Någon som vill ha plommon?

Vårt plommonträd dignar av frukt; de är mogna och fantastiskt goda. Jag älskar plommon, men tyvärr kan man inte äta hur mycket som helst och de går inte att lagra. Jag är heller ingen vidare konsument av plommonmarmelad. Så om det är någon kompis som vill komma förbi och plocka går det bra att höra av sig. Troligen kan fika och trevligt sällskap också erbjudas om vi har tid.

Maten behöver ju inte bli trist för att semestern är över

Semestern är slut, och jag jobbar sedan i måndags. Det kändes väldigt trist att semestern var slut. Jag skulle gärna ha så där lång semester att det blir sommarlovskänsla. Kanske från midsommar till mitten av augusti. Men man kommer snabbt in i vardagslunken med pendlande, jobb och dagishämtningar.

När semestern började var jag och Bo dödligt trötta på den Viggoanpassade vardagsmaten. Klara äter allt möjligt, som oliver och fetaost, men Viggo är rätt begränsad. Under semestern har vi struntat i det, och lagat rätt mycket mat som vi gillar och prövat nya rätter. Idag efter dagis var jag ute i trädgården och skördade potatis, sockerärtor, bondbönor, rödbetor och lök, och gjorde ett fat med rostade grönsaker av det med fetaost och oliver.

Den rätten gjorde jag även förra veckan innan vi åkte ut på landet, när Ullie var på besök. Jag hade tänkt blogga om det då, men så fick vi problem med datorerna nere i källaren, ett fel som var relaterat till problem med elen, så då kom jag inte åt de bilderna. Så nu får ni se bilder från den middagen, som även bestod av marockansk bulgur med mycket god kryddning och tomatsallad. Alla recept är från DN, men jag har inte tagit exakt samma grönsaker som i receptet på de rostade grönsakerna.

Viggo lånade kameran och tog ett gäng bilder. Kul att se saker ur hans perspektiv.

Vår igelkott

I ett par dagar har vi sett en igelkott lufsa omkring bland buskarna och i rabatterna. Den är inte så rädd av sig, men ändå svår att få på bild.

Rätsida

Barnens fasta rutiner har förfallit totalt under semestern. De har varit uppe senare och senare, och sovit längre och längre på morgonen/förmiddagen. Visst är det skönt att för första gången sedan Viggo föddes 2002 få sova längre än till 6-7 på morgonen, men om barnen är vakna till elva på kvällen blir det ingen vuxentid över när de har somnat, och framför allt är det svårt att ställa om igen. Om ett par veckor är det ju dagis och jobb igen. Igår var klockan till och med över midnatt när Klara somnade, och sedan sov barnen till tio på förmiddagen. Så i eftermiddags fick Klara bara sova en kort stund, sedan väckte jag henne. Och ikväll somnade de i alla fall före tio.

Annars slappade och lekte vi inne större delen av dagen, byggde järnväg i källaren och sånt, men när Klara hade sovit middag kände jag att jag ville få saker uträttade i trädgården. Fast jag gick ut och satte igång vid fyratiden fick jag massor gjort, men då höll jag faktiskt på till halvtio på kvällen. Jag rensade grönsakslandet, gallrade rödbetorna, plockade bort en rad tunga betongplattor som fanns utmed garageväggen, där jag ska bygga växthus, och så satte jag igång med det jobbigaste projektet, häckklippning. Vi har häck på tre sidor av trädgården, alla sidor utom mot gatan. Vi har skött häckklippningen ordentligt under tiden som vi har bott här, och det har våra grannar på två av sidorna också. Tyvärr har grannarna på en av sidorna struntat i att klippa häcken på sin sida ett par år. Vi har klippt vår sida och halva häcken upptill, så långt vi når. Det är en väldigt bred ligusterhäck. Nu har de äntligen klippt på sin sida för någon vecka sedan, men de hade lämnat en sträng på mitten, så jag fick kämpa med att nå att klippa allt det. Om man struntar i att klippa häcken tillräckligt regelbundet blir det väldigt grova kvistar som är svåra att klippa även med elektrisk häcksax, och dessutom blir det kalt när man klipper av till den längd det ska vara där det har fått växa ett par år. Förhoppningsvis blir det fint igen om ett tag. Men jävlar vad jobbigt det var.

