Barnböcker från förr: Måns och Mari om vintern

Jag älskar Kaj Beckmans böcker om Måns och Mari. Språket. Stämningen. Sättet att prata om vad som händer under olika årstider och hur människor bör vara mot varandra. Och allra mest illustrationerna. 1974 utkom Måns och Mari om vintern på Folket i bilds förlag. Här kan ni läsa om fler barnböcker med jultema som jag tipsat om.

Liten skål med gul och svart dekor

Den här skålen har alltid stått tillsammans med den andra gulsvarta skålen på hallbyrån. Jag har verkligen ingen aning vad det är för skål. Någon som vet? Under finns en stämpel som delvis är svår att tyda. Jag tror att det står IB 542. Sedan är det en handmålad 2:a.

Barnböcker från förr: Snobben, Karl och julen

Det var ett tag sedan sist jag publicerade ett Barnböcker från förr-inlägg, men Husmorsskolan gjorde mig påmind om att jag tänkt presentera barnböcker som passar att läsa i juletider, i ett fint inlägg med flera av mina favoriter! Dagens bok är Snobben , Karl och julen av Charles M. Schulz från 1965, utgiven på svenska på Tidens Förlag 1967. Jag har flera böcker om Snobben, men det är från den här historien som de Charlie Brown-julgranar som man ser i USA kommer. En liten gren nedstucken i en träbit. Historien gjordes även som film samma år, och soundtracket med Vince Guaraldi Trio är en av de mest populära julskivorna någonsin, åtminstone i USA. Lyssna på Spotify. Om du vill läsa om fler barnböcker från förr gör du det här. Förra julen skrev jag om min absoluta favoritjulbok, Byn som glömde att det var jul.

Dagens kopp: Glöggkoppar av Gunvor Olin-Grönqvist från Arabia

Så här i adventstider passar det bra att visa upp mina glöggmuggar som jag köpte på Tradera för många år sedan. Jag vet inte vad de heter, men de är formgivna av Gunvor Olin-Grönqvist. I Arabiakatalogen från tidigt 60-tal som jag har finns de inte med. Jag gissar att de är från mitten eller slutet av 60-talet. Jag gillar den raka formen, det sköna örat och variationerna i den handmålade dekoren. Alla mina Dagens kopp-inlägg läser du här.

Primula från Rådabruk Rörstrand

Ibland har man saker mitt framför näsan så man inte tänker på dem. Som den här lilla lövformade skålen med matt svart glasyr på insidan och blank gul glasyr på utsidan. Den har jag haft i alla år på hallbyrån, var jag än bott, och lagt småsaker i som inte får komma bort. Som en nipperask. Skålen är märkt Primula Rådabruk Rörstrand. Rådabruk var ett varumärke använt av Rörstrand för porslin sålt via EPA-varuhusen på femtiotalet.

Upplandskubb

Hör ni, ni borde faktiskt baka Upplandskubb. Det är ett så trevligt och gott och faktiskt lättbakat bröd. Förr kokade man det i vattenbad på spisen i många timmar, men i det här receptet från Vår kokbok gräddar man det i en rostfri gryta med lock i ugnen en timme. När det är färdiggräddat och har svalnat ordentligt skär man det i fyra delar som man sedan skivar tunt. Härlig rågsmak blir det på det täta brödet. Gott med ost eller skinka på, eller bara bregott! Här hittar ni receptet.

Om barnen får eget enris får jag bestämma över julgranen

Ni som har läst min blogg i flera år vet säkert att jag vill pynta julgranen själv med mitt 50- och 60-talspynt. Barnen får inte vara med! Istället brukar barnen få enris i krukor på sina rum som de får pynta själva. De fick enrisen redan till första advent, även om julgranen inte kommer in förrän natten till julafton. Man kan se att Viggo är nöjd med lagom mycket rött pynt, eftersom rött är hans favoritfärg, medan Klara har vräkt på så mycket pynt som möjligt. Alla nöjda och glada!

Alla dessa juldukar

Visst vill ni se hela min samling av juldukar?

Den här brukar jag alltid ha på köksbordet på julafton. Den är signerad Brit B, Brit Bredström, en av mina favorittextilformgivare. Ni kan se vad jag har i övrigt av henne här.

Sedan kommer en kvadratisk och en löpare i samma mönster, som är så härligt. Den kvadratiska ligger ofta på matsalsbordet i vardagsrummet på julafton. Jag kan inte riktigt tyda signaturen. Juntti? Putti?

Den här lilla, signerad Maud, är så trevlig. Det är verkligen fint med blå juldukar. Det är nog den julduk jag har haft längst i min ägo.

Lussekatter och pepparkakor är det på den här.

En löpare och en liten kvadratisk i geometriskt mönster, som egentligen kanske inte är juldukar, men jag tycker att de känns juliga. De här har jag haft hemskt länge, sedan tidigt 90-tal.

