På kurs

I måndags och tisdags var jag på kurs i InDesign, som är ett lay-out-program. Det är jobbigt att sitta stilla så mycket hela dagarna, vara totalkoncentrerad och bara ta in information. Jag sitter ju mycket framför datorn i vanliga fall på jobbet också, men man går till skrivaren eller postfacket eller in till en kollega för att fråga något då och då.

På en tvådagarskurs lär de verkligen bara ut funktionerna i programmet, och förmedlar inte direkt allt som är viktigt i övrigt att kunna i grafisk formgivning. Eftersom man får lära sig alla funktioner är det mycket som kan bli fult om man inte använder det med urskiljning. Det var väl vissa av deltagarna som blev väldigt förtjusta i saker vi fick testa som kanske inte var helt lyckade. Det var en rätt basic kurs, men det var nog bra, för då vågar man verkligen fråga om allting.

Nu gäller det bara att sätta igång att jobba med InDesign så mycket som möjligt, så jag inte glömmer allting.

Huset i Mölnlycke där mormor och morfar bodde

Jag fick ett tips från min svärmor att huset där min mormor och morfar, Anna-Brita och Sven Dahl, bodde när de var nygifta och arbetade på Wendelsbergs folkhögskola är till salu. De bodde där när min mamma föddes 1937, men flyttade ganska snart efter det upp till Västerbergs folkhögskola i Storvik, Gästrikland, för att arbeta där.

Adressen heter numera Parkvägen 17, men var en annan när de bodde där. Huset ägdes då av Wendelsberg och användes som personalbostad. Det var ursprungligen en vit funkisvilla i trä, men det är inte lätt att se nu. Det är en del tillbyggt, och framför allt ommålat i en färg som jag tycker är helt galen på en funkisvilla. Tills för inte alltför många år sedan krävdes bygglov för att måla om ett hus i en annan kulör, och detta tycker jag är ett talande exempel på varför det inte var en så tokigt bestämmelse. Här kan ni se huset.

Mitt Lundby-dockskåp från 50-talet

Jag har ju bloggat tidigare om mina dockskåp och lovat att lägga ut bilder. Mitt dockskåpsintresse har naturligtvis att göra med mitt intresse för arkitektur och formgivning. Dockskåpen är inte några som jag har haft sedan barndomen, utan jag skaffade dem i slutet av 90-talet. Det är två Lundby-dockskåp, det ena från 40-talet och det andra från 50-talet. Jag försöker att inreda dem tidstypiskt. Sedan jag fick barn har jag dock inte haft så mycket tid att fixa med dockskåpen, och det faktum att jag måste ha dem oåtkomliga från små barnhänder gör sitt till. Ni kanske tycker att det är taskigt att barnen inte får leka med mina dockskåp, men ni ska veta att detta är värdefulla rariteter. Detta är samlarsaker numera, och kostar mycket pengar. Däremot får kidsen leka med mina dockskåpsmöbler från 70-talet. Det finns inget dockskåp kvar, för det jag lekte med som barn var Annas, men vi leker dockskåp i en bokhylla i Viggos rum.

Det dockskåp som jag nu har ställt i ordning hjälpligt efter flytten är 50-talsskåpet. Men det borde egentligen storstädas, för det är ganska dammigt. Välkommen in!

Premiär för nya butiken på iogt.se, lunch på stan och tårta

Jaha, så sitter jag här igen mitt i natten med Klara som inte kan sova.

Igår fick vi äntligen över nya butiken på iogt.se i skapt läge. Jag har jobbat mycket med det de senaste veckorna, och naturligtvis Lydia också som är webbkoordinator. Det blev även ny uppfräschad startsida för sajten. På slutet har det verkligen dragit ut på tiden. Vi hade trott att det skulle vara klart förra veckan, men det har varit saker som har strulat. Vi presenterade det på personalinfon på morgonen trots att det inte var överlagt ännu, men på förmiddagen löste det sig. Naturligtvis hittade vi litet grejer som strulade då också, men det mesta är fixat. På eftermiddagen bjöd vi därför på tårta för att fira. Jag och Lydia fick varsin blomma av Åsa för att vi slitit med allt det här. Åsa är duktig på att uppmuntra sin personal! Jag fick jättefina pärlhyacinter. En av mina favoritblommor. Så här såg de ut:

Lägg även märke till den veckade plastkrukan i bakgrunden. För länge sedan såldes den på Åhlens i Uppsala, och Trolltyg säljer den. Den finns i många färger, men jag har den i rött och vitt. Trolltyg har dock bara färger som jag inte vill ha nu. Någon som vet något annat ställe där den säljs?

