Vicke Lindstrand-vas

Den här vasen från Kosta är formgiven av Vicke Lindstrand, och den hör också till det jag ärvde efter min farbror för några år sedan. Väldigt vacker i form och färg, tycker jag.

Sånt som gör mig glad – fastlagsris

Ni vet när Julie Andrews sjunger My Favorite Things i Sound of Music och hur hon räknar upp saker som gör henne på bra humör. Hon räknar upp vattendroppar på rosor, paket inslagna i brunt papper och snöre och allt möjligt.

Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things

Cream colored ponies and crisp apple streudels
Doorbells and sleigh bells and schnitzel with noodles
Wild geese that fly with the moon on their wings
These are a few of my favorite things

Girls in white dresses with blue satin sashes
Snowflakes that stay on my nose and eyelashes
Silver white winters that melt into springs
These are a few of my favorite things

When the dog bites
When the bee stings
When I’m feeling sad
I simply remember my favorite things
And then I don’t feel so bad

En av de saker som är så för mig är fastlagsris. Kanske har jag påverkats av bilden i Kaj Beckmans Måns och Mari om våren, där de köper fastlagsris:

Vill man vara glad, så ska man gå till torget och se på fastlagsrisen. De lyser med brokiga fjädrar på kala kvistar. Det känns skönt att titta på dem.

Utanför blomsteraffären hemma på Torbjörnstorg står fastlagsrisen också och lyser.

Men jag brukar inte köpa med fjädrar, utan sätta dit egna. Mina åskmolnsgråblå är så fina, så de får vara med varje år. Eftersom Klara är allergisk mot björkpollen brukar jag inte ha vatten till kvistarna, och jag tycker att kvistarna är så vackra som de är utan att slå ut.

Brunt glas av Erik Höglund och Otto Bauer

Här är två vaser som jag ärvt efter min farbror. Den lilla är en Erik Höglund-vas med sina karaktäristiska blåsor i glasmassan. Den höga golvvasen kommer från danska Holmegaard och är formgiven av Otto Bauer 1962. Jag har den oftast i det stora vardagsrumsfönstret åt söder, där solen gör den så vacker. För övrigt minns jag för ett par år sedan när jag var inne på en av de fina antikaffärerna på Upplandsgatan i Stockholm, och såg en likadan Holmegaardvas som min, men i annan färg, och frågade om värdet på min bruna, och fick höra att brunt glas var helt ointressant och utan värde och skulle fortsätta vara det. Jag tycker att man ser glas i just den här bruna tonen rätt ofta nuförtiden i tidningar och på bloggar.

Eden

Den här skärbrädan i Röstrands Eden kommer jag inte ihåg när och var jag köpte, men förutom att den är dekorativ är den väldigt praktisk. Inte bara för att servera ost eller charkuterier, utan även för sådant som lätt sätter sig i andra skärbrädor så att det är svårt att få bort lukten. När man ska skära sill, till exempel. Eden tillverkades 1960-1972.

Dagens semla

Dagens semla är faktiskt också första semlan i år för mig. Jag är inte så knusslig att jag skulle tacka nej till en semla före fettisdagen om jag blev bjuden, men jag brukar inte baka semlor förrän till fettisdagen. Sedan har jag bullar i frysen till de kommande tisdagarna fram till påsk. Eller oftast får jag nog baka en till sats under säsongen för att de ska räcka fram till påskveckan. Hemmagjord mandelmassa, som ni ser på sista bilden, går också enkelt att göra en stor sats av och förvara i kylskåpet. Här hittar ni recept på bullarna och mandelmassa.

Blad i alla former

Det här är ett litet slinkigt tyg med litet pudriga färger.

Anita och Televinken – Barnens trafikklubb

Svarade på en fråga på Facebook om vad jag minns av Barnens trafikklubb. EP-skivorna så klart! Dem lyssnade jag massor på. Letade upp dem. Tre stycken hade jag. Jag minns särskilt den med landsvägen på sommaren och vintern, sångerna Vinter, hej! och Sommar, hej! och hur Anita ska få Televinken att smaka på smultron. Här kan man lyssna på Spotify.

För övrigt är det litet hängigt här idag. Klara har fått vinterkräksjukan och vaknade ungefär en gång i halvtimmen hela natten och kräktes. Nu är det lugnare och hon sover mest.

Tyger som vitaminkick

Eller vad säger ni? Så härliga frukter, bär och grönsaker på de här kökstextilierna. Äpplena på förklädet är som syrliga karameller!

Kom igen nu, syrenerna!

Så här ser kvistarna som jag tog in i slutet av januari ut. Körsbären blommar och syrenerna knoppas. Några har nästan slagit ut. Äppelkvistarna går det sämre med. I min fina Herha Bengtson-kanna står fler kvistar som jag tog in för någon vecka sedan. Där händer det saker också!