En kökshandduk är det här, och ingen bordsduk, men den får vara med ändå med sitt julmotiv. Signerad Tampella ”Martta” Aune Laukkanen design Made in Finland.

Här har vi en som jag inte vet om jag använt ens; tycker inte den är riktigt lika fin som de andra i samlingen.

Den här blåa är egentligen väldigt söt, men den där påsydda syntetspetsen känns malplacerad.

Den här är härligast av alla. Man blir så glad! Signerad Gitt Lagerson. Maria/Gilas grotta har visat ett par julstrumpor i samma tyg, och i kommentarstråden kan man läsa en del om Gitt Lagerson här.

Slånbärssaft

I mitten av oktober plockade jag slånbär i Bärbyparken. Då hade inte frosten kommit än, och slånbär behöver en frostknäpp för att sockerämnena ska utvecklas. Alltså lade jag dem i frysen och glömde bort dem. För några dagar sedan hittade jag dem och tog tag i saftningsprojektet. Det är nämligen ett flerdagarsprojekt. Bären får inte kokas, för då blir saften besk, utan man kokar upp vatten och slår över bären, som sedan får stå i kylen ett dygn. Så silar man av saften, kokar upp den igen, häller över bären och stoppar i kylen ett dygn igen. Sammanlagt fyra gånger gör man det här. Sedan silar man saften från bären i silställning, kokar upp saften och rör i socker och kokar upp igen. Låter det krångligt? Ja, man måste ju ha tid några kvällar i rad att göra det här, men uppkoket och att hälla över bären går ju fort varje gång. Saften blev god i alla fall, nästan godare varm än kall den här årstiden!

Om man inte vill kavla och ta ut pepparkakor med mått kan man baka gingersnaps

Naturligtvis gillar jag Tant Harriets pepparkakor ur Vår kokbok bäst, men det är roligt att baka gingersnaps också som variation. Även om jag gillar det vanliga kavlandet, så vet jag att en del tycker att det är knepigt att få till bra, eller man kanske helt enkelt inte har tid. Det är ju ganska tidsödande att baka traditionella pepparkakor. De här är jämförelsevis otroligt snabba! Degen behöver bara vila i kylen en timme, jämfört med vanlig pepparkaksdeg som behöver minst ett dygn på sig. Sedan rullar man degen till bollar som rullas i strösocker och läggs på plåtar. In i ugnen och grädda 10 minuter. Klart! Här är receptet.

Finfina julklappsetiketter

I tisdags hade jag en helkväll med Fröken Blomma som startade med loppisrunda på Upplandsgatan, även om loppisrunda kanske är litet missvisande för antikaffärerna där. Ordentligt porslinsknarkande blev det i alla fall, och jag slog till på de här underbara julklappsetiketterna.

Paketkalendrarna

Visst. Jag vet att jag visar dem varje år, men de är så fina. Förra året kom jag på bästa idén. Jag köpte papperspåsar som jag gjorde hål i med hålslag. I stället för att slå in 24 paket stoppar jag prylarna i påsarna och snöre genom hålen så jag kan knyta fast i kalendrarna. I år knöt jag med rött garn. Dessutom sparar jag påsarna till nästa år om de inte råkar gå sönder av ivriga barnhänder. Den övre har Viggo. Den har jag köpt på Tradera, och den är signerad Kajsa Nordström. Den nedre hade jag när jag var liten, och den har Klara nu. Jag upptäckte att den fanns på bild i Elin Eks Supertanten, så den måste ha funnits som materialsats tidigt 70-tal.

Adventsskålen fylld med mossa

Klara och jag bakade lussekatter och saffransbullar i förmiddags

Här är mina tre bästa tips för goda lussekatter. För det första, använd 1 gram saffran som det står i recepten, och stöt den ordentligt i mortel. Varför man ska baka saffransbröd som inte smakar saffran förstår jag inte. Då kan man väl baka kanelbullar istället. Inte snåla med saffran, och inte slarva med att stöta den i mortel. Annars kommer inte smaken och färgen fram. För det andra, ha inte för mycket mjöl i degen så att bullarna blir torra och kompakta. För det tredje, jag har alltid två teskedar vaniljsocker i degen. Väldigt gott och tar fram saffranssmaken fint. Klara ville förstås baka kusar som ni ser. Det gjorde jag också, men dessutom brukar jag baka ut en del av degen till släta bullar. När de har kallnat doppar jag ovansidan i smält smör och strösocker. Det blir vansinnigt gott! Men det här ska göras när de ska serveras. Ska de frysas in eller förvaras i påsar några timmar väntar man med det. Här är receptet. För övrigt finns det inget porslin som är så fint till lussekatterna som Röd eld.

