För lata dagar

Äntligen är soffan som Bo och jag har gjort på plats och invigd på altanen. Jag hittade beskriviningen i en inredningstidning, och Bo byggde den redan i höstas. Sedan stod den i garaget och tog plats hela vintern. Någon gång i våras när det var varmt grundmålade jag den och måttbeställde madrasser som jag sydde överdrag till, men sedan blev det kallt och regnigt, och så fanns ingen tid. Nu ville jag använda den på semestern, och att det skulle se trevligt ut på altanen istället för att vara målarverkstad, så jag struntade i de andra strykningarna tills vidare. Soffan är riktigt skön att softa i. Madrasserna är av bra kvalitet och väl tilltagna i tjocklek, och soffan är så lång att jag kan ligga raklång i den. Och Klara har provat att sova middag i den.

Modig badflicka

Igår var jag och Viggo och badade i äventyrsbadet på Fyrishov, och idag var jag där med Klara. Det är litet trist att Bo inte gillar att bada, för jag vågar inte gå och bada ensam med båda barnen.

Jag har årskort som jag har betalat med friskvårdsbidrag från jobbet. Klara är så liten att hon går in gratis. Åt Viggo har jag köpt Sommarpasset för 275 kronor. Då får han bada varje dag hela sommaren på det. Man behöver bara gå dit fyra gånger för att ha tjänat in det.

Klara är klart modigare än Viggo. Han är väldigt rädd att hamna under vatten, så han vågar knappt åka minsta rutschkanorna även om jag tar emot. Klara klättrade upp massor på dem och åkte och jag tog emot. Dessutom vågade hon åka den mittemellanstora vattenrutschkanan i mitten av bassängen tillsammans med mig.

Snygg men trist

Klara vill inte sova, och jag halvtittar på filmen Paraplyerna i Cherbourg. Otroligt cool med alla färger och snygg titel, men oj vad trist. Jag är inte generellt emot musikaler, men här är det nästan outhärdligt irriterande att de sjunger allting. Särskilt som att det låter som olika variationer på samma melodi hela tiden. Söt i två minuter. Jag är besviken.

Skön blandning

Det känns som att vi varvar olika aktiviterter under semestern på ett bra sätt. Sova mycket, leka med barnen, hinna med små projekt, lata sig, göra små utflykter, dricka te, titta på tv och film, göra nyttigheter, laga god mat. Och igår var Jenny här på middag och vi hann umgås ordentligt. Jag hoppas jag hinner äta lunch på stan med henne någon dag, för hon jobbar den här veckan. Då ska vi gå på Joels.

Dagens beting är att cykla ner på stan och köpa födelsedagspresenter till mina två äldsta systerdöttrar Sara och Amanda, som fyller 15 och 13 år idag och på onsdag. Imorgon är det kalas i Rinkeby. Jag funderar på vad jag ska ge dem. Nyss var de små flickor, sedan började de högstadiet och blev punkare, och nu är de emo. Pysselgrejer funkar liksom inte längre.

Men om jag ska cykla ner på stan måste jag klä på mig först. Vi struttar omkring som nyuppstigna här mest hela dagarna. Klara tycker att nattlinne är det bästa som finns, men vi har en regel att man inte får gå ut och leka eller gå till dagis i nattlinne. Så det gäller väl mig också.

En till cool regnkappa

Här kommer ett tips till er som är avundsjuka på min coola gröna regnkappa. Spana in den här gula på Tradera. Tyvärr är den för liten för mig, men kanske precis rätt för dig?

Snygga koppar och fantastiskt te

Till vardags när jag ska hinna slänga i mig en kopp te tidigt på morgonen får det faktiskt duga med tepåsar. Jag tycker Persian Earl Grey är rätt OK. Men nu när jag är ledig brygger jag olika tesorter i kanna, allt efter humör. Nu har jag även testat de fantastiska tebollarna som jag köpte på Bönor & Blad för ett tag sedan. Det är te som är ihopbundet som bollar, i vissa fall med blommor inuti, och som öppnar sig när man häller på hett vatten. Det känns nästan som trolleri.

Här har vi ett grönt te med rosa blomma i. Koppen är Rörstrands Blå Eld, formgiven av Hertha Bengtson. Det är i mitt tycke den mest fulländade tekopp som någonsin gjorts.