Och Klara rymde iväg på gatan ett par gånger medan jag klippte häcken. Bo höll på att öva Viggo på att cykla på gatorna runtomkring, och hon ville väl vara med. Först stack hon iväg, mitt på gatan, med en bobbycar, en sån där plastbil som man sitter på och sparkar sig fram. Hon hann ett par hus bort, och jag hämtade hem henne och talade strängt om att hon aldrig fick vara ute på gatan och aldrig gå bort från vår tomt. Efter en stund var hon borta igen. Då hade hon knatat iväg till fots på trottoaren och hunnit mer än halvvägs till andra änden av Kadettgatan. Där satt hon och bölade för att hon hade snubblat och skrapat knät när jag kom springande med hjärtat i halsgropen. Den tjejen måste man hålla koll på.

Bästa sommarmaten

Kokta ärtskidor som man doppar i smält smör i en liten äggkopp. Det kan inte bli bättre, särskilt om man har odlat och skördat själv.

Högrest

Så här hög är min stockros med nästan svarta blommor som jag sådde på friland förra sommaren. Den når nästan upp till taket.

Kroppsarbete

I förmiddags åkte vi till en plantskola och köpte en fläder och en del perenner. Så i eftermiddags och ikväll har jag varit ute i trädgården med barnen och planterat. Jag tror att fläder är ganska snabbväxande, så jag hoppas kunna skörda tillräckligt med blomklasar nästa år för att göra flädersaft. Här är Klara vid flädern. Den är planterad i sydvästra hörnet av tomten.

Det blev en del vattning och rensning också, och kantklippning med nya kantsaxen. Den gamla var så rostig och trög. Det är otroligt vilken skillnad det blir med bra redskap. Skönt med kroppsarbete.

Vi var också och tittade efter en ny tv, men SIBA börjar sin sommarrea på måndag, så vi avvaktar det. Den gamla teven visar ibland en grön fläck över delar av bilden. Vi tänker ställa ned den i källaren och skaffa tvspel till den, så kan man sitta där nere och spela.

Och så tittade vi på Ebba och Didrik som SVT började sända i repris idag. Jag tror att jag och Bo var mest intresserade. Den är ju för litet större barn än för Viggo och Klara. Men det är verkligen en riktigt bra tv-serie.

Nytta och nöje

Det var en bra helg. Jag var med barnen, men hann även med en del nyttiga saker, som jag dessutom upplevde som ett rent nöje. Jag grundmålade soffan som Bo har byggt, och som ska stå på altanen. Även överdragen till soffdynorna hann jag sy. Och så jobbade jag en del i trädgården. Jag har tagit bort fiberduken från potatis- och grönsakslandet. Bara där morötterna växer får den vara kvar för att skydda mot morotslarver. När jag kupade potatisen började det regna. Klara sprang in, men jag skulle bara göra färdigt, och innan jag hade hunnit det var regnet över. Mera regn behövs! Och så har jag planterat ut gurk- och zucchiniplantor som min mamma har dragit upp från frö. Jag hade problem med vilka som var vilka, eftersom zucchini är en gurkväxt, och de är extremt lika. Men det ger sig väl. Någon som vet vilka som är mökast i bladen? Jag kunde inte reda ut det varken genom att konsultera min omfångsrika trädgårdslitteratur eller att googla.

Och i lördags kväll var jag på Lydias 30-årsfest i Tullinge. Jag gillar fester där man blandar folk som man känner från olika håll, men där det ändå är rätt informellt och man får hänga med sina kompisar. Så jag pratade med några okända, men hängde mest med Åsa, Annica, Anton och Lydia.

Vad skönt att det är sommar, eller nåt

Vad skönt att det är sommar, sa Viggo idag när han klättrade i repstegen i trädgården. Och det är det ju. Härligt med värmen, grönskan, blommorna och att gå barfota i gräset.

Men jag får litet panik av att det redan är sommar, och snart kongress. Så mycket kvar att hinna på jobbet och ideellt, och den här våren har verkligen varit pajjig. För mycket sjukdom och död. Jag kan inte ens redogöra för hur många gånger barnen har varit sjuka sedan början av mars och till så sent som nu i veckan. Inser att jag inte har bloggat på två veckor, men jag har varken haft tid eller fokus. Det har varit kniven-på-strupen-hinna-klart-med-saker, sjuka barn, begravning utanför Sundsvall och nu senaste veckan har min pappa legat på infektionskliniken på Akademiska.

