Efter dagis

När vi kom ut från dagis sprang Viggo och Klara iväg och plockade blommor. Hela gräsmattan var full av vårlök, och Klara hittade tussilago också.

Väl hemma hade Klara somnat i barnsadeln. Hon har slutat sova middag, men det är inte så lätt att hålla sig vaken när man cyklar hem. Hon vaknade inte fast jag tog av henne selen och hjälmen, så jag bar in henne och hon fick ligga på hallgolvet med overallen på och sova medan jag planterade blommor.

Viggo höll mig sällskap när jag planterade blommorna. Han tyckte att de ljusrosa tusenskönorna var finast.

Och nu har vi ätit fiskpinnar, men det finns det ingen bild på. Det var en vanlig tisdagseftermiddag i april, det. Jag är trött och ska natta barn. Det finns viss risk att jag somnar.

Nytt försök

Blommorna som jag köpte förut dog ju av den där dumma vintern som kom tillbaka. Jag köpte nya på väg till tåget nyss.

Johanna och Beccis är också med

Kollar profilprodukter i Bromma

Dagens kopp: Rörstrandskopp med kinesiskt motiv

Ännu en kopp från min barndom. Jag tror att de här tekopparna kommer från morfar, att han brukade dricka te ur dem. Min mamma brukade i alla fall dricka sitt kvällste ur dem när jag var liten, och kaffe på morgonen också, tror jag. Men nu använder hon dem nog inte, kanske för att de är för sköra och krackelerade. Du får rätta mig om jag har fel, mamma.

Jag har i alla fall alltid tyckt om dem. Tyckte nog att de var litet eleganta när jag var liten. Och visst har de en enkel elegans och lätthet. Mycket fin form, litet gracila men inte tillgjorda. Typiskt för 20-talet. Godset är ganska tunt, och det gillar ju jag. Det får inte vara klumpigt. Örat är väl inte så skönt att hålla i, kanske. Lagom stora är de också. Den gröna dekoren med kinamotiv var jag nog mer svag för som barn. Jag var ju nostalgiskt lagd redan i barndomen, som jag tidigare skrivit om, och då på ett helt oreflekterat och urskiljningslöst vis.

Jag vet faktiskt inget om de här kopparna annars, mer än att de har Rörstrandsstämpel, och den visar vad jag kan förstå att den är tillverkad någon gång mellan 1920 och 1932. Och i så fall kanske morfar köpte dem när han var student i Uppsala och bodde på Arken. Vad vet jag. Det är en fin tanke i alla fall. Vi är tre generationer i släkten som har bott på Arken och druckit te. Morfar, mamma, min syster och jag. Men mormor som också läste i Uppsala fick inte bo på Arken minsann. På den tiden var det ett studenthem bara för män. Det var en liten utvikning, men utvikningar kan vara trevliga.