Dagens wienerschnitzel

Det var ju så gott med wienerschnitzel i München, så jag hade köpt kalvkött för att laga det. Efter loppisförsäljningen med allt kånkande av lådor var jag dödstrött, men vilken tur att jag tog mig samman och lagade schnitzel ändå. Den salta kaprisen och ansjovisen var precis vad som behövdes efter en varm och slitig dag. Så gott och värt att stå där och dubbelpanera!

Dagens lunch på altanen

Det är en så skön sommardag idag, och fint att vara ensam hemma med Viggo när Klara är hos kompis och leker. Än är sommaren inte slut när man kan sitta på altanen och äta lunch. Jag åt gårdagens rester av kallrökt lax och potatissallad på egenodlad King Edvard, lök och rädisor, men kaprisen kom inte från min trädgård… Mycket god vinaigrette med grov fransk senap. Jag är förresten så väldigt förtjust i mina grå Blå eld-tallrikar, som jag bara har två stycken av. Skulle gärna ha fler.

Mina bästa mjuka kakor

Är det inte så att de där vanliga trevliga kakorna kommit litet i skymundan, att folk inte bakar dem så ofta? Jag har tre favoriter av mjuka kakor som är snabba, lätta och väldigt goda. Mjuk pepparkaka, kardemummakaka och nötkaka. Så väldigt trevliga. Ofta när jag bjuder på dem säger folk att de hade glömt bort hur gott det faktiskt är med de där vanliga kakorna. Det finns andra, mer avancerade, som kan vara godare, men de här enkla kakorna är favoriter. Kardemummakakan kan man förresten med fördel trycka ned några äppelklyftor i om man vill, nu när äppelsäsongen precis har börjat. Idag hade vi kakkalas på altanen när Viggos bästis Jakob var här med sin lillebror Axel och mamma Malin. Fast Jakobs favorit är chokladkolasnitten, så jag tog fram dem och kolasnitten också.

Bondjäntan – estnisk dessert gjord på rågbröd

En bondjänta är något annat än en Bondbrud, och bondjäntan i det här fallet är en estnisk efterrätt där man river estniskt surdegsbröd, bryner det i smör i stekpannan, blandar med vispgrädde smaksatt med vaniljsocker och socker, och så serverar man med bär. Låter det knasigt? Det är det kanske, men det blir litet knäckig smak av att brödet bryns, och det blir faktiskt gott. Inte min favoritdessert kanske, men roligt att göra om man ändå har bakat estniskt rågbröd. Här är receptet.

Estniska surdegsbröden

Semester är faktiskt helt nödvändigt för att hinna pyssla om de här surdegarna. Det är många, många moment under flera dagar. Men med mitt estniska påbrå tycker jag att det är roligt att någon gång om året baka riktigt estniskt bröd. Tungt är det att arbeta degen, men väl värt mödan. Jag tänkte på¨min farmor när jag stod och knådade degen. Hon bakade estnisk surlimpa varje vecka. Men jag tycker om att knåda medan jag lyssnar på radio. Två sorters bröd bakade jag, och degarna blev så stora att min största rostfria bunke som jag brukar göra jäsdegar i inte räckte till. Jag var tvungen att ta till saftgrytan.

Det första brödet är en tät och grov råglimpa, bakad på grovt rågmjöl. Tunna skivor måste man skära av det här brödet, annars blir det jobbigt att äta. Receptet hittar ni här.

Det andra brödet är en sur-söt limpa, bakad på rågsikt, men med samma surdeg på grovt rågmjöl som bas. Man ska inte luras av att det är mycket socker och rågsikt i degen. Det är inte alls som rågsiktskakor och liknande svenska rågsiktsbröd. Det här brödet får en tät och seg struktur. Jag gjorde faktiskt dubbel sats av det här brödet och bakade fyra limpor. Testade att göra en påt med knubbigare och kortare limpor och en plåt med långa och smala bröd. Receptet hittar ni här.