På lunchen var jag en tur in till stan och åt lunch med Maria L. Det var nästan ett år sedan vi träffades sist. Jättekul! Efteråt var vi in på Stockhome på Kungsgatan. Jag köpte den här finfina tablettasken.

Viggos nya skor

Igår var jag och Viggo på stan och köpte nya skor åt honom till i vår. När man ska köpa barnkläder måste man vara ute i extremt god tid, annars kan det vara urplockat så man inte hittar rätt storlek. Jag är väldigt nöjd med att jag faktiskt var ute i god tid den här gången, för plötsligt har snön smält och det är vår. Även om det är svårt att tro nu. Det är faktiskt mars, och det är en vårmånad.

Vi köpte skorna på Sko-August, för de har kunnig personal och bra sortiment, och när jag köper barnskor vill jag ha professionell hjälp att mäta så det blir rätt. En skoaffär som jag vill varna för däremot, är Wedins i Forum-Gallerian. De har extremt ohjälpsam och otrevlig personal. Jag har varit med om helt häpnadsväckande beteende vid ett par tillfällen, så det var nog ingen tillfällighet. Och jag har hört fler som haft liknande erfarenheter.

Vi provade dels ett par röda Kavatskor, och dels ett par blåa av märket Gulliver. Kavats skor är generellt väldigt breda i lästen. Själv har jag ju ankfötter, korta och väldigt breda, så det är jättesvårt att hitta skor som passar. Men expediten sa att viggo har långa och smala fötter. Dem har han nog ärvt av Bo. Tur. Hoppas Klaras fötter också blir så. Gulliverskorna satt helt klart bättre, och det var snyggare modell. Viggo älskar ju rött, men han gick med på att ta de blåa, som inte fanns i röd variant. Och bra mycket billigare än Kavatskorna var de också. Storlek 28 har han nu.

På stan gick vi även till Nordmarks och Celsius-bokhandeln. Det var rätt urplockat bland reaböckerna. I torsdags var jag in på LundeQ, och där köpte jag boken Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros. Den berättar den historiska bakgrunden kring kända söta bakverk som semlan, mazarinen och napoleonbakelsen, och med recept på olika varianter av bakverken. Eftersom Bo har varit en sådan sockerbagare den här veckan tyckte jag att han skulle ha den, och det är ju lagom nördigt att det samtidigt blev en historiebok. Författarna är ju verkligen historiker. I vilket fall blev Viggo litet avundsjuk för att det bara var Bo som fick bok, så då lovade jag att vi skulle gå på bokrean och välja något åt honom ock Klara när vi skulle köpa skor.

Gårdagens inköp blev till Klara antologin Små från En bok för alla, med de tre berättelserna Yoyo sparkar en boll! av Kenneth Andersson, Liten vill gå själv av Ann Forslind och Var ska näsan vara? av Helena Davidsson Neppelberg. Till Viggo köpte vi Pernilla Stalfelts Fickspöken och Olof och Lena Landströms Nisse hos frisören. Själv letade jag efter Clara Block Hanes Claras trädgård : en hängiven nybörjares succéer och misslyckanden, men den hittade jag inte. Jag hade också tittat en del på Trädgårdens möbler av Anna Lena Einarson, som är en översikt över de svenska trädgårdsmöblernas historia, men tänkte först att jag inte hade råd. När jag stod vid trädgårdsböckerna och letade efter Claras trädgård, pekade Viggo på Trädgårdens möbler och sa att den ska vi ha. Jag har ingen aning om varför han gjorde det, för jag hade inte tittat på den där, men jag tog det som en indikation på att jag skulle unna mig den, så det gjorde jag. Om någon vet någon boklåda som fortfarande har Claras trädgård vill jag veta!

Senare på eftermiddagen skjutsade Bo pappa i bil ner på stan för att hämta tunga kassar med beställda bokreaböcker, och sedan var pappa här hos oss resten av eftermiddagen och tills han hade lagt Viggo.

