Ettagluttare

Nu har Viggo börjat ettan. Så här såg det ut när det drog ihop sig till upprop. Just då fick föräldrarna sitta på stolarna och barnen på golvet. Samma klass som förskoleklassen plus några elever till. 28 stycken. I lärare, en fritidspedagog och en resursperson, så klassen kommer ofta vara uppdelad. Vi föräldrar fick vara med på uppropet och sen fick vi separat information inne på fritids när barnen fick komma igång och så hade de skola till klockan ett. Eftersom det var första dagen och jag var hemma i Uppsala hämtade jag först Klara och så Viggo redan vid tvåtiden så vi fick mjukstart på vardagen. Viggo hann vara på fritids en timme i alla fall och leka. Barnen var så skuttiga och glada. Madeleine som är fritidspedagog undrade om Viggo fått raketbränsle i sommar för att det var sån fart på honom.

Slut på sommarlovet

Hemma på Kadettgatan igen sedan igår. Sista dagen på barnens sommarlov var det idag och jag har planterat tomatplantorna som jag fick i Öregrund, som mamma hade dragit upp från frö i sitt växthus och som sen har stått ute på friland. Chocolate Cherry och Tigrella. Och så har jag frostat av kyl och frys. Det är så skönt att göra rent, slänga sånt som är gammalt och ställa in allt i ordning igen.

Imorgon börjar Viggo första klass på Domarringen. Inte så stor skillnad mot förskoleklassen. Samma ungar. Samma korridor. Samma fritids och fritidspersonal. Och Klara börjar på dagis igen efter sommarlovet. Vi tar mjukstart på vardagen har jag tänkt, så jag hämtar dem efter att skoldelen är slut vid ett.

Men på onsdag, då ni, då börjar jag nya jobbet!

Dagens kopp: Blå Husar från Gustavsberg

På loppisen som ligger i vandrarhemmet runt hörnet till lekparken vid klockstapeln hittade jag en Blå Husar-kopp i början av veckan. Den har en nagg i fatet, men jag tänker att bara koppen är värd de 50 kronorna! Ett nytt fat kan jag nog hitta senare. Blå Husar är formgiven av Stig Lindberg och var i produktion 1968-1973. Mina föräldrar har de här kaffekopparna i lägenheten inne i Uppsala, men den här är större, så det måste vara en tekopp för den inte är så stor. Teet kallnar alldeles för fort, annars är det skön form och bekvämt öra att hålla i. Varje exemplar kan ju se ganska olika ut eftersom det är flytande blå dekor. Jag kanske tycker att dekoren är litet väl diffus och ihopfluten på just den här koppen.

Såna där trevliga böcker

Hittade på två av de tre olika loppisar som finns inne i Öregrund. De två senare kostade en femma styck. Kokboken i ICA-Kurirens klassiska rutiga serie var dyrare, kostade 60 kr i sjöboden nere i hamnen. Men de är rätt eftertraktade och den var i mycket fint skick. Annars har jag ofta hittat dem för tjugo pix. Ni ser vilka trevliga illustrationer det är i krukväxtboken. Man blir glad!

Några bra-att-ha-grejer

Sånt där som man betalar en femma eller tia för som gör vardagen vackrare. Det ljusgula måttet fick jag på köpet när jag köpte öppnaren.

Red Top och Pynta måste jag förbarma mig över

Egentligen köper jag inte porslin med missfärgningar, sprickor eller nagg nuförtiden. Porslin som man ska ha mat och dryck i är ofräscht om det är skadat. När jag började gå på loppisar i gymnasiet på 80-talet hade jag inte så mycket urskiljning, så då köpte jag sånt. Det finns ett undantag, och det är blomkrukor. Det tycker jag är okej om det finns nagg på. Ibland köper jag även tekoppar som har små skador för att ha dem som krukor till exempel till hyacinter eller färska kryddor. De här små byttorna som saknade sina lock och inte var i så fint skick skulle säljaren bara ha en tia styck för, och jag vet ju hur eftertraktade och dyra de är i fint skick. Jag kunde inte låta bli. Tänker ha dem med kryddor i köksfönstret, för de har åtminstone en fin sida att visa utåt.

Byttan med svart dekor är Marianne Westmans Red Top. Den har egentligen ett vinrött porslinslock som saknas. Red Top tillverkades av Rörstrand 1956-1967.

Den andra byttan hör till Stig Lindbergs fantasifulla Pyntaserie för Gustavsberg som tillverkades 1962-1965.

Dagens kopp: Mexico från Gefle

Två Mexicokoppar från Gefle för en tia tillsammans. Jag har ju inte min porslinslitteratur här ute i Öregrund, men jag tror att det är Helmer Ringström.

Några fat är bra att ha

Att köpa udda kaffe- och tefat är ett ofta billigt och bra sätt att samla på sig av olika porslin som man gillar. Det tar ju inte så mycket plats och man kan ha dem som blomfat. Det är trevligt, tycker jag. De flesta av de här kostade 5 kr styck, men ett par kostade 20 kr.

