Kul i DN Bostad i fredags

Det var roligt att läsa om en av mina favoritillustratörer i gårdagens DN Bostad, Joanna Rubin Dranger. Jag föll för hennes första barnbok Arg! redan när den kom 1990. Hon och en klasskompis (ja, hon gick bara i gymnasiet när hon skrev den) hade sett en affisch om Libers barnbokstävling dagen innan tävlingsbidragen skulle vara inlämnade, och på en dag skrev de och illustrerade boken, och så vann de!

Sedan har hon bland annat varit banbrytande genom att skriva flera romaner som är tecknade och med pratbubblor, Fröken Livrädd och Kärleken, Fröken Märkvärdig och Karriären och Askungens syster. För att inte tala om barnböckerna om Farbror Dag Drömlund Dagdrömmare, som både jag och Viggo älskar.

Nu har hon blivit professor på Konstfack. Kul.

Och så var det roligt att läsa om möbelformgivaren Matilda Lindblom, som har gått på Carl Malmsten – Centrum för träteknik och design, samma dag som jag lunchade med min kompis Maria Leijonhielm, som jobbar där.

Norrköping nästa

På tisdag och onsdag ska jag på konferens med Folkrörelsernas Arkivförbund i Norrköping. Där har jag varit några gånger förut, på exkursion när jag läste Museivetenskap, på konferens i jobbet, och med kompisar på semesterresa. Trots det har jag aldrig varit på Norrköpings konstmuseum, som ska vara bra. Jag tror att jag kommer att få en timme över och ska försöka gå och se Isaac Grünewald-utställningen.

Finns det några bloggläsare som har Norrköpings-tips annars? I bekantskapskretsen kommer jag på rak arm på flera personer som har bott i Norrköping som barn eller vuxna, till exempel Dante, Anton, Erik och Björn-Erik. Vilket är bästa fiket, finns det några bra loppisar eller något annat ni vill tipsa om?

Trevlig kväll

Ikväll har vi haft Lisa, Gunnar och Elias, och Magnus, Maria och Helmer på middag. Det var riktigt skönt att träffa kompisar. Jag hade bakat bröd och lagat en potatissoppa med citron och timjan.

Efter maten bjöd vi på espressokaffet från Buzzador. Jag dricker ju inte kaffe själv, men de andra tyckte det var gott. Magnus, som både är gourmet och gourmand vad gäller kaffe, smakade båda sorterna. Bäst tyckte han om Monsoon Malabar från Indien. Det är fylligt och inte så syrligt, med en kryddig smak med träton. Men även Sidamo från Etiopien var gott. Dessa bönor har en smak av citrus och bergamott, som påminner om Earl Grey-te.

Tvillingsjäl

Jag har ju en stor passion för 1950- och 1960-talens formgivning och arkitektur, som jag bland annat odlar genom mina dockskåp som inreds tidstypiskt. I veckan snubblade jag över den här sidan med massor av fantastiska, mycket detaljrikt inredda dockskåp från sagda decennier. Sajten är väl inte så fantastiskt bra uppbyggd, det är irriterande att man måste scrolla för att se hela skåpen, men innehållet är mycket imponerande. Även ni som inte direkt tycker att dockskåp är det mest intressanta här i värden borde ta er en titt.

Fått något gjort trots allt

Det här har väl inte varit bästa veckan. Med förkylning som gör att allt känns ansträngande, och så Stor-Mattis begravning i torsdags. Det var tungt. På kvällen efter det kände jag mig helt utmattad, som en urkramad wettexduk. Ni som är intresserade kan läsa min pappas minnesord över sin bror här, där han även berättar en del om deras tidigaste år i Estland och om flykten till Sverige, och om begravningen här.

Men trots allt har jag faktiskt fått undan en hel del på jobbet, både mera handgripligt utföra-arbete och en del strukturerande som känns bra. Det känns skönt när man kan bocka av mycket.

Dessutom jag känner mig faktiskt ganska utvilad idag. Förkylningen håller nog på att släppa taget, och jag har sovit ordentligt i natt.

