Det bor små 50-talstomtar i mossan i adventsskålen också

De flyttade in natten till julafton.

Som en sommaräng mitt i vintern

Mitt i smällkalla vintern kan man behöva påminnas om att det kommer en sommar igen. Den här fina kudden som min mamma broderat av restgarner fick jag i julklapp.

Dagens kopp: Marianne Westmans Mon Amie från Rörstrand

Jo då, jag fick en tekopp i julklapp. Mamma hade hittat en Mon Amie. Den moderna muggen som kom förra året ar jag redan, men jag har inte haft någon klassisk Mon Amie-kopp.

När Marianne Westman ritade mönstret till Mon Amie var det en regnig midsommarafton, och hon inspirerades av vita skvattramblommor som hon transformerade till blå blommor på vit botten med 50-talets mer abstrakta formspråk. Fast när jag var liten trodde jag att det var fjärilar. De blå blommorna känns litet suddiga och nästan flytande, som man kan tänka sig en regnig sommardag. Jag tycker att det här suddiga och diffusa och de böljande formerna i blommorna ger ett så mjukt, snällt och vänligt uttryck. Precis vad man behöver till morgonens första kopp te. Men det mjuka och snälla är inte mesigt, utan var djärvt och modernt.

Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och när hon direkt efteråt började på Rörstrand fick hon utveckla servisen för produktion. Från början en teservis 1952, sedan även kaffeservis och på 60-talet kom delar till matservisen. Mon Amie var i produktion till 1987, och 2009 tog Rörstrand fram en helt ny mugg med assiett med det klassiska mönstret.

Vad som var utmärkande för Marianne Westmans tankar kring porslin var att bryta upp servistänkandet. Hon och Hertha Bengtson gick i bräschen för att ta fram porslin som man kunde köpa udda delar av och kombinera. Det är Mon Amie ett tydligt exempel på. Därför ligger det helt i linje med hennes idéer om porslin att nu ta fram bara några få udda delar.

Högst upp i julgranen sitter en svärm av fåglar

Årets julgran, inköpt på Torbjörnstorg och hemsläpad av mig i ett snöoväder någon vecka före jul. Jag är riktigt nöjd med den, och granar är allvarliga grejer för mig. I år skippade jag glittret helt. Det glittrar så fint av alla kulor. I stort sett är det bara pynt från 50- och 60-talet som jag köpt på loppis och tradera. Det nordiska flaggspelet har jag haft i många år, men flaggspelet med signalflaggor köpte jag på en antikmässa i höstas. Julgransbelysningen är en Luma i originalkartong från 1957. Det är så roligt att den är daterad. Den är ursprungligen inköpt 3/12 1957 på Kooperativa Föreningen Solidar i Malmö! Naturligtvis sitter en svärm av fåglar i toppen av granen.

Alla 50- och 60-talstomtarna säger god jul!

Upplandskubben färdigbakad!

Jag kämpar på med det sista jobbet innan jag blir julledig, men jag passade på att baka upplandskubb under tiden, som ska stå ganska länge i ugnen. Förr i tiden gräddade man kubb i vattenbad på spisen, men det är enklare att grädda i en gryta med lock i ugnen. Jag brukar alltid baka det till jul, och nu står det och svalnar och doftar så härligt av råg. Sedan skär man det i fyra kvartar som skivas.

Så mycket trevligare med stringhyllesektionen istället för Billy i björk

Äntligen har jag gjort slag i saken och bytt ut de trista Billybokhyllorna i björk som stod i ett hörn av vardagsrummet. Nu står de i Klaras rum istället och slukar massor som behövde ordning och reda. Det krävde även omflytt av rätt mycket böcker mellan olika rum och ned i källaren. Visserligen har jag kvar två Billy bakom matsalsbordet i vardagsrummet, där jag bland annat har en hel hylla med litteratur om konst, formgivning och arkitektur, men jag hoppas kunna byta ut dem också så småningom. Sektionen som kom upp i vardagsrummet innehåller tre golvgavlar med tre väggavlar ovanför, så de är ungefär lika stora som två Billy. Istället för böckerna som hamnade i källaren tog jag upp mina två dockskåp från 40- och 50-talet. Jag behöver göra i ordning dem ordentligt. Sen ska ni få se närbilder! Jag har inte hållit på med dockskåpen alls på många år. Dessutom fick alla mina detektivspel och andra gamla sällskapsspel plats, en del porslin och trädgårdslitteraturen. Det blev verkligen så mycket luftigare och bättre med bara den 20 cm djupa hyllan och ingen hylla mot söderväggen. De där golvgavlarna köpte jag på tradera i originalkartong!

