Dagens kopp: Blå Husar från Gustavsberg

På loppisen som ligger i vandrarhemmet runt hörnet till lekparken vid klockstapeln hittade jag en Blå Husar-kopp i början av veckan. Den har en nagg i fatet, men jag tänker att bara koppen är värd de 50 kronorna! Ett nytt fat kan jag nog hitta senare. Blå Husar är formgiven av Stig Lindberg och var i produktion 1968-1973. Mina föräldrar har de här kaffekopparna i lägenheten inne i Uppsala, men den här är större, så det måste vara en tekopp för den inte är så stor. Teet kallnar alldeles för fort, annars är det skön form och bekvämt öra att hålla i. Varje exemplar kan ju se ganska olika ut eftersom det är flytande blå dekor. Jag kanske tycker att dekoren är litet väl diffus och ihopfluten på just den här koppen.

Såna där trevliga böcker

Hittade på två av de tre olika loppisar som finns inne i Öregrund. De två senare kostade en femma styck. Kokboken i ICA-Kurirens klassiska rutiga serie var dyrare, kostade 60 kr i sjöboden nere i hamnen. Men de är rätt eftertraktade och den var i mycket fint skick. Annars har jag ofta hittat dem för tjugo pix. Ni ser vilka trevliga illustrationer det är i krukväxtboken. Man blir glad!

Några bra-att-ha-grejer

Sånt där som man betalar en femma eller tia för som gör vardagen vackrare. Det ljusgula måttet fick jag på köpet när jag köpte öppnaren.

Red Top och Pynta måste jag förbarma mig över

Egentligen köper jag inte porslin med missfärgningar, sprickor eller nagg nuförtiden. Porslin som man ska ha mat och dryck i är ofräscht om det är skadat. När jag började gå på loppisar i gymnasiet på 80-talet hade jag inte så mycket urskiljning, så då köpte jag sånt. Det finns ett undantag, och det är blomkrukor. Det tycker jag är okej om det finns nagg på. Ibland köper jag även tekoppar som har små skador för att ha dem som krukor till exempel till hyacinter eller färska kryddor. De här små byttorna som saknade sina lock och inte var i så fint skick skulle säljaren bara ha en tia styck för, och jag vet ju hur eftertraktade och dyra de är i fint skick. Jag kunde inte låta bli. Tänker ha dem med kryddor i köksfönstret, för de har åtminstone en fin sida att visa utåt.

Byttan med svart dekor är Marianne Westmans Red Top. Den har egentligen ett vinrött porslinslock som saknas. Red Top tillverkades av Rörstrand 1956-1967.

Den andra byttan hör till Stig Lindbergs fantasifulla Pyntaserie för Gustavsberg som tillverkades 1962-1965.

Dagens kopp: Mexico från Gefle

Två Mexicokoppar från Gefle för en tia tillsammans. Jag har ju inte min porslinslitteratur här ute i Öregrund, men jag tror att det är Helmer Ringström.

Några fat är bra att ha

Att köpa udda kaffe- och tefat är ett ofta billigt och bra sätt att samla på sig av olika porslin som man gillar. Det tar ju inte så mycket plats och man kan ha dem som blomfat. Det är trevligt, tycker jag. De flesta av de här kostade 5 kr styck, men ett par kostade 20 kr.

Lillemor från Gefle av Arthur Percy som tillverkades 1951-1964
Två modeller med dekoren Prisma av Bibi Breger från Gustavsberg
Terrass från Gefle, 1962-1967
Blåvinge från Gustavsberg

Jag står här vid en landsväg

Tog bussen till Norrskedika igår och gick på bakluckeloppisen. Rutinerad som jag är tog jag med en stor IKEA-kasse att bära alla loppisfynd. Det var tur det, för när jag gick ett andra varv på slutet hittade jag en stringhylla med svarta gavlar och teakhyllor som var prissänkt till 300. Det är bra att gå ett andra varv när de snart ska stänga. Då rear folk ofta sina grejer för att få dem sålda. Och dessförinnan hittade jag en del porslin och andra småsaker. Ni ska få se. Så här ser i alla fall busshållplatsen i Norrskedika ut. Litet roligt att någon ställt ut en stol så det finns något att sitta på.

Vem är rädd för Pomperipossa?

När jag var liten brukade min pappa säga att Pomperipossa bodde i ett hål i muren bredvid fyrskeppet. Vi gick fram och kollade på hålet och det var pirrigt och spännande. Vi spanade på det litet idag också.

Promenad i Öregrund

Cykelutflykt till Gräsö

Medan Viggo vilade efter att ha fått sin första dos kåvepenin i fredags tog jag cykeln, satte Klara i barnsadeln och packade badkläder, Guldus och mandelkubb i cykelkärran. Vi tog färjan över till Gräsö och cyklade norrut. Jag hade förhoppningar om att hitta loppisar och fylla kärran med fynd, men inte en enda loppis såg jag. Fint var det så klart på Gräsö ändå. Solen sken och vi såg hästar, kossor, får, tuppar och höns. En bit norr om Klockarboda hittade vi en fin liten badvik med både klippor och naturlig sandstrand med långgrund sandig botten. När vi kom var det en annan barnfamilj där, men de var på väg att gå. Sen var vi helt ensamma. Härligt!

Sista kvällen i Öregrund

Sitter på verandan och det har just börjat regna. Kvällsfikar och fixar bilder till bloggen. Det kommer, det kommer. Cykelutflykt på Gräsö, loppisfynd och fina bilder från Öregrund. Håll ut!