Bättre men helt slut ändå

Faktum är att jag tror att jag håller på att bli bättre. Var ute och gick litet idag för att känna efter. Fast den där värken i ryggen och bröstet finns kvar.

Men nu har jag bäddat rent i alla sängar, en alldeles vardaglig sak, och känner mig helt slut. Byta lakan är vanligtvis inget jag brukar sysselsätta mig med just på fredagkvällar, utan på söndagar, men nu hade Klara kissat ner sin säng i natt, så det var lika bra att ta alla sängar idag istället. Och madrass, madrassöverdrag, lakan, täcke och rosa kaninen är tvättade.

Men nu blir det Alice i underlandet.

Inte okej

Frusen och trött efter en natt med dålig sömn, bland annat på grund av sanering av nedkissad Klarasäng mittinatten, hamnade jag under täcket i soffan och kollade på Nyhetsmorgon, läste Svenskan och drack te. Blev av håglöshet kvar där när det ganska irriterande programmet Efter tio med Malou von Sivers började. Hon hade ett par pralinmakare där som skulle visa hur man gör chokladpraliner, och så öppnar hon med något i stil med ”här står jag med två snygga killar”. Anta att det vore en manlig programledare och två kvinnor som presenterades, och att den manlige programledaren hade sagt ”här står jag med två snygga tjejer”. Då hade de flesta reagerat och tyckt att det hade varit gubbsjukt.

Naturligtvis får man säga till och om andra människor att de är snygga, men inte i en sån situation. Det tycker inte jag känns okej. Det beror ju helt på relationen och sammanhanget om det passar eller inte. Jag kan bli jätteglad över komplimanger och när folk säger att jag är snygg, men jag har också varit med om många situationer i arbetet och i ideella uppdrag när jag har fått sådana kommentarer i fel sammanhang, när jag har känt mig dum och obekväm.

Så fort jag anstränger mig

blir jag helt utmattad. Jag är så konstigt sjuk. Har inte haft tillstymmelse till feber, men är frusen och har ont i kroppen, särskilt i ryggen och bröstet. Litet ont i halsen och ibland upp över öronen. Hostar en del. Emellanåt känner jag mig ganska pigg och får dåligt samvete för att jag är hemma och inte jobbar, men så tar jag sats och gör något och blir så trött, så trött. Det kan vara att dammsuga eller att cykla och lämna barnen på dagis och skolan. Normala grejer. Eller som idag, när jag fick hem det fantastiskt fina sideboardet som jag köpt på Tradera, och fick hjälpa till att bära in det. Jag är ju normalt stark och inte rädd för att ta i, men nu blev jag alldeles matt.

En annan sak som tyder på att jag inte är mitt vanliga jag är att jag cyklade till Konsum för att handla och glömde plånboken hemma, så då fick jag cykla en extra vända i duggregnet och hämta den. Kändes så där kul.

I övrigt har jag jobbat litet grand med saker som måste tas itu med, kört några maskiner tvätt, polerat sideboardet med MP 52 och flyttat över tv och stereo till det, tagit ett varmt bad och stekt pannkakor och plättar. Somnade inne hos Viggo när jag hade läst ut Megakillen i grevens tid, så nu är jag pigg. Eller det är jag inte, men inte sovtrött. Så jag lägger mig i soffan och på tittar några avsnitt av Mad men. Det gör sig extra bra när teven står på 50-tals-sidebordet. Jaja. Ni ska få bilder när allt är i ordning.