Viggos jullov började så klart med kräksjuka

Igår var det skolavslutning på Domarringen. Ute. Först hämtade jag Klara på dagis och drog henne på snowracern till skolan, och det var mörkt och kallt och förvirrat på skolgården. Kören och rektorerna stod uppe i fönstren på andra våningen och höll låda, och det kunde man se i trängseln om man var vuxen, men inte om man var barn. Klara var dessutom trött och frusen, så jag fick hålla henne i min famn i en dryg halvtimme. Det var jävligt tungt med en fem och ett halvt-åring. Viggos klass såg vi inte alls, och det tog ett tag att hitta Viggo efteråt. Sen drog jag hem båda barnen på snowracern, och Klara grät hela vägen för att det var så kallt. Plötsligt när vi gick på gångvägen genom Röboskogen sa hon att hon såg en fjäril, en gul citronfjäril, och då grät hon inte i en minut eller så. Tänk om man kunde se en citronfjäril och det var vår nu? Hemma fick jag stoppa om barnen med täcken och elda i öppna spisen för att det skulle bli bra igen, och på kvällen orkade vi bara ligga i soffan och se på några avsnitt av Doktor Snuggles.

Och så i natt vid ettiden vaknade Viggo och hade kräkts massor i sängen. Det tog nästan en timme att ta hand om och duscha honom, sanera sängen och plocka fram en madrass och bädda åt honom på vardagsrumsgolvet. Han kräktes flera gånger på natten, så jag har inte sovit så mycket. I förmiddags kunde han inte få i sig något, men till lunch hade aptiten kommit tillbaka och han åt fyra fiskpinnar. Klara som var kräksjuk redan förra veckan åt med god aptit både av fiskpinnar, ris, remouladsås och ärtor.

Själv har jag inte jullov än. Sitter hemma och jobbar med ett par saker som måste bli klart före jul. Förhoppningsvis imorgon. Jag längtar efter att baka nötkakor, struvor, upplandskubb och annat! Och om ni har tur får ni snart se ett inlägg med bilder på vad jag slitit med i helgen, en stringhyllesektion i vardagsrummet.