Bullar i Vasaparken

Två våryra i rektorsvillans trädgård

Små små frön

Nybakt bröd var jag sugen på i förmiddags. Viggo och Klara ville ut i trädgården och leka, så jag släppte ut dem, och så gjorde jag en deg som fick stå och jäsa medan jag var ute och tvättade fönstren. 40 minuter tog det att tvätta alla fönstren på utsidan, med litet avbrott för att kolla vad barnen ritade med gatkritorna och prat med grannar som gick förbi.

Viggo tyckte att det var jättegott med flingsaltet och alla frön i och på brödet. Linfrön, solrosfrön, sesamfrön och blå vallmofrön.

Nu ska jag se om vi kan komma iväg en sväng på stan och till Vasaparken och leka. Det är nästan sol nu.

Från min trädgård

Plastjesus undrar varför inte han fick följa med

Lydia är på någon ledarkonferens med sin kyrka idag. Plastjesus undrar varför inte han fick följa med. Han är väl ledare, typ? Han ställer sig litet frågande inför det här.

Lunchdejt med datorn

Ingen Lydia här idag, och jag är stressad och har mycket att göra, så det blev sushi framför datorn. Satt och jobbade till ett i natt. Hoppas jag inte är för trött ikväll. Då ska jag och Jenny gå på Uppsala stadsteater och se Bitterfittan. Det har varit en ljuspunkt sedan jag bokade biljetterna i februari. Det blir intressant att se hur de har bearbetat boken.

Matematik

Hur många tusenskönor blir det kvar i urnorna på trappen om Klara plockar alla?

Nu blev jag faktiskt ledsen, men hon gjorde ett fint arrangemang av dem i lilla Floraskålen förstås. Och jag förstår ju den outsägliga lyckokänslan av att plocka blommor.

Jag korrekturläser på tåget

Jag märker aldrig när konduktören ska kolla biljetterna, för jag sitter alltid försjunken i jobb och med iPoden i öronen.

En plats i solen

Lunch med Ullie

Vi sitter på Joel’s.

Varför har du ingen overall, mamma?

Ordväxling i hallen i måndags när vi skulle till dagis och det var en plusgrad ute:

Viggo: Varför har du ingen overall, mamma?

Jag: Därför att mammor och pappor inte brukar leka ute i flera timmar på morgonen när de kommer till jobbet.

Och det är ju sant. Men i sanningens namn är det nog mest så att jag hellre går och fryser och känner mig cool i min alldeles för tunna och korta fuskskinnjacka som man absolut inte får plats med någon knölig tjock tröja under. Det skulle ju se fult ut då. Men det sa jag inte.

Relativt lugn

Idag är det jobba hemma-dag. Familjen är avvinkad och på väg till dagis. Nu är det lugnt och skönt här hemma. Jag dricker te ifred och kommer igång med jobbet. Men lugnet är relativt. Jag har massor att göra, och jag tänker alltid att jag ska hinna massor på mina jobba hemma-dagar. Litet som barnet i visan som räknar upp allt hon ska köpa om hon får en femöring. Just att jag jobbar hemma gör i alla fall att jag inte känner mig lika stressad. Slipper hinna med tåget- och bussenstressen, och får jobba ostört.

Utvilad är jag förresten också. Jag somnade såklart inne hos Viggo när vi läst bok, och när jag vaknade strax före midnatt gick jag och lade mig istället för att sätta mig och jobba. Det var nog bra. Nu har jag sovit så där mycket som man borde.

Senare blir det lunch på stan med Ullie. Bra bra.

Efter dagis

När vi kom ut från dagis sprang Viggo och Klara iväg och plockade blommor. Hela gräsmattan var full av vårlök, och Klara hittade tussilago också.

Väl hemma hade Klara somnat i barnsadeln. Hon har slutat sova middag, men det är inte så lätt att hålla sig vaken när man cyklar hem. Hon vaknade inte fast jag tog av henne selen och hjälmen, så jag bar in henne och hon fick ligga på hallgolvet med overallen på och sova medan jag planterade blommor.

Viggo höll mig sällskap när jag planterade blommorna. Han tyckte att de ljusrosa tusenskönorna var finast.

Och nu har vi ätit fiskpinnar, men det finns det ingen bild på. Det var en vanlig tisdagseftermiddag i april, det. Jag är trött och ska natta barn. Det finns viss risk att jag somnar.

Nytt försök

Blommorna som jag köpte förut dog ju av den där dumma vintern som kom tillbaka. Jag köpte nya på väg till tåget nyss.

Johanna och Beccis är också med

Kollar profilprodukter i Bromma

Dagens kopp: Rörstrandskopp med kinesiskt motiv

Ännu en kopp från min barndom. Jag tror att de här tekopparna kommer från morfar, att han brukade dricka te ur dem. Min mamma brukade i alla fall dricka sitt kvällste ur dem när jag var liten, och kaffe på morgonen också, tror jag. Men nu använder hon dem nog inte, kanske för att de är för sköra och krackelerade. Du får rätta mig om jag har fel, mamma.

Jag har i alla fall alltid tyckt om dem. Tyckte nog att de var litet eleganta när jag var liten. Och visst har de en enkel elegans och lätthet. Mycket fin form, litet gracila men inte tillgjorda. Typiskt för 20-talet. Godset är ganska tunt, och det gillar ju jag. Det får inte vara klumpigt. Örat är väl inte så skönt att hålla i, kanske. Lagom stora är de också. Den gröna dekoren med kinamotiv var jag nog mer svag för som barn. Jag var ju nostalgiskt lagd redan i barndomen, som jag tidigare skrivit om, och då på ett helt oreflekterat och urskiljningslöst vis.

Jag vet faktiskt inget om de här kopparna annars, mer än att de har Rörstrandsstämpel, och den visar vad jag kan förstå att den är tillverkad någon gång mellan 1920 och 1932. Och i så fall kanske morfar köpte dem när han var student i Uppsala och bodde på Arken. Vad vet jag. Det är en fin tanke i alla fall. Vi är tre generationer i släkten som har bott på Arken och druckit te. Morfar, mamma, min syster och jag. Men mormor som också läste i Uppsala fick inte bo på Arken minsann. På den tiden var det ett studenthem bara för män. Det var en liten utvikning, men utvikningar kan vara trevliga.

Sånt jag inte gillar

Ja, att trycka en regnvåt cykelhjälm på mitt huvud, till exempel.

Den som dricker, tänker icke. Den som tänker, dricker icke.

Ibland kan man behöva litet inspiration. Jag sitter här och filar på texterna till kampanjwebben till en kampanj med start Folknykterhetens vecka. Emellanåt vilar jag blicken på saker här i rummet, som det här fina kortet från förbudsomröstningen, till exempel. Jag tycker verkligen om bokstäverna fyllda av barnansikten, och roligt grepp att använda ett budskap som adresslinjer på baksidan!

Nu lade ju nykterhetsrörelsen ner kravet på rusdrycksförbud när vi förlorade folkomröstningen med minsta möjliga marginal på 20-talet, och argumentation och tonläge har förändrats rätt mycket genom åren. Ändå kan man nog säga att den där första meningen: ”Den som dricker, tänker icke.”, har en viss anknytning till temat för årets kampanj. Ni får se.

I väntan på tåg

Missade precis nio över nio.