Dockskåpsfunderingar

Viggo önskar sig hett ett dockskåp i födelsedagspresent. Han har önskat sig det länge, och jag har förut tänkt att jag skulle bygga och inreda ett själv åt honom. Men jag inser att jag inte hinner just nu, även om jag gjorde ritningar i våras. Så nu är planen ett Lundby. Jag har ju själv ett från 40-talet och ett från 50-talet som barnen inte får peta på. Men ett nytt vill jag inte ge. Jag tycker inte att de är fina. Gärna ett 60-tals eller äldre, men det behöver inte vara i toppskick eftersom det ska lekas med av en 5-åring och en avundsjuk 2,5-åring. Klara ska förstås få ett eget så småningom. Man kan inte ha för många dockskåp.

Jag har sökt på Tradera och Blocket, och i fredags var jag in i en affär i centrala Stockholm som säljer gamla och antika leksaker. De hade ett Lundby från 70-talet inne, men jag gillade inte det, och frågade om de inte hade något äldre. Det hade de inte, men visste kanske någon som ville sälja, så jag lämnade mitt visitkort. Hoppas att de hör av sig.

Men litet irriterad blev jag på kommentaren från kvinnan som jobbade i butiken. Jag sa att det var till min son som skulle fylla 5 år, och att han så gärna ville ha ett dockskåp. Ja, han kanske kommer att jobba med inredning när han blir stor, sa hon. Inte så att jag skulle ha något emot om Viggo skulle bli inredningsarkitekt, möbelformgivare eller arkitekt. Tvärtom. Men jag tror att hon sa så för att hon var häpen över att det var en pojke som ville leka med dockskåp. För jag tror ju inte att alla flickor som leker med dockskåp är eller kommer att vara intresserade av inredning, färg och form. Men jag kan ju hoppas att Viggo får en känsla för det genom att leka med ett snyggt 50-talsskåp. Och framför allt att han har kul.

Sigge är en annan skön 5-åring som inte är begränsad av sitt kön.