För lata dagar

Äntligen är soffan som Bo och jag har gjort på plats och invigd på altanen. Jag hittade beskriviningen i en inredningstidning, och Bo byggde den redan i höstas. Sedan stod den i garaget och tog plats hela vintern. Någon gång i våras när det var varmt grundmålade jag den och måttbeställde madrasser som jag sydde överdrag till, men sedan blev det kallt och regnigt, och så fanns ingen tid. Nu ville jag använda den på semestern, och att det skulle se trevligt ut på altanen istället för att vara målarverkstad, så jag struntade i de andra strykningarna tills vidare. Soffan är riktigt skön att softa i. Madrasserna är av bra kvalitet och väl tilltagna i tjocklek, och soffan är så lång att jag kan ligga raklång i den. Och Klara har provat att sova middag i den.

Snygga koppar och fantastiskt te

Till vardags när jag ska hinna slänga i mig en kopp te tidigt på morgonen får det faktiskt duga med tepåsar. Jag tycker Persian Earl Grey är rätt OK. Men nu när jag är ledig brygger jag olika tesorter i kanna, allt efter humör. Nu har jag även testat de fantastiska tebollarna som jag köpte på Bönor & Blad för ett tag sedan. Det är te som är ihopbundet som bollar, i vissa fall med blommor inuti, och som öppnar sig när man häller på hett vatten. Det känns nästan som trolleri.

Här har vi ett grönt te med rosa blomma i. Koppen är Rörstrands Blå Eld, formgiven av Hertha Bengtson. Det är i mitt tycke den mest fulländade tekopp som någonsin gjorts.

Och så ett grönt te med vit blomma. Tror det var jasminte. Koppen är Gustavsbergs Spisa Ribb, formgiven av Stig Lindberg.

Sist ett te utan blomma i. Den här koppen är också formgiven av Stig Lindberg, och heter Prunus. Jag är uppvuxen med sådana koppar, och tycker väldigt mycket om dem.

Anna Kaffepanna och Tomten Lars

Jag måste ju faktiskt skriva litet mer om vårt kongresskafé, för jag är ganska stolt över det. Även om allt inte blev precis som vi ville, av praktiska omständigheter på Katedralskolan och av tidsbrist, så verkar det i kundernas ögon ha varit en succé. I alla fall vad jag har hört av folk och läst på olika bloggar. Är det något som alla lyfter som riktigt bra, så är det kongresskaféet.

Och det är klart att det blev bra med så bra sällskap i kafékommittén, nämligen världens bästa Camilla Berner, Elin Bäckström, Fia Sundnäs och Anita Porjebäck.

Konceptet för kaféet var ett småstadskondis på 50-talet, med en uteservering som skulle påminna om Folkets Park på 50-talet, med kulörta lyktor. Därav kom namnet Anna Kaffepanna (serveringen inomhus) och Tomten Lars (uteserveringen), låttitlar från Owe Thörnqvist, som ju både är Uppsalaprofil och 50-tals-ikon. Tyvärr användes uteserveringen mest vid ombudsfikat som serverades där ute. Om vi hade kunnat ha uteserveringen iordningställd redan på onsdagen hade det kanske varit annorlunda, men tälten, borden och stolarna skulle användas på invigningskvällen i Gamla Uppsala, så de kom på plats först på torsdagen.

Jag är jättebesviken över att jag inte hann fotografera nästan något under kongressen. Jag hade velat dokumentera kaféet och våra fina bakverk. Mockabakelserna hade jag i alla fall sinnesnärvaro nog att fotografera efter att ha varit uppe halva natten och gjort dem.

Här sitter Camilla och jobbar någon av dagarna innan kongressen öppnade. Borden kommer från Kafé Mumrik på Drabanten, och har den klassiska perstorpsplattan med Sigvard Bernadottes mönster Virrvarr. Jag specialbeställde dem i från Kinnarps i samband med renoveringen av samlingslokalerna för några år sedan. Sofforna är också från Drabanten, Krabat från Fogia. Egentligen har de blå klädsel, men vi klädde tillfälligt in dem i ett IKEA-tyg med 50-tals-karaktär. I fönstret kan man ana litet av 50-tals-rekvisitan, vaser och kaffekannor.

