Dockskåpsfunderingar

Viggo önskar sig hett ett dockskåp i födelsedagspresent. Han har önskat sig det länge, och jag har förut tänkt att jag skulle bygga och inreda ett själv åt honom. Men jag inser att jag inte hinner just nu, även om jag gjorde ritningar i våras. Så nu är planen ett Lundby. Jag har ju själv ett från 40-talet och ett från 50-talet som barnen inte får peta på. Men ett nytt vill jag inte ge. Jag tycker inte att de är fina. Gärna ett 60-tals eller äldre, men det behöver inte vara i toppskick eftersom det ska lekas med av en 5-åring och en avundsjuk 2,5-åring. Klara ska förstås få ett eget så småningom. Man kan inte ha för många dockskåp.

Jag har sökt på Tradera och Blocket, och i fredags var jag in i en affär i centrala Stockholm som säljer gamla och antika leksaker. De hade ett Lundby från 70-talet inne, men jag gillade inte det, och frågade om de inte hade något äldre. Det hade de inte, men visste kanske någon som ville sälja, så jag lämnade mitt visitkort. Hoppas att de hör av sig.

Men litet irriterad blev jag på kommentaren från kvinnan som jobbade i butiken. Jag sa att det var till min son som skulle fylla 5 år, och att han så gärna ville ha ett dockskåp. Ja, han kanske kommer att jobba med inredning när han blir stor, sa hon. Inte så att jag skulle ha något emot om Viggo skulle bli inredningsarkitekt, möbelformgivare eller arkitekt. Tvärtom. Men jag tror att hon sa så för att hon var häpen över att det var en pojke som ville leka med dockskåp. För jag tror ju inte att alla flickor som leker med dockskåp är eller kommer att vara intresserade av inredning, färg och form. Men jag kan ju hoppas att Viggo får en känsla för det genom att leka med ett snyggt 50-talsskåp. Och framför allt att han har kul.

Sigge är en annan skön 5-åring som inte är begränsad av sitt kön.

Tack!

Jag har haft en finfin födelsedag. Tack alla som har hört av sig via Facebook, bloggen, mejl, sms, telefonsamtal, vykort och besök. Det finns många sätt att kommunicera! Sätt som inte användes var till exempel flaskpost, röksignaler, tändstickslinbana och trådtelefon (heter det så, sån där med två plastmuggar med tråd emellan?), men jag har definitivt kompisar som skulle kunna komma på att använda sig av det.

Riktigt trevligt var det att Malin (med 37-veckorsmage) och Elisabeth var här på en sen lunch. Så skönt att hinna umgås med gamla kompisarna, laga mat tillsammans i mitt kök och sitta ute i solen på altanen och äta.

Och Klara hade gjort ett grattiskort åt mig på dagis. Vet inte riktigt om Klara hade sagt att jag fyllde år eller hur dagispersonalen visste det, men glad blev jag.

På kvällen var min syster här och åt middag och fikade också. Innan hon kom lade jag och barnen en massa pussel som hade kommit i oordning och blandats huller om buller. Städning och lek på en gång som alla gillar är bra.

Orkar inte fixa bilder nu, men jag kanske lägger ut det imorgon istället.

Födelsedagsgris

Nyss vinkade jag av Bo och barnen som skulle cykla till dagis. Själv har jag jobba hemma-dag. Jag blev uppvaktad på morgonen med teckning, paket och smörgåstårta. I ett obevakat ögonblick tog Klara sin gaffel och skrapade av all röd kaviar från ena sidan av tårtan och lade på sin tallrik. Jag fick Retrospelet som jag så gärna ville ha. Jag har inte tagit av plasten än, men jag tror att jag måste titta närmare på det innan jag börjar jobba.

Någon jobbdator har jag fortfarande inte. Hårddisken hade kraschat, och IT-avdelningen satte i en ny, men då måste de ju installera allting på nytt, och det tar tid. De hann inte klart igår, så då får jag den först imorgon. Idag får jag sitta nere i källaren här hemma vid min stationära privata dator, och jag kommer inte åt några dokument på jobbet. Men jag klarar mig nog.

Pratigt är bra

I morse när jag skulle stänga av bärbara jobbdatorn här hemma och cykla till tåget stängde den inte av sig. Jag hade ett möte att komma i tid till, så jag packade ner datorn fast den var på. Den har burit sig skumt åt ett tag nu.