Mathias fixade IKEA-fåtöljen

Eftersom jag skulle ha sammanträde med fastighetsstyrelsen för Företagshuset Drabanten klockan 9.00 fick jag en litet soft morgon med barnen. Skönt. Jag hann med 11-tåget och köpte sushi och tog med till kansliet när jag kom ut till Essingen.

Större delen av eftermiddagen ägnade jag åt att montera IKEA-grejerna till mitt rum. Först gick det jättebra, och det var så trevligt, för jag kunde lyssna koncenterat på Sylvia Plath-följetongen från webben och Spanarna. Så skulle jag montera fåtöljerna. Först var det inga problem, men sen funkade det inte. Det var inte så att det var svårt att förstå bruksanvisningen, och inte särskilt många moment, men det gick superdåligt att skruva i vissa av skruvarna. Efter ett tag fick jag hjälp av Anton, men trots att vi var två som hjälptes åt gick det inte att skruva i en av skruvarna. Vi hade givit upp, och jag hade tänkt be vaktmästeriet om hjälp, men på fikarasten satt Mathias och sa att det där skulle han klara lätt – och det gjorde han. Tack Mathias, du var eftermiddagens hjälte. Sedan skruvade jag ihop den andra fåtöljen själv, men en av skruvarna är inte riktigt inskruvad. Jag ska ta med bättre verktyg än den som medföljde från IKEA, så ska jag nog fixa det.

Fåtöljerna som jag köpte är nya på IKEA. De heter Solsta och kostar bara 595 kronor. Ni kan kolla här: http://www.ikea.com/webapp/wcs/stores/servlet/ProductDisplay?catalogId=10103&storeId=2&langId=-11&productId=63738 Alltså, jag fattar varför de är så billiga. När man knackar på sidorna låter det helt ihåligt och burkigt, och det är ett väldigt billigt tyg, som inte verkar särskilt slitstarkt. Och det värsta, som jag inte såg när jag tittade på den på IKEA, och som jag aldrig sett på en fåtölj förut. De små klotsarna till ben var gjorda av plast! Trots detta tycker jag att de är helt ok för sitt syfte. Jag skulle aldrig köpa dem hem till oss, dels för att de inte är tillräckligt snygga, de ser för billiga ut, och dels för att de inte skulle hålla i en barnfamilj med klättrande barn och spill. Fåtöljen skulle gå sönder, tyget skulle nötas, och det skulle bli skitigt, men klädseln är fast. På jobbet däremot är de ok bekväma att sitta i med någon när man har besök eller när man vill sitta på något annat än arbetsstolen ett tag om man ska korrekturläsa eller nåt. Det blir inte heller samma slitage på jobbet, så klädseln håller nog, och inte brukar man spilla så mycket där heller. Och de ser ok ut med de extra kuddarna jag köpte, inte värsta snyggaste, men ok. Ibland är kvalitet, både vad gäller funktion och utseende, värt att betala för, men ibland är ett billigt alternativ ok.

50-talsinspirerat kök från Kvänum

Jag är storkonsument av inredningstidningar, och igår köpte jag Hus & Hem, som hade köksspecial. Det är intressant för oss, som ska totalrenovera köket. Vi har ju inte originalköket kvar, eftersom tidigare ägaren rev ut det och satte in nytt 1981 eller -82. Vi har tittat på ett kök från Marbodal som heter Arkitekt Vit, med släta vita luckor. Nu såg jag dock i tidningen ett kök från Kvänum som är 50-talsinspirerat. Det heter Banér, och finns i antingen ek eller målade luckor. Bland annat har det litet tunnare tjocklek på skåpdörrarna, fasade kanter, och snabelkrokhandtag. Moderna skåpdörrar ser ju inte alls ut som de gjorde till och med 60-talet. De är alltid tjocka, med skarpa ofasade kanter, och dubbeldörrarna går inte omlott som de gjorde förr. Vet inte hur det är med just den detaljen, för det syns inte på bilderna. Men ni kan kolla här på de olika variaterna av Banér. http://www.kvanum.com/default.asp Vi måste gå och titta på deras utställning på Svartbäcksgatan. Jag tycker att det verkar lovande, men det är säkert för dyrt. Jag är i alla fall oerhört glad att någon äntligen har fattat att det finns ett behov av köksinredning som passar i 50-talsbostäder. För även om vårt hus är från 1962, skulle de här skåpen passa hos oss.