Jobbigt

Jag var på Tollare hela fredagen och större delen av lördagen för Våra Gårdars förbundsstyrelse som sedan övergick i distriktsordförandesamling. Det hade tydligen varit synpunkter vid någon tidigare samling att vi inte hade utnyttjat tiden tillräckligt mycket, så den här gången var det rejält fullmatat. Sådär så man aldrig hann gå iväg och ställa in väskan på rummet, kolla mejl eller ringa samtal. Vi hade program från 9.00 på morgonen till klockan var drygt tio på fredagkvällen, och jag var rejält trött när jag gick till mitt rum. Men jag fick eget rum, och som småbarnsförälder är det en otrolig lyx att få sova ostört.

När jag kom hem på lördageftermiddagen var jag rätt hängig av förkylning/ont i halsen/ont i kroppen som höll på att bryta ut, men det blev ingen sovmorgon igår. Vi som är arvingar efter min farbror Stor-Matti träffades klockan nio i hans lägenhet och gick igenom allt praktiskt och började dela upp alla saker, rensa ur kylskåp och sådant. Det var väldigt tungt att gå omkring i hans lägenhet och plocka med hans saker, men otroligt mycket lättare av att göra det tillsammans med andra människor som var viktiga för Matti. Och att komma överens om fördelning av sakerna gick också bra. Vi höll på ända till kvällen, men det är mycket kvar att göra.

Här kan ni se en liten bråkdel av alla Stor-Mattis fiskgrejer. Han hade ett helt rum för enbart fiskeprylar. Dem har min kusin Joakim ärvt. Han är också jätteintresserad av fiske, och var mycke ute med Matti och fiskade.

Så i morse när jag vaknade kände jag att kroppen sa ifrån. Eftersom jag inte hade några möten inbokade på jobbet bestämde jag mig för att stanna hemma och jobba istället. Uppkrupen i soffan med bärbara jobbdatorn och en kopp te gick det bra. Men om jag hade åkt till Stockholm hade jag varit helt slut när jag kom fram. Nu är läget fortfarande litet ont i kroppen och halsen och litet snuva, men det har inte brutit ut någon dunderförkylning. Så nu undrar jag om det inte blir värre än så här. Det viktigaste är i alla fall att jag inte är jätteförkyld på begravningen på torsdag.

Vasagatan 9

är en adress som inte finns längre, åtminstone inte i Stockholm. Men där låg en gång i tiden IOGT:s centralexpedition. Ända till någon gång på 60-talet när där skulle byggas tunnelbanestation. Efter det har kansliet legat på många ställen.

Igår hade vi planeringsdag med kommunikationsenheten, och vi var då på Nordic Light, som har adressen Vasaplan 7. Jag är inte helt säker, men jag tror att det är samma kvarter som Vasagatan 9 låg på. Det kan dock vara så att det låg i kvarteret ett snäpp närmare Centralen.

Här kommer en bild på gamla IOGT-högkvarteret som jag har scannat från en bok, därav linjen tvärs över bilden. Och så ett par bilder som visar utsikten från tionde våningen på Nordic Light igår. Tänk om jobbet låg så där, tre minuter från tåget nu också?

Gröna ärtor

Klara tycker att mina nya smycken ser ut som gröna ärtor. Jag fyndade för ett par veckor sedan det här halsbandet på H&M för 20 kronor. När jag kom hem ångrade jag att jag inte köpte på mig ett par till för att göra matchande smycken av, så jag gick tillbaka och köpte två till. I helgen klippte jag sönder dem och gjorde ett armband, en ring och ett par örhängen. Jag är riktigt nöjd, och har fått många komplimanger för dem. Man blir glad av dem, och det kan ju behövas.

Det lönar sig att vilja göra rätt för sig

En dag förra veckan när jag hade bytt jacka hade jag glömt månadskortet i den gamla jackan. Jag kom på det när tåget började åka, så jag hann inte köpa någon enkelbiljett. När konduktören kom sa jag som det var och att jag ville lösa en biljett. Han frågade vad jag hade för månadskort, och så sa han att jag ju hade betalt för resan redan, så vi glömmer det.

Idag skulle jag ha köpt nytt månadskort på morgonen, för det gamla hade gått ut, men det glömde jag. Samma sak som förra gången. Jag förklarade för konduktören och erbjöd mig att betala enkelbiljett. Äh, gå och köp nytt kort när vi kommer fram, sa konduktören.

Jag har flera gånger hört passagerare argumentera med konduktörer om att slippa betala i liknande situationer, men då har de inte fått det. Bra att man vinner på att vara schyst.