Efter en förmiddags möte på Klara Södra om ordenshuset på Skansen kom jag till kansliet och försökte få igång datorn igen. Men det gick minsann inte. Skulle ha två möten till innan jag skulle åka hem, och gick ner till IT-avdelningen för att be om hjälp. Göran satt i telefon och var på väg till ett möte utanför huset, så han sa att jag kunde kolla om Jenny och Oskar kunde få igång den. Och så lade han till: Men den ser gammal ut. Du ska nog ha en ny.

Jag lämnade in den till Jenny, som prövade ungefär vad jag hade gjort, men det gick inte att få igång den. Så ingen jobbdator fick jag med hem. Ny dator tar väl ett par dagar att få fram och iordninggjord för mig, men jag hoppas att jag får en tillfällig dator att låna imorgon tills nya datorn är klar.

Ikväll har jag tröstat mig med att titta på de två sista avsnitten av Gilmore Girls och äta hemmagjord glass – och inte ha jobbdatorn bredvid mig och jobba samtidigt. Litet sorgligt att Gilmore Girls är över. Det var en riktigt intelligent och bra feel good-serie. Jag tröttnade aldrig på Rorys och Lorelais snabba ordväxlingar. Underbart med en serie där de pratar, pratar, pratar. Pratigt är inte dåligt. Pratigt är bra.

Komma ikapp-blogg

Nu är det flera grejer som jag har tänkt blogga om, men inte hunnit, och det har gått så lång tid. Det får bli en komma ikapp-blogg om flera händelser de senaste veckorna.

För ett par veckor sedan var det heldag med Våra Gårdars förbundsstyrelse. Vi reste runt i Sörmland och tittade på olika lokaler som är anslutna till Våra Gårdar. Det var roligt att vi besökte så olika typer av anläggningar, och som var ägda av olika nykterhetsorganisationer.

Finast var Stensunds folkhögskola, som ägs av Svenska frisksportförbundet. Solen sken, och det var fantastiskt vackert, både huvudbyggnaden, parken och utsikten över vattnet.

De hade mycket fin konst på väggarna. Här är verkligen frisksport.

Här har vi sammanträde. Göran, Erik, Annelie.

I Nyköping tittade vi på IOGT-NTO-lokalen med mycket bra läge. Ett tips från Ulf Gustavsson till alla som tänker på utemiljön kring sin lokal: Skaffa gärna ett slott och litet vatten utanför huset.

Dessutom var vi till en blåbands-lokal i Södertälje och en NSF-lokal i Vagnhärad.

Mammas och pappas 70-årsmottagning har jag ju nämnt förut, och att jag hade galet mycket att göra med att laga mat och baka till den. Nu har ju pappa redan bloggat en hel del om mottagningen, så jag hänvisar till vad han skriver. Dessutom kapades hans blogg den dagen av några gamla vänner, som fick hjälp att lägga ut sina texter av Bo. DEt var kul. Läs här, och pappas kommentarer här.

Jag kan bara bidra med litet dokumentation av hur rörigt det var i köket, och en hint om mängden rätter, representerat av tårt- och kakbordet. Recept till rätt många av rätterna och bakverken finns här på min blogg, under fliken Recept.

Dagen efter mottagningen var jag och Bo på Lisas och Gunnars bröllop på Wiks slott. Eftersom Lisa har lagt ut en bild från det på sin blogg vågar jag mig också på att göra det. Här kommer de ut, och alla gäster blåser såpbubblor på dem.

Bröllopstårtan var kanske den ultimata tårtan. Sagolikt god chokladtårta! Underst var det ett centimetertjockt lager fudgetårta, sedan ett tjockt lager chokladmousse, så ett centimetertjockt lager mjuk chokladkaka, och så var det hela glaserat med chokladglasyr och dekorerat med chokladflak och hallon. Tyvärr blev inte bilden så bra.

Avslutningsvis var jag på IOGT-NTO:s personaldagar på Bommersvik torsdag och fredag. Det var ett bra drag att vi inte var på någon av IOGT-NTO:s egna anläggningar när vi skulle jobba med att utveckla kansliet. På Tollare skulle vi bara ha sprungit på en massa andra som vi känner, men nu höll vi ihop som grupp. Maten var ju helt fantastisk på Bommers. Vi borde kidnappa kockarna. Bara en sådan sak som salladsbuffén. Otroligt fräsch, med bland annat färska ärtskidor och bondbönor. Den skulle räcka som måltid med det goda brödet och litet kallskuret till.

