Vad jag gjort idag – byggt lego vid frukostbordet, gått runt i trädgården, sovit middag ungefär

Vaknat i Öregrund

Byggt lego med barnen vid frukostbordet

Gått ner till tvättstugan och duschat, lyssnat på P1 och tvättat smutskläderna från Münchenresan

Gått runt i trädgården och tittat på blommor och ätit bär

Hängt tvätt på tork under krikonträden

Sovit middag

Ätit svensk variant av wienerschnitzel med nyupptagen färskpotatis från trädgården (Klara åt säkert tio potatisar)

Druckit te på trappen i kvällssolen och läst Richard Scarry för Klara

Mamma pratade om att ta en promenad runt stan, men inte ens det har jag gjort idag. Inte stuckit näsan utanför trädgården. Bara slappat och varit med barnen. Skönt.

Här är jag nu

Hos mamma och pappa i Öregrund. När jag kom ut med bussen igår stod Viggo och Klara och mina föräldrar vid hållplatsen och väntade, fast klockan var nästan elva på kvällen. Vad glad jag blev.

Kolla snygga John Blund-vykorten som jag skickade till Viggo och Klara

Letade även i leksaksaffär efter gula helikoptern med John Blund i, men det fanns minsann inte. Bara vanliga dockor, så det köpte jag. Men det hade ju varit mycket coolare om man kunnat leka med gula helikoptern.

Att lämna München utan att ha ätit weisswurst hade varit galet

Alltså åt jag weisswurst på Alter Simpl igår. Det kanske inte ser så gott ut, men det är det! Man äter i allmänhet två korvar som sitter ihop när man fiskar upp dem ur spadet, och till det söt senap och bretzel. Det här är traditionell bayersk frukost.

Och vad dricker du till weisswurst då Kerstin, om du inte dricker weissbier? Svar: Jag dricker pepsi light. Det går bra det också. Det är i alla fall mindre galet än att dricka öl till frukost, håll med om det.

Der Blaue Reiter på Kunstbau

Mycket intressant utställning om Der Blaue Reiter på Kunstbau blev det igår förmiddag! En stor utställning med företrädesvis teckningar, grafik och akvareller.

Det är alltid intressant när bildkonsten möter andra konstarter, som kring almanackan Der Blaue Reiter, där essäer, grafisk formgivning och bildkonst samspelar, och i program, inbjudningar och affischer, som Ernst Ludwig Kirchners Programm der Brücke med fantastisk typografi eller Alexander Sacharoffs underbara kollage för scenografi. Franz Marcs små vykort var fina, särskilt ett med rävar som påminde mig om ett gammalt rävspel, och Alfred Kubins bildkonst från de första åren av 1900-talet var mörka och suggestiva så man drogs in i dem.

Gå och se om ni kommer till München under sommaren!

Man måste ju testa wienerschnitzel och apfelstrudel också

Bayersk mat är ungefär densamma som i Österrike fick jag lära mig, så wienerschnitzel är således även typiskt bayerskt. Naturligtvis visade det sig att även denna rätt förvanskas i Sverige. Citron till är rätt, och stekt potatis, men kapris och ansjovis på, som jag tycker är så gott, det förekommer inte. Däremot serverade de wienerschnitzeln med lingonsylt på Löwenbräukeller. Magda sa att hon inte sett det förut. Och så apfelstrudel förstås, men de där jordgubbarna var nog eget påhitt av restaurangen, liksom rullrånet.

Villa Stuck var vart besök bara för interiörerna och Synden, men även intressanta popkonstutställningar

Bara musiksalongen med sina fantastiska tak- och väggmålningar, var värt besöket på Villa Stuck. Men även intressanta utställningar om Mel Ramos och Uwe Lausen.

Bästa Münchenlunchen och fikat var inte tyskt

Det var smörgås med äggsallad, kapris och ansjovis på ett franskt kafé, Le Pain Quotidien. Och så en liten citrontartelette med hallon som efterrätt. Och kolla, kolla, man fick en riktig kanna mjölk till teet, ingen liten fingerborg. Det var så trevligt att sitta där efter regnig förmiddag med loppisrunda i lördags.