Han åkte in från Öregrund till Östhammars sjukhus i tron att han hade lunginflammation. De röntgade honom, och sa att han inte hade det, och skickade in honom till Uppsala för att de inte kunde utföra prover som behövdes. Där trodde de att han hade hjärtklaffsinfektion, och gav honom bredspektrig antibiotika intravenöst, men inte blev han bättre, och undersökningarna visade att det inte var hjärtklaffarna. Så i slutändan kom de fram till att det nog är lunginflamation i alla fall, och han har fått annan antibiotika som hjälper, men de vet inte säkert. Idag fick han i alla fall komma hem, och jag och barnen var och hälsade på. Till sjukhuset ville jag inte ta med barnen när jag var där. Skönt att pappa är bättre, om än inte frisk.

Apropå sjukvården i Uppsala blir jag litet irriterad på att vi inte har fått komma till vårdcentralen och kolla varför barnen bara blir sjuka om och om igen. Jag blir ju orolig att de har något bakteriellt som de borde få antibiotika mot, när de blir sjuka om och om igen varje eller varannan vecka i månader. Vid två olika sjukdomstillfällen har jag försökt få komma, men de har inte tyckt att barnen har varit tillräckligt sjuka. Under kristihimmelsfärdsveckan när jag ringde hade vi alla vita prickar i halsen, som ju kan vara streptokocker, även om det inte måste vara det. I samma veva var det en nyhet att Uppsala läns landsting har den sämsta primärvården i landet. Ja, inte att det saknas kompetens, men det är svårast att komma i kontakt med sjukvården, och svårast att få en tid för läkarbesök. Som om vi inte hade märkt det.

Jag tycker att jag har hunnit få klart och löst en massa saker på jobbet. Ändå är det så mycket kvar att fixa. Jag längtar så tills kongressen är över och det blir semester. Jag vill fixa med trädgården och huset och vara ledig. En del har jag faktiskt hunnit i trädgården de senaste veckorna, samtidigt som jag varit med barnen ute. Eller bästa tiden är när Klara sover middag en ledig dag, för Viggo måste man inte ha koll på hela tiden ute, och så springer han inte i landen där jag har sått. Jag har fått potatis och frön i jorden, och det tittar upp både det ena och det andra under fiberdukarna, och så har jag klippt häckarna nääästan färdigt. När det var två meter kvar råkade jag kapa kabeln. Inte bra. En syren har jag också planterat, som jag fick i morsdagspresent av Klara förra helgen. Jag har mycket trädgårdstankar som jag skulle vilja blogga om, men det får bli en annan gång.

Fyra lediga dagar

Jag är rätt nöjd med den här ledigheten, för jag har fått en hel del gjort. Till exempel:

Tvättat fönstren in- och utvändigt.

Måttbeställt dynor till soffan som Bo har byggt, och som ska stå på altanen. Igår åkte Bo ner på stan med bilen och hämtade dem. Jag har också köpt tyg att sy överdrag till dem, och hunnit tvätta tyget så att det är krympt innan jag ska sy. Hade hoppats hinna sy överdragen också, men där gick jag bet.

Skaffat ny e-legitimation eftersom den gamla hade gått ut, och deklarerat på nätet. Jag behövde bara lägga till avdrag för resor till och från arbetet, och det blev ju en del. Preliminärt ska jag få tillbaka 12 723 kronor. Tack, tack.

Läst mycket böcker med Viggo och lajjat med barnen.

Grillat alla dagar: rostbiff, lax, fläskfilé, grönsaker och spanska korvar. Men inte allt på en gång förstås.

Flyttat en del växter från den tillfälliga platsen i köksträdgården till rabatten framför huset. Nu ser det mycket trevligare ut. Grävt upp grässvål så att Viggos lilla rabatt nu är dubbelt så stor, och så får Viggo och Klara hälften var av rabatten. De hjälpte mig att bära undan grässvålen till komposten, men roligast var att åka skottkärra.

Ja, det blev ju en del uträttat.

Igår på valborgsmässoafton promenerade jag ner på stan med barnen för att titta litet på forsränningen. Bo var inte helledig, utan behövde jobba några timmar hemifrån, så det passade bra. Vi stannade inte och tittade så länge, för barnen tyckte bet var roligare att gå vidare och köpa korv. Och att åka rulltrappa på Åhléns där vi köpte tyg till dynorna. Personalen hade förresten missat att ta ner skylten om 20 % rabatt vid köp av minst sex meter, och vi skulle ju ha åtta meter, så vi fick över hundra kronors rabatt. Medan jag betalade tog en annan expedit ner skylten. Och så mötte vi Jenny när vi satt på en bänk och åt korv. Trevligt. Och när vi kom hem hade Bo gjort i ordning sillunch åt honom och mig.

