Husmorslexikon – Matlexikon från 1966

Det här matlexikonet hör ihop med husmorslexikonet, och det är det sista bandet.

Hur många salt- och pepparströare kan man ha egentligen?

Lugn. Min samling av ströare är inte på långa vägar så omfattande som tekopparna, äggkopparna eller kakburkarna. För dem behöver man verkligen jättejättemånga av, eller hur? Ströare behöver man bara lagom många av. Litet olika att duka med beroende på porslin, duk, humör och annat. Och på påskafton, när det brukar vara många kompisar här och färga ägg på estniskt vis, då är det toppen att kunna ställa fram många saltströare på bordet när alla äter ägg. Pepparströare tycker jag egentligen är meningslöst, för peppar ska helst vara nymald. Det här är i alla fall alla salt- och pepparströare och pepparkvarnar som jag har, och vi är ett gäng retrobloggare som bloggar om just detta idag, med anledning av Retrolux bloggutmaning Salt och peppar.

Jag for med osanning när jag påstod att det var alla jag har. Jag har faktiskt en pepparkvarn från 90-talet som är bra men ful. Den har jag till matlagning. Den här pepparkvarnen däremot är tillräckligt snygg att ställa på bordet, och funkar okej.

Mina fina, fina ströare från Arabia, formgivna av Esteri Tomula. Jag har även ett gäng äggkoppar med samma dekor.

Och så har jag några av Hertha Bengtsons klassiska Blå Eld-ströare, formade som ägg.

Det här setet har två fel. För det första är det två pepparströare. Det ska vara en för salt och en för peppar egentligen. För det andra ska det finnas en liten sked till burken med lock i mitten. Men fint är det i alla fall.

Den här pepparkvarnen har jag ärvt efter mormor. Snygg, men helt oduglig. Det står Japan under.

Det här setet har jag haft väldigt länge. Det ser man ofta på loppisar.

Det här är väldigt, väldigt fint. Gissar att det är för salt, peppar och socker. Det saknas dock en bricka som det ska stå på.

Räcker det här? Jo då. Men skulle jag springa på en ströare till bra pris från någon rolig servis som till exempel Stig Lindbergs Pynta, skulle jag slå till. Och så skulle jag gärna ha tre riktigt snygga och bra pepparkvarnar till matlagning och bakning. En för svartpeppar, en för vitpeppar och en för kardemumma.

Hederliga mockarutor

Under 90-talet när jag jobbade ideellt med Kafé Mumrik, ett drogfritt ungdomskafé här i Uppsala, bakade jag mockarutor hundratals gånger. Minst en sats i veckan. Det är ju vansinnigt gott, men jag blev litet trött på det, så nu har jag inte bakat det på många år – förrän i söndags. Plötsligt var jag sugen på det igen. Det här receptet använder jag till en stor långpanna.

Husmorslexikon från 1966, band IV, forts.

Vi inleder med uppslagsordet teservis, ett av mina favoritord! Och inte visste jag att det fanns en särskild sorts jumper som heter visitjumper. Visste ni?

Husmorslexikon från 1966, band IV

Fjärde bandet av husmorslexikonet innehåller bland annat långa artiklar om radio och tv och en helsida med Radiohuset i genomskärning. Kan det verkligen ha varit viktigt för allmänheten då att veta exakt på vilken våning olika avdelningar av Sveriges Radio huserade? Mycket underhållande nu i alla fall.

Renovering av Duxfåtöljen

För ett tag sedan skrev jag om min Duxfåtölj, USA 75, och mina funderingar hur jag skulle renovera den. Jag fick många synpunkter och tips, både här och på Facebook, bland annat av duktiga tapetseraren Anna-Karin som driver Tusen nålar. Jag följde hennes råd och testade med Baolin som jag strök på med trasa över hela fåtöljen, och särskilt mycket på den stora vattenskadan. Där upprepade jag ett par gånger. Det blev helt klart mycket bättre, även om fläcken verkligen inte är borta. Jag fick också tips om att det fanns gummiband att köpa, men jag har inte lyckats lista ut hur man skulle kunna fästa metalldelarna som sitter på originalgummibanden på de nya gummibanden, så jag följde Anna-Karins råd om att man kunde sätta dit elastisk sadelgjord istället. Det funkade fint!