Och så ett grönt te med vit blomma. Tror det var jasminte. Koppen är Gustavsbergs Spisa Ribb, formgiven av Stig Lindberg.

Sist ett te utan blomma i. Den här koppen är också formgiven av Stig Lindberg, och heter Prunus. Jag är uppvuxen med sådana koppar, och tycker väldigt mycket om dem.

Barnkulturklassiker

Barnkanalen visar den ena fantastiska tv-serien från min barndom efter den andra. Nyss var det Bröderna Dal och spektralstenen, och nu är det Tårtan.

Bland höns och andra djur

Häromdagen tog vi en cykeltur ut till Disagården i Gamla Uppsala. Det är ett friluftsmuseum drivet av Upplandsmuseet, och de har även får och höns. Fåren hittade vi, och en kossa av trä, men var var hönsen?

Det fanns en massa hus att gå in i, och klättra upp i.

Utflyktsmat måste inte alltid vara avancerat, även om jag gillar det. Viggo och Klara tycker att det är kalas med sugrörsdricka och kex.

Plötsligt när vi satt och fikade upptäckte vi hönsen och tuppen. De hade gömt sig under ett hus, men kom fram till vårt bord. Klara blev knasigt glad.

Plastjesus kompisar

Min kollega och kompis Lydia som är pingstvän har en mycket kitschig och rolig Jesusfigur i plast med rörliga armar på sitt skrivbord. Hon har även döpt sin blogg till Plastjesus. Jag vill bara tipsa Lydia om det här. Och ni andra kan också tänkas vara roade av det.

Smakråd om frisyr

Jag känner mig väldigt långhårig och hoppas att min frisör inte har semesterstängt. Har kollat runt litet på bilder på olika frisyrer, och funderar på det här eller det här (inte Beckham, utan Chanelmodellen såklart). Vad tycker ni?

Lajja

Anton undrar om mina barn använder uttrycket lajja, som jag använder ibland här på bloggen och annars. Det gör de inte. Jag använder det nog mest när jag pratar med mina kompisar, och alldeles särskilt med min bror.

Lajja var ett uttryck för att leka när jag var barn på 70-talet. Det kommer säkert från lattja och lattjo. Men idag använder jag det nog mer allmänt för att umgås, hänga med någon. ”Ska vi lajja” kan snarare betyda hitta på något, fika, äta middag, gå på stan, ta en promenad.

Är lajja ett uttryck som ni känner igen?

Högrest

Så här hög är min stockros med nästan svarta blommor som jag sådde på friland förra sommaren. Den når nästan upp till taket.

1000 grisar fyller 30 år

Igår återberättade Viggo för mig vad de sa på nyheterna. Han tyckte det var väldigt knasigt. Fast egentligen var det nog så att grisarna skulle avlivas och någon annan som fyller år.

Och om ni nu funderar på hur gammal en gris kan bli så har jag googlat på det. Åtta år.

Anna Kaffepanna och Tomten Lars

Jag måste ju faktiskt skriva litet mer om vårt kongresskafé, för jag är ganska stolt över det. Även om allt inte blev precis som vi ville, av praktiska omständigheter på Katedralskolan och av tidsbrist, så verkar det i kundernas ögon ha varit en succé. I alla fall vad jag har hört av folk och läst på olika bloggar. Är det något som alla lyfter som riktigt bra, så är det kongresskaféet.

Och det är klart att det blev bra med så bra sällskap i kafékommittén, nämligen världens bästa Camilla Berner, Elin Bäckström, Fia Sundnäs och Anita Porjebäck.

Konceptet för kaféet var ett småstadskondis på 50-talet, med en uteservering som skulle påminna om Folkets Park på 50-talet, med kulörta lyktor. Därav kom namnet Anna Kaffepanna (serveringen inomhus) och Tomten Lars (uteserveringen), låttitlar från Owe Thörnqvist, som ju både är Uppsalaprofil och 50-tals-ikon. Tyvärr användes uteserveringen mest vid ombudsfikat som serverades där ute. Om vi hade kunnat ha uteserveringen iordningställd redan på onsdagen hade det kanske varit annorlunda, men tälten, borden och stolarna skulle användas på invigningskvällen i Gamla Uppsala, så de kom på plats först på torsdagen.