Men varför de har alkohol på en kursgård som till majoriteten ägs av ett ungdomsförbund övergår mitt förstånd. Jag tror att de skulle locka till sig tillräckligt med konferensgäster ändå, med tanke på den goda maten, de bra och vackra lokalerna och den fina omgivningen.

Vill ha

Jag fyller 38 år den 13 september, och Viggo fyller 5 år den 25 september, så jag har skrivit önskelistor i helgen och skickat till familjen. Viggo har varit högst delaktig i att komponera sin lista, och släpat runt mig i leksaksaffärer.

Två saker som står på min önskelista tänkte jag dela med mig av, för att de är så snygga och coola:

Våningsfat av plast (för kakor, frukt, godis mm) Babell från Koziol i färgen Apple Green

Retrospelet från Kärnan

Jag är inte särskilt road av sällskapsspel annars, men det här tror jag att jag skulle gilla. Och designmemory också, förresten. Finns det fortfarande? Jag vet att det har funnits på Designtorget.

När man dör kommer man till philadelphia-himlen

Igår kväll när jag läste saga för Viggo valde vi Kaj Beckmans Måns och Mari om hösten. På ett uppslag är de på kyrkogården på allhelgona, och då pratar de om vad som händer när man dör. Viggo började förklara vad han tror.

Viggo: Jag vet att man kommer till himlen.
Jag: Jaha, varför tror du det? Har ni pratat om det på dagis, eller har du sett det på tv? (Vi har ju verkligen inte sagt så, för vi är inte religiösa.)
Viggo: På reklam. Man blir ängel och kan flyga. Den där med mackor.

Obokad helg

Skönt med en helg när vi inte har något inbokat. Det är så mycket alla andra helger just nu. Särskilt bra att hinna vara mycket med barnen eftersom jag var borta två dagar på Bommersvik när IOGT-NTO hade personaldagar torsdag-fredag. Idag håller vi på att sortera leksaker i olika lådor. Viggo har tjatat om det för att det ska vara lättare att hitta leksakerna. Men när vi satte igång sa han att det var bättre att leka, för tiden går fortare då.

Fullt upp kan man säga

Det har varit så mycket att göra den här veckan, så jag har inte haft tid att blogga. Framför allt har det varit förberedelserna av mina föräldrars 70-årsmottagning, som vi hade i fredags. Igår var vi på Lisas och Gunnars bröllop. Jag ska försöka blogga om båda aktiviteterna senare och lägga ut bilder.

Men idag har det varit en ganska soft dag, min och Bos bröllopsdag. Svärföräldrarna har varit här sedan i torsdags för att delta på 70-årsmottagningen och för att barnvakta när vi var på bröllopet igår. Ikväll fick de också barnvakta, så att jag och Bo kunde gå på bio och se This is England. Rekommenderas! Mycket snygg och intressant film.

Nya Arkens 50-årsjubileum

Jag passar på att påminna om Arkens 50-årsjubileum. Inte många dagar kvar att anmäla sig nu.

Till förutvarande hemiter och hemäter

Vaddå 50-årsjubileum? Nykterhetsvännernas studenthem är naturligtvis så gammalt som 118 år, och hundraårsjubileet firades 1989. Men 1957 stod nya Arken klar, och det vill vi fira! En fest är alltid roligt, och vi tror att många tidigare hemiter och hemäter vill komma och se hur Arken ser ut idag och träffa gamla vänner.

Nykterhetsvännernas studenthem har betytt oerhört mycket, både för de enskilda personer som har bott där, och för nykterhetsrörelsen i stort. Många har säkert kvar vänner som man lärde känna på Arken. Och visst längtar ni tillbaka när ni tänker på Haxpt-middagar, äggfrukostar, luciatåg och söndagsfik?

Hjälp oss att sprida den här inbjudan! Vi har lagt ned en hel del detektivarbete på att hitta e-postadresser eller vanliga postadresser, men det finns naturligtvis massor av gamla hemiter som vi inte når. Om du har fått den här inbjudan via mejl är det lätt att vidarebefordra till gamla arkavänner som du har mejlkontakt med.

Välkommen till 50-årsjubileet den 15 september!

För styrelsen
Lars-Henrik Eriksson

För Hemitkåren
Anna Mauritsson

Tid
lördagen den 15 september 2007, klockan 13.00-18.00

Plats
Nykterhetsvännernas studenthem, Sturegatan 12

Hur
Det blir öppet hus, och man kan komma när man vill klockan 13-18. En matbuffé står uppdukad 13-16. Det blir även musikunderhållning av nuvarande hemiter, guidade turer med möjlighet att titta in i utvalda studentrum och lägenheter, utställning om Arkens historia och gamla Haxptar att botanisera i.

