Klaras måne

Den följer med överallt.

Busshållplatsen

På väg till bussen tjugo i åtta

Fina rönnbär på Tunagatan

Konstigt spår

som vi såg på trottoaren på Kadettgatan i morse med kanske en meters mellanrum. Kanske en robot som gått där trodde Klara.

Undrar om kungen köpte nån kalender?

Tydligen var kungen här i huset nyss, hos scouterna som också har kansli här. Alltså riktiga kungen, C G. Fast jag såg inte när han hoppade ur och i bilen, har bara hört rykten. Undrar om han köpte nån Vit Jul-kalender i receptionen?

Plastjesus hjälper till

När Lydia är här på jobbet får hennes Plastjesus bara stå där stel på skrivbordet och glo. Nu när Lydia är i Japan passar jag på att ta ut honom på litet äventyr. Igår kväll till exempel, när Karin och Bettan hade givit upp att rätta Pumpen, fick han hjälpa till litet istället. Tänk vad skoj man kan ha en tisdagskväll i november när man är ensam kvar på jobbet. Eller, jag hade ju sällskap av Plastjesus.

Men jag hann ju faktiskt med tåget

Varför ska jag stressa med barnen på morgonen för att hinna till tåget när det blir totalt tågkaos. Jag hann precis med 8.39-tåget, men det gick ju inte som det skulle. Inga tåg gick som de skulle, för det var elfel och tågkö, och när vi hade åkt långsamt och ryckvis till en bit söder om Märsta blev vi stående där i evigheter. Sen gick tåget tillbaka till Märsta och vi fick byta. Jag skulle ha varit framme 9.20, men kom fram 10.55. Surt. Och när jag gick från bussen till kansliet piskade regnet i ansiktet på mig.

Med månen som sällskap

Vägen till dagis är lång när man måste stanna vid alla frusna vattenpölar och hoppa på isen. Klara ser månen och säger: Månen är stor nu. Hon går också på dagis.

Motigt

Ute är det mörkt och flera minusgrader. Inte kändes det så kul när väckarklockan ringde halv sex nu när jag har varit hemma och varit sjuk i en vecka. Men nu är jag faktiskt i stort sett frisk och ska åka och jobba. Ta itu med saker. Fast först lämna barnen på dagis och skolan förstås.

Och nu är förresten Lydia i Japan ett par veckor. Med hennes och mina sjukor och hennes semester blir det ju nästan en månad som vi inte ses. Trist.

Puddingarnas pudding

Visst var middagens lammstek och potatis provençal gott, men godast var ändå chokladpuddingen. Och allting måste inte innebära avancerad matlagning. Ekströms chokladpudding i pulverform som man bara vispar med kall mjölk ska det vara. Underbart. Och fint i Fuga-skålen.

I verkligheten

Den här hallen som jag kämpar med är ju L-formad. I den inre delen var det heltäckningsmatta. Den är väck, och jag har i timmar kämpat med att få bort det där vad-det-nu-är som satt bergfast. Genom att hacka, skrapa och slipa har jag fått bort det.

I den yttre delen närmast ytterdörren är det korkmatta. Den måste också bort för att det ska bli jämn nivå när jag lägger linoleumplattorna. Ytskiktet är lätt att dra loss, men själva korken måste jag ta bort med stämjärn och gummiklubba. Det tar tid.

Jag: Det var ju så som man gjorde skålar på träslöjden i skolan.
Bo: Ja, men det är till sånt här som man använder det i verkligheten.
Jag: Vaddå, var skålarna bara på låtsas?
Bo: Ja, men det var ju bara för att man skulle lära sig.

Med skräckblandad förtjusning

river jag loss den otroligt äckliga heltäckningsmattan i hallen. Härligt att få bort, men äckligt att göra. Här kan man till exempel se en fläck från någon av Klaras kissolyckor när hon lärde sig att klara sig utan blöja. För att hinna till toan måste man passera heltäckningsmattan. Det finns också inmosad banan på något ställe och säkert massa saker som jag inte har en aning om från den tidigare familjen som bodde här från 1962 med två barn som växte upp. För heltäckningsmattan var ju mycket moderiktig 1962 när huset byggdes, senapsfärgad som den är. Man skulle också kunna kalla det bäbisbajsfärgad. Nu försöker jag få bort det där ojämna lagret under som är litet som murbruk. Ömsom skrapar jag, ömsom slipar jag med slipmaskinen.

När smaken möts

För mig är det verkligen ro och glädje och livskvalitet när jag har tid att laga rolig mat utan stress och lyssna på P1 samtidigt. Ikväll lagade jag en av mina favoriträtter, georgisk kyckling med valnötssås. Den är faktiskt fantastiskt god. Pröva den!

När maten är klar och vi ska äta kommer Viggo in i köket och tittar på matbordet. Åh, har du lagat mysmat, mamma, säger allra finaste pojken.

Valnötssåsen smakar han inte, men äter massor av ris och kyckling. Vad skönt det är när smaken kan mötas.

Valnötssåsen blir fin att servera på Stig Lindbergs Blå husar-tallrikar som kommer från Stor-Matti.

Bättre men helt slut ändå

Faktum är att jag tror att jag håller på att bli bättre. Var ute och gick litet idag för att känna efter. Fast den där värken i ryggen och bröstet finns kvar.

Men nu har jag bäddat rent i alla sängar, en alldeles vardaglig sak, och känner mig helt slut. Byta lakan är vanligtvis inget jag brukar sysselsätta mig med just på fredagkvällar, utan på söndagar, men nu hade Klara kissat ner sin säng i natt, så det var lika bra att ta alla sängar idag istället. Och madrass, madrassöverdrag, lakan, täcke och rosa kaninen är tvättade.