Finfina grytlappar från sextiotalet

Är inte den här grytlappen, formad som ett päron, galet snygg? Vanten från Ullas är inte så dum den heller.

Godaste pizzan jag bakat på länge – med harissasås, aubergine och fetaost

Rätt ofta bakar jag pizza till middag på onsdagar. Oftast blir det en plåt med ost och skinka som Viggo gillar, och en plåt med salami och fetaost som Klara gillar. Resterna tar jag med till middag efter simskolan på Fyrishov på fredagar. Ikväll testade jag en ny variant som blev väldigt lyckad! Jag hade rester av harissasås i kylen, och tänkte att den kunde vara god som pizzasås. Jag rörde i litet extra tomatpuré för att dryga ut den så den skulle räcka till en pizza, och så är ju harissasåsen ganska oljig och stark. Och så skivade jag en aubergine ganska tunt, vattnade ur genom att strö salt på skivorna som man brukar, och stekte dem i olivolja. På pizzan hade jag sedan harissasåsen, litet oregano, riven ost, aubergineskivorna och smulad fetaost, och så in i ugnen. Så här såg den ut före och efter gräddning.

Pähkinäpuu – ekollon av Katsuji Wakisaka för Marimekko

Visst är det härligt, tyget från 1974, formgivet av Katsuji Wakisaka? Jag har två gardinlängder som jag hittade på Myrorna i mitten av 90-talet.

Valentinbakelser och andra hjärtan

I flera dagar har jag funderat på något roligt att baka till alla hjärtans dag. Att jag skulle göra ett marsipanhjärta av min hemmagjorda marsipan till Viggo var givet. Så igår kväll när jag höll på att somna kom jag på det! Sega rosa maränghjärtan med chokladmousse emellan, som gömmer ett hallon! Jag gjorde även utan hallon, eftersom jag förstod att barnen inte skulle gilla det. Här har ni receptet.

Alla sextiotalshjärtans dag

Äppeltyg i brunt och orange från sextiotalet

Jag fortsätter att visa tyg ur mina gömmor. Det finns så det räcker ett tag. Det här tyget har jag sett i andra färgställningar som jag tycker bättre om, men väldigt trevligt är det med alla äpplen på rad.

Barntyg med djur från Aristo

Jag minns inte var jag hittade det här tyget, men det är en våd som är över två meter lång. Gissar att det varit draperi. Jag har haft det på väggen i barnens rum när de var mindre. I stadkanten står: An Aristo Print – Guaranteed Washable Colors. Vet inget om Aristo, men gissar att det är brittiskt. Någon som vet?

Pesto med mandel och soltorkade tomater

Man får verkligen 90-talsvibbar av att göra pesto, men det är ju så snabbt och enkelt. I den här hade jag sötmandel, soltorkade tomater, basilika, vitlök, parmesan och olivolja. Det exakta receptet hittar ni här.

En blomsteräng på min barndoms barnkammargardiner

När jag ändå är inne på gardiner från barndomen måste jag visa gardinerna som hängde i mitt och min lillebror Mattis rum när vi var små. Vi delade rum tills jag var nio år. De här gardinerna är så fantastiskt fina! Det står inget i stadkanten, men jag skulle gissa att det är KF-textil, och att tyget är inköpt på textilavdelningen på Domus. Dessutom sydde mamma en klänning åt mig, som Klara sedan har haft när hon var mindre. Här finns bilder på mig och Matti, där jag har klänningen på mig, och på Klara 2008. Här finns bilder på mig i klänningen tillsammans med Matti och mina föräldrar 1973.

Estniskt rågbröd

Temat för Månadens sötsak är Frukost. Sött är det här brödet då rakt inte. Det är surt, och fantastiskt gott som frukostbröd. Degen till det här estniska rågbrödet är så stor att att jag jäser den i en tiolitersgryta. Tre rejäla limpor blir det. Det är väl värt att det tar flera dagar att baka det. Receptet hittar ni här.

Sinivuokko från Tampella av Marjatta Metsovaara

När jag såg Prylodesign visa sitt fina Marjatta Metsovaara-tyg med blåa penséer kom jag att tänka på mina gamla gardiner som också är designade av Marjatta Metsovaara. Jag valde tyget själv när jag fick eget rum när jag var 9 år, 1978. Lustigt nog har jag alltid tänkt på blommorna som penséer, men när jag tog fram tyget och läste vad det hette visade det sig vara Sinivuokko. Det betyder Hepatica – Blåsippa. Och när jag tittar på det med nya ögon ser jag ju att det är blåsippor.