Ni tror väl inte att jag missade loppisrunda i München

Klart jag gick på loppisrunda i lördags. Ingen lördag är riktigt lyckad utan loppisrunda. Dante och Magda, som också är intresserade av 50- och 60-tal, hade sagt att de inte hade sett så mycket från de decennierna i München, men med litet googlande hittade vi ett par antikaffärer som inte hade trist 1800-tal, och dessutom blev vi tipsade om en marknad som skulle ha en del antikstånd. Plåtade några intressanta saker där, men mer än så fanns det faktiskt inte som jag gillade. Eller en grej som jag faktiskt köpte, men det bloggar jag om när jag kommer hem. Lampor och hela serviser är ju litet svårt att ta med på resa, så det blev något väldigt litet. Hade jag hittat en tekopp jag gillat hade jag förstås köpt det. Men i alla fall, Melittaserviser ser man rätt mycket, och spana in specerilådorna i glas av samma typ som Reda, men de är knottriga! Gerrix står det under, och när jag googlar hittar jag det här där man kan se den i sitt sammanhang. Jag tror att det är så här med formgivning från 50-talet i Tyskland, att de hade faktiskt inte resurser att vara så bra på det då under uppbyggnaden efter kriget.

Bland jugendhusen i Schwabing

Visserligen är 50- och 60-tal mera min grej, men jugendhusen får man inte missa i München om man är intresserad av arkitektur. På fredagen var det mulet och stundtals regn, så då passade det bra att flanera i Schwabing och plåta hus.

München-Kerstin

För ett par år sedan i Helsingfors övertygade Dante och Magda mig att köpa en Pumatopp med Helsinkitryck. Som av en slump hade jag den på mig nu i München när Dante ville gå in i en Pumabutik, och tror ni inte att de hade en Münchentopp som de också övertygade mig att köpa. Jag var litet skeptisk till att Puman var rosa. Inte min färg, men köpte den ändå. Normalt har jag bara helsvarta kläder. Om ni undrar så gick jag inte runt i Münchentoppen i München. Jag ville ju inte se ut som en turist.

Snygg namnsdagschoklad som jag fick idag!

Dagens kopp: Julius Meinl

Dante och Magda har de här fina kopparna som de har köpt på Julius Meinl i Wien, formgivna av Matteo Thun. Om ni undrar så går det utmärkt att hålla i koppen även för mig som är vänsterhänt.

Glockenspiel café kändes mer genuint än Richart

Glockenspiel, som precis som Richart ligger vid Marienplatz, var bättre bevarat. De hade fin takterrass också, men det var trevligare att sitta inne med originalinredningen. Och vilken lunch! Fast den var nog mer modern.

Vietnamesiskt på Anh-thu medan åskan mullrade utanför

Dante och Magda har ju bott ett år i München nu, så de har koll på vart man ska gå. Vietnamesiska restaurangen Anh-thu var fantastiskt trevlig och fin och med riktigt bra mat. Pilgrimsmusslor till förrätt och knaprig anka och nudlar till huvudrätt. Under torsdagen hade det varit riktigt hett och gassande sol hela dagen, men under kvällen när vi satt där bröt ett åsk- och regnväder ut. Det kändes tropiskt att sitta där och höra regnet och åskan utanför.

Möt tyska trädgårdstomtarna Horst och Artur

Swartzwaldtårta på Rischart

Swartzwaldtårta i Tyskland är så klart originalet, men den är inte som i Sverige. Mycket god på Rischart, men jag måste erkänna att jag föredrar den svenska. Rischart på Marienplatz är anrikt och med hög klass på bakverken, men inte någon vidare känsla för att bevara interiören.

Knödelkoma

Om man är i München måste man så klart pröva bayersk mat, men så långt sträcker sig vad jag vill pröva för traditioner. Jag drack mineralvatten till maten på Augustiner-keller, som är en stor biergarten ett par kvarter bort från Dante och Magda. Jag dricker inte ens alkoholfritt öl. Öl luktar äckligt ju. Om man kan prata om paltkoma så hade jag nog knödelkoma efter middagen igår. Knaperstekt fläsklägg med potatisknödel och vitkålssallad med knaperstekt bacon.

Café Puck (Men varför serverar tyskarna mjölk till teet i fingerborgar?)

Trodde först att de var knasiga på Jasmin när de serverade mjölken i en kanna inte mycket större än en fingerborg, men det var likadant på anrika Puck och på andra kaféer.

Tiotusen tyska korvar

och en hel del andra delikatesser på Dallmayr. Det här inlägget är mest för att göra min korvtillverkande kollega Andreas grön av avund.