Huset, huset, huset

18 augusti 2005 7:34 | Allmänt, Formgivning och arkitektur, Huset | 1 kommentar

Måste komma ikapp litet med bloggandet medan Klara sover och innan vi åker tillbaka till huset och jobbar. I förrgår fick vi alltså tillträde till huset. När vi hade lämnat Viggo på dagis åkte vi ned på stan till Handelsbanken och skrev på de sista papperen och fick nycklarna. Sedan passade jag på att gå in på ett par affärer och prova kläder när jag hade assistans av Bo med Klara. Kollade på regnställ på Intersport. Mitt gamla är från 1986 om jag inte missminner mig. Sen stack Bo iväg för att fixa saker hemma och sedan åka till Kadettgatan för att kolla om stadfirman var klar. Klara somnade i vagnen, och jag kunde gå ock köpa rosor och en present åt Bo. Bra att han inte var hemma när jag kom hem, så att jag kunde gömma undan det.

Precis när jag skulle gå och hämta Viggo på dagis ringde Bo och berättade att frysen hade börjat lukta krutrök och huvudsäkringen hade gått när han skulle sätta på kylen och frysen. De är från 1981, så vi skulle köpa nya, men vi hade räknat med att de skulle hålla tills vi skulle köpa nya nu snart. Nå väl; när frysen är urkopplad funkar i alla fall kylen, så att vi kan ha litet mat där medan vi jobbar. Men vi måste snabba på med val och inköp av kyl och frys.

När vi kom hem från dagis stod Bo och väntade på gården, och vi gick upp och packade litet grejer som vi tog med till huset. Vilken fantastisk känsla det var att komma dit! Jg går omkring som i ett lyckorus hela tiden när vi är där. Det är massor att göra, men det kommer att bli så bra. Och det är så kul att planera och bestämma hur vi ska ha det. Altanen är underbart skön att vara på, och nu är det ju sommar igen. Bo försökte få ihop vår nya gasolgrill så att vi kunde grilla där till middag, men han hann inte färdigt, och på slutet var Viggo så trött att allt gick på tok. Vi packade ihop oss och åkte hem så att Viggo fick sova. När Viggo hade somnat åkte Bo och handlade litet grejer i Gränby och for till huset för att fortsätta med grillen och annat.

Och igår var det alltså min och Bos tioårsdag. Under andra omständigheter hade det varit roligt att fira det på annat sätt, men nu när vi precis fått huset och med en bebis som ju måste vara med hela tiden blev det en hus- och barndag. Vi han med litet mer fixande och Viggo hade jättekul. Nu har han fått en gunga, men sandlådan är fortfarande inte monterad. Jag har hunnit mäta och undersöka saker. Och jag har kommit fram till att jag ska måla på vävtapeten. Har funderat så mycket fram och tillbaka. Försöka ta ned eller bredspackla eller betala målare för att göra allt jobb. För mycket jobb blir det om man tar ned eller bredspacklar. Och jag har aldrig varit så förtjust i målad väv. Men när jag gick där och funderade och tittade på väven i trappen och källaren kom jag underfund med att det nog är vanlig vävtapet som är målad med matt färg, och att det var rätt ok. Jag tror glasfiberväv, som ju är sådan väv som är menad att måla, är glesare. Dessutom brukar det ofta vara rätt mycket glans i färgen när den är målad i offentliga lokaler. Men här såg det acceptabelt ut. Jag kan leva med det för att det ska gå undan.

Så här ser det ut i respektive rum: hallen beige omålad väv, Viggos rum brun papperstapet, Klaras rum knallgrön målad väv, köket beige- och brunrutug papperstapet, sovrummet mörkgrön omålad väv, vardagsrummet beige omålad väv, trappen och hela källaren grågrön målad väv och delvis träpanel.

Jag, Viggo och Klara var på upptäcksfärd på vår gata och de närmaste gatorna också. Kollade hur folk har det. Om det är några barnfamiljer. Vad de har för grindar, staket och häckar. Om folk har gjort fula tillbyggnader. Varför köper man ett funkishus i ett renodlat funkisområde om man vill ha snickarglädje, locklist och valv? Jag hatar locklist. Alltid. Jag hatar valv om det inte är i medeltida kyrkor och sådana byggnader där det hör till den arkitekturen. Jag tycker snickarglädje är fint på gamla sommarnöjen i skärgården, men inte på en tillbyggd förstukvist på en tegelvilla.

Precis innan vi skulle sticka hem ringde det på dörren. är det någon kompis som kommer och hälsar på spontant eller en granne som vill hälsa välkommen, tänkte jag. Men det var en ung kille som ville sälja villalarm. Han talade dalmål jättesnabbt och lät precis så där dryg och slemmig som en karikatyr av försäljare. Synd att han var vår första gäst sa jag, men Bo påpekade att han aldrig var in i huset, så han räknas inte. Viggo somnade inte i bilen på väg hem, och det gick bra för Bo att lägga honom. Klara somnade väl vid tiotiden, så det blev litet vuxentid till slut på vår tioårsdag.