Lillemor från Gefle av Arthur Percy som tillverkades 1951-1964
Två modeller med dekoren Prisma av Bibi Breger från Gustavsberg
Terrass från Gefle, 1962-1967
Blåvinge från Gustavsberg

Jag står här vid en landsväg

Tog bussen till Norrskedika igår och gick på bakluckeloppisen. Rutinerad som jag är tog jag med en stor IKEA-kasse att bära alla loppisfynd. Det var tur det, för när jag gick ett andra varv på slutet hittade jag en stringhylla med svarta gavlar och teakhyllor som var prissänkt till 300. Det är bra att gå ett andra varv när de snart ska stänga. Då rear folk ofta sina grejer för att få dem sålda. Och dessförinnan hittade jag en del porslin och andra småsaker. Ni ska få se. Så här ser i alla fall busshållplatsen i Norrskedika ut. Litet roligt att någon ställt ut en stol så det finns något att sitta på.

Vem är rädd för Pomperipossa?

När jag var liten brukade min pappa säga att Pomperipossa bodde i ett hål i muren bredvid fyrskeppet. Vi gick fram och kollade på hålet och det var pirrigt och spännande. Vi spanade på det litet idag också.

Promenad i Öregrund

Cykelutflykt till Gräsö

Medan Viggo vilade efter att ha fått sin första dos kåvepenin i fredags tog jag cykeln, satte Klara i barnsadeln och packade badkläder, Guldus och mandelkubb i cykelkärran. Vi tog färjan över till Gräsö och cyklade norrut. Jag hade förhoppningar om att hitta loppisar och fylla kärran med fynd, men inte en enda loppis såg jag. Fint var det så klart på Gräsö ändå. Solen sken och vi såg hästar, kossor, får, tuppar och höns. En bit norr om Klockarboda hittade vi en fin liten badvik med både klippor och naturlig sandstrand med långgrund sandig botten. När vi kom var det en annan barnfamilj där, men de var på väg att gå. Sen var vi helt ensamma. Härligt!

Sista kvällen i Öregrund

Sitter på verandan och det har just börjat regna. Kvällsfikar och fixar bilder till bloggen. Det kommer, det kommer. Cykelutflykt på Gräsö, loppisfynd och fina bilder från Öregrund. Håll ut!

Trolldryck

Ringde till vårdcentralen här i Öregrund i morse och fick en tid hos doktorn för Viggo klockan 11. Det är inte så långt dit, men för långt för Viggo att gå när han är medtagen av feber och öronvärk. I natt var han alldeles skakig när han vaknade. Tur att jag hade cykeln och cykelkärran med. Doktorn var toppen med barn och resonabel och skrev ut en 5-dagarskur kåvepenin. Jag blandade ut medicinen med pepsi, som Viggo fick dricka med sugrör. Och så skojade vi om att Lord Voldemort hade trollat så att Viggo fick ont i örat, och att medicin- och pepsiblandningen var en trolldryck som häver förtrollningen. Det går trögt, men det går i. Skönt. Nu kommer Viggo vara bra till skolstarten på tisdag.

När det gäller kräftor har jag ingen botten

Den här bilden visar inte alla kräftor som jag åt i kväll när jag kom tillbaka till Öregrund. Jag åt massor, tills det tog slut. Och mamma hade gjort kantarell- och västerbottenostpaj till. Det var inte fel. Inte heller kan man väl säga att det var fel av Klara att lägga upp allt som hon ville ha på sin tallrik. Kräftor, plättar och vinbär i en småkaksform. Kalasfint, tyckte hon.

Fika på Fågelsången med finfina flickor från förr

Ja, en hel eftermiddag faktiskt med Elisabeth och Teresa. Gamla vänner från gymnasiet. Barnen var kvar hos mina föräldrar i Öregrund och så tog jag bussen in till Uppsala. Först lunch på konserthuset, sedan fika på Fågelsången. För vad ska man göra med sina gamla vänner, om inte att sitta på kondis och fika. Ett riktigt kondis har förstås mockabakelser. Det tog jag. Och ett riktigt Uppsalakondis har förstås studentskor. Det tog Elisabeth. Bussigt av henne, för jag tyckte att det var litet jobbigt att välja bort. Tålmodigt lät hon mig fotografera innan hon åt upp den, för hon vet ju hur jag är.

Sista buset

När jag hade läst massor av böcker för barnen och de ändå inte somnade gick jag ner till tvättstugan för att starta en maskin tvätt. Väl tillbaka igen konstaterade jag att Klara hade gjort ett bus och bundit ett rep mellan badrumsdörren och Viggos dörr. Sen hade hon lagt sig åt fel håll i sin säng och helt enkelt somnat. Jag tog kort på det, och sen gick jag in till Viggo och visade hennes bus. Vi fnissade åt Klara. Repet lade jag undan. Jag förstår att det är kul att leka med, men får alldeles för mycket tvångstankar om vilka olyckor som kan hända. Hoppas hon inte kommer ihåg det imorgon.

Totoroträdet

När vi kom tillbaka från badet sa Klara att den stora asken alldeles innanför grinden till mina föräldrar var Totoroträdet. Hon älskar Totoro. Jag också. Dessutom älskar jag det där trädet. Det var mitt klätterträd när jag var liten.

Efter badet

Jag älskar havet och klipporna. Man får passa på att ta ett dopp när man kan. 14 grader utanför klipporna där jag tog ett dopp, 17 grader vid strandkanten där Klara badade. Sen var Klara frusen och ville bli värmd.

Kvällspromenad vid havet

På eftermiddagen klarnade det upp och blev fint, och medan min pappa lagade middag gick jag och Klara en promenad längs havet.