Imorgon är det sommar

säger Klara. Då ska vi dricka saft med sugrör.

Två språkpoliser i ett dilemma

I fredags på grekiska restaurangen Akropolis, jag och Jenny studerar dessertmenyn.

Jenny: Ja, choklad glass är ju särskrivet, så det kan jag inte ta.

Jag: Men du, alla desserter är ju särskrivna, då kan vi inte välja något.

Det fick bli choklad blomma. Vi svalde förtreten, och det gick ju bra ändå.

Bitterfittan på Uppsala stadsteater

Foto: Klara G

I fredags var jag och Jenny på Uppsala stadsteater och såg Bitterfittan. Jag hade funderat en del på hur boken skulle gestalta sig som enmansföreställning på 1 timme och 20 minuter.

Enmansföreställning tror jag var helt rätt, men jag tror att man krånglade till det genom röstförvrängningar och andra ljudeffekter när Anna Lyons skulle vara andra personer än Sara. Jag störde mig oerhört mycket på det. Man hade förstått ändå att det var Johan eller psykologen eller någon annan, och det blev mest effektsökeri för att lätta upp och vinna skratt. Och man måste inte skratta åt allt. Framför allt måste man inte skratta åt våldtäkt. Det hade faktiskt varit bättre om Anna Lyons hade stått rätt upp och ner och berättat hela berättelsen. Den hade burit för det och fungerat bättre så.

Naturligtvis måste man skala bort mycket från boken för en så kort föreställning. Att de valde att helt ta bort tonåren och studenttiden var nog ett riktigt val, hellre än att hyvla bort litet här och där. Det funkade ändå. Fast jag undrar ju om man hänger med om man inte har läst boken. Å andra sidan gissar jag att alla som ser föreställningen har läst boken.

Inte så förvånande notering om publiken. Kvinnor från övre tonår till yngre pensionärer. Kanske fem män totalt räknade jag till, och då gick de tillsammans med en kvinna. Inga killgäng direkt. Förutsägbart om just den här föreställningen, men också ganska typiskt för teaterpubliken generellt. Kulturtanter i alla åldrar.

Klara skyller ifrån sig

Klara kryper upp och sätter sig i mitt knä.

Jag: Hörru, det var ganska mycket kiss i din blöja. Vad ska vi göra åt det?

Klara: Jag har inte kissat i blöjan!

Jag: Det var konstigt. Vem har gjort det då?

Klara: Det var Viggo som gjorde det!

Hm, det finner jag högst osannolikt.