Jag är jättebesviken över att jag inte hann fotografera nästan något under kongressen. Jag hade velat dokumentera kaféet och våra fina bakverk. Mockabakelserna hade jag i alla fall sinnesnärvaro nog att fotografera efter att ha varit uppe halva natten och gjort dem.

Här sitter Camilla och jobbar någon av dagarna innan kongressen öppnade. Borden kommer från Kafé Mumrik på Drabanten, och har den klassiska perstorpsplattan med Sigvard Bernadottes mönster Virrvarr. Jag specialbeställde dem i från Kinnarps i samband med renoveringen av samlingslokalerna för några år sedan. Sofforna är också från Drabanten, Krabat från Fogia. Egentligen har de blå klädsel, men vi klädde tillfälligt in dem i ett IKEA-tyg med 50-tals-karaktär. I fönstret kan man ana litet av 50-tals-rekvisitan, vaser och kaffekannor.

På iogt.se kan ni faktiskt se några bilder från kaféet som Lydia fotograferade. Där ser ni också servitriserna med de fina förklädena och hättorna efter 50-talsmodell, som Kerstin Ohlsson hade sytt. Tack Kerstin! du är fantastisk!

Jag har lagt ut recept på en del bakverk som jag låg bakom, och en del fanns sedan tidigare. Elins och Camillas goda mackor har jag också lagt ut recepten på.

Mackorna
Studentskor
Mockabakelser
Chokladtårta
Mandeltårta med hallon och citronmarmelad
Vit choklad-cheesecake med rårörda blåbär

Studentskorna imponerade så mycket på Andreas att han bakade dem själv när han kom hem. Men Anton, det är ingen idé att du testar sådana raffinerade bakverk som studentskor och mockabakelser. Du är ju lika misstänksam mot sådant som du inte har smakat som Viggo är. Håll dig till leverpastejmackor och dammsugare. Anton tyckte att studentskorna var konstiga mazariner och att mockabakelserna smakade kaffe. Konstigt.

Papphammar

Värsta Papphammar-incidenterna under kongressen (eller egentligen under förberedelserna):

När Elin och jag var på Åhléns och skulle köpa vaxduk, och Elin gick rätt in i en pelare. Riktigt så där som i en film.

När Anita och jag hade åkt hem till mig för att hämta grejer till kaféet, och jag sprang rakt in i bildörren så jag fick hörnet rätt in i överamnen. Det gjorde så ont att jag blev illamående. Jag har fortfarande ett stort blåmärke.

Många roller

Och här kommer ett till inlägg som jag skrev till kongressbloggen:

Det blir långa arbetsdagar när man både är förbundsanställd och ideell kongressarrangör från Uppsala. En liten glimt av hur en kongressarbetsdag kan se ut från fredagen kommer här.

6.00 Väckarklockan ringer. Eftersom jag är uppsalabo bor jag hemma. Mannen och barnen är uppe i Sollefteå hela veckan hos mina svärföräldrar, så att jag ska kunna jobba galet mycket. Hinner inte äta frukost, men tänker att jag ska köpa en macka och te i kaféet efter kökstjänstgöringen.

6.45 cyklar jag hemifrån.

7.00 Anländer till Katedralskolan. Under ett par timmar blir det ideellt arbete i lärarmatsalen, som är kongresskaféets beredningskök. Jag hinner dekorera några mandeltårtor med hallon och citronmarmelad och göra glasyren till några chokladtårtor. Glasyren ställer jag i kylen för att kylas så att den inte ska rinna ut.

9.00 Glömmer att äta frukost. Går och jobbar i det tillfälliga arbetsrummet för förbundens personal som arbetar med tidningarna och kommunikation. Springer runt och sätter upp lappar om min bildregistreringsverkstad och peppar folk som jag stöter på som jag tror kan vara intresserade av att komma.

11.00 Smiter ner i lärarmatsalen och glaserar chokladtårtorna.

11.15 Glider förbi kaféet och köper en macka till frukost/lunch. Kollar läget med de andra kaféarbetarna.

11.30 Kollar läget i butiken med profilprodukter som jag är ansvarig för, och kollar läget med jämställdhetsmätarna från Förbundet Vi Unga, som är här för att mäta jämställdheten på IOGT-NTO:s förhandlingar. Det går bra. Ett ombud har råkat lägga reseräkningen i lådan för jämställdhetsenkäten i stället för enkäten, men det löser sig.

