Storslagna drömmar

I sommar har jag gått och funderat på en grej, och även diskuterat det med flera kompisar. Det kom väl av att det var så kul att planera och genomföra kongresskaféet, särskilt med ett så genomtänkt koncept. Jag har funderat förr på om det vore kul att ha ett kafé eller en restaurang. Men egentligen tror jag inte det. Det är så mycket som skulle vara trist med administration, och inte gillar jag att stå vid kassan heller. Det är själva den kreativa processen att komma fram till ett koncept och att genomföra det som är kul. Och där är även det rent praktiska med att fixa fram möbler och rekvisita och det tunga arbetet roligt. Och det är fantastiskt trevligt att baka – ett tag. Men inte på heltid, vecka efter vecka.

Jag tycker ju också att det är trevligt att bjuda hem vänner på middag. Både planering, matlagning och att hänga med kompisarna sedan. Och så kom jag att tänka på när jag såg ett avsnitt av Miss Marple, att särskilt i engelska deckare och andra serier som utspelar sig någon gång under mitten av 1900-talet finns det alltid överklassfamiljer som bara verkar leva i sina storslagna sommarhus eller gods, gärna vid havet, och så kommer deras vänner och bor hos dem. De behöver inte jobba, men bjuder storslaget. Vad trevligt det verkar.

Så då börjar jag drömma om att man skulle ha en sån tillvaro. Eller tänk om man hade ett pensionat vid havet där konceptet var olika temaveckor med 20-tal, 30-tal, 40-tal, 50-tal… Rummen kunde vara inredda i de olika stilarna. Och så lagar man tidstypisk mat och har musik från det aktuella decenniet. Visst skulle det vara ett lyckat koncept? Man kunde vara några kompisar som drev pensionatet tillsammans.

Fast så tänker mitt förnuftiga jag att jag skulle inte vilja bo året runt i nån liten håla, och det skulle inte vara kul på heltid och en massa sånt. Jag får satsa på att bli snorrik och ha råd med ett grandiost sommarställe i skärgården, och råd att vara ledig från maj till september, och så skulle alla vänner komma och hälsa på och hänga där ett tag i omgångar. Mmm, det är ju troligt att det kommer att hända. Men visst vore det grymt trevligt att komma och hälsa på och dricka te och äta bakelser, och vara iklädd 20-talskläder?