Portal till en annan värld och annat bisarrt

21 oktober 2008 23:36 | Allmänt, Formgivning och arkitektur, Konst, Tittar på | 1 kommentar

Att få nya inputs och inspiration är otroligt viktigt. Man kan inte bara jobba på och jobba på. Ändå är det lätt att det blir så, att man inte tar sig tiden. Ikväll var i alla fall Lydia och jag på Moderna museet efter jobbet och såg två utställningar som båda var inspirerande.

Max Ernst var fascinerande i sin lek med tekniker. Spännande att fundera över hur han hade gått tillväga.

Tid & Plats: Los Angeles 1957-1968 var ännu mer intressant. Jag såg även den tidigare Tid & Plats-utställningen i juni, den om Milano/Turin. Verkligen spännande att skildra en kulturell arena med både konst, arkitektur, design, litteratur, film och musik.

Men det vita rummet som man kunde gå in i (har tyvärr glömt vilken konstnär) trodde jag skulle kännas skönt att vara i, men det var otroligt obehagligt med de runda hörnen och känslan av att inte veta var rummet slutade. Jag blev alldeles snurrig av att vara där inne. Det kändes som att om man hade fört handen mot väggen hade den sjunkit igenom, så där som på film. Synd att vi inte testade. Vem vet, det kanske var en portal till en annan värld?

I entrén tog jag förresten en folder med Tipspromenad från 4 år. Bisarra frågor kopplade till verk på museet, för att kunna prata om konst med barn och få dem att upptäcka och fundera kring den.

Här är ett par av frågorna:

Kotapeten av Andy Warhol

Det är samma ko på hela tapeten. Vad tror du kon heter?

1) Rosa
X) Gul
2) Det vet man inte

Skjutbild av Niki de Saint Phalle

Konstnären har skjutit hål på färgburkar så att färgen runnit ut. Det ser ut som?

1) En regnbåge som blöder
X) Färg som gråter
2) En död tavla

Åh, jag måste ta med Viggo och gå den här tipspromenaden!

Ett ytligt skal

21 oktober 2008 9:55 | Allmänt | 1 kommentar

När jag lämnar Viggo på fritids på morgonen håller en av fritidspedagogerna på att limma ihop en Kendocka som gått av i midjan. Han är alldeles ihålig. Han har inget hjärta, och ingen hjärna heller. Han är helt tom, säger jag. Ja, det är väl det här som kallas för ett ytligt skal, säger hon.