Enfärgade linneservetter från 60-talet

Den här sommaren har jag köpt enfärgade linneservetter för ett par kronor styck litet här och där på loppisar, och i lördags hittade jag 6 servettringar från Karl Holmberg på Vaksala torg. I perfekt skick var de. Jag tänkte citera litet från ett par inredningsböcker från 60-talet.

Sätta bo av Kerstin Henrikson-Abelin (1965):
Numera använder vi ju gärna servetter som bryter mot dukens eller tabletternas färg, det är därför inte nödvändigt att ha servetter till varje duk. Man reder sig bra med något dussin från början. Storleken 30×30 cm är fullt tillräcklig. Den som vill vara extra praktisk kan förresten göra sina servetter 35×45 cm och på så vis även använda dem som tabletter.

Så jag dukar… av Margareta Hald (1962):
Pappersservetten är en god hjälp både till vardag och fest. Den finns ju både i helt vitt och i trevliga färger och mjuk kvalitet. Kanske ställer den sig inte så billig i det långa loppet som vardagsservett eftersom den måste bytas ut till varje måltid. Men här som så ofta blir det en avvägningsfråga: tid eller pengar.

Bomull är ett utmärkt material i vardagsservetten. Det är lätt att sy servetterna av det material och i den färg man önskar. Om man gör sig mödan att vika en riktigt jämn fin fåll – den kan vara ett par cm bred – och göra fina hörn, kan man gott fålla servetten på maskin.

Linneservetten förekommer i alla de färger. De är oftast kvadratiska i mått från 20×20 cm och uppåt. Ett relativt nytt mått är 20×60 cm, som förekommer i vissa tillverkningar. Vita servetter till vit linneduk tillverkas i dag i något mindre format, 50×50 cm, till skillnad mot forna dagars 60×60 cm eller ännu större. Men är det fråga om fest så är det härligt med en riktigt stor servett.

Vad färgen beträffar så är det trevligt med en rutig duk med en enfärgad servett i någon av dukens färger, då behöver man inte befara någon miss. För den som inte känner sig så säker på färger är det alltid lättare att hålla sig inom samma färgskala och till samma material. Också till en vit duk kan man med fördel ha servetter i avvikande färg och material.

Rödavinbärssaft och körsbärssylt så det stänker om det

Ja, när jag kokade vinbärssaften stänkte det inte så fasligt, men när jag kärnade ur körsbären! Jag använde olivurkärnare, och att kärna ur 2 liter körsbär tar en timme ungefär. Jag vill ha en sån här automatisk körsbärsurkärnare! Körsbären hade min syster plockat åt mig hos mamma och pappa i Öregrund. Vinbären plockade jag på ödetomten vid åsen i söndags.

Det växer så det knakar i barnens rabatt

Huller om buller var principen när barnen sådde i sin rabatt, så nu är det blommor och morötter och pumpor om vartannat. Klara är mycket nöjd.

Marianne Westmans kryddburkserie Kulinar

Hittade tre kryddburkar ur Marianne Westmans Kulinar på Vaksala torg: nejlikor, curry och ingefära. När jag kom hem och började googla insåg jag att det ska vara teaklock. Tänkte annars att Kulinar som känns litet rustik jämfört med de andra kryddburkserierna kanske bara hade korklock. Men jag funderar på om det där är originallocken och att teakdelen bara har ramlat av, för originallocken är ju teak med kork under. Sedan undrar jag vilket år Kulinar är formgiven? Hittade ingenting varken på nätet eller i mina böcker. Inte ens i utställningskatalogen ”Mönsterfabriken Marianne Westman på Rörstrand 1950-1971″.

Presenta i ny butikslokal

Presenta, antikaffären som mest är inriktad på Upsala-Ekeby, håller på att flytta in i en ny butikslokal på Sankt Olofsgatan 48. Jag gick förbi och spanade in den på lördagens loppisrunda. Den har ju faktiskt väldigt snygg exteriör. Gissar att det egentligen är två butikslokaler som slagits samman, och att den högra från början varit kiosk. Jag har ingen aning varför de flyttar, men jag tycker nog läget är sämre. Den gamla lokalen på Väderkvarnsgatan låg mer bland många andra loppisar och antikaffärer. Där flyttar just nu Friskis & Svettis gym in. Till 25 augusti måste man vänta med att besöka nya butiken.

Vilken ryamatta är passar bäst i vardagsrummet?

Nu behöver jag litet feedback här. Jag har två gamla ryamattor som jag har haft ganska länge. Den ena, som är mest grön, har min morfars far knutit. Den är väldigt fin i färger och komposition, men känns litet tunn och gles faktiskt. Den har legat i sovrummet ett par år. Den andra köpte jag på loppis för något år sedan, men den var jätteskitig och behövde tvättas, så den har varit undanlagd. Nu med den nya tvättmaskinen som kan tvätta 9 kg kunde jag plötsligt tvätta de här mattorna, och det har jag gjort. Det gick jättebra! I vardagsrummet låg förut en grå yllematta från 50-talet och det är inget fel på den, men nu har jag testat att lägga ut ryamattorna istället. Den gröna passar nog bäst i storlek. Den är lika lång som soffan. Men jag tycker egentligen att den andra är coolare, och den är mycket tätare och mjukare. Men den är nog litet för liten så det ser fånigt ut, eller? Vad tycker ni? Vilken passar bäst?