Rätt värdelös dag det här

Jag vill inte att det dåliga ska överskugga det bra, för jag har ju faktiskt gjort en del mysigt och kul med barnen, men idag har det varit så mycket knas. Till exempel det Bo benämner barnens klippa-sönder-en-massa-saker-som-man-inte-får-klippa-i-orgie. Klara klippte sönder pärmen på en av Bos böcker i förmiddags. Hon klippte också sönder ringblommorna som Viggo plockade åt mig senare på dagen. Och sin raket som hon gjorde på Sputnikdagen på Tekniska museet igår.

Men det värsta var att när jag stod och lagade middag tog Viggo en sax och klippte Klaras hår. Såklart är det trist att det blev fult. Hon hade ju börjat få riktigt mycket hår och fin frisyr. Men mest är jag arg för att ha hade kunnat skada henne med saxen. Och så skär det i hjärtat att de blir så ledsna själva när det förstår att de har gjort något dumt.

Nu får ingen av dem ha saxar alls mer på länge hemma. Det är också trist, för Viggo tycker att det är så kul att pyssla och klippa med sax, och Klara börjar precis lära sig tekniken att klippa, och vill öva hela tiden.

Så här såg Klara ut innan klippmassakern idag.

Och så här såg hon ut efteråt.

På eftermiddagen cyklade jag också iväg till Stor-Mattis lägenhet för att vattna blommor, slänga sopor och diska undan. Det känns så jobbigt att gå omkring i hans lägenhet. Allt är ju lämnat som att han när som helst skulle komma tillbaka från sin fiskeresa, lika levande som vanligt. Läsglasögonen på bordet. Kläderna som hänger på stolen vid hans säng. Och ett porträtt av honom på hallväggen.

Men OK, några bra saker idag då. Jag och barnen var ute i trädgården och jag band en dörrkrans av löven som vi plockade förra helgen.

Jag lagade en väldigt god gryta till middag med lamm, lök, morötter, äpple, vita bönor och kryddad med bland annat kanel.

Och Viggo var fin i tröjan från Resteröds som jag köpte för en tia på klädbytardagen. Det är gymnaster på den. För de är ju finfina och bra de där barnen, även om de gör en massa tok.

Sugen på espresso?

Jag anslöt mig för några månader sedan till Buzzador, som är en portal för att marknadsföra produkter mun-till-mun. Jag tycker att det är ett ganska schyst sätt att marknadsföra, och kul att testa nya saker och ge feedback. Jag får erbjudanden om kampanjer som jag kan tacka ja eller nej till. Om jag anmäler mig får jag hem prover som jag ska testa själv och bjuda andra på. Buzzador säger uttryckligen att man alltid ska vara tydlig med att tala om att det handlar om marknadsföring via Buzzador. Ingen dold reklam alltså. Sedan rapporterar man in vad man själv och andra tyckte om produkten. Om man buzzar produkten till många och värvar många till att själva bli buzzadorer får man många poäng, och fler erbjudanden om kampanjer.

Nu har jag fått ett stort paket från Löfbergs Finaste med exklusivt kaffe. Jag dricker ju inte kaffe själv, men både Bo och en del kompisar är kaffekonnässörer, så jag tyckte att det kunde vara kul att få hem prover. Och förpackningarna är fantastiskt fina. Jag fick prover på Sidamo från Etiopien och Monsoon Malabar från Indien. Hör av er om ni är sugna på att hälsa på på en kopp espresso!

Om ni själva är nyfikna på att bli Buzzadorer kan ni gå in här och anmäla er. Och ja, jag får poäng för att jag värvar er då.

Gula gummikängor

Jag har länge velat ha några coola och praktiska gummistövlar att ha regniga och geggiga dagar när man ska lämna på dagis och till jobbet. Ett par Tretorn Sarek har jag när jag går i skogen, men jag ville ha något roligare att ha till vardags. Det fick bli ett par gula låga gummikängor från Tretorn. Det borde funka i vattenpölarna på dagisgården också. Kolla vad fina de är.

Sputnikar

Så här såg Viggo ut i sin nya parkas igår när han, Klara och Bo skulle åka till Tekniska museet i Stockholm och gå på Sputnikdag. Kolla in bilder från besöket på Bos blogg.