Viggos jullov började så klart med kräksjuka

Igår var det skolavslutning på Domarringen. Ute. Först hämtade jag Klara på dagis och drog henne på snowracern till skolan, och det var mörkt och kallt och förvirrat på skolgården. Kören och rektorerna stod uppe i fönstren på andra våningen och höll låda, och det kunde man se i trängseln om man var vuxen, men inte om man var barn. Klara var dessutom trött och frusen, så jag fick hålla henne i min famn i en dryg halvtimme. Det var jävligt tungt med en fem och ett halvt-åring. Viggos klass såg vi inte alls, och det tog ett tag att hitta Viggo efteråt. Sen drog jag hem båda barnen på snowracern, och Klara grät hela vägen för att det var så kallt. Plötsligt när vi gick på gångvägen genom Röboskogen sa hon att hon såg en fjäril, en gul citronfjäril, och då grät hon inte i en minut eller så. Tänk om man kunde se en citronfjäril och det var vår nu? Hemma fick jag stoppa om barnen med täcken och elda i öppna spisen för att det skulle bli bra igen, och på kvällen orkade vi bara ligga i soffan och se på några avsnitt av Doktor Snuggles.

Och så i natt vid ettiden vaknade Viggo och hade kräkts massor i sängen. Det tog nästan en timme att ta hand om och duscha honom, sanera sängen och plocka fram en madrass och bädda åt honom på vardagsrumsgolvet. Han kräktes flera gånger på natten, så jag har inte sovit så mycket. I förmiddags kunde han inte få i sig något, men till lunch hade aptiten kommit tillbaka och han åt fyra fiskpinnar. Klara som var kräksjuk redan förra veckan åt med god aptit både av fiskpinnar, ris, remouladsås och ärtor.

Själv har jag inte jullov än. Sitter hemma och jobbar med ett par saker som måste bli klart före jul. Förhoppningsvis imorgon. Jag längtar efter att baka nötkakor, struvor, upplandskubb och annat! Och om ni har tur får ni snart se ett inlägg med bilder på vad jag slitit med i helgen, en stringhyllesektion i vardagsrummet.

Pulsade iväg i snön och köpte julgran

Man får passa på när man ändå är hemma. Jag tog en tur till Torbjörnstorg och köpte julgran innan alla fina är slut och släpade hem den. Nu får den stå på altanen i väntan på jul.

Vi har fruktstund och julpyssel precis som på dagis

Jag är hemma med Klara idag, för hon kräktes på dagis igår. Jag hinner jobba rätt mycket när hon pysslar med sina egna grejer och så har vi fruktstund och julpyssel precis som på dagis.

Secret agents I met and liked

Kolla vilken perfekt skrivbok jag fick i present av min kollega Thérèse igår. Vem ska ha en skrivbok med hemliga agenter, om inte jag? Hon har ett eget företag som tillverkar böckerna, och det finns med massor av liknande tryck. Du kan spana in dem på http://www.archiegrand.com/.

Förresten kan ni lyssna på min spotifylista om deckare, agenter och andra.

Jag väntar litet med alla 50- och 60-talstomtarna

…men luciatåget har jag plockat fram i alla fall. Alla utom den enarmade stackarn har jag gjort själv för många år sedan. Min mormor gjorde sådana här luciatåg, och vi hade ett hemma när jag var liten. Enarmade stjärngossen köpte jag på loppis här om året. Till jul får de sällskap av alla de andra.

En sats saffransskorpor hann jag baka ikväll också

Här är receptet.

Årets mandelmusslor bakade

Mandelmusslor är ett måste till jul. Dessutom ska jag ha med mig av dem till julbordet på jobbet imorgon. Jag har ett trick för att få loss dem ur formarna. Jag petar försiktigt ned en provsticka mellan metallen och musslan i ett veck och lossar dem. Det gick fint förutom med den ovala sortens form. Ni ser själva. Måste komma ihåg att inte använda dem nästa år. Här ser ni olika stadier. De tomma formarna, degen uttryckt och ogräddad i formarna, de gräddade mandelmusslorna kvar i formarna, mandelmusslorna utpetade ur formarna, och så sist de havererade ovala.

Här kan ni läsa om när jag testar vilken sylt som är godast till.

Alla dessa luciafiranden

Så där. Nu är sista luciafirandet för året över. Förra onsdagen var det lucia för föräldrarna på Viggos skola 16.30, med efterföljande fika som man skulle ha med själv. Jag släpade fikat med mig fram och tillbaka till jobbet i Stockholm för att hinna. På fredagen gick Viggos klass lucia för andra klasser på skolan och Klara sjöng med dagis på ett servicehus. I eftermiddags var det luciafirande på dagisgården med alla avdelningar klockan 14.30, och jag fick hämta Viggo på fritids vid tvåtiden. Jag jobbade hemma för att hinna. Sedan var det mera sång inne på avdelningen och de bjöd på fika. Det är så klart svårt att hitta en bra tid för sånt här, för de små barnen orkar inte om det är för sent, samtidigt som det blir väldigt krångligt att hinna när det är så tidigt på dagen. Jag tycker nog att det har varit bättre när det har varit tidigt på morgonen som det var på dagis för en del år sedan. Men framför allt tycker jag att förskolan borde kunna planera den här typen av aktiviteter som föräldrar ska vara med på för hela året, så att man får reda på det många månader i förväg. Vad skulle kunna vara hinder för att göra det? Skolan har ju inlagt för flera år i förväg vilka datum det är skolavslutning på kommunens hemsida. För många av oss lägger ju in möten och konferenser många månader i förväg som vi deltar i på jobbet.