Nedprutad Furuvikkarott med kryddor

På dagens loppisrunda på Vaksala torg såg jag den här stora gula Furuvikkarotten. Jag tycker väldigt mycket om Furuvik, men den här var väldigt krackelerad och missfärgad. Men när något är i så här dåligt skick har det ju tappat helt i värde, så då brukar man kunna få det riktigt billigt, och jag hade en idé om att ha den som kruka till kryddor ute på altanen. Det duger den till. Tjejerna bakom bordet ville ha 50 kronor för den. 20 kan jag ge, sa jag. De försökte med 30, men jag sa nej. När jag gått klart på torget gick jag tillbaka och frågade om jag kunde få den för 20 i alla fall, och då gav de sig. Nu har några av kryddorna flyttat in i karotten!

Missa inte det här om keramik från Bay

Om ni inte redan följer Tysk retroblogg så gör det, och missa framför allt inte det här inlägget som ger information om Bay.

Restlunch

Tvättlycka

Ni vet hur små barn kan sitta och titta på en snurrande tvättmaskin och tycka att det är jättespännande och roligt. Litet så är jag just nu, för efter 8 dagars väntan på att de skulle byta ut den nya tvättmaskinen som hade fabrikationsfel har jag äntligen en fungerande maskin igen! Premiärtvätten är sofföverdraget, och jag får plats med allt på en gång i 9 kg-maskinen. Lovely! Ovanför tvättmaskinen finns förresten en svart originalströmbrytare som är så snygg.

Sensommarmiddag på altanen med vännerna

Fin kväll med några av mina äldsta vänner, och åh vad jag älskar att laga mat när jag har tid att anstränga mig och det uppskattas! Det är så roligt och inspirerande. Lammrostbiffen med citron, rosmarin och vitlök gjorde jag redan igår, och så en rödbetssallad med fetaost, en sallad med nektariner och aprikoser i vinaigrette, en tomatsallad med lökblast och basilika, sockerärtor, en sallad på olika salladssorter och röd och grön mangold, baguette och en röra med gröna oliver, kapris, basilika och sötmandel. Riktigt nöjd är jag med dukningen också. Jag borde använda Blå husar oftare. Till efterrätt hade jag gjort vit chokladpannacotta med hallon, och så rosenmaränger och te.

Om man går igenom 1600 olästa mejl första dagen efter semestern får man köpa en leksak

Och det gjorde ju jag. Både gick igenom 1600 olästa mejl och köpte en leksak. För första gången någonsin har jag helt låtit bli att kolla jobbmejlen under mina 4 semesterveckor. Det var bra för mig, och världen gick inte under. Det var faktiskt ingenting i mejlen som var katastrof att det inte åtgärdats direkt. Så när jag hade tagit mig igenom alla mejl och åtgärdat det viktigaste gick jag och köpte den här! En jättesmart sprits i silikon, som är mycket lättare att hantera än vanliga spritsar. Decomax heter den, och finns i två storlekar. Det här är den större. Nu måste jag faktiskt baka något mera, så jag får testa den. Eller hur?

Rosenmaränger

Avslutade min semester igår kväll med att baka rosenmaränger! Rosorna plockade jag i mina föräldrars trädgård i Öregrund och torkade. Nu är det dags att ta sig i kragen och ta tåget till Stockholm igen. Hej, pendlarliv.

Dagens kopp: Hertha Bengtsons gröna Ceylon från Rörstrand

Vad passar bättre att duka med när en av mina äldsta och bästa vänner kommer på förmiddagsfika, om inte en ny kopp från loppisrundan igår. Ett loppisfynd kan jag inte kalla den, men bra pris för att vara antikaffär i Uppsala. En gul Ceylonkopp har jag sedan tidigare, men igår slog jag till på en grön på Söders gammalt och nytt. 175 kronor fick jag betala för den med ett par tjugors rabatt. Nu vore det inte dumt med en turkos också. Spana gärna in hur fint Anders och Daniel dukade med sitt Ceylonporslin häromdagen. För egen del dukade jag ute på altanen först, men när vi hade suttit ute och fikat någon timme började det regna så mycket att regnet liksom kom in på snedden, så då fortsatte vi fika i vardagsrummet istället. Och ja, ni ser rätt, jag har bakat nya småkakor igen, nu när äntligen alla som var över från 50sorters kakor-projektet är slut. När några kompisar skulle komma hit och leka med Viggo och Klara fick de välja vilka kaksorter jag skulle baka till fikat, och då valde Viggo drömmar och Klara chokladsnitt.