På kvällen när vi hade grillat gick vi iväg till Tunakolonin för att titta på en majbrasa, eller kase som vi säger här i Uppland. Vi hade kollat på kommunens hemsida, och där stod att det började 19.00. Bra tyckte vi som har småbarn. I Gamla Uppsala och på många andra platser är det först 21, och det är för sent för Viggo och Klara. Dessutom tänkte vi att det skulle vara betydligt barnvänligare, utan smällare, fylla och långa prettotal. När vi kom fram var det ett par andra barnfamiljer där, men brasan var inte tänd. Långt senare kom det en arrangör, och det visade sig att det var först 20.00 som brasan skulle tändas, så det hade stått fel både på uppsala.se och unt.se. Vid det laget var vi ett helt gäng barnfamiljer som sprang omkring och lekte tafatt med våra barn bland björkarna för att hålla oss varma, och barnen på gott humör. Vid åttatiden blev det i alla fall brasa, och det var rätt mycket folk. Och Viggo träffade sin kompis Matilda från dagis, så han hade superkul.

Viggo tyckte att det blev litet varmt av elden ett tag, så då drog han ner mössan över ansiktet.

På slutet blev Klara gnällig och frös. Hon har varit snorig några dagar, och när vi kom hem fick hon sitta i mitt knä under en filt och dricka välling så hon blev varm medan vi tittade litet på en barnfilm. Hon somnade fort, men vaknade vid midnatt och hade hög feber. Idag har hon haft 37,5-38 grader och varit rätt pigg, men det är jobbigt för henne att vara täppt i näsan.

Magnus, Maria och Helmer har varit här och fikat. Jag hade bakat rabarberpaj med mandelmassa. Det kändes vårigt, även om rabarbern kom från frysen.

På kvällen var jag ute i trädgården med barnen och jobbade, och då var det riktigt soligt, även om det var kallt. Som gryning, sa Viggo. Han har väl snappat upp det, och förknippar det med sol. Även om det inte alls var gryningsljus, utan kvällssol, var det ju väldigt poetiskt.

Imorgon får Bo vabba. Hoppas att Klara är frisk sen, så de kan gå på dagis. Det har varit alldeles för mycket sjukdomar och vab i den här familjen senaste månaderna.

Lyxig jobbdag

Jag har sagt det förut, mina jobba hemma-dagar som jag försöker ha en gång i veckan är det bästa på hela veckan. Man får sitta i lugn och ro och jobba utan att bli störd, och slipper pendlingsstressen. Det blir också en mycket längre sammanhållen arbetsdag.

Idag var första gången på många veckor som jag jobbade hemma. När barnen har varit sjuka har det inte blivit några dagar som jag har kunnat jobba hemma. Idag var det dessutom nästan nödvändigt att jag jobbade hemifrån, för Bo är på konferens på Skarpö, så jag måste både lämna och hämta på dagis, och då blir det för kort tid emellan att åka till Stockholm.

Fantastiskt väder har det varit, och jag har delvis suttit ute på altanen och jobbat. I trädgården blommar tulpaner, narcisser, primula och pärlhyacint. Lunchen intogs också på altanen, och det var riktig sommarkänsla. Jag gjorde en sallad med grillad haloumiost, grillad paprika, ärtskott och pinjenötter. Supergott! Ärtskott är en favorit just nu.

Trädgårdsdrömmar

I helgen köpte jag fröer. De där små påsarna inrymmer så mycket längtan, förhoppningar och drömmar. Och jag längtar verkligen tills vi har dränerat så vi får göra i ordning trädgården som vi vill. Det ser för trist ut runt huset, eftersom vi inte har velat plantera något där de ska gräva. Alla växterna från kolonilotten bor fortfarande tillfälligt i köksträdgården som jag anlade första hösten. Om det inte blir dränering förrän till hösten tror jag nästan att jag flyttar över en del perenner till rabatterna intill husväggen över sommaren i alla fall.

Och det ska bli så skönt att sätta upp ett nytt staket efter dräneringen så att Klara inte kan sticka ut på gatan. Sedan ska vi ha rosor hela vägen utmed trottoaren.

Hängig men driftig

Klara börjar bli bättre, men nu är jag hängig och toksnorig.