Dagens pistagerulltårta med citronkräm och hallon

Eftersom Jenny och Sigge kom och fikade bakade jag en finfin pistagerulltårta med citronkräm och hallon från trädgården. Och ska jag berätta en hemlis? Jag har gjort egen lemon curd många gånger förr, men jag hade inte tid och ork just nu, så jag använde färdig Robertsons lemon curd köpt på Konsum. Det går fint det också. Istället hann jag baka ett par sorters småkakor och ett par mjuka kakor också.

Dagens hembakade mazariner

Jag har ett recept på fuskmazarinkaka som jag har bakat många gånger genom åren. God, men ingen riktig mazarin, utan en stor rund kaka bakad allt i ett med bittermandelolja i. Faktum är att jag aldrig hade bakat riktiga mazariner, så det gjorde jag nu, med mördegsskal och fyllning gjord från grunden på mald sötmandel och bittermandel.

Hallon, blåbär och vita smultron

Innan vi åkte hem från Öregrund. Jag och barnen hade plockat blåbären och mamma hade plockat hallon och vita smultron. Jag föredrar hallon framför jordgubbar, och jag äter helst ovispad grädde och litet strösocker på mina bär. Vad tycker ni är godast?

Dagens mockabakelse på Dagnys hörna

Efter att jag hade varit på bakluckeloppisen i Norrskedika och fyndat en stor kasse full med finfina grejer tog jag bussen vidare till Östhammar och fikade på Dagnys hörna på Adas kaffestuga. Det visade sig vara fler som tyckte att det var en bra idé, för det var ganska fullt och lång kö. Lyckades i alla fall få en bardiskplats vid fönstret i 50-talsdelen. Mockabakelsen var helt okej, men jag saknade det traditionella cocktailbäret. Trist porslin, men plus för att de hade tårtgaffel. Fast om man drack kaffe fanns det faktiskt udda gamla kaffekoppar, men inte för te tyvärr. Eftersom det var så fullt med folk hade jag ingen lust att fotografera lokalen i övrigt, men så här såg det ut där jag tittade ner i skyltfönstret och en detalj av den galonklädda bardisken. Om ni vill spana in mer bilder på hur det ser ut kan ni med fördel göra det hos Libby på Femtiotalsjakten. Bilder på dagens loppisfynd kommer så småningom. Nu ska jag ut på äventyr med barnen.

Mamma hade grillat sik till middag

Verkligen Öregrundsmat! Hon grillar med olika kryddörter i magen och utanpå, den här gången bland annat libbsticka och citronmeliss. Och så egen färskpotatis och kryddsmör. Klara åt massor av sik och färskpotatis. Sik är kalasgott, mormor, sa hon. Viggo åt fiskpinnar… Men han lyssnade intresserat när min pappa berättade om hur hans pappa brukade fånga sik hemma i Juniskär med not. Och kanske mest jag lyssnade intresserat när han berättade om vilka fiskar hans pappa brukade röka – sik, abborre, ål och strömming som blev böckling. Annars brukade min farfar även grava sik, och det brukar min mamma också göra.

Vad jag gjort idag – byggt lego vid frukostbordet, gått runt i trädgården, sovit middag ungefär

Vaknat i Öregrund

Byggt lego med barnen vid frukostbordet

Gått ner till tvättstugan och duschat, lyssnat på P1 och tvättat smutskläderna från Münchenresan

Gått runt i trädgården och tittat på blommor och ätit bär

Hängt tvätt på tork under krikonträden

Sovit middag

Ätit svensk variant av wienerschnitzel med nyupptagen färskpotatis från trädgården (Klara åt säkert tio potatisar)

Druckit te på trappen i kvällssolen och läst Richard Scarry för Klara

Mamma pratade om att ta en promenad runt stan, men inte ens det har jag gjort idag. Inte stuckit näsan utanför trädgården. Bara slappat och varit med barnen. Skönt.

