spelade musik, och då kan det ju inte bli fel. Verkligen bra avslutning på kvällen.

Fulmorgon

Just en sån morgon har det varit när allt har gått på tok. Vaknade av Klara kvart i sex. Tror inte att väckarklockan ringde en kvart innan som den borde. Viggo hade somnat bort-i-tok försent, och var jättetrött när jag till sist väckte honom klockan sju. Bråttom, bråttom. Alla barnens ytterkläder var dessutom synnerligen sandiga, men det var bara att dra på. Vi kom iväg i alla fall, en kvart sent. Cyklade till skolan först, och upptäckte att jag glömt nycklar och privata mobilen hemma. Ringde på andra mobilen till Bo. Han var halvvägs till tåget, på Skolgatan, och fick cykla hem och hämta mina kvarglömda grejer medan jag lämnade Klara på dagis. Vilken tur att han inte hade hunnit åka till Stockholm. Klara var ledsen när jag lämnade. Verkligen en fulmorgon. Nu ska jag landa med Lokko i Svenskan, och sen ska resten av dagen banne mig bli strålande. När jag kommer till jobbet hoppas jag att mejlservern äntligen är lagad, den låg nere hela dagen igår, och att jag får dricka te med Lydia. Sedan ska allt jobb gå finemang, inget mera knas. Och efter jobbet ska jag träffa fina Maria L och gå loppisrunda bland annat. Det blir i alla fall underbart.

Alltid något

Igår när jag hade varit på föräldramöte på dagis var framdäcket på cykeln helt platt. Någon hade skruvat bort hela ventilen. Sånt som händer om man parkerar utanför sin gamla högstadieskola en mörk kväll. Nåväl. Med fixad cykel begav jag mig iväg med barnen i morse. Framhjulet kändes litet svajigt, men vi kom fram till skola och dagis. På vägen till tåget försvann mer och mer luft, och när jag kom fram fanns inte mycket kvar. Jaja. Fram kom jag i alla fall och hann med tåget. Alltid något. Förresten var det inte så förbannat kallt idag heller. Också bra.

Kommer hem

På tåget hem, 18.41-tåget alla kvällar. Somnar för det mesta en stund innan vi är framme i Uppsala 19.20. Mörkt nu på kvällarna när jag cyklar hem på cykelvägen längs med järnvägen, under viadukten, över bron, förbi Stor-Mattis gamla lägenhet, tänker på det varje gång, genom gamla villakvarteren i Svartbäcken, passerar Salong Kjell med gamla kondomautomaten som hänger kvar trots att den inte fyllts på på decennier, förbi fina arbetarlängorna på Swedenborgsgatan, uppför galgbacken, över Svartbäcksgatan, genom mörka parken, Tunagatan med allén av rönnar sista biten genom Bärby Hage. Skönt att jag har fixat bra cykellysen äntligen som fungerar.

In på gräsmattan. Parkerar cykeln i cykelstället. Flyttar cykelkärran från Bos cykel till min inför morgonen. Mörkt och kallt om händerna. Tar pick och pack och stänger av iPoden.

Uppför trappan, in genom dörren. Klara som ropar nerifrån källaren Hej mamma där uppe, och kommer uppför trappan i nattlinne. Prickiga marimekkonattlinnet som jag hade när jag var liten och som är så slitet men skönt. Hej Klara där nere, ropar jag. Vi kramas och hon kryper upp i mitt knä och vi pratar om hur det har varit på dagis. Klockan är nästan åtta och man måste gå och lägga sig. Bara sitta en stund till och prata och kramas.

Luxuslampan med ny Stig Lindberg-skärm

Efter min mormor ärvde jag för elva år sedan en taklampa i Luxusserien, formgiven av Uno och Östen Kristiansson. Luxuslamporna från sent 50-tal och tidigt 60-tal har teakdetaljer och vita glaskupor. En annan detalj som är typisk för Luxuslamporna är att sladden inte går inne i lampan, utan ligger synlig i ett spår i teaken. Så fina!

I somras när jag var hos mina föräldrar i Öregrund hittade jag en golvlampa i samma serie på en loppis. Den var i fint skick och med fungerande el. Det enda var att den hade en lampskärm med fult gammelrosa tyg som inte alls passade till. Jag vet inte om själva stommen till lampskärmen är original, men den är definitivt rätt i tid i alla fall, och passar till foten.

Nu har jag sytt en ny skärm i fina linnetyget Melodi av Stig Lindberg. Jag är så nöjd.

På bralistan idag

Det var skönt med ett långt och varmt bad i badkaret, ifred.

Viggo och jag spelade Lego Star Wars på xboxen. (Min mamma säger att krig inte är bra när Viggo snackar om Star Wars, men det här är faktiskt bara i rymden och på låtsas.)

Jag har fixat i ordning lampskärmen till fina Luxuslampan.

Jag vann en Traderaauktion med en Stringhylla. Jag har varit på jakt efter fler stringhyllor till vardagsrummet ett tag, men inte hittat några på antikaffärer och loppisar i Uppsala. På Tradera säljs ju massor, men i fel ändar av landet. Nu var det en säljare från Uppsala, som visade sig bo bara några kvarter härifrån och erbjöd sig att leverera den hos oss!

Till middag lagade jag en riktigt god osso buco med saffransris till. Långkok är höstmat, och blir så otroligt gott.

Ett långt samtal med en fin vän, och på lördag kommer hon hit och hälsar på.

I sällskap av sweet Marvin

När hösten ruskar ute stannar jag helst inne. Jag kan inte komma på varför jag skulle gå ut en dag som denna. Med sweet Marvin Gaye och en kanna te startar jag dagen. Redan har jag hunnit sortera och vika ren tvätt, köra en maskin disk och rengöra datorn. Har en känsla i halsen av att det är sjukdom på gång. Varför skulle jag slippa undan? Tittar på de djupröda rosorna och den gräddvita fresian med draging åt grönt. Nu ska jag försöka ta mig förbi Wall-E-världen som Viggo och Klara bygger i duplo i hallen och tappa upp ett varmt bad åt mig. Världen blir litet mjukare och snällare av Marvin. Godmorgon.

När de springer över bron

Efter att ha sett klart Jules et Jim letar jag efter filmklipp på youtube. Jag älskar scenen där Catherine klär ut sig till man och springer i kapp över bron med Jules och Jim. Hur hon tjuvstartar, hur hon andas, hur hon skrattar, hur hon vinner. Jeanne Moreau är så cool och snygg i den scenen. I ett par års tid har jag letat efter en filmaffisch med just den scenen.

Och så blir jag glad av att höra Jeanne Moreau sjunga den här:

Min kompis Maria L brukade sjunga den för mig när vi gick vår vanliga loppisrunda i Uppsala under tidigt 90-tal. Den och Vita vinter, hej och La vie en rose. Snart ska vi ses och gå en loppisrunda igen.

Och det var just under tidigt 90-tal som jag såg Jules et Jim på filmstudion, och alla andra franska nya vågen-filmer. Jag fick några av dem i födelsedagspresent, så nu återser jag dem. Nu ska jag nog se A bout de souffle (Till sista andetaget) med snygga Jean Seberg. Allting var så snyggt på 60-talet.