Vattenrutschkana i trädgården

Gissa om barnen har lekt med den? Klara hade en kompis här hela eftermiddagen också. Visserligen är jag inte särskilt fet om rumpan, men tyvärr är det bara barnrumpor som får plats att åka. Annars hade jag lekt Esther Williams. Nåja. Jag hade en trevlig eftermiddag med Ullie och Fia på altanen. Eftersom de dykte upp med 20 minuters varsel hann jag inte baka någon tårta, men bullar och småkakor hade jag förstås på lut för oväntade besök.

Dagens kopp: Koka brun av Hertha Bengtson

Om Blå Eld är den Herthaservis som är mest populär och känd så är nog Koka den som varit otroligt vanlig som vardagsservis, och som alla känner igen. Den är så hederlig och bussig på något sätt, inte raffinerad som Blå Eld, Ceylon eller Rosmarin. Men naturligtvis finns en röda tråden i Herthas formgivning även där – reliefmönstret. Det ligger som ett band högst upp på koppen och längst ut på fatets bräm med ett färgat band över i blått eller brunt. Jämför Koka bruns reliefmönster med bilden längst ned på ett par vaser av Hertha. Faktum är att Koka även ska ha funnits i en enfärgad, skinande svart glasyr när Koka började produceras 1952, enligt Gunilla Marcus-Luboffs Den blå elden, som är en intervjubok med Hertha Bengtson från 1992. I den boken står det att Koka både med brunt band, blått band och helsvart började produceras 1952. Om man tittar i andra böcker blir man litet förvirrad. I Bengt Nyströms och Jan Brunius Rörstrand 280 år (2007) står det att Koka blå producerades 1956-1988 och Koka brun 1967-1981, och den svarta nämns inte. I Bo Gunnar Lindgrens Servisporslin (1962) står det olika årtal för olika delar av Koka, men på kaffekoppen står det att den är från 1961, modellen heter KA och är formgiven av C-H Stålhane och bara dekoren av Hertha Bengtson. Kan det vara så att Hertha ritade modell och dekor för de första delarna, men att kopparna kom senare och formgavs av Stålhane med Herthas dekor? Men om kaffekannan står det att den är från 1953 och sockerskålen och gräddkannan från 1961. Det skulle ju kunna vara så att alla serveringskärl formgavs av Hertha vid 50-talets början, i tidstypisk anda tänkta att kombinera med annat porslin att äta och dricka ur. Först senare tillkom tallrikar, koppar och annat.

Kvällsbad med picknick vid Valloxen

Kvällsbad och picknick vid Valloxen med Magnus, Maria, Helmer och Arvid var helt rätt första semesterdagen. Bad-mat-bad-fika-bad. För övrigt drömmer jag om att vara Esther Williams.

Foton från förr: Farfar och båtarna

Igår kväll när semestern hade börjat drog jag fram en flyttkartong med Stor-Mattis gamla foton. Den har stått i min källare ända sedan han dog för tre år sedan. Jag har inte orkat gå igenom den. Men nu bläddrade jag igenom albumen, och det finns mycket fint att skanna in, både för att visa på bloggen och sånt som bara är privat.

Här får ni se bilder på farfars båtar, som han har byggt själv! Är det inte fantastiskt? Ett sådant hantverk. Farfar var fiskare i Estland, och till en början när de kom till Sverige också, men sedan jobbade han på Gränges Aluminium, men han fortsatte alltid att fiska. På de två översta bilderna ser vi farfar Edgar, farmor Edla, farmors syster Aliide och Aliides dotter Anne. På den sista bilden ser vi farmor, min pappa Enn och hans två bröder Matti och Mikko. Platsen är naturligtvis Juniskär utanför Sundsvall, där farmor och farfar bodde hela sitt liv sedan de kom till Sverige, och där pappa växte upp.

Min pappa har nu skrivit utförligare om båtarna här. Läs det! Det är mycket intressant. Den nedersta båten är den som de flydde i från Estland.

Dagens symönster: Stil 7523 50-talsklänning

Missa inte detaljen med knäppning längs hela sidan på den blå!

Dagens strömmingsflundror med potatismos och inlagd gurka

Nu jävlar har jag semester! Fem veckor. När jag hade skrivit klart och skickat veckans nyhetsbrev lade jag in gurka och stekte strömming. Så gott! Och barnen gillade strömmingen; till och med Viggo som inte tycker om särskilt många maträtter. Jag älskade strömming när jag var liten. Mamma brukade steka den hel med ryggrad och ben kvar, och jag och Matti åt utan att rensa, med ryggrad och allt. Öregrundsströmming. Den här strömmingen var inte lika fin, men god ändå. Min farfar Edgar som var fiskare och kom till Sverige under kriget lärde sig aldrig vad det hette. Han kallade det strömling. Och inlagd gurka som jag alltid har älskat, det gillade Klara så klart också. Hon åt stora lass. Litet, litet strömmingsflundror blev det över, och dem lade jag in i ättikslag.

Foton från förr: Farfar i solstolen 1977

Min farfar Edgar Kokk i trädgården i Öregrund midsommaren 1977. Jag ska leta reda på bättre bilder på honom, men det var så fint när han sitter och vilar i skuggan. Och de där solstolarna med sitt randiga tyg, vilka sommarminnen!

Dagens gazpacho

Bra sommarlunch i värmen, och bra för att väga upp mot kak- och tårtkalas. Fast barnen åt gårdagens plättar.

Dagens symönster: Stil 1969 Flickklänningar

Ni kanske undrar hur det har gått med våra igelkottar

Båda har skådats i trädgården senast ikväll. Inga ungar. Men den ena försökte nafsa Viggo i tårna när han gungade.

Klätterviggo

Jordgubbarna har mognat i trädgården

En fe på rymmen

Jag hittade henne en bit bort på gatan, där hon plockade smultron.

Dagens fragilité – mjuk mandelmarängtårta med hallonsmörkräm

Hallonpurén i smörkrämen gjorde den litet syrlig. När man har rosor i trädgården kan man dekorera tårtor med dem också!

Foton från förr: Stormatti och Lillmatti midsommar 1977

Två fina Matti. Min farbror Matti, som gick bort för tre år sedan, och min lillebror Matti på hans axlar. Vi har alltid kallat dem Stormatti och Lillmatti.

Dagens symönster: Stil 5603 Poppiga barnkläder

Vad säger ni om det här då? Måste vara 60-tal möter 70-tal. Det ser ut som dockansikten, tycker jag. Som tygtips står det för skjortan: tunn bomulls- eller syntetjersey, voille, och för byxorna: tweed, polyesterblandat ylle, jersey.

Men hur mycket kan man baka egentligen?

Men allvarligt talat, Kerstin, hur mycket kan man baka egentligen? Mycket. För det är så roligt och jag blir glad av att stå i köket och baka och lyssna på P1. Och det är så roligt att bjuda hem kompisar på fika. Hela sommaren håller jag hov på min altan, för jag är kung av kakor. Förresten har jag fått den här boken, som innehåller precis den sortens tårtor som jag gillar. Med mousse, smörkräm, sega marängbottnar, tunga kletiga chokladbottnar och sånt. Så jag får ligga i om jag ska baka igenom den i sommar, men det ska nog gå fint. Den första var chokladmoussetårtan i tre lager som jag bakade till midsommar. Imorgon ska jag baka en annan, för då kommer det folk som jag har lovat överdådigt fika. Ni ska få se. Nu måste jag cykla till Konsum och köpa mer smör, för det är slut.

Dagens drömmar

Dagens chokladkolasnitt

Dagens kolasnitt