På iogt.se kan ni faktiskt se några bilder från kaféet som Lydia fotograferade. Där ser ni också servitriserna med de fina förklädena och hättorna efter 50-talsmodell, som Kerstin Ohlsson hade sytt. Tack Kerstin! du är fantastisk!

Jag har lagt ut recept på en del bakverk som jag låg bakom, och en del fanns sedan tidigare. Elins och Camillas goda mackor har jag också lagt ut recepten på.

Mackorna
Studentskor
Mockabakelser
Chokladtårta
Mandeltårta med hallon och citronmarmelad
Vit choklad-cheesecake med rårörda blåbär

Studentskorna imponerade så mycket på Andreas att han bakade dem själv när han kom hem. Men Anton, det är ingen idé att du testar sådana raffinerade bakverk som studentskor och mockabakelser. Du är ju lika misstänksam mot sådant som du inte har smakat som Viggo är. Håll dig till leverpastejmackor och dammsugare. Anton tyckte att studentskorna var konstiga mazariner och att mockabakelserna smakade kaffe. Konstigt.

Hängig men driftig

Klara börjar bli bättre, men nu är jag hängig och toksnorig.

Natten till igår sov Klara oroligt och vaknade en massa, så jag fick nästan inte sova alls. Jag var otroligt trött på jobbet igår, men i natt fick jag sova någorlunda. Klara hade hög feber igår och sov mycket. Fortfarande i morse hade hon feber, men i eftermiddags var hon feberfri. Hon snorar dock en del.

Det är jag som har vabbat idag, och vi har tillbringat en hel del tid i källaren. Barnen har byggt koja, och jag har haft värsta utrensningen. Vi har bastun full av kartonger, och nu har jag gått igenom en hel del och packat massor i sopsäckar som ska till tippen, en del har lagts på rätt plats i huset, och en kasse med grejer som ska till loppisen på Drabantens julmarknad. Det är mycket kvar att göra, men jag tycker ändå att jag kom en bra bit på väg, så det är hoppingivande. Jag var rätt sträng med att slänga saker.

När Klara hade sovit middag gick vi ut i trädgården så barnen fick leka. Jag rensade i rabatterna och krattade, och Viggo klättrade gång på gång upp i plommonträdet och hoppade ner. Jag gick också och funderade på planlösningen framför huset, hur vi ska ha cykelställ, stenläggning, planteringar och staket. Jag har en ny idé på lösning. Jag ska bara förankra den hos Bo. Och så tror jag att jag har kommit fram till att altanen ska målas i samma grågröna färg som fönsterramarna, och att även ytterdörrarna och staketet ska ha den färgen.

Nu är barnen nattklädda och softar i soffan och fåtöljen med att kolla på bygg- och inredningsprogram på tv. Viggo har alltid tyckt att det är kul, och jag är alldeles för snorig för att kunna läsa saga.

Rissne, Bromma, Ekeby

Idag har vi varit på tur. Vi är ju lediga den här veckan, och nu är vi faktiskt friska allihop. Eftersom vi förhoppningsvis ska renovera kök och badrum senare i vår har vi en del att planera och välja.

Vårt kök är från 1982, och inte -62 då huset byggdes. Helst hade vi naturligtvis velat ha ett originalkök, men nu är det inte så. När vi började planera hösten 2005 när vi var nyinflyttade kom vi fram till att det fick bli ett modernt funkiskök, eftersom vi inte kunde få ett från 60-talet. Vi valde då Marbodals Arkitekt vit, som vi fick offert och förslag på. Det kom i och för sig ett kök i 50-talsstil från Kvänum precis efter det, men det var vansinnigt dyrt och detaljerna kändes ändå inte riktigt rätt. Nu fick jag ett tips häromdagen att det har kommit nya kök på marknaden i retrofunkisstil, så jag började surfa runt och hittade köket Jenny från Vedum. De har ingen utställning i Uppsala, men en i Bromma, så dit begav vi oss idag.

På vägen stannade vi i Rissne och åt lunch på MacDonalds, och Viggo som har varit hemma och varit sjuk så länge tyckte att det var fantastisk kul att komma iväg på något överhuvudtaget, och framförallt att leka i lekrummet på MacDonalds. Lika roligt var det att springa omkring som en galning inne på köksutställningen och dra ut lådor och pilla på sånt som vi sa att han inte fick. Köket var rätt snyggt, även om det syns med en gång att det inte är ett platsbyggt kök från 60-talet. Vi orkade inte prata med någon säljare där. Det är oerhört stressande att göra sånt här med småbarn. Istället tänker vi mejla över marbodalritningen och be dem utgå från den och rita ett förslag.