Det här luciafirandet på dagis var förresten det sista. Nästa lucia går ju Klara i förskoleklass på Domarringen. Bäst som vanligt var

Sätt dig på bocken
och håll mig i rocken
sen så rider vi bort i galopp
till pepparkakskungen
men då blir du tvungen
att lova att ej äta kungen opp!

Luciamorgon på Kadettgatan

Godmorgon! Te i fina Hyacintkoppen, lussekatt och pepparkaka på Röd eld och så staffansstaken som mormor har gjort. Och så två små trötta tomtar.

Esther Williams och jag

Till och från sedan mellanstadiet har jag simtränat mycket. Det är den enda idrott jag har stått ut med, och absolut bara att simma själv. Jag tränade i grupp i Uppsala simsällskap ett par år på mellanstadiet, men gillade det inte. Under hösten har jag faktiskt funderat på att börja gå och träna på gym. Inte för att jag tror att jag kommer gilla det så mycket, men för att man måste sköta om sig själv. Ni som känner mig kanske häpnar, för det trodde ni väl aldrig att jag skulle sätta min fot på ett gym. Men eftersom jag för någon vecka sedan upptäckte att vi har friskvårdsbidrag att ta ut från jobbet som fryser inne vid årsskiftet gjorde jag slag i saken, och i eftermiddags gick jag till Fyrishov och köpte ett årskort som gäller både på gymmet och alla bad – motionsbassängen, äventyrsbadet och relaxbadet. Det bästa är att man byter om på relaxavdelningen där det är lugnt och utan trängsel. Idag har jag inte tränat på gymmet, utan bara simmat. Jag måste boka tid för startinstruktion. Jag vet ju absolut ingenting om de där maskinerna. Min förhoppning är att jag ska hinna träna simning eller gym 2-3 gånger i veckan. Jag går dessutom rätt ofta till tåget när jag har gått till dagis och skolan med barnen, och det blir en promenad på 5 km. Ibland går jag hem från tåget på kvällen också. Det ger bra med motion. Snart blir jag lika tjusig som Esther Williams.

Hipp hurra – för här kommer bumbibjörnarna

Snälla och rara,
helt underbara
och deras saga berättas igen,
Hörs deras sånger som för många gånger,
djupt in i skogen där lever dom än

Hipp hurra
För här kommer Bumbibjörnarna
Studsar fram igenom sagorna
Och vi får följa med

Bumbibärsaften,
Den magiska kraften
Och visst blir man stark om man dricker utav den
Onskan och törnar,det klarar små björnar
De kämpar och godheten segrar igen

Hipp hurra
För här kommer Bumbibjörnarna
Studsar fram igenom sagorna
Och vi får följa med
Och vi får följa med!

Idag har Klara dansat på Konserthuset i Uppsala med sin dansgrupp inför 800 personer i stora salen! Föreställningen hette Sagans magiska värld, och massor av Uppsala danscenters barngrupper uppträdde. Klaras grupp med 5- och 6-åringar var Bumbibjörnarna.

Bolibompaprogramledarna Markus Granseth och Stephan Wilson Yuceyatak var konfrencierer.

På första scenbilden står Klara i mitten, men det är litet svårt att se. Även i filmen står hon i mitten. När vi kom hem tog jag ett par närbilder så ni får se outfiten!

Barnböcker från förr: Det sitter en tiger i tekannan

Jag tänkte att jag skulle ha en serie på bloggen om favoritbarnböcker från min barndom. Först ut är Det sitter en tiger i tekannan.

Boken är utgiven i engelskt original 1967 med underfundig text av Betty Yurdin och underbara illustrationer av William Pène du Bois. Den handlar om en familj som har en fantastiskt stor tekanna, faktiskt så stor att det får plats en tiger i den. En dag sitter den där tigern bara där i kannan när de ska dricka eftermiddagste. Och en efter en i den stora familjen försöker med olika medel få ut tigern ur tekannan. De resonerar förståndigt, läxar upp och hotar med våld och stora brandsprutan. Men tigern sitter där den sitter i tekannan, och bryr sig inte ett dyft om familjens behov av eftermiddagste. Till sist kommer minsta syster Bisse hem från ett kalas, och hon har en annan ansats. Hon är snäll och vänlig och frågar tigern om han inte vill komma ut och dricka te med dem, för de skulle bli så glada då. Och då gör tigern det såklart.

Barnen har fått enris i sina rum

Det fick de redan förra helgen faktiskt, när jag band dörrkransen. De brukar få varsitt enris i kruka till advent, och så får de hänga upp allt pynt som de gör på dagis och fritids. Det blir litet som en egen gran. Det här är riset i Klaras rum, som står på skrivbordet bredvid hennes säng. Klaras gardin är ett Marimekkotyg som heter Fandango, formgivet av Maija Isola 1963. Jag köpte gardinerna på Tradera för flera år sedan.