När Klara får välja

När Klara var litet sjuk nu i veckan, och det var bara hon och jag hemma, ville hon ha couscoussallad. Typiskt sån mat som Viggo inte äter. Bara att passa på! Dessutom är hon just nu tokig i vattenmelon, så det äter hon både hemma och har med som frukt till skolan. Resterna av couscoussalladen ville hon dessutom ha med till middag efter simskolan på Fyrishov igår.

Evas kalender februari 1967

Lökar som vill upp

Alltid när lökväxter som jag köpt och haft inomhus i kruka har blommat ut, spar jag dem för att plantera ut i trädgården. Hyacinter, pärlhyacint och påskliljor av olika slag. Jag brukar bara stoppa dem i en plastkasse i matkällaren och låta dem vara tills det är dags att gräva ned dem utomhus. Det funkar utmärkt. Men ibland händer det att jag glömmer bort att gräva ned lökar. Det hade jag nog gjort med de här som låg ovanpå jorden i en rabatt, och de små hade börjat gro med gröna skott. Jag tog in dem och planterade. De små är ganska säkert pärlhyacint, och dem har jag goda förhoppningar om att de kommer blomma. De större är nog påskliljor, och dem får vi se hur det blir med. Jag är inte helt säker på att det finns liv i dem.

Evas kalender februari 1963

Dags att se vad som hände i Evas kalender i februari 1963!

Blå toner

Jag tror det var de turkosblå glasljusstakarna och ryamattans inslag av blå/lila/turkos som fick mig att längta efter att plocka fram fler saker i blå toner, och så fick den jättestora kudden i soffan ett överdrag med blåsippor och ett, tu, tre hittade jag det ena efter det andra som fick komma fram.

Sandrullad – en Uppsalaklassiker

I Jan Hedhs bok 277 sorters kakor läste jag att sandrullad var en kaka som bakades på Konditorfackskolan här i Uppsala, så den ville jag naturligtvis testa att baka. De blir täta och torra med tydlig chokladsmak. Här är receptet.

Husmorslexikon från 1966, band III, forts.

Det fanns så mycket roligt att visa ur tredje bandet, så vi tar ett gäng bilder till!

Hittade en fiskdammspåse i gömmorna

Jag tror att den kan komma från någon gång när jag köpt en hel kartong med prylar på auktion i Norrskedika. Trevlig är den i alla fall.

Jag gjorde marsipan i alla möjliga färger

Det är faktiskt inte alls svårt att göra egen mandelmassa och marsipan om man har matberedare, och roligt är det. Dessutom fantastiskt gott! Först skållade och skalade jag ett halvt kg mandel, varav 25 g var bittermandel och resten sötmandel. Sedan körde jag det i matberedaren med ett halvt kg strösocker i några minuter. Färdig mandelmassa! Sedan körde jag mandelmassan med glukos och florsocker i matberedaren. Till 500 g mandelmassa tar man 100-150 g glukos och 250 g florsocker. Om man vill färga marsipanen i olika färger får man ta upp och dela den, och därefter färga varje bit med några droppar hushållsfärg i matberedaren. Jag gjorde gul, grön, rosa och blå. Till fettisdagen gör jag en ny laddning mandelmassa som räcker hela semmelsäsongen.

Uppdatering: Här kan ni läsa tips och trix från när jag gjorde marsipanfigurer!

Husmorslexikon från 1966, band III

Hopp

Ja, men titta här! Syrenkvistarna börjar slå ut sina gröna blad riktigt fint, och där tittar faktiskt blomklasar fram försiktigt. Hurra!

Soppdag

Torsdag är ju faktiskt soppdag, och man behöver inte bara äta ärtsoppa på torsdagar, så idag lagade jag trattkantarellsoppa, och till det blev det filmjölkslimpa och lingondricka.

Jag plockade in hopp om våren

Hopp om våren i form av kvistar från lila bondsyren, körsbär och äppelträd. Syrenkvistarna har redan gröna knoppar! Nu får vi se hur bra det går att driva dem i blom. Jag tänkte ta in en ny omgång i februari och se vad som funkar bäst. Om att driva kvistar i blom kan man läsa bland annat på odla.nu och Husmorsskolan.

Evas kalender januari 1967

I förrgår visade jag Evas kalender januari 1963. Nu går vi fyra år framåt och ser vad som händer i den okända flickans liv, som nu är 17 år. Och om tipsen i kalendern är annorlunda och visar att tiderna förändras något. Nu får ni vänta till februari med att se vad som hände i februari 1963 och 1967, men det är ju inte så långt kvar!