Kataloghuset

Vårt hus är ett Hultsfredshus från 1962. Idag har jag köpt boken ?Kataloghuset : Det egna hemmet i byggsats?, red. Richard Edlund (Byggförlaget). Den är utgiven i samarbete med bland annat Jönköpings läns museum, och en av författarna är Pippi, Britt-Marie Börjesgård, som är byggnadsantikvarie där. Pippi känner jag främst genom att vi båda sitter i Våra Gårdars förbundsstyrelse, men jag kände henne även innan dess. Hon har bland annat varit generalsekreterare på UNF och suttit i IOGT-NTO:s förbundsstyrelse. Boken är jättefin, och jag vill bara läsa den med en gång! Den behandlar kataloghusens historia under hela 1900-talet. Ofta rynkas det på näsan åt kataloghus, men det finns så många gamla hus som folk inte har en aning om att de är kataloghus.

Spisa Ribb

Förresten var ju bästa finaste julklappen halsbandet jag fick av svärföräldrarna. Vi bytte julklappar först när de kom ner efter nyår, och då hade de läst i bloggen om smyckena från http://www.kila.nu/, och varit och köpt ett halsband med Spisa Ribb!

Bilden är från hemsidan, och inte det exemplaret som jag har, men det ser ut ungefär så. Måste komma ihåg att ta på det när jag ska åka till jobbet imorgon. Det funkar ju inte att ha smycken när jag är hemma med Klara.

Spisa Ribb är ett porslin formgivet av Stig Lindberg för Gustavsberg. Jag har både kaffe- och tekoppar. Tyvärr är det olämpligt att diska dem i maskin, eftersom dekoren ligger ovan glasyren, så jag använder dem inte så ofta. Nu finns de dock i nyproduktion, och då ligger dekoren under glasyren.

Lindberg formgav både själva servismodellen Spisa, även kallad LI, och dekoren Ribb, 1955 till H 55. Det hörde ihop med brunglaserade Terma, som var en nyhet eftersom det var flamsäkert gods. Spisa-modellen framställdes även med dekoren Prunus, också den formgiven av Lindberg 1962, och en del andra dekorer. Men jag är mest förtjust i Ribb och Prunus. Prunus har jag också en del, men det är samma med det, att man inte bör diska i maskin. Och då blir det ju inte använt så ofta. Prunus är jag dessutom uppvuxen med att dricka te i.

Så snygga smycken

Kolla in detta!

http://www.kila.nu/

En smyckedesigner som gör smycken av gammalt svenskt porslin. Mest 50- och 60-tal förstås. Jag vill ha allt. Precis allt! Så om ni ska köpa nån födelsedagspresent eller så till mig nån gång, så kan ni köpa sånt här. Jag kan inte få för mycket. Och det finns massor av återförsäljare över hela Sverige. Till och med Sollefteå museum. När jag börjar jobba igen ska jag gå till en av butikerna i Stockholm och köpa något.

Och jag är otroligt irriterad över att jag inte kom på den här idén själv.

Tomtar, tomtar

Det här är tomtelandskapet som jag gjorde. Luciatåget med lucia, tärnor och tomteflickor och -pojkar längst till höger framför tomtegrottan har jag gjort när jag var yngre.

Tomtegrottan hemma hos mina föräldrar. Det var mormors vän tant Saga som gjorde det. Det är rätt tilltufsat efter många barns lek genom åren. En jul när jag var liten tog vi hand om vår dagmammas katt Mikko när de var i Finland, och katten ville bara sova i tomtegrottan. Min yngsta farbror heter för övrigt också Mikko.

Lars Lambert om Gunnar Leche

Imorgon, onsdag 9/11, är det Kulturforum på Kafé Mumrik. Det är Lars Lambert som berättar om Gunnar Leche utifrån sin bok som kom förra året. Leche var stadsarkitekt i Uppsala under många decennier på 1900-talet, och har ritat många bostadsområden som har varit mycket uppmärksammade och finns representerade i verk över svensk arkitektur. Ett av dem är Tuna Backar där jag var dagbarn. Orkar inte skriva så mycket om Leche och Tuna Backar just nu, men Leche var en fantastisk arkitekt med geniala människovänliga och funktionella idéer, och föreläsningen kommer säkert att bli jätteintressant. Gå dit. Kafé Mumrik, Kungsgatan 61, Uppsala. Klockan 19.00. Vi ses!