Sedan åkte vi tillbaka till Uppsala och till Ekeby bruk, som har en stor utställning med badrumsinredning. Vi ska ha grön mosaik på golvet och vitt standardkakel på väggarna, med en grön ekebygroda någonstans. Och det kändes som jag bar hem ett ton kataloger för att välja toastol, badkar, handfat med underskåp och andra detaljer. Badkaret ska i alla fall vara inkaklat som nu. Vårt badrum är original från 1962, coolt men under sönderfall. Det faktum att originalgolvet är mosaik gör att vi väljer det nu också, även om jag är orolig att det ska vara svårstädat.

Det är så många val att göra. Jag skulle vilja ha tid att gå och kolla på utställningarna i lugn och ro utan barn, och så skulle jag vilja ta hem en rådgivningspanel av kompisar som kan hjälpa oss att välja. Nåja, vi ska ju ha kompisar här både på torsdag och påskafton, så jag får väl älta det här med dem då.

Klart det gick bra

Igår var vi på Pers disputation. Han var nervös innan, men det gick mycket bra. Opponent var Orvar Löfgren, professor vid Etnologiska institutionen vid Lunds universitet. Varken han eller betygsnämnden hade några större invändningar, utan uttryckte att det var en mycket bra avhandling. Här är Per och Orvar när disputationen ska börja. Lägg för övrigt märke till att det är riktig svart tavla bakom vita duken. Trevligt.

På det hela taget var det ett väldigt trevligt samtal; mycket underhållande och roligt. Jag noterade några anmärkningsvärda och roliga repliker. Pers ända blunder var när han oavsiktligt råkade slira litet och sa angående begreppet marknadsestetik:

”Det är ett begrepp som jag har anammat från NN (jag missade namnet) som är där nere i Skåne… på universitetet.”

Det var ju särskilt roligt med tanke på att hans opponent är från Lunds universitet. Det blev mycket skratt, både från podiet och publiken.

Orvar Löfgren sa flera underhållande saker. Till exempel:

”… vad vi inom etnologin brukar kalla att ta marmortrappor till vedboden, om när man har använt en massa teori som leder fram till trivialiteter.”

Han kommenterade även att det fanns årtal med i avhandlingens titel, och att det mest är vanligt i historia. ”Historiker är besatta av att sätta årtal i titlar.” Själv har jag aldrig reflekterat över det, men så är jag ju historiker själv.

Annars fick avhandlingen beröm för att vara vacker, ha bra språk och att den visade att Per var mycket beläst. Orvar hade försökt hitta litteratur som vore relevant som Per inte hade använt, men det fanns inte.

Här är Per, Jan von Bonsdorff, professor vid Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Orvar Löfgren vid slutet av disputationen.

På kvällen var det disputationsmiddag i Orangeriet i Linnéträdgården. Det var väldigt trevligt och god mat. Det var norrländkt tema, vilket märktes på menyn. Många tal förstås, men det var bara duktiga och underhållande talare. Sångerna och allt skålande hade jag kunnat vara utan. Jag och Bo behövde ju komma hem i någorlunda anständig tid, så att mina föräldrar fick komma hem och gå och lägga sig, eftersom de var barnvakt. Klockan var dock halvtolv när vi fick resa oss från bordet, och då var inte ens kaffet serverat. Men vi cyklade hem i vårnatten, och när vi kom hem hade min mamma redan gått hem. Bo skjutsade i alla fall hem pappa.

Som present hade vi köpt en kudde med Stig Lindbergs tyg Lustgården, som nyligen tagits upp i återproduktion. Vi var inte med när Per öppnade presenterna, men han var mycket nöjd.

Vad är väl en bal på slottet?

Jag har tyckt att det var litet trist att jag inte skulle få gå på min svåger Per Strömbergs disputationsmiddag på fredag. Vi hade ingen som kunde ställa upp som barnvakt, och självklart går Bo före att få gå på sin brors disputationsmiddag. Nu har planerna dock ändrats för mina föräldrar, så de hinner hem för att vara med Viggo och Klara på kvällen. Och jag lyckades få plats, trots att anmälningstiden gått ut för länge sedan. Det känns väldigt bra. (OK, det är ingen bal på slottet, det är middag på Linnéträdgården, men ni fattar.)