Mitt första spel (Alga 1237)

Sista Alga-spelet i högen som jag hittade på Åkes sakförmedling för någon vecka sedan. Det här spelet är daterat 1962 och det står © Milton Bradley Company. Under Berne & Universal Copyright Conventions. Spelpjäserna saknas, men det är inget problem att komplettera med. Fint, tyckte både jag och Klara.

Svart och gul emaljskål

Så härlig var den här lilla emaljskålen som jag hittade för 30 kr på Väderkvarnens antik och kuriosa, och jag har aldrig sett någon med det mönstret förr. Ingen aning har jag om ursprung och tillverkare. Någon som vet?

Uppdatering: Nu har jag fått veta av Benny att det är en Cathrineholm, och att skålen heter Saturn. Norsk skål, alltså! Här finns en flickrgrupp med Cathrineholmsföremål.

Walt Disney’s Mary Poppins-spel (Alga 1239)

Från 1964 är det här spelet, samma år som filmen. Tyvärr saknas en av pappfigurerna som ska sitta i karusellen, Bert, men det funkar ju att spela ändå. Bara en spelpjäs finns det också, men det är inget problem att ta från ett annat spel. Väldigt charmigt i alla fall!

Gissa mitt ord! (Alga)

Tänk vilken överraskning som väntade mig när jag öppnade det här spelet, som var ett av tre fina Algaspel som jag hittade på en av loppisrundorna förra veckan. Orden som den tidigare ägaren hade skrivit visade sig vara en rad tidstypiska namn, och överst mitt eget! Säkert är det namnen på familjemedlemmar och kanske kompisar. Väldigt snyggt är det också med brickorna som imiterar olika träslag. Spelet verkar ha engelsk förlaga, för på locket står: © John Waddington Ltd., England. Bredvid Algalogotypen står också 1229, och jag har noterat att Algaspelen brukar ha nummer på det viset. Finns det någon spelsamlare som har koll på vad de här numren betyder? Är det unika nummer för varje spel, och finns det någon systematik så att man kan räkna ut vilket år ett spel är tillverkat utifrån numret? De andra två spelen jag köpte nu, som jag ska visa upp senare, har nämligen nummer väldigt nära, och jag tror att alla tre spelen kom från samma ägare som säkert köpt dem under en ganska kort tidsperiod när barnen var i lämplig ålder. De andra två spelen är från 1962 och 1964, men på det här spelet står inget årtal.

Dagens kopp: Stig Lindbergs Coq från Gustavsberg

Stig Lindbergs Coq är verkligen en klassiker som var omåttligt populär bland 60- och 70-talets radikaler, minns jag att en av mina lärare när jag läste konstvetenskap kommenterade den. Man var väldigt rätt om man hade den. Den producerades i nästan 20 år, 1966-1985. Modellen heter LU. Jag har aldrig känt något starkt habegär till Coq, och nog tyckt att den har varit litet för robust för min smak. Men när jag hittade den för en tia på en gårdsloppis fick den följa med hem, och nu tycker jag mer och mer om den! Jag tror fortfarande inte att jag skulle vilja duka med en hel servis, men en udda kopp är alldeles lagom. Ganska många dagar nu har jag valt att dricka mitt frukostte ur den. Den är så otroligt skön och behaglig, och jag gillar växelverkan mellan det mycket blanka och matta i glasyren. Jag tror också att det lättar upp intrycket att den är vit och inte brun inuti. Snäll och omtänksam känns den. Sånt som man behöver på morgonen.

Bättre att gilla läget och lösa det som går än att sura

Vet ni vad? Nya tvättmaskinen är installerad, men det är fabrikationsfel. Så nu har vi ingen fungerande tvättmaskin istället för en dåligt fungerande. Nu har jag ägnat avsevärd tid i telefonkö och att felanmäla hos först Media Markt och sedan Cylinda medan jag gjort pannkakssmet och stekt pannkakor och plättar med en hand, samtidigt som jag försökt hålla modet uppe på hungriga barn och mig själv och sprungit mellan köket och tvättstugan. Någon ny tvättmaskin kunde de inte fixa nu, för den ena som arbetar åt Cylinda i Uppsala har semester och den andra är sjukskriven för ryggproblem, och jag kan kanske tycka det de kunde vara mera lösningsinriktade och ansvarstagande, men nu skakar jag av mig känslan av självömkan och olust som kom över mig. Det finns värre problem här i världen, och jag har i alla fall råd att köpa en ny tvättmaskin när jag behöver. Så istället för att låta det här förstöra mina sista semesterdagar rycker jag upp mig. Det löser sig, och tills vidare får jag väl cykla med tvätten till mina föräldrars lägenhet och tvätta. Sura gör inget bättre. Nu tar jag ansvar för att fylla tiden med trevliga saker istället för att vara sur över situationen.