Problem hos webbhotellet

Webbhotellet har problem just nu som drabbar alla deras kunder. För tillfället saknas inlägg och kommentarer som gjorts de senaste dagarna och med stor sannolikhet kan jag återställa dem. I väntan på att problemen är helt lösta stänger jag av kommentarerna.

Uppdatering: Nu är alla inlägg och kommentarer som var försvunna återpublicerade.

Lönnlöv, kastanjer och ekollon

I eftermiddags gick jag på promenad i det varma och soliga höstvädret med Viggo och Klara. Vi plockade lönnlöv för att göra en krans, och kastanjer och ekollon för att Viggo ville göra halsband av dem. Men det gick inte så bra att få de där ungarna på bild när de bara sprang omkring hela tiden. Kolla in Viggos Pippi-tröja. Den har min mamma stickat i 5-årspresent.

Världens bästa 5-åring

I tisdags, den 25 september, fyllde Viggo 5 år. Även om vi är väldigt ledsna över att Stor-Matti har dött måste ju det firas. Och firad blev han, i dagarna tre.

Förra söndagen firade vi med familjen. Det var mina föräldrar, Matti och Karin, Anna och Sara, Amanda och Ella, Bos föräldrar och Per. Viggo fick massa fina presenter, och naturligtvis måste han och Matti pröva playmobil-polisbåten i badkaret medan Matti var med.

Ballonger har vi haft många den här veckan. Kalas-Klara.

Jag gjorde en tågtårta av kladdkaka, glass och maränger.

På riktiga födelsedagen firade vi förstås i vår lilla familj på morgonen. Här står värdens coolaste 5-åring i sina nya röda stuprörsjeans och lyssnar på musik i nya mp3-spelaren. Man ser litet av paktetöppningskaoset runt om.

Jag letade som en galning på Tradera, Blocket och i antikaffärer efter ett Lundby-dockskåp från 60-talet åt Viggo, men lyckades inte hitta något som skulle kunna komma i tid till födelsedagen. Så det fick bli ett nytt. Men det är otroligt vad plastigt det är. ALLT är plast, utom metallskruvarna och papperstapeterna. Viggo är förstås överlycklig. Möblerna är mina gamla från 70-talet.

I lördags hade vi kalas för Viggos dagiskompisar. Det var hans första kompiskalas. Vi hade bjudit sex barn, alla från Viggos avdelning i nya 5- och 6-årsgruppen Askungarna. Det var alldeles lagom med åtta barn inklusive Viggo och Klara. Kalaset varade i två timmar, mellan 14 och 16. Å ena sidan kändes det som att det gick jättefort, och Viggo sa efteråt att han hade velat ha längre kalas. Å andra sidan var vi helt slut efteråt, och det är nog risk att det ballar ur om man har längre kalas. Nu var det ingen som började bråka. Jag hade gjort tågtårta till det här kalaset också. Mycket uppskattat.

Köa, trängas, fynda

Idag har jag varit på klädbytardag på Tiundaskolan. Massor av begagnade barnkläder, leksaker och prylar till otroligt låga priser. De flesta kläderna kostar 10 kronor styck. Ytterplagg, skor och väldigt fina märkesplagg kan kosta några tior.

När jag kom dit fem i tio ringlade kön runt hela skolgården, och det blev otroligt fullt inne i matsalen. Är man klaustrofobiskt lagd ska man inte gå dit, och när man väl har plockat åt sig vad man ska ha får man köa länge för att betala.

Jag tycker ändå att det är värt besväret två gånger om året, för det är så grymt billigt. Dessutom träffar man alltid på bekanta. Jag handlade för 540 kronor, och kom hem med fyra böcker, två par tretorn-stövlar, tre par gympaskor, varav ett par adidas, och 18 plagg (jeans, tröjor, munkjackor, kjolar, nattlinnen, baddräkt) i bra skick till Viggo och Klara.

När det inte går att skriva

Ibland blir man alldeles överrumplad av livet; är inte alls förberedd och har svårt att förstå. Förra veckan fick vi besked att min farbror Stor-Matti hade dött. (Egentligen Matti, men har kallats Stor-Matti i familjen sedan min lillebror Matti föddes.) Matti var fyra år yngre än min pappa, 66 år, och hade inen allvarlig sjukdom. Visserligen har min pappa nyligen fått pacemaker, och minsta brorsan Mikko har också hjärtproblem, men det var ingen som kunde tro att Matti skulle dö än på många år. Det var verkligen en chock och en stor sorg.