Natten till igår sov Klara oroligt och vaknade en massa, så jag fick nästan inte sova alls. Jag var otroligt trött på jobbet igår, men i natt fick jag sova någorlunda. Klara hade hög feber igår och sov mycket. Fortfarande i morse hade hon feber, men i eftermiddags var hon feberfri. Hon snorar dock en del.

Det är jag som har vabbat idag, och vi har tillbringat en hel del tid i källaren. Barnen har byggt koja, och jag har haft värsta utrensningen. Vi har bastun full av kartonger, och nu har jag gått igenom en hel del och packat massor i sopsäckar som ska till tippen, en del har lagts på rätt plats i huset, och en kasse med grejer som ska till loppisen på Drabantens julmarknad. Det är mycket kvar att göra, men jag tycker ändå att jag kom en bra bit på väg, så det är hoppingivande. Jag var rätt sträng med att slänga saker.

När Klara hade sovit middag gick vi ut i trädgården så barnen fick leka. Jag rensade i rabatterna och krattade, och Viggo klättrade gång på gång upp i plommonträdet och hoppade ner. Jag gick också och funderade på planlösningen framför huset, hur vi ska ha cykelställ, stenläggning, planteringar och staket. Jag har en ny idé på lösning. Jag ska bara förankra den hos Bo. Och så tror jag att jag har kommit fram till att altanen ska målas i samma grågröna färg som fönsterramarna, och att även ytterdörrarna och staketet ska ha den färgen.

Nu är barnen nattklädda och softar i soffan och fåtöljen med att kolla på bygg- och inredningsprogram på tv. Viggo har alltid tyckt att det är kul, och jag är alldeles för snorig för att kunna läsa saga.

Två röda

Klara och jag har haft det bra idag. Visst kliar vattkopporna fortfarande litet, men vi har lekt, bakat litet och kollat in en brandbil som åkte förbi på vår lilla gata. Jag vet inte om det brann här i krokarna, eller om brandbilen bara hade lust att åka en omväg tillbaka till brandstationen som ligger ganska nära oss.

Det var mulet hela dagen, men precis när vi gick ut för att cykla till dagis och hämta Viggo bröt solen fram. Idag var det premiär för cykel till och från dagis efter vintern. När Bo tog Viggo till dagis på morgonen åkte han cykelkärra, så Klara fick åka i cykelbarnstolen när vi skulle dit och hämta. Det har hon nästan aldrig gjort eftersom vi har cykelkärran.

Jag har ju bloggat tidigare om hur geggit det är utanför dagis. Här får ni se bildbevis. Det här är lilla gården utanför Viggos avdelning.

Efter dagis cyklade vi bortåt Röbo för att se efter om det hade tittat upp någon tussilago. Viggos dagisfröken trodde att det var för tidigt, men det var det inte. Det fanns massor av knoppar, och en och annan utslagen.

Här springer två röda på väg mot den gigantiska underliga skulpturen på en kulle vid Röbo. Klara var så lycklig över att över huvud taget få vara ute och röra sig efter värsta sjukdomsfasen. Viggo var överlycklig av att få springa på gräs. All snö har äntligen smält bort.

När vi kom fram hoppade Viggo från sten till sten.

När vi kom hem igen ville de inte gå in, så vi stannade ute i trädgården och gungade och lekte i sandlådan. Där var det fortfarande is, för locket hade varit på. Jag rensade bort en del vissna växter i rabatten och hittade blommande snödroppar.

Här står snödroppar i Stig Lindbergs äggkopp Berså, och tussilago i äggkopp av Esteri Tomula.

Frukt är godis

Frukt är godis är ju som bekant en av barndomens lögner, men igår slank jag in på Weibulls på Sveavägen innan jag tog tåget hem, och de har butiken full av sticklingar. De är små, små, och kostar nästan ingenting. Man vill bara plocka på sig, precis som smågodis. Titta, en sån och en sån och en sån. När jag var liten kunde man gå till Tobiks, som vi kallade tobaksaffären på Torbjörns Torg, och köpa smågodis för en krona, och det blev massor. Nej, jag levde inte på stenåldern, men på 70-talet. Då kostade smågodiset 5 eller 10 öre styck, och då köpte man aldrig sådana mängder som folk gör nu för tiden när man får plocka själv. Då blev man expedierad, och antingen stod man och pekade vilka godisar man ville ha, eller så sa man att man ville ha sött och salt och surt för en krona. På Weibulls kan man köpa massa sticklingar för en hundring. Det är ungefär samma lika. Hängde ni med?

