Många roller

Och här kommer ett till inlägg som jag skrev till kongressbloggen:

Det blir långa arbetsdagar när man både är förbundsanställd och ideell kongressarrangör från Uppsala. En liten glimt av hur en kongressarbetsdag kan se ut från fredagen kommer här.

6.00 Väckarklockan ringer. Eftersom jag är uppsalabo bor jag hemma. Mannen och barnen är uppe i Sollefteå hela veckan hos mina svärföräldrar, så att jag ska kunna jobba galet mycket. Hinner inte äta frukost, men tänker att jag ska köpa en macka och te i kaféet efter kökstjänstgöringen.

6.45 cyklar jag hemifrån.

7.00 Anländer till Katedralskolan. Under ett par timmar blir det ideellt arbete i lärarmatsalen, som är kongresskaféets beredningskök. Jag hinner dekorera några mandeltårtor med hallon och citronmarmelad och göra glasyren till några chokladtårtor. Glasyren ställer jag i kylen för att kylas så att den inte ska rinna ut.

9.00 Glömmer att äta frukost. Går och jobbar i det tillfälliga arbetsrummet för förbundens personal som arbetar med tidningarna och kommunikation. Springer runt och sätter upp lappar om min bildregistreringsverkstad och peppar folk som jag stöter på som jag tror kan vara intresserade av att komma.

11.00 Smiter ner i lärarmatsalen och glaserar chokladtårtorna.

11.15 Glider förbi kaféet och köper en macka till frukost/lunch. Kollar läget med de andra kaféarbetarna.

11.30 Kollar läget i butiken med profilprodukter som jag är ansvarig för, och kollar läget med jämställdhetsmätarna från Förbundet Vi Unga, som är här för att mäta jämställdheten på IOGT-NTO:s förhandlingar. Det går bra. Ett ombud har råkat lägga reseräkningen i lådan för jämställdhetsenkäten i stället för enkäten, men det löser sig.

12.00 får jag komma in i seminariesalen där vi ska ha bildverkstan. Det är ingen som kommer den första stunden, så jag hinner möblera om och lägga ut fotografierna på bänkarna. Efter en stund kommer det folk, och det fylls på mer och mer. Klockan 14 när vi ska sluta är det ingen som vill göra det, så vi drar över 45 minuter.

15.00 Känner att mackan före seminariet var ett klent substitut för frukost och lunch, så det blir en macka till i kaféet. Jag har nästan inte hunnit prata med alla kompisar som man stöter på när man är på kongress, men nu hinner jag fika med Maria och Carina.

15.30 Jobbar mera i tidnings- och informationsrummet. Trevliga kollegor och skön stämning. Det är litet mer avskärmat där också, så det känns som en oas även om man jobbar.

16.55 Tar en tur till förhandlingslokalen och kollar hur långt de har kommit. Jag får inte missa behandlingen av handlingsplanen för IOGT-NTO:s jämställdhetsarbete, eftersom jag har varit med och skrivit förslaget. De håller på att avsluta debatten om mål- och verksamhetsinriktningen, men bryter för middag fram till 19.00. Det blir alltså kvällsplenum för att hinna ikapp enligt tidsplanen.

17.00 Möte för all IOGT-NTO:s kanslipersonal.

17.30 Ideellt arbetspass igen. Ner i lärarmatsalen och upp i kaféet igen och fixar grejer. Strax före sex kommer kafépersonalen på att de kanske borde äta middag innan serveringen på Ekonomikum stänger. Jag har egentligen tänkt gå och äta med min kollega Lydia, men skickar iväg personalen för att äta eftersom de stänger om en halvtimme. Hoppar in i kassan ensam, men det blir snabbt lång kö, så jag ringer efter Fia som kommer och hjälper till.

19.00 Själv hinner jag ju inte gå och äta middag, så det får bli macka igen, den tredje för dagen. Men vi har goda mackor i kaféet!

19.15 Erik från förbundsstyrelsen sms-ar att det snart är dags att behandla handlingsplanen, så jag skyndar till förhandlingslokalen. Lydia följer med. Det blir debatt men går bra med förslaget. Jag, Lena och Erik som har jobbat med förslaget känner oss nöjda. Äntligen kan vi få arbetsro att jobba konkret med åtgärderna istället för att bara skriva program.

21.00 Förhandlingarna är slut för dagen, och jag går ner till lärarmatsalen för mer kaféarbete. På vägen får jag en del uppskattande ord om handlingsplanen. Det känns bra när man jobbar och sliter. Ägnar resten av kvällen åt tårtglasyrer och annat. Det känns litet absurt när man gör megastora satser för att glasera fem kladdkakor på en gång. Mera mandeltårta och mazarinkaka blir det också, och kvällspasset avslutas med att jag gör två vita chokladcheesecakes. Jag var tvungen att använda en enorm gryta för att få plats med smeten som bestod av 1,2 kg philadelphiaost, 600 g vit choklad, 2 dl socker, 4 dl vispgrädde och 8 ägg.

01.30 var jag klar i köket och gick upp till kaféet och fikade med kollegan Anton med flera. Cyklade hem och var hemma vid tvåtiden.

02.30 Somnade

(Men idag tog jag sovmorgon till 8.00.)

