Dagens wienerschnitzel

Det var ju så gott med wienerschnitzel i München, så jag hade köpt kalvkött för att laga det. Efter loppisförsäljningen med allt kånkande av lådor var jag dödstrött, men vilken tur att jag tog mig samman och lagade schnitzel ändå. Den salta kaprisen och ansjovisen var precis vad som behövdes efter en varm och slitig dag. Så gott och värt att stå där och dubbelpanera!

Drog in en del på loppisförsäljningen – ordnar nog garageloppis snart

Vilket toppenväder det blev! Totalt sålde jag för nästan 2000, inkluderat det som Magnus och Maria köpte i fredags eftersom de inte kunde komma idag. Nästan alla kläder sålde jag för 10 kronor styck. Några vänner kom särskilt för att handla av oss. Extra roligt att Lisa och Gunnar köpte dockskåpet. Viggo och Klara hade varsitt modernt, och Viggo tröttnade på sitt för säkert ett år sedan. Vi sålde Klaras som hon ritat med tuschpenna i, så fick hon ta Viggos som var i finare skick. Sedan har jag ju två tidstypiskt inredda dockskåp från 40- och 50-talet, men dem säljer jag aldrig, och dem får inga barn leka med. Det var väldigt roligt att stå i Bärbyparken och ha loppis. Det blev många trevliga samtal med föräldrar till Klaras dagiskompisar, människor som man bara hejat på tidigare i området, och sådana som man inte hade träffat tidigare. Men det finns hur mycket kläder som helst kvar ändå! Fina kläder och skor, även en del av riktigt bra kvalitet som Polarn o Pyret, Tretorn, Kavat, Adidas och andra märkeskläder. Och det finns en massa annat hemma som var för jobbigt att ta med, men som behöver säljas. Så det blir nog en loppis på garageuppfarten här hemma inom några veckor. Jag talar så klart om innan på bloggen. Om det är några vänner som inte kunde komma idag, men som är sugna på att köpa kläder och skor innan det kan ni höra av er, så bestämmer vi en tid som ni kommer förbi och kolar igenom grejerna.

Hela långa raden med gröna kartonger fram till barnvagnen var alltså utrensade böcker. Hela raden av vinröda kartonger efter barnvagnen fram till cyklarna var kläder ordentligt storlekssorterade.

Julgranspynt från 50-60-talet för ingenting

Vad glad jag blir när folk verkligen säljer för loppispriser! Originalasken med ett dussin små glaskulor, de målade små träpynten så typiska för 60-talet och det finfina pepparkaksmåttet i form av en fågel betalade jag 15 pix för! Det behöver man ju inte pruta på. Annars får man ofta betala 40-50 kronor styck för glaskulor på Vaksala torg.

Fina ströare i teak

De här tre ströarna var prismärkta 90 kronor, men jag fick dem och öppnaren för 80 spänn. Den stora är nog för socker. Det tänker jag ha i den i alla all.

Älskar att den här keramiklampfoten har ett asymmetriskt handtag

Sjukt snygg kommer den att bli med sin grå glasyr mot en teakskiva, tror jag. 80 spänn fick jag ge för den. Måste fixa passande skärm, för den hade ny trist från IKEA. Den har ingen etikett eller annan märkning som avslöjar tillverkare. Någon som vet något om den?

Dagens lunch på altanen

Det är en så skön sommardag idag, och fint att vara ensam hemma med Viggo när Klara är hos kompis och leker. Än är sommaren inte slut när man kan sitta på altanen och äta lunch. Jag åt gårdagens rester av kallrökt lax och potatissallad på egenodlad King Edvard, lök och rädisor, men kaprisen kom inte från min trädgård… Mycket god vinaigrette med grov fransk senap. Jag är förresten så väldigt förtjust i mina grå Blå eld-tallrikar, som jag bara har två stycken av. Skulle gärna ha fler.

Dagens kopp: okänd vit från Gustavsberg med reliefmönster på fatet

Jag är inte ens säker på att koppen hör till fatet. Den kan ju göra det, trots att den är slät medan fatet har ett reliefmönster, men koppen saknar märkning. Fatet har Gustavsbergsstämpel. En annan sak som talar för att de inte hör ihop är att örat sitter så lågt när koppen står på fatet att man inte kommer in med ett finger under för för att stödja, och jag tvivlar på att Gustavsberg skulle ha tillverkat en så uppenbart ofunktionell kopp. Jag gillade i alla fall reliefmönstret på fatet väldigt mycket och blev nyfiken på vad det kan vara för porslin, så jag köpte den för en tia. Nu hoppas jag att någon vet vad det är för porslin!

