Okej, ganska mycket då

Jag vet varför receptet på Tant Harriets pepparkakor blir så stor deg, till 300 pepparkakor. Det är inte för att man behöver 300 pepparkakor, utan för att man ska kunna äta mycket av degen. Ikväll har jag gjort just en sån deg som ligger och mognar i kylskåpet. Visst, den blir godare av att vila ett par dagar så att smakerna framträder och gifter sig, men den är inte så dum nygjord heller. Så jag smakade litet, litet. Okej, ganska mycket då.

Tant Harriets pepparkakor är det klassiska pepparkaksreceptet från Vår kokbok. Jag tycker att det är godast för att det är både kanel, ingefära, kryddnejlika och kardemumma i. Nu ser jag att när de har lagt ut receptet på coop.se har de halverat receptet. I kokboken är det på dubbelt så mycket.

Ute skymmer det och snön fortsätter att falla

Vid världens ände bor vi visst, för längre än hit kommer man inte. Buss 111 som ska gå ut på landet till Bälinge och Lövstalöt vänder när den kommer till flygflottiljen i Ärna, ett par hållplatser bortanför oss. Allting bäddas in i snö, cyklarna och cykelkärran och buskarna. Men det är bara någon minusgrad, och snön blir till vattendroppar på fönstren.

Insnöad och frusen

Det ymniga snöfallet har gjort att jag stannar hemma och jobbar idag. Det talas om snökaos här i Uppland, i natt var det elavbrott på sina håll i Uppsala men inte här, och jag är så tacksam at jag inte är ute vid kusten. Barnen tog jag till skolan och dagis genom att dra dem på snow racer. Det gick fint.

Jag brukar ju vara frusen på jobbet där det är svinkallt året om, men nu fryser jag här hemma också, trots att jag eldar i öppna spisen och det är 21 grader här inne enligt termometern. Raggsockor och tjocktröjan åkte på, den estniska fiskartröjan som min mamma har stickat. Så här får ni en bild där jag inte är svartklädd.