Avhandlingen heter Upplevelseindustrins turistmiljöer : Visuella berättarstrategier i svenska turistanläggningar 1985-2005, och den kommer att försvaras i Auditorium Minus, Gustavianum, fredagen den 16 mars klockan 10.15. Jag har själv läst 40 poäng konstvetenskap, så det här är ett ämne som jag kan hänga med i. När min kompis Paula disputerade i neurovetenskap i medicinsk vetenskap hajjade jag inte mycket. Jag kommer bara ihåg att hon använde bananflugor.

Idag var förhoppningsvis sista VAB-dagen på länge, och imorgon ska Klara gå på dagis igen. Vi var ute och cyklade i vårsolen i eftermiddags, kollade in änderna i Fyrisån, åkte rulltrappa inne i stan och annat kul för en snarttvååring.

Och Per var förbi här på kvällen och lämnade sin avhandling, hämtade bilnycklar och käkade blodpudding. Klara satt som en sol mittemot honom och ritade och pratade litet med honom, men Viggo var mest intresserad av att titta på Hjärnkontoret och Klister.

Två röda

Klara och jag har haft det bra idag. Visst kliar vattkopporna fortfarande litet, men vi har lekt, bakat litet och kollat in en brandbil som åkte förbi på vår lilla gata. Jag vet inte om det brann här i krokarna, eller om brandbilen bara hade lust att åka en omväg tillbaka till brandstationen som ligger ganska nära oss.

Det var mulet hela dagen, men precis när vi gick ut för att cykla till dagis och hämta Viggo bröt solen fram. Idag var det premiär för cykel till och från dagis efter vintern. När Bo tog Viggo till dagis på morgonen åkte han cykelkärra, så Klara fick åka i cykelbarnstolen när vi skulle dit och hämta. Det har hon nästan aldrig gjort eftersom vi har cykelkärran.

Jag har ju bloggat tidigare om hur geggit det är utanför dagis. Här får ni se bildbevis. Det här är lilla gården utanför Viggos avdelning.

Efter dagis cyklade vi bortåt Röbo för att se efter om det hade tittat upp någon tussilago. Viggos dagisfröken trodde att det var för tidigt, men det var det inte. Det fanns massor av knoppar, och en och annan utslagen.

Här springer två röda på väg mot den gigantiska underliga skulpturen på en kulle vid Röbo. Klara var så lycklig över att över huvud taget få vara ute och röra sig efter värsta sjukdomsfasen. Viggo var överlycklig av att få springa på gräs. All snö har äntligen smält bort.

När vi kom fram hoppade Viggo från sten till sten.

När vi kom hem igen ville de inte gå in, så vi stannade ute i trädgården och gungade och lekte i sandlådan. Där var det fortfarande is, för locket hade varit på. Jag rensade bort en del vissna växter i rabatten och hittade blommande snödroppar.

Här står snödroppar i Stig Lindbergs äggkopp Berså, och tussilago i äggkopp av Esteri Tomula.

På museet

Igår var jag på Arkitekturmuseet med Maria Leijonhielm och åt lunch och tittade på utställningen Ab-Norm. En liten men spännande utställning som belyser form och arkitektur ur genusperspektiv.

Det var jättetrevligt att träffa Maria och skönt att komma iväg på något kul för min egen skull. Man kan lugnt säga att lunchmiljön var litet annorlunda än de alternativ som finns på Stora Essingen, både vad gäller inredning, meny och gäster. Men vi smälte förstås bra in bland alla kulturnördar.

Nej, det var fel

Nu har jag öppnat den förseglade julklappsgissningen. Anton och Lydia trodde att jag skulle få boken Designprinsen Sigvard Bernadotte av Tove Gyllenstierna, och det var en bra gissning. Jag fick den dock inte, och den fanns inte ens på min önskelista, även om den hade kunnat göra det om jag hade hunnit tänka ordentligt. Jag har i och för sig redan minst en bok enbart om Sigvard Bernadotte, och flera översiktsverk om 50- och 60-talsformgivning där han finns representerad. Och förstås en massa prylar här hemma som han har formgivit.