Tre teakskålar för en tia styck var ju inget att fundera över

Med litet teakolja blir de finfina igen! Under en av dem, den höga och bulliga, står det ”Uppsala träsvarveri Sweden Bangk. Teak”.

Mina bästa mjuka kakor

Är det inte så att de där vanliga trevliga kakorna kommit litet i skymundan, att folk inte bakar dem så ofta? Jag har tre favoriter av mjuka kakor som är snabba, lätta och väldigt goda. Mjuk pepparkaka, kardemummakaka och nötkaka. Så väldigt trevliga. Ofta när jag bjuder på dem säger folk att de hade glömt bort hur gott det faktiskt är med de där vanliga kakorna. Det finns andra, mer avancerade, som kan vara godare, men de här enkla kakorna är favoriter. Kardemummakakan kan man förresten med fördel trycka ned några äppelklyftor i om man vill, nu när äppelsäsongen precis har börjat. Idag hade vi kakkalas på altanen när Viggos bästis Jakob var här med sin lillebror Axel och mamma Malin. Fast Jakobs favorit är chokladkolasnitten, så jag tog fram dem och kolasnitten också.

Dagens kopp: en naggad Pynta av Stig Lindberg

Trots att den var naggad och dessutom sprucken i örat blev jag glad över Pyntakoppen, som är formgiven av Stig Lindberg och tillverkades 1962-1965. För även om jag aldrig skulle dricka ur en kopp i det skicket duger den bra att ha i köksfönstret med en kruka med någon krydda i och göra mig glad med sin fina dekor. Modellen är LL, samma som användes bland annat till Berså och Blå husar. En hel och fin Pyntakopp vill jag ha någon gång att dricka te ur, men de är så fasligt dyra att det dröjer nog. 80 kronor fick jag ge för den här, som även saknade fat. Jag har en del Pynta sedan tidigare, men ingenting med rosorna på. De känns så typiska för 60-talet; stora och ganska skrälliga och moderna – inga gammaldags rosor här inte. Vad jag har sedan tidigare kan ni se här och här.

Det var så synd om Kay Bojesen-elefanten som saknade ett öra, så den fick följa med hem

Vilket öde att bli kvarlämnad på en hylla på Myrorna. Nog tyckte jag att den var värd 75 kronor i alla fall, trots sin skada. Den får väl alltid visa snygga sidan till då. En nytillverkad elefant kostar 1695 kronor såg jag i en webbutik. Elefanten av Kay Bojesen är gjord i ek och började tillverkas 1953.

Coolaste detektivspelet av dem alla – Perry Mason

Eftersom det har blivit så många inlägg om spel skapade jag en egen spelkategori på bloggen, och när jag sökte efter tidigare inlägg om spel för att lägga in i kategorin upptäckte jag att jag missat att blogga om det coolaste spelet av dem alla – Perry Mason. Det var någon gång före jul som jag köpte det, och jag hade väl för fullt upp med julstök så jag glömde bort det. Bara det faktum att det är Perry Mason gör det coolt i sig, och så är jag svag för när det är små bilar som man ska flytta. Det här spelet är faktiskt daterat. Det står 1959 på det.

Vi är detektiver

Jag har nog alltid tyckt att det är roligt med detektiver. När jag var barn fascinerades jag förstås över barn som var detektiver. Pappa läste alla Enid Blyton-böcker för mig, om Fem-gänget och de andra serierna, och jag tyckte att tv-serier som Kullamannen och Kråkguldet var vansinnigt spännande. Livet blir ju mycket roligare om man leker detektiv, så det gör vi ibland. Häromdagen smög vi omkring på tomten där det förut stod ett ödehus, men det har rivits för ett par veckor sedan. Platsen heter Sanda, och ligger alldeles intill vägen på andra sidan om gamla E4 där man svänger in mot nya brandstationen, flottiljen och Bärby Hage. Väldigt nära oss alltså, och vi går ofta förbi där när vi ska upp på åsen. Längst ner kan ni se hur det såg ut i våras, när huset ännu stod kvar. Nu är allt jämnat med marken, men fruktträden är kvarlämnade, liksom ett ensamt stånd rabarber. Det ser rätt underligt med lerplanen, och så den ensamma rabarbern.

Bondjäntan – estnisk dessert gjord på rågbröd

En bondjänta är något annat än en Bondbrud, och bondjäntan i det här fallet är en estnisk efterrätt där man river estniskt surdegsbröd, bryner det i smör i stekpannan, blandar med vispgrädde smaksatt med vaniljsocker och socker, och så serverar man med bär. Låter det knasigt? Det är det kanske, men det blir litet knäckig smak av att brödet bryns, och det blir faktiskt gott. Inte min favoritdessert kanske, men roligt att göra om man ändå har bakat estniskt rågbröd. Här är receptet.

