Vad skönt att det är sommar, eller nåt

Vad skönt att det är sommar, sa Viggo idag när han klättrade i repstegen i trädgården. Och det är det ju. Härligt med värmen, grönskan, blommorna och att gå barfota i gräset.

Men jag får litet panik av att det redan är sommar, och snart kongress. Så mycket kvar att hinna på jobbet och ideellt, och den här våren har verkligen varit pajjig. För mycket sjukdom och död. Jag kan inte ens redogöra för hur många gånger barnen har varit sjuka sedan början av mars och till så sent som nu i veckan. Inser att jag inte har bloggat på två veckor, men jag har varken haft tid eller fokus. Det har varit kniven-på-strupen-hinna-klart-med-saker, sjuka barn, begravning utanför Sundsvall och nu senaste veckan har min pappa legat på infektionskliniken på Akademiska.

Han åkte in från Öregrund till Östhammars sjukhus i tron att han hade lunginflammation. De röntgade honom, och sa att han inte hade det, och skickade in honom till Uppsala för att de inte kunde utföra prover som behövdes. Där trodde de att han hade hjärtklaffsinfektion, och gav honom bredspektrig antibiotika intravenöst, men inte blev han bättre, och undersökningarna visade att det inte var hjärtklaffarna. Så i slutändan kom de fram till att det nog är lunginflamation i alla fall, och han har fått annan antibiotika som hjälper, men de vet inte säkert. Idag fick han i alla fall komma hem, och jag och barnen var och hälsade på. Till sjukhuset ville jag inte ta med barnen när jag var där. Skönt att pappa är bättre, om än inte frisk.

Apropå sjukvården i Uppsala blir jag litet irriterad på att vi inte har fått komma till vårdcentralen och kolla varför barnen bara blir sjuka om och om igen. Jag blir ju orolig att de har något bakteriellt som de borde få antibiotika mot, när de blir sjuka om och om igen varje eller varannan vecka i månader. Vid två olika sjukdomstillfällen har jag försökt få komma, men de har inte tyckt att barnen har varit tillräckligt sjuka. Under kristihimmelsfärdsveckan när jag ringde hade vi alla vita prickar i halsen, som ju kan vara streptokocker, även om det inte måste vara det. I samma veva var det en nyhet att Uppsala läns landsting har den sämsta primärvården i landet. Ja, inte att det saknas kompetens, men det är svårast att komma i kontakt med sjukvården, och svårast att få en tid för läkarbesök. Som om vi inte hade märkt det.

Jag tycker att jag har hunnit få klart och löst en massa saker på jobbet. Ändå är det så mycket kvar att fixa. Jag längtar så tills kongressen är över och det blir semester. Jag vill fixa med trädgården och huset och vara ledig. En del har jag faktiskt hunnit i trädgården de senaste veckorna, samtidigt som jag varit med barnen ute. Eller bästa tiden är när Klara sover middag en ledig dag, för Viggo måste man inte ha koll på hela tiden ute, och så springer han inte i landen där jag har sått. Jag har fått potatis och frön i jorden, och det tittar upp både det ena och det andra under fiberdukarna, och så har jag klippt häckarna nääästan färdigt. När det var två meter kvar råkade jag kapa kabeln. Inte bra. En syren har jag också planterat, som jag fick i morsdagspresent av Klara förra helgen. Jag har mycket trädgårdstankar som jag skulle vilja blogga om, men det får bli en annan gång.