Lydia snorar

På kommunikationsmöte. Lydia har garderat med en hel rulle snorpapper.

Michelingubbar i regnet

Inte kändes det vidare värst lockande att ge sig ut i regnet idag. Men på med alla lager kläder och iväg till dagis. Viggo och Klara såg ut som michelingubbar. Klara var arg på mig för att hon fick åka cykelkärra och inte barnsadeln uppe på min cykel. Det var hon för lerig för. Men när vi kom till dagis hade hon slutat vara arg och fnittrade och kallade mig tokmamma när jag satte på galonvanten på fel hand. Jaja. Tokmamma är ju inte det värsta man kan vara.

Tivoli Model Two och Subwoofer i Classic Walnut

Den passar perfekt i stringhyllan i mitt kök. Vilken skönhet.

Tar itu

Vi kom hem från Mellösa för några timmar sedan. Både jag och Klara och Viggo sov i stort sett hela bilresan. Sedan var Viggo och särskilt Klara så där nyvaketgriniga ett tag. Det är inte kul.

När man kommer hem får man ta itu med det vanliga. Planera mat och skriva inköpslista för hela veckan, tvätta och städa. Bo och Klara är och storhandlar. Viggo är hemma med mig, och jag kör tvättmaskinen för fullt och städar medan vi lyssnar på Håkan Hellström. Fast Viggo vill helst att vi ska stänga av musiken så han kan få titta på film.

Det här med städ och tvätt. Jag mår dåligt när det är stökigt och skitigt hemma. Jag får ingen ro, och det går varken bra att sitta och jobba eller att titta på en film eller läsa en tidning. Och jag tycker faktiskt att det kan vara rätt trevligt att gå omkring hemma och fixa och dona, bara det inte är alltför eftersatt, och framför allt vill jag helst vara ifred. Det är inte kul när barnen springer omkring och vill att jag ska vara med dem istället eller stökar till samtidigt som jag städar. Men jag är inte en sån förälder som tycker att de inte får leka och dra fram saker. Det måste barn få göra, bara man plockar undan sedan.

Helst vill jag städa ordentligt också. Plocka undan allt småplock, dammtorka, dammsuga och våttorka. Det känns så onödigt att göra det halvdant, och synd att missa den underbara känslan av nytorkat golv.

Och så vill jag lyssna på P1 eller dra på musik på hög volym när jag städar såklart. Men nu vinner nog Viggo. Han har så tråkigt och säger film, film, film. Jag säger städa, städa, städa.

Du kan inte ta mig

Jag tycker att Klara ska ha ytterkläder på sig ute. Klara håller inte med.

Broder Magnus spelar väckelsesånger

Lägg märke till den regnbågsrandiga soffan och Helmers rosa tröja. Det måste vara den där lobbyn med sin dolda agenda som varit framme.

Lekpark med pastoral fond

Limpan hjälper Viggo, Klara och Helmer att åka.

Vi kollar in snygg byggnad från 50-talet

Där inne är Fredriks och Linus matsal. Erik är faktiskt litet galen. Han springer omkring ute i shorts och sandaler. Visserligen står blåsipporna ute i backen, men än får man gå med strumpor och skor faktiskt.

Kortvaror

Till Eder Tjänst

Men några varor finns inte att köpa.

Konstig men fin detalj

Det här fönstret sitter på Eriks uthus. Det är kanske 20×30 cm.

Klara på väg uppför stigen

Väskan är med. Grodstövlarna är på.

Guds ord bär icke bojor


På vinden i Eriks missionshus.

Jag har sällskap av Viggo i baksätet


Just nu läser han min Elle. Fin kille.

På väg mot Mellösa


Klara sover.

Jag ska bara

God morgon. Själv har jag varit uppe tidigt och bakat sånt som vi ska ta med till Erik, kaffekakor och kardemummakaka. Håller på att packa för att komma iväg till Mellösa i Sörmland. Det tar alltid längre tid än man tror att komma iväg.

Det gjorde det igår på jobbet också. Jag trodde att jag skulle komma iväg tidigt, men så kom jag på det ena och det andra som behövde fixas för att jag skulle få sinnesfrid till helgen. Satte till och med på datorn en gång till när jag hade stängt av den, för att jag kom på en sak som jag hade glömt. Så kan det vara. Klockan var kvart i fem när jag gick, och det var bara jag och städarna kvar vad jag kunde se.

Men sen gick jag och köpte present till Erik och en Tivoli Radio Model Two och Subwoofer i Classic Walnut till mig själv! Nu står den på plats i stringhyllan i köket. Fantastiskt ljud och utsökt design, och jag kan koppla in iPoden till den också. Vilket tryck i subwoofern. Jag fnittrade lyckligt och förtjust när jag stängde av den i natt och det kom en luftstöt från den i mitt ansikte.

Jaja. Nu ska jag bara göra klart det sista så vi kan komma iväg nån gång. Och hörrni, ni får nog vänta ett par dagar på mera Dagens kopp-kåserier. Hinner inte skriva det nu, men vi kommer ju hem imorgon. Lydia undrade hur många koppar jag kunde ha egentligen. Många. Det finns så många koppar här i livet. Och sen kan man ju tänja litet på det också. Det kanske inte bara blir mina egna koppar.

Utsikt från ett fönster

Men så bra. Nu har markiserna åkt upp. Jag kan titta ut, och ni kan få se vad som är min utsikt på jobbet varje dag. Jag tycker om utsikten. Både fina funkishus och en backe med träd. Och så har man koll på vilka som kommer och går. Jag har bra sikt ända upp till sushihaket.

Nu är jag litet fredagstrött, omotiverad att jobba och längtar bort ärligt talat. Nya chefen Johanna och Lydia har redan lämnat byggnaden för länge sen. Och jag ska ut och leta födelsedagspresent till min gamla korridorskompis Erik, som fyller 40 år på måndag. Vi ska åka och hälsa på honom och Fredrik och Linus i deras nya hus i Mellösa över helgen. Ett gammalt missionshus. Magnus, Maria och Helmer ska också dit. Old friends. Det blir trevligt!

Sipporna

I backen ovanför jobbet blommar både vitsippor och balkansippor bakom ett staket. Jag blir barnsligt lycklig av att se dem.

Mörklagd

Nyss tittade solen fram aningens aning här utanför fönstret på jobbet. Vips åker fula markiserna ner automatiskt och det blir mörkt. Jag ser inget annat än smutsiga markiser och asfalt. Trist.

Pratsjunga

På senare tid har jag lagt märke till hur Viggo pratsjunger mycket. Han berättar saker, och då sjunger han det. Hittar på allteftersom, och melodierna kommer till på samma sätt. Det är så roligt att lyssna.

Jag minns också det där från min barndom. Särskilt tydligt är ett minne från en bussresa, 811:an ut till Öregrund. Jag står på sätet och sjunger så hela bussen hör; om vad minns jag inte, men att det var hitta på allteftersom. Jag kan tänka mig att jag var så gammal som Viggo är nu.