12.00 får jag komma in i seminariesalen där vi ska ha bildverkstan. Det är ingen som kommer den första stunden, så jag hinner möblera om och lägga ut fotografierna på bänkarna. Efter en stund kommer det folk, och det fylls på mer och mer. Klockan 14 när vi ska sluta är det ingen som vill göra det, så vi drar över 45 minuter.

15.00 Känner att mackan före seminariet var ett klent substitut för frukost och lunch, så det blir en macka till i kaféet. Jag har nästan inte hunnit prata med alla kompisar som man stöter på när man är på kongress, men nu hinner jag fika med Maria och Carina.

15.30 Jobbar mera i tidnings- och informationsrummet. Trevliga kollegor och skön stämning. Det är litet mer avskärmat där också, så det känns som en oas även om man jobbar.

16.55 Tar en tur till förhandlingslokalen och kollar hur långt de har kommit. Jag får inte missa behandlingen av handlingsplanen för IOGT-NTO:s jämställdhetsarbete, eftersom jag har varit med och skrivit förslaget. De håller på att avsluta debatten om mål- och verksamhetsinriktningen, men bryter för middag fram till 19.00. Det blir alltså kvällsplenum för att hinna ikapp enligt tidsplanen.

17.00 Möte för all IOGT-NTO:s kanslipersonal.

17.30 Ideellt arbetspass igen. Ner i lärarmatsalen och upp i kaféet igen och fixar grejer. Strax före sex kommer kafépersonalen på att de kanske borde äta middag innan serveringen på Ekonomikum stänger. Jag har egentligen tänkt gå och äta med min kollega Lydia, men skickar iväg personalen för att äta eftersom de stänger om en halvtimme. Hoppar in i kassan ensam, men det blir snabbt lång kö, så jag ringer efter Fia som kommer och hjälper till.

19.00 Själv hinner jag ju inte gå och äta middag, så det får bli macka igen, den tredje för dagen. Men vi har goda mackor i kaféet!

19.15 Erik från förbundsstyrelsen sms-ar att det snart är dags att behandla handlingsplanen, så jag skyndar till förhandlingslokalen. Lydia följer med. Det blir debatt men går bra med förslaget. Jag, Lena och Erik som har jobbat med förslaget känner oss nöjda. Äntligen kan vi få arbetsro att jobba konkret med åtgärderna istället för att bara skriva program.

21.00 Förhandlingarna är slut för dagen, och jag går ner till lärarmatsalen för mer kaféarbete. På vägen får jag en del uppskattande ord om handlingsplanen. Det känns bra när man jobbar och sliter. Ägnar resten av kvällen åt tårtglasyrer och annat. Det känns litet absurt när man gör megastora satser för att glasera fem kladdkakor på en gång. Mera mandeltårta och mazarinkaka blir det också, och kvällspasset avslutas med att jag gör två vita chokladcheesecakes. Jag var tvungen att använda en enorm gryta för att få plats med smeten som bestod av 1,2 kg philadelphiaost, 600 g vit choklad, 2 dl socker, 4 dl vispgrädde och 8 ägg.

01.30 var jag klar i köket och gick upp till kaféet och fikade med kollegan Anton med flera. Cyklade hem och var hemma vid tvåtiden.

02.30 Somnade

(Men idag tog jag sovmorgon till 8.00.)

Häromdagen när jag pratade i telefon med sonen Viggo, snart 5 år, berättade jag att jag jobbade jättemycket. ”Vad tråkigt det låter, mamma”, sa Viggo. Nej, det är det inte. Det är fantastiskt kul med kongress, men trött blir man både i fötter och i skallen.

Samma personer kongress efter kongress

Jag ska blogga mera om själva kongressen senare, men här kommer i alla fall ett inlägg som jag skrev till kongressbloggen på iogt.se.

Både torsdag och fredag har jag haft hand om en bildregistreringsverkstad med gamla bilder från IOGT-NTO:s arkiv. Under ett par timmar har kongressdeltagarna fått titta på fotografier från kongresserna under 80-talet och hjälpa till att identifiera personerna på bilderna.

Litet trögt var det med deltagande i början, men när IOGT-NTO-ombuden hade rast från förhandlingarna blev det tillströmning.