På egen hand – en hantverksbok från 60-talet

Sådana här hantverksböcker från 60-talet tycker jag är roliga. Den här hittade jag på Emmaus i Gryttby förra helgen. På egen hand av T Lundberg och A Karlstedt från 1968. Här finns beskrivningar och bilder på tekniker för tryck på papper, dekor på tyg, skulptur och mosaik, metallpyssel, keramik och porslinsmålning och arbeten i läder och bast. Det är så väldigt tidstypiskt, och användbart både om man vill prova på själv eller läsa på om den här typen av föremål, som man också hittar på loppisar.

Fem fantastiska barntallrikar från 50-60-talet

Nu ska ni få se fem fantastiskt fina barntallrikar som jag har i gömmorna, alla köpta när mina barn var små.

Allra, allra finast är ändå den från Arabia, som hör ihop med emaljmuggen från Finel. Men tallriken är alltså i porslin. Perfekt skick är den i också, som om inget barn ätit på den. Inte Viggo och Klara heller, faktiskt. Jag köpte den för att den är så underbar, men jag tror att de var litet för stora för särskilda barntallrikar.

Sedan har vi en tallrik från Norge, från Stavangerflint. Den har en dekor från Folk och rövare i Kamomilla stad, eller Folk og røvere i Kardemomme by, som den heter på originalspråk. Oj, vad jag lyssnade mycket på den barnskivan när jag var liten.

Nästa porslinstallrik kommer från Gustavsberg och är gjord av Stig Lindberg. Den ingår i ett set som heter Baby eller Alla barns servis, som tillverkades 1951-1957. Det finns även en djup tallrik med en björn och en mugg, men jag har bara den här flata tallriken med ganska sliten dekor.

Så har vi en ornamintallrik från Gustavsberg med en giraff och en elefant och två barn på.

Allra sist ännu en ornamintallrik i samma form, men denna gång står det ”Balo 6012 Ornamin Sweden” under. På den är det några härligt tidstypiska hönor och en tupp. Litet kantiga och asymmetriska så där. Jag beskrev tidigare i veckan hur många barnserviser i ornamin som kom från kontinenten först började tillverkas på licens i Sverige av Baloplast, men att Gustavsberg senare tog över.

Dagens kopp: Stig Lindbergs barnmugg Vida världar

Ännu en barnmugg i ornamin! Denna gång Stig Lindbergs Vida världar från Gustavsberg. Verkligen fin form på muggen med sin välvda kant och öronen! Gustavsberg började tillverka ornaminplast i slutet av 60-talet, och då kom också barnserviserna. Den här muggen hade jag inte när jag var liten. Jag köpte den på Tradera när jag fick barn.

Dagens kopp: barnmugg med pojke med ballonger

När jag inventerade min koppsamling för ett tag sedan insåg jag att det fanns koppar som jag inte bloggat om. Den här barnmuggen till exempel, som jag hade som barnmugg när jag var liten. Till muggen hör två tallrikar, som jag också hade som barn. Det här setet som jag har nu har jag dock köpt på Tradera när jag själv fick barn. Setet kommer från Gustavsberg och är tillverkat i ornamin, som står för ornamenterad melamin. Dekoren är utländsk. I boken Bruksföremål av plast av Thomas Lindblad kan man dock läsa att först tillverkades det av Baloplast, men senare köpte Gustavsberg upp deras maskiner och licensen. Jag tycker väldigt mycket om det här 60-talssetet, och även om Viggo och Klara inte har ätit på det på bra många år, är det alltid populärt när mindre barn kommer på besök. Alla gillar det!

Den här Laholmsskålen har jag haft sedan urminnes tider

Eller åtminstone sedan början av 90-talet. Jag minns att jag hade den i lic-rummet på Arken. Jag vet inget om den, men under står det IB förutom stämpeln med Laholm. Signaturen IB har det funnits flera stycken, men jag hittar ingen som står knuten till Laholm.

Jag lämnade in ett billass fullt med grejer till Emmaus i Gryttby och köpte tre grejer

Härlig känsla att rensa ut massor och skänka bort. Bara tre nya grejer kom jag hem med. En rostfri bunke som jag ska ha till marängvispning. Jag har en riktigt stor rostfri bunke som jag gör jäsdegar i, men den här var inte fullt så stor, men ändå med höga kanter. Plastbunkar är inte så bra när man ska vispa maräng, eftersom de sällan blir riktigt fettfria när man diskar dem. Rostfritt är utmärkt. Så en rolig bok som jag ska visa i ett separat inlägg. Och så en skål i Stig Lindbergs fina serie Pall, som bara tillverkades 1962-1963. Den var naggad i kanten på ett ställe, och ett par prickar i botten, så den kostade 70 kronor. I perfekt skick skulle man säkert få lägga på en nolla. Jag köpte den för att göra arrangemang med hyacinter och mossa i till advent. Det duger den till och det kommer bli sagolikt fint.