Jag köpte ovanliga sorter av doftpelargoner och rosenknoppspelargoner. Det var trevligt att stå och plantera om dem igår kväll och få jord under naglarna. Jag längtar tills snön smälter och jag får jobba i trädgården. Skotta snö är inte trädgårdsarbete. Det är bara skotta snö.

Efter frosten

Jag och Viggo byltade på oss och gick ut i trädgården vid tretiden i eftermiddags för att sätta lök och gräva upp potatis. Vintertiden har dock gjort att det blir mörkt ännu tidigare. När vi gick in efter två timmar var det jättemörkt. Även om frosten var borta från gräsmattan var det en frusen skorpa på jorden. Jag vet faktiskt inte om jag fick upp all potatis. Det var så mörkt på slutet. Viggo satt i plommonträdet och tittade på och pratade med mig. Så här mörkt var det.

Så här såg rabatten framför huset ut för en vecka sedan.

Och så här såg den ut idag. Indiankrasse blir verkligen helt sladdrig av frost.

Mårran är här

Jag gjorde en räddningsaktion just innan frosten kom och mörkret föll. Sent på eftermiddagen, när Bo var och handlade mat, insåg jag att jag måste ut i trädgården och rädda grönsakerna innan det blev mörkt, för i natt kommer frosten. Det är redan en minusgrad. Klara blev skitsur och skrek konstant medan jag sprang omkring i skymningen utanför vardagsrumsfönstret i kanske tio minuter och skördade omogna tomatklasar som får mogna färdigt här inne, slätbladig persilja, mangold och rödbetor. Rödbetorna hade väl i och för sig klarat natten. De är ju under jord. Vi har massor av potatis kvar i jorden också. Vi får gräva upp den imorgon. Problemet är att vår matkällare inte är tillräckligt kall. Mangolden har jag förvällt och fryst in i lådor. Det blev massor kvar i landet, för vi har ju hur mycket som helst. Pelargoner och andra frostkänsliga växter har jag tagit in också. Imorgon måste jag också sätta alla vårblommande lökar som jag fick i födelsedagspresent, och gräva upp och ta in daliaknölarna för vinterförvaring. Nu kan Mårran komma och sprida sin köld bäst hon vill.

Löjligt

Före lunch var jag ut i trädgården och grävde upp potatis och skördade resten av de gula lökarna. Jag hade inte planterat rosenbuskarna och perennerna som jag fick i födelsedagspresent, och när jag ändå var i grävtagen passade jag på att höstgräva i grönsakslandet för att plantera buskarna där. Det gick löjligt enkelt om man jämför med den hopplöst tunga lerjorden på kolonilotten. Jag blir så nöjd varje gång jag tänker på det att jag slet med att lassa ut sand och fin jord i det nyanlagda landet förra hösten. Det var verkligen värt besväret. Nu har jag bara lökväxterna kvar att sätta.

I min trädgård just nu

Det var verkligen rätt beslut att låta Viggo gå på dagis idag. Igår fick han ju vara hemma för säkerhets skull ifall det hade varit kräksjuka Klara hade. När jag ringde till dagis igår sa personalen att vi var duktiga föräldrar som ville vara på den säkra sidan. Men eftersom Klara inte visade mer tendenser till att kräkas, utan bara har varit febrig och trött, fick Viggo gå på dagis idag. Och Klara har varit klängig och gnällig och sovit jättemycket. Men ett tag var hon glad när hon fick leka med vattnet vid dikbänken. Om Viggo hade varit hemma hade Klara inte fått vila tillräckligt och inte fått vara i min famn hela tiden, och Viggo hade haft skittrist.

Eftersom Klara har sovit så mycket har jag hunnit tvätta och fixa annat här hemma, och för en stund sen var jag ut i trädgården och plockade plommon, grävde upp potatis, skördade morötter och plockade en bukett blommor. Det är så ljuvligt brittsommarväder ute! 21 grader, soligt och ljumma vindar. Så här var det hela september förra året. Vi hade precis flyttat in i huset och jag var föräldraledig, och jag märkte inte att sommaren var slut.

Estnisk malva

Nu blommar den estniska malvan i min trädgård. För många år sedan skickade släktingar i Estland frön till denna blomma till min farmor, och sedan dess sår vi den varje år och tar frön från den på hösten för att så kommande år.