Under dagens verkstad var det så mycket folk som aldrig ville sluta titta på bilder att vi drog över 45 minuter. Jag kan dessutom rapportera att en FS-ledamot valde att stanna och titta på bilder istället för att delta i det obligatoriska seminariet som var en del i IOGT-NTO:s förhandlingar. Nästa kongress får vi lov att ha bildverkstad hela dagarna.

Många kunde hitta sig själva på bilderna i yngre tappning, men i ärlighetens namn måste sägas att en hel del, särskilt män, har sett likadana ut sedan 70-talet. Det kan man tolka antingen som att de har bibehållit sin ungdomliga fräschör, eller att de var gubbar redan som 30-åringar. Det är inte alltid så lätt att datera då.

Saker som jag ska göra, del 2

OK, jag skrev ju innan kongressen om vad jag skulle göra när den var över. Här kommer en redovisning av hur det går hittills:

läsa skönlitteratur
Nehej, så långt har jag inte kommit än.

motionera varje dag, antingen motionssim eller minst en timmes rask promenad
Nja, vila känns viktigare än så länge. Men jag har cyklat till Vasaparken med Klara och Viggo häromdagen, och burit vattenhinkar i trädgården. Duger det?

titta på någon bra deckare. Snälla SVT, visa någon brittisk, eller kanske en svensk som utspelar sig på 30-, 40- eller 50-talet. Stieg Trenter kanske?
Igår såg jag Miss Marple, men somnde litet i soffan.

lyssna massor på P1
Jo då, P1 står på hela dagen.

laga god och inspirerande mat som inte måste vara klar på 20 minuter
Ja. I måndags innan jag cyklade hem för att ta emot familjen var jag och köpte kokboken ”Sallader med arom”, som jag har använt mig av litet. Bland annat har jag gjort en god örtolja (man kör olika färska örter, olivolja, vitlök, citron och salt i matberedare) som jag använt till olika rätter.

umgås med Bo
Ja, litet. Vi försökte se på film ihop igår, men jag somnade förstås.

träffa kompisar
Inte än.

plocka blommor
I trädgården. Men jag vill gärna gå på plocka blommor-promenad ut till Gamla Uppsala eller i Stabbyskogen.

göra en sak i taget (inte titta på film OCH jobba litet på datorn samtidigt)
Ja, jag gjorde inget annat när jag tittade på film, Miss Marple och Gilmore Girls, utom att somna då…

(Jag skriver inte hänga med barnen, för DET gör jag faktiskt alltid, oavsett hur mycket jobb och annat jag har. Men klart jag ska lajja med Viggo och Klara. Massor.)
Vi har varit till Vasaparken och Vindhemsparken. Vi byggde ett fantastist fint sandslott med borggård, vimplar, vindbrygga och vallgrav. Vi har läst böcker, lekt med riddarborg, byggt koja i källaren och lekt i trädgården. Och i tisdags var Viggos dagiskompis Jakob här med sin pappa och lajjade.

Sova i hundra år

Jag har nog aldrig sovit så litet som de senaste veckorna, före och under kongressen. Kanske när Viggo och Klara var nyfödda, men då fanns det ju hormoner i kroppen som reglerade det. Veckorna före kongressen var jag oftast uppe till ett-två på natten, och gick upp klockan sex. Under kongressen sov jag bara tre timmar flera nätter.

I söndags tog i alla fall konressen slut, och ett par dagars borttransport följde. Jag jobbade mest på Drabanten med att ta emot allt som transporterades tillbaka och bära in och packa upp. I söndags kväll när jag bara hade sovit mellan fem och åtta på morgonen och det kom leveranser med massa lösa grejer var det inte kul. Efter en så välorganiserad kongress när alla hade slitit så mycket räckte väl inte orken längre, men det är inte kul när det löst packat kommer en vit hockeyhjälm och fem fotbollar, för att ta ett exempel. Notera att det är ett riktigt exempel, inte något jag drar till med för att vara lustig.

På måndag eftermiddag kom i alla fall Bo och barnen hem efter nio dagar i Sollefteå. Det var jättebra att de var bortresta när jag måste jobba så mycket, men underbart när de kom hem igen. Jag har sovit jättelänge varje natt, men känner fortfarande att jag inte riktigt är återhämtad.