Men nu blir det Alice i underlandet.

Inte okej

Frusen och trött efter en natt med dålig sömn, bland annat på grund av sanering av nedkissad Klarasäng mittinatten, hamnade jag under täcket i soffan och kollade på Nyhetsmorgon, läste Svenskan och drack te. Blev av håglöshet kvar där när det ganska irriterande programmet Efter tio med Malou von Sivers började. Hon hade ett par pralinmakare där som skulle visa hur man gör chokladpraliner, och så öppnar hon med något i stil med ”här står jag med två snygga killar”. Anta att det vore en manlig programledare och två kvinnor som presenterades, och att den manlige programledaren hade sagt ”här står jag med två snygga tjejer”. Då hade de flesta reagerat och tyckt att det hade varit gubbsjukt.

Naturligtvis får man säga till och om andra människor att de är snygga, men inte i en sån situation. Det tycker inte jag känns okej. Det beror ju helt på relationen och sammanhanget om det passar eller inte. Jag kan bli jätteglad över komplimanger och när folk säger att jag är snygg, men jag har också varit med om många situationer i arbetet och i ideella uppdrag när jag har fått sådana kommentarer i fel sammanhang, när jag har känt mig dum och obekväm.

Så fort jag anstränger mig

blir jag helt utmattad. Jag är så konstigt sjuk. Har inte haft tillstymmelse till feber, men är frusen och har ont i kroppen, särskilt i ryggen och bröstet. Litet ont i halsen och ibland upp över öronen. Hostar en del. Emellanåt känner jag mig ganska pigg och får dåligt samvete för att jag är hemma och inte jobbar, men så tar jag sats och gör något och blir så trött, så trött. Det kan vara att dammsuga eller att cykla och lämna barnen på dagis och skolan. Normala grejer. Eller som idag, när jag fick hem det fantastiskt fina sideboardet som jag köpt på Tradera, och fick hjälpa till att bära in det. Jag är ju normalt stark och inte rädd för att ta i, men nu blev jag alldeles matt.

En annan sak som tyder på att jag inte är mitt vanliga jag är att jag cyklade till Konsum för att handla och glömde plånboken hemma, så då fick jag cykla en extra vända i duggregnet och hämta den. Kändes så där kul.

I övrigt har jag jobbat litet grand med saker som måste tas itu med, kört några maskiner tvätt, polerat sideboardet med MP 52 och flyttat över tv och stereo till det, tagit ett varmt bad och stekt pannkakor och plättar. Somnade inne hos Viggo när jag hade läst ut Megakillen i grevens tid, så nu är jag pigg. Eller det är jag inte, men inte sovtrött. Så jag lägger mig i soffan och på tittar några avsnitt av Mad men. Det gör sig extra bra när teven står på 50-tals-sidebordet. Jaja. Ni ska få bilder när allt är i ordning.

Snopet

Allting var förberett för Viggos friluftsdag. Utrustningen utprovad och packad i stora väskan. Matsäcken packad i Kånken. Men Viggo var seg och hängig. Jag tog tempen på honom, men ingen feber. Frågade hur han ville göra. Ansiktet skrynklade ihop sig på honom och tårarna kom. Han ville ju inte missa att åka till ishallen med alla kompisar. Vi kom överens om att han och Bo skulle cykla iväg och känna hur det kändes medan jag cyklade till dagis med Klara. Om han fortfarande kände sig hängig kunde de vända hem igen. Det gjorde de. Nu har jag en Viggo liggande i soffan. Men matsäcken kan man ju äta hemma också.

Dementi

Förresten, Lydia undrade om jag brukar dricka te när jag går på toa. Nä, verkligen inte. Men jag brukar ha tekoppen med mig in i badrummet på morgonen när jag sminkar mig. Nu vet ni.

Hemligheter

Den här dagen har jag varit hemma och sovit en massa. Det gör ont i ryggen, bröstet, halsen, öronen. I huvudet gör det också ont när jag hostar, fast jag hostar inte så mycket än så länge. Frusen har jag varit. Barnen har varit på dagis och skolan. Jag tog sats för att orka cykla och lämna och hämta dem. Klara sa att hon också ville vara hemma, men jag sa att jag behövde vara hemma och vara sjuk och vila ifred. Viggo kramade mig och frågade vad jag skulle titta på för film. Han är så stor och förstår. Inte Star Wars, sa jag. Fast jag har faktiskt inte sett nån film idag, mest sovit i soffan, och så tagit ett varmt bad och lyssnat på P1 och så bakade jag bullar som Viggo får med sig imorgon när han har friluftsdag och ska åka skridskor. Kanske för att för mig är vintersport förknippat med ångest, och då kan man behöva kanelbullar. All sport är ångest, men vintersport extra mycket. När jag hämtade Viggo i skolan och ställde mig på knä och kramade honom frågade han: Mamma, varför luktar du kanelbullar i håret? Så då sa jag att jag bakat, men att han inte fick säga till Klara, för att hon bara skulle tjata om bullar då. Får jag säga att det är något som börjar på B, sa Viggo och såg klurig ut. Nej, du ska inte säga något alls, sa jag. Och så gick han där och fnissade över hemligheten. Det var i alla fall skönt att komma hem med barnen en vardagkväll och laga mat medan de satt och ritade i köket. Isterband och hemmagjort potatismos med färsk timjan i gjorde jag. Jag älskar isterband. Det gjorde inte Viggo, men Klara åt litet i alla fall. Men nu kanske jag skulle se på film. Eller somna till film.