Nötberg och bockar

Jag upptäckte för sent den 23:e att vi inte hade nötkärnor så det räckte till att baka nötkakor, som är ett måste på julafton. Bo åkte visserligen och köpte det på kvällen, men jag hann inte baka. Så när Bo tog en promenad med Klara efter lunch på julafton passade jag och Viggo på att baka nötkakor som blev klara till Kalle Anka. Viggo tyckte att det var väldigt kul att mala med mandelkvarnen, och att högarna av malda hasselnötter såg ut som bergsformationer. Mandelkvarn måste man faktiskt ha om man ska mala nötter och mandlar. Det blir inte bra i matberedare, inte tillräckligt finmalet. Och vår röda Pia i gjutjärn är ju så snygg. Viggo petar litet i nötberget. Kakorna blev så där sega och goda.

Sen ville Viggo fotografera när jag höll på med bakningen. Det blev litet allt möjligt som han tyckte var intressant.

Gamla IOGT-julkort

Jag har precis fått hem några gamla julkort från IOGT och SGU som jag har köpt på Tradera. Jättefina!

Julmarknadsaktiviteter och besök i Kista

När man har småbarn funkar det inget bra med för mycket aktiviteter på helgen, särskilt inte aktiviteter utan barnen. De tyckte att jag var borta för mycket. I lördags var jag flera timmar på Drabanten och förberedde för julmarknaden, och på kvällen var jag på Antons och Mathias releasefest hemma hos Anton i Kista. Releasefesten var med anledning av att de hade gjort ny form på sina hemsidor. Trevlig fest och trevligt folk. Jag kom hem kvart i två efter att ha hängt en stund på Burger King i väntan på nattbussen. Det var jag och massa fulla fjortisar och 50-åringar. Det spelar ingen roll vilken ålder det än är, fulla människor är så oattraktiva.

Igår gick själva julmarknaden av stapeln, så då var det också flera timmars jobb. När vi öppade klockan tolv ringlade sig kön genom foajén som den brukar. Jag och Anita sålde våra grejer. Kransarna, marmeladen och senapen sålde vi slut på, och de handstöpta ljusen som inte sålde så bra förra året sålde vi rätt mycket av nu. Vi fick kommentarer att de var raka och fina. Kul eftersom vi aldrig hade stöpt ljus tidigare. Vi sålde en del annat också, och drog in ungefär 1500 kronor. Inte lika mycket som förra året, men då hade vi ju mycket mer att sälja. Vad det totala resultatet på julmarknaden blev vet jag inte, för det var inte klart när jag gick, men det var mycket folk där i alla fall, och kaffebrödet sålde slut en timme innan stängning.

Bloggar om form och arkitektur

Jag måste tipsa om två intressanta bloggar om man är intresserad av konst, form och arkitektur.

Ytlig är en blogg om formgivning, konst och arkitektur med mycket bilder.

Modernisma har jag just hittat. Helt fantastiskt intressant blogg som dokumenterar lämningar av modernismens epok. Mycket snygg betong, gamla bensinmackar, trafikmärken, skyltar och annat viktigt.

En iggistant som jag känner

Birgit har lämnat tillbaka en antik skatt. Hon är med i min IOGT-NTO-förening.

Bland betong och stål

Oj. Hur har Viggos och min pruttälg i brun och rosa pärlplatta hamnat på cykel- och gångbron över Bärbyleden som vi cyklar på till och från dagis varje dag? Det finns visst street art i Bärby hage också.

Grey is beautiful

Grå betong är vackert. Som i Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat”.

Igår blev jag litet besviken när jag insåg att Gilmore Girls var slut för säsongen. Hade bespetsat mig på att krypa upp i soffan med en kopp te för en timmes intelligent feelgoodserie. Istället blev det Bästa Formen i svt, som är ett riktigt bra designprogram. Och det var ju tur, för det handlade om betong. Fantastiskt snyggt var det med enormt screentryck på en betongvägg, och fascinerande med tekniken som kunde göra så det lyser genom betongen. Programmet går i repris på söndag 15 oktober klockan 15.30. Se det.

Och hur var det nu med Foerster-dikten? Jag hittade den inte hemma, och inte helt och hållet återgiven på nätet heller. Det jag hittade var från ett tal av Göran Persson, men jag tror att dikten är något kortad. (Och nu kommer pappa att berätta att det var han som försåg Storpotäten med dikten. Han kan säkert plocka fram och återge dikten i sin helhet.) Här kommer den.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på

Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa: det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid

Det finns rentav ett ord för detta.