Min och Klaras och alla andra vänsterhäntas dag

Vilken tur att jag inte växte upp på den tiden då vänsterhänta tvingades skriva med höger hand i skolan. Visst finns det en del nackdelar med att vara vänsterhänt, som att många redskap är anpassade för högerhänta, men jag har i alla fall min röda vänsterhäntssax. Jag minns en gång för många år sedan i en sybehörsaffär när en kund före mig i kön som skulle köpa en Fiskarssax och bad om en röd, för de var ju mycket snyggare än de orangea. Vad besviken hon blev när expediten förklarade att de röda var för vänsterhänta. Själv kände jag mig rätt nöjd. Och jag minns hur stolt jag kände mig när jag hörde när jag var liten att vänsterhänta var mer konstnärliga och kreativa.

Glamourös vardag

Först ska kanske sägas att jag faktiskt gillar att städa. Jag tycker om att sortera och bringa ordning och det är trevligt att städa medan jag lyssnar på P1. Och bäst av allt är när man har kommit så långt att man får våttorka. Jag älskar att våttorka golv.

Om man även hittar små gömmor av glitter här och där i en femårings rum blir det dessutom glamouröst. Och det gör man ju.

Ett annat tips för mer glamourös vardag är att städa i flärdfullt nattlinne. Och det gör man ju.

Bubbla av lycka

Som en snökula, men med konfetti istället som yr omkring Eiffeltornet, Sacré Cœur och Notre Dame. Vilken lycka. Den fick Klara av Teresa igår. Själv var jag mest lycklig över en eftermiddag med Teresa och Elisabeth igår. Vi har faktiskt känt varann i 25 år. Det är ganska otroligt. Elisabeth träffar jag som tur är ganska ofta nuförtiden, eftersom hon flyttat tillbaka till Uppsala, men Teresa oftast bara en eller två gånger om året eftersom hon bor i Paris sedan evigheter.

Estniska surdegsbröden

Semester är faktiskt helt nödvändigt för att hinna pyssla om de här surdegarna. Det är många, många moment under flera dagar. Men med mitt estniska påbrå tycker jag att det är roligt att någon gång om året baka riktigt estniskt bröd. Tungt är det att arbeta degen, men väl värt mödan. Jag tänkte på¨min farmor när jag stod och knådade degen. Hon bakade estnisk surlimpa varje vecka. Men jag tycker om att knåda medan jag lyssnar på radio. Två sorters bröd bakade jag, och degarna blev så stora att min största rostfria bunke som jag brukar göra jäsdegar i inte räckte till. Jag var tvungen att ta till saftgrytan.

Det första brödet är en tät och grov råglimpa, bakad på grovt rågmjöl. Tunna skivor måste man skära av det här brödet, annars blir det jobbigt att äta. Receptet hittar ni här.

Det andra brödet är en sur-söt limpa, bakad på rågsikt, men med samma surdeg på grovt rågmjöl som bas. Man ska inte luras av att det är mycket socker och rågsikt i degen. Det är inte alls som rågsiktskakor och liknande svenska rågsiktsbröd. Det här brödet får en tät och seg struktur. Jag gjorde faktiskt dubbel sats av det här brödet och bakade fyra limpor. Testade att göra en påt med knubbigare och kortare limpor och en plåt med långa och smala bröd. Receptet hittar ni här.

Typiska 60-talsglas

Om tanken på att kunna kombinera porslin som man ville istället för att ha en hel servis med alla tänkbara delar och att ha delar som kunde ha flera funktioner utvecklades under 50-talet, så fördes den tanken över till glaset på 60-talet. Det mest kända var väl Bengt Edenfalks allglas för KF 1968, ett glas som skulle passa både till rött och vitt vin, öl, juice och vatten. Eftersom jag är helnykterist har det aldrig varit intressant att ha en massa glas tänkta för alkoholhaltiga drycker, och kanske just därför tycker jag mycket om den typen av kombinationsglas som är fina, men som inte associeras till någon särskild dryck. I lördags hittade jag de här glasen på Vaksala torg, tio stycken i perfekt skick för 150 kronor. De har inte samma form som Bengt Edenfalks allglas och jag har inte lyckats snoka reda på vad det är för tillverkare. Jag är inte så kunnig på glas, men har försökt lära mig mer på sista tiden. Någon som vet något om glasen?

Viggo förklarar sitt legolabyrintspel

Viggo har byggt ett spel av lego som han förklarar hur man spelar här. Jag har även testspelat det med honom, och han vann på upploppet.