Att lämna München utan att ha ätit weisswurst hade varit galet

Alltså åt jag weisswurst på Alter Simpl igår. Det kanske inte ser så gott ut, men det är det! Man äter i allmänhet två korvar som sitter ihop när man fiskar upp dem ur spadet, och till det söt senap och bretzel. Det här är traditionell bayersk frukost.

Och vad dricker du till weisswurst då Kerstin, om du inte dricker weissbier? Svar: Jag dricker pepsi light. Det går bra det också. Det är i alla fall mindre galet än att dricka öl till frukost, håll med om det.

Man måste ju testa wienerschnitzel och apfelstrudel också

Bayersk mat är ungefär densamma som i Österrike fick jag lära mig, så wienerschnitzel är således även typiskt bayerskt. Naturligtvis visade det sig att även denna rätt förvanskas i Sverige. Citron till är rätt, och stekt potatis, men kapris och ansjovis på, som jag tycker är så gott, det förekommer inte. Däremot serverade de wienerschnitzeln med lingonsylt på Löwenbräukeller. Magda sa att hon inte sett det förut. Och så apfelstrudel förstås, men de där jordgubbarna var nog eget påhitt av restaurangen, liksom rullrånet.

Bästa Münchenlunchen och fikat var inte tyskt

Det var smörgås med äggsallad, kapris och ansjovis på ett franskt kafé, Le Pain Quotidien. Och så en liten citrontartelette med hallon som efterrätt. Och kolla, kolla, man fick en riktig kanna mjölk till teet, ingen liten fingerborg. Det var så trevligt att sitta där efter regnig förmiddag med loppisrunda i lördags.

Glockenspiel café kändes mer genuint än Richart

Glockenspiel, som precis som Richart ligger vid Marienplatz, var bättre bevarat. De hade fin takterrass också, men det var trevligare att sitta inne med originalinredningen. Och vilken lunch! Fast den var nog mer modern.

Vietnamesiskt på Anh-thu medan åskan mullrade utanför

Dante och Magda har ju bott ett år i München nu, så de har koll på vart man ska gå. Vietnamesiska restaurangen Anh-thu var fantastiskt trevlig och fin och med riktigt bra mat. Pilgrimsmusslor till förrätt och knaprig anka och nudlar till huvudrätt. Under torsdagen hade det varit riktigt hett och gassande sol hela dagen, men under kvällen när vi satt där bröt ett åsk- och regnväder ut. Det kändes tropiskt att sitta där och höra regnet och åskan utanför.

Swartzwaldtårta på Rischart

Swartzwaldtårta i Tyskland är så klart originalet, men den är inte som i Sverige. Mycket god på Rischart, men jag måste erkänna att jag föredrar den svenska. Rischart på Marienplatz är anrikt och med hög klass på bakverken, men inte någon vidare känsla för att bevara interiören.

Knödelkoma

Om man är i München måste man så klart pröva bayersk mat, men så långt sträcker sig vad jag vill pröva för traditioner. Jag drack mineralvatten till maten på Augustiner-keller, som är en stor biergarten ett par kvarter bort från Dante och Magda. Jag dricker inte ens alkoholfritt öl. Öl luktar äckligt ju. Om man kan prata om paltkoma så hade jag nog knödelkoma efter middagen igår. Knaperstekt fläsklägg med potatisknödel och vitkålssallad med knaperstekt bacon.

Café Puck (Men varför serverar tyskarna mjölk till teet i fingerborgar?)

Trodde först att de var knasiga på Jasmin när de serverade mjölken i en kanna inte mycket större än en fingerborg, men det var likadant på anrika Puck och på andra kaféer.

Tiotusen tyska korvar

och en hel del andra delikatesser på Dallmayr. Det här inlägget är mest för att göra min korvtillverkande kollega Andreas grön av avund.