Matti var uppe i sin och Mikkos fjällstuga och fiskade ensam, och hittades av mannen som hade sålt fiskekortet åt honom, och som undrade varför Matti inte syntes till trots att bilen stod där dag efter dag. Han hade dött i sängen, och vi har fortfarande inte fått obduktionsprotokollet, men det är väl troligt att det var hjärtat.

Jag har verkligen inte orkat skriva här på bloggen, och det har varit svårt att koncentrera sig på jobbet och skriva texter, som hör till det jag ägnar mig åt mesta delen av min arbetstid. Mycket lättare har det varit att göra sådana rutingrejer som jag annars tycker är trist. Och det är skönt när man är med barnen. Då måste man fokusera på det. Pannkakor ska stekas, sagoböcker ska läsas och lego ska byggas fast man är ledsen.

Stor-Matti bodde i andra änden av Svartbäcken, och han var alltid med oss på jul och midsommar och ofta, ofta annars. När jag vara liten bodde han i den lägenhet på Kungsgatan som han och pappa från början delade på som studenter. Den var väldigt omodern, med bara kallvatten, men med en spännande vind där han påstod att vindsgubben bodde, och där vi hade skattjakter. En enorm krukväxt, som ett litet träd, stod i köket. Jag minns inte om det var en hibiskus eller kanske citronträd, men på somrarna hade han fönstret öppet och fåglarna flög in och satte sig i trädet.

Jag minns också svamputflykter, hur han och Lill-Matti spelade gitarr och munspel tillsammans, och alla gånger vi hade sällskap på tåget under år av pendlande. Och berättelserna om hur han och hans kompisar cyklade genom hela Europa, också genom flera öststater, under 60-talet. Stor-Matti var verkligen speciell, och jag saknar honom så mycket.

Old friends

Igår var det Arkens 50-årsjubileum. Det var ju jag som tog initiativ till firandet från början i styrelsen, och det är jag nöjd med. Det fanns ett riktigt stort intresse att få återse gamla vänner. Över 160 anmälda hade vi, och det var väl något däromkring som kom. Det var en bra representation av gamla hemiter från alla decennier.

Det kändes väldigt bra att träffa gamla kompisar och bekanta. Vissa som jag fortfarande umgås med, och andra som jag inte har sett sedan jag flyttade från Arken. Jag bodde där 1989-1999, så jag hann lära känna en del folk.

Anton skrev nyligen om att det är trist att inte ha det där naturliga hänget med ett kompisgäng som man hade i tonåren. Jag hade det ju definitivt fortfarande när jag var i Antons ålder, för sånt var livet på Arken. Man kunde hänga med nån i korridoren eller gå ner på Verandan och läsa tidningar och snacka med folk. Om man var sugen på te mitt i natten smög man ut utanför huset och kollade om det lyste i någon kompis fönster, och då vågade man sig på att knacka på.

Även när vi bodde i lägenheten på Tiundagatan 57 var det så i viss mån. Först bodde Erik och Paula där en trappa ner, och därefter Magnus och Maria.

Vad som är hänga med kompisar är nog olika för olika personer. För min del kan det vara att laga mat tillsammans (som jag gjorde med Elisabeth och Malin häromdagen), att sitta och dricka te och prata i timmar eller att pyssla ihop. Och det var alldeles för länge sedan jag och Maria L tog en loppisrunda.

Men visst är det så att jag hinner hänga med kompisar alldeles för litet. Det är svårt när man har småbarn. Man får hänga på bloggen och på Facebook istället. Registrera er på Facebook bums nu, alla kompisar som inte redan finns där. Eller kom förbi och ta en fika.

Någon som vill ha plommon?

Vårt plommonträd dignar av frukt; de är mogna och fantastiskt goda. Jag älskar plommon, men tyvärr kan man inte äta hur mycket som helst och de går inte att lagra. Jag är heller ingen vidare konsument av plommonmarmelad. Så om det är någon kompis som vill komma förbi och plocka går det bra att höra av sig. Troligen kan fika och trevligt sällskap också erbjudas om vi har tid.