Pris
70 kr, barn under 12 år gratis. Inbetalas på konto hos Swedbank: clearingnummer 8381-6, kontonr 4 431 132 2. Glöm inte att ange ditt namn i meddelanderutan om du betalar via Internet, eller på inbetalningskortet om du använder det.

Anmälan
Senast 3 september. Det finns två alternativ:
E-post: forestandare@nvs.studorg.uu.se
Post: Nykterhetsvännernas studenthem, Sturegatan 12 B, 5 tr, 753 14 Uppsala

Info
Om du vill fråga något kring jubileet kan du kontakta föreståndaren Peter Andersson:
e-post: forestandare@nvs.studorg.uu.se
telefon: 0703–850760

Hösttecken

Igår var det mycket kallare. Det kändes verkligen som höst, men en sån där fantastiskt vacker höstdag, med klart och soligt väder.

När jag kom hem till Uppsala var de där, de skränande kajorna som fyllde himlen så det kändes som Hitchcocks Fåglarna. Det är verkligen Uppsalahöst.

På Kadettgatan är doften av smultron försvunnen, och istället luktar det äpplen.

Ett annat säkert hösttecken är att första dagisförkylningen härjar. Redan förra veckan var det flera barn på dagis som var förkylda, och i söndags började Klara snora. Igår hade hon litet feber också, så Bo var hemma med barnen. Idag är jag hemma och vabbar. Jag har inte tagit tempen på Klara än, men det känns inte som att hon har feber. Hoppas hon inte har det, så de kan gå på dagis imorgon.

Barnkalas och annat

Idag har Viggo varit på sitt första barnkalas hos en egen kompis. Annars har det bara varit kalas hos kusinerna eller kompisar till oss som har barn. Det var Emilia på Viggos dagis som fyllde fem år, och alla i 4-5-årsgruppen var bjudna. Viggo var väldigt förväntansfull, och frågade redan på morgonen om inte klockan var två än. Men att jag skulle lämna honom där var han litet bekymrad över, trots att det var med hans dagiskompisar. Så när vi kom dit fick jag stanna kvar. Det var en pappa som också stannade. Men efter en kvart var det nog inte så viktigt att vi var där längre. Viggo hade jättekul och var så nöjd när vi cyklade hem igen.

Annars är det väldigt skönt att elektrikern äntligen kom och fixade vårt elfel igår. Han skulle ha kommit i torsdags, men ringde inte förrän vid 10-tiden samma dag och sa att han inte skulle komma förrän fredag. Ganska irriterande med tanke på att vi till slut inte kunde ha någon lampa tänd och fick dra en skarvsladd från det enda urtaget som funkade i källaren upp till köket och dra ut kyl och frys och koppla in. Vi kunde inte köra några hushållsmaskiner. Och Bo var hemma i torsdags i onödan för att ta emot elektrikern, och sedan på fredagen när han verkligen kom. Inte fick jag någon jobba hemma-dag igår heller som jag tänkt, och fick inte luncha med Elisabeth. Läs och se bilder på den brända kabeln på Bos blogg.

I förmiddags när vi hade baxat in kyl och frys igen tog jag tag i projekt frosta av frysen. Det var välbehövligt att bli av med glaciären där inne. 5,5 liter vatten blev det när det smälte. Nu går det lättare att proppa in all mat och alla bakverk som jag ska laga och baka till mina föräldrars gemensamma 70-årsmottagning på fredag.

Och just det, jag kom in på distanskursen i medie- och kommunikationsvetenskap, så nu är jag student på halvfart.

Få något gjort

Jag är rätt nöjd med de senaste dagarna, för att vi har tagit tillvara tiden väl. Ja, igår när jag hade lämnat på dagis var det förstås stora tågförseningar som stal min tid, men det ligger utanför min kontroll.

I lördags bestämde vi oss att hinna få gräsklippning och städning gjord, så att vi både skulle hinna ut i svampskogen (Vi hittade massor av kantareller!), veckohandla och en tur till IKEA på söndagen. Vi köpte bokhylla och skrivbord till Klaras rum, och en massa förvaringsboxar för att sortera upp saker.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Bo fortsatt att vara driftig och effektiv, och bland annat satt upp golvlister i Klaras rum. Vi hann även fixa så att Klaras säng har ben. Hittills har resårbottnen stått direkt på golvet, men nu är hon så stor att det var dags för hög säng. Då får vi plats med förvaringslådor under sängen för att få undan leksaker.

