Aldrig fastna

På lunchen idag på Delikatessingen frågade jag Lydia och Robert hur de tror att de kommer att vara om tio eller tjugo år eller när de blir riktigt gamla. Det var en intressant diskussion.

Jag vet bara att jag hoppas att jag aldrig stagnerar, fastnar i föreställningar och sätt att vara. Jag vill inte lyssna på samma musik, ha samma frisyr och samma klädstil. Fast det är klart, svart är ju alltid svart. Men det kan varieras i oändlighet.

Och så är jag övertygad om att Lydia kommer att bli en crazy cat lady.

Brummande humlor och annat

Det var verkligen vår i luften när vi cyklade hem från dagis. Vårljud och vårdofter och soligt och varmt. Hemma i trädgården brummade humlor och jag sopade bort gammalt skräp på altanen. Viggo och Klara tumlade omkring vårrusiga i tröja och jeans.

Fiskpinnar var det meningen att vi skulle äta till middag, men jag hade verkligen ingen lust. Det kändes inte vårligt. Efter en titt i kylskåpet blev det ändrade planer. Rester är bra, och kan bli en festmåltid. Plättar och pannkakor till barnen. Till mig avocado, tomat, gurka, en hemmagjord hamburgare och en bit chèvre.

Årets första fjäril

Sitter på tåget hem för att hämta på dagis. Genom fönstret såg jag just årets första fjäril – en citronfjäril. Det är ju hoppingivande om man nu tror på sånt, eller till exempel att tiden rubbas om man kliver på skarvarna. Vi får väl se.

Dagens kopp: Zebra

En av de mest åtråvärda kopparna för dem som gillar 50-talsporslin är nog Zebrakoppen från Gefle. Den symboliserar det där svartvita grafiska som är så tidstypiskt.

Modellen är samma som Hyacintkoppen, AU, och alltså formgiven av Arthur Percy, men dekoren är skapad av Eugen Trost, som var chefsdekoratör på Gefle Porslinsfabik. Vad som är speciellt med Zebra är att den är handmålad, och känns därför exklusiv. Det gör den även mer ömtålig, och man får absolut inte diska den i maskin. Men även själva godset är skört flintgods som lätt krackelerar och missfärgas. Zebra tillverkades 1955–1967.

Det finns fat till, men jag har bara två koppar utan fat. Jag köpte kopparna riktigt billigt för att de var i ganska dåligt skick inuti, och jag brukar faktiskt ha dem i köksfönstret med kryddor i, eller med hyacinter till jul.