En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetarförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det
som demokratins grundlag blivit formulerad:

”Votering är begärd
och ska verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än ”du gamla, du fria”.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke
blott tala
men våga tala.
– – –
I detta land, kamrat, som är landet Sverige,

För när votering är begärd
ska den verkställas.

En dag i Falun

Jag är fortfarande förkyld och hostar, men åkte ändå till Falun för att föreläsa på en regional Våra Gårdar-kurs för fastighetsstyrelser idag. Jag blev upphämtad i bil av Ulf Gustafsson som också skulle föreläsa vid niotiden, och så bar det av mot Falun via Gävle. Det regnade massor. Vi missade skylten mot Sandviken och Falun vid Gävle, och åkte för långt. Vi var väl nästan i Söderhamn när vi vände, och vi kom fram till Globen i Falun vid halvtolv. Först lunch, och så föreläsa i nästan tre timmar. Jag hostade en del, men det gick ganska bra. Gruppen var ok. De flesta var med i diskussionerna. Sedan var det lång bilresa tillbaka igen, och jag var hemma vid halvsjutiden.

På Globen var de verkligen inte mesiga och konventionella vad gäller konsten. Eller vad säger ni om dessa oljemålningar som hängde i foajén:

Som en hemmafru på 60-talet

Jag har ju tidigare skrivit om klädmärket me&i, som gör barnkläder i 70-talsretrostil, och bara säljs genom hemförsäljning. Igår kväll var jag värdinna för en me&i-träff hemma hos mig. Det kom en säljare hit och jag hade bjuit in bekanta som är småbarnsföräldrar. Jag hade väl bjudit 15 stycken eller så, men i slutändan blev vi bara fem personer. Det är inte lätt att komma loss en vardagkväll när man är småbarnsförälder, och nu har förkylningstiderna startat också. Först visade säljaren kläderna, sedan fick vi titta själva och beställa, och så packade säljaren ihop och stack, och vi fikade och pratade politik och annat. Det blev en trevlig kväll. Barnen ville förstås inte alls gå och lägga sig, men de somnade till slut.

Johanna frågade säljaren varför de har valt att bara jobba med hemförsäljning och inte internetförsäljning, och hon sa att de tyckte att det var ett trevligt sätt att slå ihop att hinna träffa vänner och umgås, samtidigt som man handlade kläder som man inte har tid till. Jag tror ju att en baktanke är att att det ger en viss exklusivitet och status åt märket, och att folk köper mer för att de känner att det är enda tillfället. Men visst är det trevligt, och jag gillar verkligen kläderna.

Det här beställde jag åt barnen. (Bilderna kommer från me&i:s hemsida.)

Discoapatröja till Viggo.

Pirattröja till Viggo. Dödskallen och benknotorna är en påsydd applikation.

En turkos velourtunika med brunt hjärta och bruna velourbyxor till Klara.

Prickblommeklänning till Klara.

Jag var även sugen på prickblommeomlottklänningen till mig, men den var onesize, och för liten för mig och för stor för Maria, konstaterade vi.

En ska bort

Såg just att Posten har givit ut frimärken med barnprogramsmotiv.

Motiven är

Andy Pandy/Humle och Dumle
Televinken/Kapten Zoom
I fablernas värld/Teskedsgumman
Kalles klätterträd/Beppes godnattstund
Trazan och Banarne/Fem myror är fler än fyra elefanter
Pippi Långstrump/Björnes magasin
Bolibompadraken/Tjet och Allram Eest
Loophole/Bananer i pyjamas

Alla utom det sist nämnda frimärket har motiv från barnprogram som gått i SVT och håller hög klass. Bananer i pyjamas har gått i TV4:s Nyhetsmorgon i många år, och är populärt bland barnen, men jag har aldrig tyckt att det varit så bra. Loophole har också gått på TV4:s morgonbarnprogram, och är ett spel som barnen ringer in och spelar. Nej, det sista märket passar inte in, tycker jag. Posten tyckte nog att de måste ta med något som inte gått i statstelevisionen för att inte bli beskylda för att missgynna de andra kanalerna.

Bild: Posten
Frimärkena har graverats av Lars Sjööblom, Martin Mörck och Piotr Naszarkowski. Norbert Tamas har formgett och typograferat utgåvan.