Idag när jag hade hämtat på dagis och fixat middag monterade jag bokhyllan, så nu är det bara skrivbordet kvar. Och så har jag förstås handdiskat eftersom elektrikern fortfarande inte har varit här och fixat elfelet, så vi kan inte använda några maskiner alls längre. Ja, jag vet att alla inte har diskmaskin och att det går utmärkt att handdiska, jag är ju uppvuxen utan diskmaskin, men med tanke på hur litet tid vi har med pendlandet och småbarn känns det oerhört irriterande att inte kunna använda diskmaskinen. Efter att jag hade lagt Klara handtvättade jag dessutom en del kläder eftersom vi inte vågar använda tvättmaskinen heller.

Bo har dock jagat elektrikern som var här för ett par veckor sedan och hade lovat att ringa förra veckan, och nu fick han tag på honom. Troligen kommer han på torsdag och fixar elen så att vi slipper famla i mörker. Viggo har faktiskt en ficklampa som han använder om han behöver gå upp på toa på natten, men det tycker han mest är kul.

Litet sur är jag för att jag somnade inne hos Klara och missade Gilmore Girls.

Storslagna drömmar

I sommar har jag gått och funderat på en grej, och även diskuterat det med flera kompisar. Det kom väl av att det var så kul att planera och genomföra kongresskaféet, särskilt med ett så genomtänkt koncept. Jag har funderat förr på om det vore kul att ha ett kafé eller en restaurang. Men egentligen tror jag inte det. Det är så mycket som skulle vara trist med administration, och inte gillar jag att stå vid kassan heller. Det är själva den kreativa processen att komma fram till ett koncept och att genomföra det som är kul. Och där är även det rent praktiska med att fixa fram möbler och rekvisita och det tunga arbetet roligt. Och det är fantastiskt trevligt att baka – ett tag. Men inte på heltid, vecka efter vecka.

Jag tycker ju också att det är trevligt att bjuda hem vänner på middag. Både planering, matlagning och att hänga med kompisarna sedan. Och så kom jag att tänka på när jag såg ett avsnitt av Miss Marple, att särskilt i engelska deckare och andra serier som utspelar sig någon gång under mitten av 1900-talet finns det alltid överklassfamiljer som bara verkar leva i sina storslagna sommarhus eller gods, gärna vid havet, och så kommer deras vänner och bor hos dem. De behöver inte jobba, men bjuder storslaget. Vad trevligt det verkar.

Så då börjar jag drömma om att man skulle ha en sån tillvaro. Eller tänk om man hade ett pensionat vid havet där konceptet var olika temaveckor med 20-tal, 30-tal, 40-tal, 50-tal… Rummen kunde vara inredda i de olika stilarna. Och så lagar man tidstypisk mat och har musik från det aktuella decenniet. Visst skulle det vara ett lyckat koncept? Man kunde vara några kompisar som drev pensionatet tillsammans.

Fast så tänker mitt förnuftiga jag att jag skulle inte vilja bo året runt i nån liten håla, och det skulle inte vara kul på heltid och en massa sånt. Jag får satsa på att bli snorrik och ha råd med ett grandiost sommarställe i skärgården, och råd att vara ledig från maj till september, och så skulle alla vänner komma och hälsa på och hänga där ett tag i omgångar. Mmm, det är ju troligt att det kommer att hända. Men visst vore det grymt trevligt att komma och hälsa på och dricka te och äta bakelser, och vara iklädd 20-talskläder?

12 år

Igår var det 12 år sedan jag och Bo blev ett par. Det är länge.

Flytt pågick

Bloggen har bytt webbhotell och under tiden var kommentarsfunktionen avstängd.

Student igen

Idag har jag anmält mig till en A-kurs i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Kalmar. Jag har tänkt ett tag att jag borde skaffa mig formell utbildning inom kommunikation, för även om jag är kulturvetare har jag aldrig läst just kommunikationsvetenskap på universitetet. Och även om jag fick chansen att jobba på kommunikationsavdelningen, och det finns andra sätt att ta sig fram i yrkeslivet än med formell utbildning, så tror jag mycket på utbildning som viktig kompetens. Det finns ju en anledning till att det finns olika utbildningar. Om jag ska gå vidare till jobb någon annanstans så småningom är jag mer sugen på kommunikationsområdet än som arkivarie som jag är utbildad till, och då tror jag att jag behöver den formella utbildningen också.