Bra IKEA!

Blev positivt övverraskad när jag skulle bädda rena lakan i Viggos säng. Jag skulle bädda för första gången med nyköpta lakan från IKEA med kaniner på. För en del år sedan rationaliserade IKEA bort de där två hålen, ett på vardera sidan högst upp, där man sticker in händerna i påslakanet när man ska stoppa i täcket. Fattar ni vad jag menar? Nu är det tillbaka igen. Det var väl för många som har klagat. Och så mycket dyrare kan det väl inte vara att börja sy 1 dm längre in?

Stig Lindberg-kudde

Jag hade läst i flera inredningstidningar om att DEsign House Stockholm i samarbete med Ljungbergs har tagit fram en kollektion kuddar med gamla femtiotalstyger av kända designers i nyproduktion. Det är bland annat Stig Lindberg och Viola Gråsten. Efter dopet var vi på åhlens, där de har Designhouse Stockholm. Kuddarna finns i ett par storlekar, och jag ville ha Lindberg-kudden. Den fanns bara i 70 x 70 cm, som ju är stort som en sittkudde. Jag vet inte om den ska finnas i mindre modell, men jag är ju aldrig i Stockholm nu, och det här var enda chansen, för jag tror inte upplagan är så stor. Den kostade 975 kr, men jag köpte den, för jag bara måste ha den. Det var bara Lindberg och Gråsten som var så dyra. De andra formgivarnas kuddar var betydligt billigare. Jag gissar att vissa av er nog tycker att jag är galen som köper ett kuddfodral för nästan tusen spänn, och då ingår ändå ingen kudde. Men det kan man ju köpa på IKEA. Här kan ni kolla hur den ser ut:

Det är den översta, ”Pottery”, som är Lindberg.

Betydligt mer exklusivt än när McDonald´’s lanserade papperskaffemuggar med klassiska Lindbergdekorer. Det var ju ett genidrag. Skulle så gärna vilja köpa massor oanvända för att ha hemma eller på en picknick vid tillfälle, men det får man nog inte. Här är jpg-bild på muggarna:

Do Redo

Huset, huset, huset

Måste komma ikapp litet med bloggandet medan Klara sover och innan vi åker tillbaka till huset och jobbar. I förrgår fick vi alltså tillträde till huset. När vi hade lämnat Viggo på dagis åkte vi ned på stan till Handelsbanken och skrev på de sista papperen och fick nycklarna. Sedan passade jag på att gå in på ett par affärer och prova kläder när jag hade assistans av Bo med Klara. Kollade på regnställ på Intersport. Mitt gamla är från 1986 om jag inte missminner mig. Sen stack Bo iväg för att fixa saker hemma och sedan åka till Kadettgatan för att kolla om stadfirman var klar. Klara somnade i vagnen, och jag kunde gå ock köpa rosor och en present åt Bo. Bra att han inte var hemma när jag kom hem, så att jag kunde gömma undan det.

Precis när jag skulle gå och hämta Viggo på dagis ringde Bo och berättade att frysen hade börjat lukta krutrök och huvudsäkringen hade gått när han skulle sätta på kylen och frysen. De är från 1981, så vi skulle köpa nya, men vi hade räknat med att de skulle hålla tills vi skulle köpa nya nu snart. Nå väl; när frysen är urkopplad funkar i alla fall kylen, så att vi kan ha litet mat där medan vi jobbar. Men vi måste snabba på med val och inköp av kyl och frys.

När vi kom hem från dagis stod Bo och väntade på gården, och vi gick upp och packade litet grejer som vi tog med till huset. Vilken fantastisk känsla det var att komma dit! Jg går omkring som i ett lyckorus hela tiden när vi är där. Det är massor att göra, men det kommer att bli så bra. Och det är så kul att planera och bestämma hur vi ska ha det. Altanen är underbart skön att vara på, och nu är det ju sommar igen. Bo försökte få ihop vår nya gasolgrill så att vi kunde grilla där till middag, men han hann inte färdigt, och på slutet var Viggo så trött att allt gick på tok. Vi packade ihop oss och åkte hem så att Viggo fick sova. När Viggo hade somnat åkte Bo och handlade litet grejer i Gränby och for till huset för att fortsätta med grillen och annat.