Häromdagen när jag pratade i telefon med sonen Viggo, snart 5 år, berättade jag att jag jobbade jättemycket. ”Vad tråkigt det låter, mamma”, sa Viggo. Nej, det är det inte. Det är fantastiskt kul med kongress, men trött blir man både i fötter och i skallen.

Samma personer kongress efter kongress

Jag ska blogga mera om själva kongressen senare, men här kommer i alla fall ett inlägg som jag skrev till kongressbloggen på iogt.se.

Både torsdag och fredag har jag haft hand om en bildregistreringsverkstad med gamla bilder från IOGT-NTO:s arkiv. Under ett par timmar har kongressdeltagarna fått titta på fotografier från kongresserna under 80-talet och hjälpa till att identifiera personerna på bilderna.

Litet trögt var det med deltagande i början, men när IOGT-NTO-ombuden hade rast från förhandlingarna blev det tillströmning.

Under dagens verkstad var det så mycket folk som aldrig ville sluta titta på bilder att vi drog över 45 minuter. Jag kan dessutom rapportera att en FS-ledamot valde att stanna och titta på bilder istället för att delta i det obligatoriska seminariet som var en del i IOGT-NTO:s förhandlingar. Nästa kongress får vi lov att ha bildverkstad hela dagarna.

Många kunde hitta sig själva på bilderna i yngre tappning, men i ärlighetens namn måste sägas att en hel del, särskilt män, har sett likadana ut sedan 70-talet. Det kan man tolka antingen som att de har bibehållit sin ungdomliga fräschör, eller att de var gubbar redan som 30-åringar. Det är inte alltid så lätt att datera då.

Saker som jag ska göra, del 2

OK, jag skrev ju innan kongressen om vad jag skulle göra när den var över. Här kommer en redovisning av hur det går hittills:

läsa skönlitteratur
Nehej, så långt har jag inte kommit än.

motionera varje dag, antingen motionssim eller minst en timmes rask promenad
Nja, vila känns viktigare än så länge. Men jag har cyklat till Vasaparken med Klara och Viggo häromdagen, och burit vattenhinkar i trädgården. Duger det?

titta på någon bra deckare. Snälla SVT, visa någon brittisk, eller kanske en svensk som utspelar sig på 30-, 40- eller 50-talet. Stieg Trenter kanske?
Igår såg jag Miss Marple, men somnde litet i soffan.

lyssna massor på P1
Jo då, P1 står på hela dagen.

laga god och inspirerande mat som inte måste vara klar på 20 minuter
Ja. I måndags innan jag cyklade hem för att ta emot familjen var jag och köpte kokboken ”Sallader med arom”, som jag har använt mig av litet. Bland annat har jag gjort en god örtolja (man kör olika färska örter, olivolja, vitlök, citron och salt i matberedare) som jag använt till olika rätter.

umgås med Bo
Ja, litet. Vi försökte se på film ihop igår, men jag somnade förstås.

träffa kompisar
Inte än.

plocka blommor
I trädgården. Men jag vill gärna gå på plocka blommor-promenad ut till Gamla Uppsala eller i Stabbyskogen.

göra en sak i taget (inte titta på film OCH jobba litet på datorn samtidigt)
Ja, jag gjorde inget annat när jag tittade på film, Miss Marple och Gilmore Girls, utom att somna då…

(Jag skriver inte hänga med barnen, för DET gör jag faktiskt alltid, oavsett hur mycket jobb och annat jag har. Men klart jag ska lajja med Viggo och Klara. Massor.)
Vi har varit till Vasaparken och Vindhemsparken. Vi byggde ett fantastist fint sandslott med borggård, vimplar, vindbrygga och vallgrav. Vi har läst böcker, lekt med riddarborg, byggt koja i källaren och lekt i trädgården. Och i tisdags var Viggos dagiskompis Jakob här med sin pappa och lajjade.

Sova i hundra år

Jag har nog aldrig sovit så litet som de senaste veckorna, före och under kongressen. Kanske när Viggo och Klara var nyfödda, men då fanns det ju hormoner i kroppen som reglerade det. Veckorna före kongressen var jag oftast uppe till ett-två på natten, och gick upp klockan sex. Under kongressen sov jag bara tre timmar flera nätter.

I söndags tog i alla fall konressen slut, och ett par dagars borttransport följde. Jag jobbade mest på Drabanten med att ta emot allt som transporterades tillbaka och bära in och packa upp. I söndags kväll när jag bara hade sovit mellan fem och åtta på morgonen och det kom leveranser med massa lösa grejer var det inte kul. Efter en så välorganiserad kongress när alla hade slitit så mycket räckte väl inte orken längre, men det är inte kul när det löst packat kommer en vit hockeyhjälm och fem fotbollar, för att ta ett exempel. Notera att det är ett riktigt exempel, inte något jag drar till med för att vara lustig.

På måndag eftermiddag kom i alla fall Bo och barnen hem efter nio dagar i Sollefteå. Det var jättebra att de var bortresta när jag måste jobba så mycket, men underbart när de kom hem igen. Jag har sovit jättelänge varje natt, men känner fortfarande att jag inte riktigt är återhämtad.