Den här utbildningen har Lydia redan gått, och ska gå fortsättningskursen i höst, och hon är rätt nöjd. Grejen med att välja just den i Kalmar är att den är halvtid och på distans, helt över nätet. Inga helger som man måst åka dit eller så. Så det passar mig. Och det verkade finnas platser kvar enligt hemsidan, så nu har jag anmält mig. Det blir alltså heltidsjobb och halvtidsstudier för min del. Hoppas att jag verkligen får en plats nu.

Och tack Åsa, för att du gav mig chans att byta inriktning.

Svar på designmysteriet

När jag kom till jobbet hade jag fått svar från Iittala om varför Kartioglasens form hade ändrats, som jag har bloggat om tidigare.

Så här står det om glasen på hemsidan:

Constant simplicity. Creating the perfect glass starts with the hand that has to hold it, and with questions about what that hand would prefer to hold.

Attempts have been made to copy Franck by applying his rational geometry to new designs. These attempts have failed, because they haven’t taken into account the living spirit and wisdom that are required, to give thought to simple things. Complex is rarely wise, yet it takes bravery and spirit to be simple.

Jag mejlade alltså Iittala och frågade varför formen var ändrad, och varför det inte fanns information om detta, varken på hemsidan eller på glasens förpackningar i butik. Detta svar fick jag:

Dear Kerstin,

Thank you for your message.
We have changed Kartio glass because we wanted to honor Kaj Francks original design which is more like this new one. We want to honor the heritage of our products. The company informed about the change in the Internet and also through our representatives. We also sold the old design one year after the decision in our factory stores. We apologize if you missed that information!

I will forward your message forward to our product development department which is responsible for these kind of changes.

Ystävällisin terveisin/Best regards

Anu Iso-Kokkila-Vähänen
Iittala Group

Det var ju intressant att de äldre glasen inte alls var samma form som Kaj Franck formgav, för det är verkligen stor skillnad, och att de ändrat formen så att de mera ska överensstämma med den ursprungliga formen. Men jag förstår fortfarande inte varför de hade ändrat den ursprungliga formen från början. Det känns absurt med tanke på att de presenterar Francks form på glasen som så fulländad att de inte går att göra bättre.

Morgon i köket

Nu har jag och Viggo lyssnat på första avsnittet av sommarlovsföljetongen Tintin och det hemliga vapnet i P1. Viggo gillar ju Tintin, och jag hoppas att han ska bli lika inbiten lyssnare på sommarlovsföljetongerna som jag är. Ni kan även lyssna på webben, där avsnitten ligger kvar i 30 dagar, så det finns flera följetonger att lyssna på.

Jag är hemma med barnen idag, för dagis är stängt för planeringsdag. Skönt med en extra dag hemma.

Väntan

Det är ett och annat tekniskt problem nu. Vi har problem med elen här hemma. En elektriker var här i veckan och ska komma tillbaka inom ett par veckor och byta ut proppskåpet från 1962 till två nya elcentraler. Tills vidare måste vi vara mycket sparsamma med att ha lampor tända och använda apparater som drar ström via de vanliga vägguttagen. Vi kan till exempel inte dammsuga på övervåningen. Som tur är går de viktigaste hushållsmaskinerna, som tvättmaskin, diskmaskin, spis och kyl och frys, inte på samma fas, så de kan användas. Men när vi använder mikron till att värma välling svajar elen liksom, om ni förstår hur jag menar. Tur att det är sommar och så många timmar ljust.

Bloggen är det också problem med, som Bo har skrivit om. Jävla klåpar-surftown. De bara sa upp och stängde ner, och de skickar ohyfsade mejl med dåligt språk. Oseriöst. Nu har vi kontaktat annat webbhotell, så snart flyttar vi över kokk.se dit.

Igår var det otroligt varmt. På eftermiddagen tog vi en cykeltur och tittade på Lisas och Gunnars kolonilott, och på kvällen var Lisa och Elias här och åt middag.

Nu har jag också registrerat mig på facebook. Verkar som att alla i nykterhetsrörelsen har gjort det senaste veckan, efter att Anton tipsade om det. Men jag hittar inte så mycket bekanta utanför nykterhetsrörelsen där. Det är likadant som med bloggandet. Det är mest kompisar från nykterhetsrörelsen som bloggar, men inte mina andra vänner.