Och igår var det alltså min och Bos tioårsdag. Under andra omständigheter hade det varit roligt att fira det på annat sätt, men nu när vi precis fått huset och med en bebis som ju måste vara med hela tiden blev det en hus- och barndag. Vi han med litet mer fixande och Viggo hade jättekul. Nu har han fått en gunga, men sandlådan är fortfarande inte monterad. Jag har hunnit mäta och undersöka saker. Och jag har kommit fram till att jag ska måla på vävtapeten. Har funderat så mycket fram och tillbaka. Försöka ta ned eller bredspackla eller betala målare för att göra allt jobb. För mycket jobb blir det om man tar ned eller bredspacklar. Och jag har aldrig varit så förtjust i målad väv. Men när jag gick där och funderade och tittade på väven i trappen och källaren kom jag underfund med att det nog är vanlig vävtapet som är målad med matt färg, och att det var rätt ok. Jag tror glasfiberväv, som ju är sådan väv som är menad att måla, är glesare. Dessutom brukar det ofta vara rätt mycket glans i färgen när den är målad i offentliga lokaler. Men här såg det acceptabelt ut. Jag kan leva med det för att det ska gå undan.

Så här ser det ut i respektive rum: hallen beige omålad väv, Viggos rum brun papperstapet, Klaras rum knallgrön målad väv, köket beige- och brunrutug papperstapet, sovrummet mörkgrön omålad väv, vardagsrummet beige omålad väv, trappen och hela källaren grågrön målad väv och delvis träpanel.

Jag, Viggo och Klara var på upptäcksfärd på vår gata och de närmaste gatorna också. Kollade hur folk har det. Om det är några barnfamiljer. Vad de har för grindar, staket och häckar. Om folk har gjort fula tillbyggnader. Varför köper man ett funkishus i ett renodlat funkisområde om man vill ha snickarglädje, locklist och valv? Jag hatar locklist. Alltid. Jag hatar valv om det inte är i medeltida kyrkor och sådana byggnader där det hör till den arkitekturen. Jag tycker snickarglädje är fint på gamla sommarnöjen i skärgården, men inte på en tillbyggd förstukvist på en tegelvilla.

Precis innan vi skulle sticka hem ringde det på dörren. är det någon kompis som kommer och hälsar på spontant eller en granne som vill hälsa välkommen, tänkte jag. Men det var en ung kille som ville sälja villalarm. Han talade dalmål jättesnabbt och lät precis så där dryg och slemmig som en karikatyr av försäljare. Synd att han var vår första gäst sa jag, men Bo påpekade att han aldrig var in i huset, så han räknas inte. Viggo somnade inte i bilen på väg hem, och det gick bra för Bo att lägga honom. Klara somnade väl vid tiotiden, så det blev litet vuxentid till slut på vår tioårsdag.

Loftgångar

När jag ändå är inne på arkitektur måste jag spy litet galla över loftgångar. Det har jag aldrig förstått mig på. Det är bara fult och läskigt att folk kan gå förbi utanför fönstren och titta in. Bort!

Lärarseminariet

När jag gick förbi lärarseminariet, eller ILU som det heter nu, såg jag att den stora trävillan som finns på området var ommålad. Jag kommer faktiskt inte helt säkert ihåg vad det var för färg innan, men jag tror att det var falurött. Nu var det aprikost. Skitfult. Om det var en liten privatägd villa hade jag inte blivit förvånad, men det hade ju fortfarande varit helt smaklöst. Men varför gör de så med en universitetsbyggnad? De som har bestämt det måste väl ha bättre koll? Tills för inte allt för många år sedan tror jag dessutom att man inte fick måla om hus i annan färg utan tillstånd från stadsbyggnadskontoret. Jag tycker att det var bra, för folk i allmänhet har inget omdöme när det gäller sådant. Och jag tycker att de är alldeles för slapphänta med att släppa igenom fula tillbyggnader och tilläggsisoleringar med ful locklist eller mexitegel.